Kategori: Info från museet

Under ett par dagar på sommaren möts varje år tusentals radioamatörentusiaster från Tyskland, Europa och hela världen i Friederichshafen i södra Tyskland för att möta vänner, ta del av tekniska nyheter, få idéer, handla nya och begagnade saker mm mm.

Flera från Radiohistoriska föreningen har genom åren besökt HAM.

Faktaruta
HAM RADIO är en internationell mässa som arrangeras varje år i Friederichshafen av DARC (Deutschen Amateur-Radio-Club). Det är Europas största Amatörradioträff.
DARC är den största tyska radioamatörföreningen med 36000 medlemmar och den tredje största i världen. Rubriken för årets mässa var ”Die Welt zu Gast in Deutschland” (”Tyskland är värd för hela världen”).

I år var det dags för Jeanette Nilsson och undertecknad att besöka mässan men vårt uppdrag var kanske lite annorlunda än vanligt. Vi ratade alla koaxialkablar, rör, antenner och mottagare och fokuserade på idéer, information, demonstrationer och kataloger om aktiviteter för barn och unga.

Vi ingår i föreningens aktivitetsgrupp vilken nu under några år har valt att fokusera på att ta fram aktiviteter för unga besökare och skolelever som kommer till Radiomuseet. Detta projekt ska resultera i en satsning på experimentväskor, särskilda barndagar och skolklassbesök för att stimulerar ungdomars intresse och experimentlusta inom radio- och elektronikområdet. Redan i höst arrangerar vi, under novemberlovet, ”Barnens Dag” på radiomuseet.

Aktivitetsgruppen ansökte om och fick i mars i år ett ansenligt bidrag av Stiftelsen forskning och utbildning inom radio- och teletekniken och dess historia (RHS) för detta ändamål.

Som en del i detta projekt, för att vidga våra perspektiv och få nya idéer begav vi oss till HAM RADIO.

Med oss på resan hade vi också en teknisk rådgivare, Lennart Nilsson.

Faktaruta
Radiohistoriska föreningens aktivitetsgrupp består av Jeanette Nilsson, Lars Lindskog, Ann Strömberg, Ulla Svensson och Mia Ohlsson.
Aktivitetsgruppen arrangerar föreningens aktiviteter som Öppet Hus, temadagar, julfest, musikkvällar mm.

Den tyska amatörradioföreningen DARC bedriver sedan många år ett aktivt arbete med barn och unga för att intressera dem för radioteknik och amatörradio. Det främsta syftet är förstås att säkerställa föreningens och hobbyns överlevnad genom att intressera yngre för verksamheten. Man har valt att försöka nå de unga via kunskap och intresse för radiotekniken snarare än att fokusera på den mänskliga kommunikationen inom amatörradio. Jag tycker att det är ett klokt val. Unga idag är vana att kommunicera över hela världen via sociala medier och tycker nog spontant att amatörradio är ett ganska omständligt sätt att göra det på. Intresse för teknik är lättare att väcka med hjälp av blinkande och tutande små projekt du kan tillverka själv. Lödning upplevs som exotiskt och spännande. Tjusningen i den sociala sidan av att vara radioamatör kommer de nog att erfara längre fram.

DARC har dels byggt upp en ungdomsverksamhet med så kallade bastel-klubbar som fritt översatt betyder meka eller teknikpyssel klubbar. Man träffas en gång i veckan och lär sig bygga först enkla och sedan mer avancerade elektroniska prylar. De ordnar också läger med liknande innehåll. När ungdomarna är i tonåren är de så avancerade att de kan hantera och bygga den teknik som krävs för att vara en aktiv radioamatör. Jag fick intrycket av att de i klubben också väver in lite radioamatörverksamhet (anpassat efter ålder).

På mässa demonstrerade de många projekt och det fanns möjlighet för unga besökare att pröva på. Barnen var mycket intresserade och koncentrerade trots den stimmiga mässmiljön. Som du kan se på bilderna så kräver dock denna verksamhet många vuxna som kan instruera och hjälpa till.

En annan väg att nå unga är via skolan och DARC har därför valt att engagera sig i AATiS.

AATiS, ”Der Arbeitskreis Amateurfunk und Telekommunikation in der Schule” är en sammanslutning och arbetsgrupp för amatörradio och telekommunikation i skolan. Det är en gemensamnyttig förening med kompetenta partner som lärare, ungdomsledare, utbildare i industrin och breda intressenter.

Syftet är att stödja skolelever och ungdomar att engagera sig i projekt med fokus på matematik, informatik, naturvetenskap, teknik samt få kontakt med amatörradioverksamhet för att skapa ett intresse för framtida studier i dessa ämnen.

AAITS har 650 medlemmar och ger lärarutbildningar, producerar omfattande instruktionshäften och säljer byggsatser för experiment.

De ser sig som ”multiplikatorer”, i och med att de utbildar och utvecklar de som i sin tur direkt jobbar med barn och ungdomarna i skolan och på fritiden. På så sätt får man en bra utväxling på insatt arbete.

I AATiS monter fann vi mängder av tipshäften och möjligheter att inköpa material till teknikpyssel. De är en av leverantörerna av material till aktiviteterna i DARC:s bastelklubbar (se ovan).

Efter mycket letande hittade vi fler leverantörer av enkla elektronikbyggsatser för barn som Pollin Electronic.

En annan mycket givande kontakt fick vi med ett museum liknande vårt – ”Elektronik Museum Tettnang” beläget norr om Friederichshafen. De hade också barnaktiviteter i sin monter och delgav oss frikostigt alla sina erfarenheter och tips. Vi fick också löfte om att kunna beställa några exempel på enkla och billiga elektronikbyggsatser.

Parallellt med HAM RADIO pågick i mässlokalerna en ”Maker faire”, en slags hantverksmässa med allt från Robotteknik till Fantasykläder och handväskor. Mest fascinerade var att se alla robotar som byggts på många olika sätt ofta med hjälp av Arduino eller Raspberry Pi.

Att bygga med hjälp av dessa kan kanske bli ett lite mer avancerat byggprojekt som vi i föreningen kan erbjuda äldre intresserade ungdomar. Vi var helt fascinerade och idéerna virvlade runt i våra huvuden.

En av de många amatörradioföreningar som hade monter på HAM RADIO var SSA, Sveriges Sändareamatörer. De var mycket entusiastiska över vår nya besöksstation och delade ut våra broschyrer om Radiomuseet i Göteborg.

Vi fick lite tid att se och besöka den vackra staden Friederichshafen som ligger i vackra omgivningar vid Bodensjön. Speciellt har de ett intressant och välgjort Zeppelinmuseum. Friederichshafen var huvudorten för utvecklingen och byggnationen av dessa luftfarkoster i Tyskland för drygt hundra år sedan. Både museet och HAM RADIO är väl värt ett besök.

Fulla av idéer och inspiration begav vi oss efter tre långa dagar hemåt för att nu börja sortera intryck, beställa, pröva och planera tillsammans i aktivitetsgruppen.

Ett stort tack till ”Stiftelsen forskning och utbildning inom radio- och teletekniken och dess historia” (RHS) för hela projektbidraget på 16 000 kr av vilka vi använt en fjärdedel som bidrag till denna resa.

Ann Strömberg

Gammelvala, den gamla världen, är en stor utställning i Brunskog i Arvikas kommun som visar gamla hantverk. I år har Radiomuseet haft sin Radioverkstad och utställning på Gammelvala igen, den 14:e gången. Jag brukar skriva en rapport från vår satsning för Audionen varje år, och i år tänkte jag skriva lite om hur det är att sätta upp en sådan ganska omfattande utställning.

Tro inte att det hela börjar dagen innan! Åh nej – Lennart Nilsson och Ulf Sjödén, som tar största lasten, börjar långt i förväg. Ulf bokar in oss och gå på alla förberedande möten i Brunskog redan i januari och under våren. Lennart funderar på vad vi kan ha som blickfångare ganska länge, och börjar en genomgång av alla apparater vi ska ha med minst en månad i förväg. Jag börjar annonsera efter arbetskraft redan vid medlemsmötet i mars, och progressivt efter det informerar och planerar jag med jämna mellanrum.

Ungefär en vecka innan Gammelvalaveckan sätter Ulf S. och hans hustru Karin i gång med att köra väggar, hyllor, verktyg och utställningsobjekt till Brunskog. Lennart tar över gillestugan hemma hos oss – det står apparater överallt! Den sista veckan innan Gammelvala ser jag knappt honom – allt ska samlas och kollas och prickas av. Och tidigt på fredags morgon bärs allting upp, mellanlagras i hallen och sedan packas in i bilen. I är hade vi några ”askungeapparater” som fick stanna hemma eftersom vi inte hade plats. Sedan bär det i väg till Värmland. Vi brukar anlända efter lunch, Ulf S. och hans hustru Karin kommer också då, och snart därefter kommer Christer Aronsson från Lindome.

Först kommer väggarna på plats. I år blev vi ombedda att inte bygga framför ena väggen så att de som gör spåntak skulle kunna komma åt färdiga takdelar som står bakom. Det lilla problemet löstes av Ulf S. som åkte hem och hämtade markväv, som Christer och Lennart satt upp.

Efter det är det hyllor som kommer på plats och säkras så att de tål att någon råkar stötta till dem – tråkigt om våra historiska apparater skulle falla på besökare!

Nu är allting uppsatt, men än så länge fattas el. Nu är det Christer igen – han klättrar upp och fixar till så att elkablarna går i taket från uttaget 30 m bort och leds ner i vårt område. Borden ska hämtas från förrådet, sättas upp och kläs med pappersduk. Det gör Karin – bland allt annat som hon gör!

Nu ska det bli till en verkstad och en utställning!

Ulf kommer med vår gamla kontorsutrustning, och så småningom kommer utställningsapparaterna och övrigt material på plats.

Under den gångna veckan har Ulf S. burit in ett antal apparater som han förvarar under resten av året i en grannes lada. Vi bär in alla apparater, instrument, reservdelar, böcker, broschyrer och allt annat som ingår, och lastar alltihop på våra bord. Här ser vi verkstaden när allt bara lastas av, och resultatet när Lennart har fått ordning.

Och nu är utställningen så klar som vi kan göra den. Det tog oss fem medlemmar hela
fredageftermiddagen och ett par timmar på lördag morgon att få allting så fint. På lördagen kom Ulf Nilsson med fler fina apparater till utställningen, och på onsdag kom Ingvar och Lollo Lund med ännu mer. Bertil Bengtsson och Reino Larsson kom också och arbetad några dagar, så vi var till slut 10 st. medlemmar som arbetade hela eller delar av veckan.

Det var stort intresse under veckan för gamla fonografen och vår kristallmottagare, och
många ungdomar var verkligen imponerade när de fick höra sina egna låtar i telefonen spelas på gamla tratthögtalaren. En liten låda med en förstärkare och en impedansomväxlare gjorde det möjligt.

Sedan blev det lördag, Gammelvalas sista dag, och då är det bara att sätta i gång och ta
ned allt som sattes upp med sådan omsorg! Nu var vi bara tre som jobbade, Lennart, Ulf N. och jag, och det gick på ca tre timmar att ta ned elkablar, lasta så mycket som möjligt i våra bilar, lossa väggarna och hyllor, och ställa allt som kunde ställas snyggt så att Ulf S. kunde lätt hämta det. Alltså, att ta ned en utställning går mycket fortare än att bygga upp den!

Allt som blev över, det som syns här på bilden och lika mycket till, plus väggar och hyllor,
hämtade Ulf S. och Karin på måndagen efter Gammelvala och lastade av i grannens lada.
Lennart och jag lastade av allting från min bil på museet på söndag på väg hem, och sedan
tillbringade Lennart hela måndagen på museet och ställde tillbaka alla lånade apparater på sina platser. Sedan gjorde han bokslut och skrev en rapport till styrelsen och stiftelsen, som brukar bevilja pengar till Gammelvalautställningen.

Så var ännu en Gammelvala över, och vi som arbetade där känner att vi gjorde ett bra jobb. Våra tekniker lagade 8 apparater, vi sålde några, vi visade vår radioverkstad och våra apparater från 1920 och framåt, och vi delade ut ca 450 broschyrer. Vi har verkligen uppnått våra två mål, att visa ett utdöende arbete, vilket är Gammalvalas tema, och att göra Radiomuseet i Göteborg känt, vilket är stiftelsens mål. Då känns allt slit med att göra i ordning, bemanna och slutföra utställning väl värt.

Jeanette Nilsson, 2016

Under åren ha det skrivits en hel del i Audionen om Gammelvala, som är en utställning ”från den gamla världen” som har pågått i Brunskog i mer än femtio år. Radiomuseet har deltagit varje år från 2002 med en tidstypisk 1950-tals radioverkstad och en utställning med ett litet utplock från Radiomuseets stora samling.

Från början var det Ulf Sjödén som drog igång verksamheten, och det är fortfarande han som håller i alla trådar lokalt. Sedan några år tillbaka är det Lennart Nilsson som väljer lämpliga utställningsobjekt, ser till att de som ska fungera gör det, och transporterar det mesta dit och hem igen. Utan dessa eldsjälar skulle det inte fungera. Precis lika viktigt är alla de andra som ställer upp och reparerar apparater och guidar i utställningen. Vi som
tjänstgjorde i år var Jeanette och Lennart Nilsson och Christer Aronsson från Göteborgsområdet, Ingvar Lund och Reino Carlsson från Falkenbergsområdet, Ulf Sjödén och Rolf Brodin från Värmland och Ulf Nilsson från Stockholm.

I år när jag rapporterar från Gammelvala redovisar jag för hur utställningen såg ut, och beskriver några intressanta föremål.

Vi samlade alla apparater som var till försäljning på hyllsatsen till vänster.

Bland utställningsobjekt hade vi apparater från 1920-talet, och det kom in flera till som gåvor under veckan. En gåva från tidigare år är ser vi på andra hyllan högst upp – en radio från sent 1920-tal med inbyggd högtalare. Under radion finns en fin Tandbergradio som vi tog med oss från Göteborg, en Huldra 8-55 tillverkade 1955 (RM 03471), Vi får alltid många norska besökare och det är så bra att kunna säga att vi visst har en norsk radio här.

På tredje hyllan hade vi en radio med baksidan fram, så att vi kunde visar vad händer när man vrider frekvensavstämningsratten – fascinerande för unga pojkar och flickor!

På bilden ovan finns inte den fina kristallmottagaren från 1925 (RM 03714) som brukar åka med till Gammelvala. Det är väldigt roligt att visa den och berättar att den fungerar perfekt, trots sin ålder, och hur bra det var att ha i stugorna innan elektricitet fanns, Den fick sällskap senare under veckan av en intressant kristallmottagare med två stycken kristaller, som kom in som gåva och som också troligtvis är från 1920-talet.

Denna vackra högtalare från ca 1925 kommer från Radiomuseets samling. Våra tekniker kopplade bort högtalaren från en radio från 1950-talet och kopplade in tratthögtalaren i stället. Vi kunde demonstrera att man kan lyssna på modern radio genom en nästan 90-årig högtalare, som har förvånansvärt bra ljudkvalité. Bredvid tratthögtalaren står en gäva vi fick, en Stern & Stern Concerton radio från ca 1928 i mycket bra skick, som passade så bra till högtalaren.

Just i år när vi tog med oss en högtalare från 1920-talet för första gången, kom en till 1920-tals högtalare in som gåva! Den syns i bilden av utställningen högst upp. Den var inte i så bra skick som den vi tog med oss, men den fungerar fortfarande också. Man kan undra om högtalare som tillverkas nu kommer att fungera om 90 år – osannolikt, tycker jag.

Det kommer alltid en strid ström av besökare. Några tittar bara och sedan går sin väg, men förvånansvärt många är riktigt intresserade. Här ser vi Ulf Sjödén som berättar radions historia för flera intresserade åhörare.

I vår radioverkstad på den långa disken ser vi voltmeter, signalgenerator, tongenerator, isolationstransformator och likspänningsaggregat, TV serviceväska och rörprovare, alla genuina rör-apparater. På en hylla på väggen finns reparerade radio-apparater, Bredvid finns reservrör och andra reservdelar. Under disken ligger ett 1970-tals oscilloskop, som inte får vara med bland de genuina rörapparaterna, men som kan vara väldigt bra att ha. På disken ligger även kristallmottagare från 1920-talet som beskrevs ovan och en radio från 1960-talet. Kristallmottagaren användes för att ta emot en signal i undervisningssyfte. Vi kontrollerade status på 60-talsradion och konstaterade att den fungerar alldeles utmärkt.

I år kom in väldigt många gåvor, med resultat att våra gåvorblanketter tog slut och Ingvar Lund, Ulf Nilsson och Ulf Sjödén fick packa bilen full av radioapparater och andra gåvor och köra hem dem till museet – det fanns inte plats i Lennarts bil! Situationen förvärrades av att för första gången var det mycket litet intresse från våra besökare att köpa de fina apparater vi hade till salu. Troligen hade ingen lust att bära hem en tung rörapparat i den mer än 30 gradiga värmen.

Trots värmen hade vi många intresserade besökare, och vi lämnade över många museibroschyrer. Vi hoppas att vårt arbete resulterar i fler besökare till museet i Göteborg och fler medlemmar på sikt.

Jeanette Nilsson

Lördagen den 20 september efter medlemsmötet, kommer Bertil Bengtsson att ha ett föredrag och demonstration om utvecklingen av flygsimulatorer.

Den första flygsimulatorn kom 1935, konstruerad av Edwin Link USA. Utvecklingen av datorprogram för flygsimulatorer från 1981 fram till dagens flygsimulatorer med kraftfulla PC-datorer.
Video kommer att visas på den stora vita tavlan.
Demonstration av Prepar3D-flightsimulator med uppkopplad styrspak (Yoke) samt ljud.
Välkomna och hoppas på en givande och intressant eftermiddag hälsar Bertil Bengtsson

Bilder på min hembyggda flygsimulator.