Att skapa ett QSL-kort

På Radiomuseet i Göteborg finns en grupp som vurmar för att sända amplitudmodulerad ”rundradio” på den frekvens som mellanvågssändaren i Järnbrott använde, 981kHz. För detta ändamål har museet köpt in en AM-sändare av fabrikat HerculesAM.

I samband med att man gjorde en provsändning med den nya sändaren kom det in en rapport från en lyssnare som hade hört denna utsändning. I slutet av mejlet kom ett önskemål från avsändaren om att få en kvittens på att vi hade mottagit rapporten. Vid den aktuella tidpunkten hade vi inom museet ingen plan för hur vi skulle hantera denna typ av kontakter med våra lyssnare! Med tanke på att vi planerade för en mer officiell invigning av den nya stationen under namnet 981AM och den av PTS tilldelade stationsbeteckningen SBG, fattades det snabbt ett beslut inom arbetsgruppen om en strategi inför framtiden. Denna föll ut i två delar:

1 Skapa en mailadress dit alla ärenden som handlar om 981AM skickas och hanteras.

2 Skapa ett så kallat QSL-kort som är radiomuseets kvitto på att vi har godkänt den insända lyssnarrapporten.

Den första punkten administrerades snabbt och vi använder numera adressen
981am@radiomuseet.se

QSL-kort framsida

Undertecknad började engagera sig i gruppen för att se hur vi skulle kunna ta fram ett QSL-kort. Det visade sig att Bengt Löf hade ett utkast till ett kort men inte visste hur han skulle ”förädla” det till en färdig slutprodukt. Med mina ”halvbra” kunskaper inom grafisk design gav jag mig på att bearbeta detta utkast. Plötsligt fanns det många önskemål och synpunkter att ta fasta på. Radiomuseet har en fastställd grafisk design på sin logotype när det gäller typsnitt och färgval. Eftersom vårt QSL-kort är en kvittens på en aktivitet som genomförs inom museets verksamhet, innebär det att vi måste ta hänsyn till dessa regler. Som tur är har vi ordning och reda på saker och ting inom föreningen och typsnitt och färgkod finns väl dokumenterade i vår administrativa databas.

Så småningom hade jag lyckats få till en acceptabel grafisk bild till framsidan av kortet.

Men! Ett QSL-kort har även en baksida och hur denna skulle se ut fick jag hjälp av Moritz Saarmann att utforma. Baksidan innehåller information om vem som har skickat in rapporten, plats och datum för avlyssningen och övrig teknisk intressant information. Det är också här som vi från Radiomuseet kvitterar att vi anser att rapporten är riktig genom att sätta en personlig signatur på kortet.

QSL är en Q-förkortning som betyder ”Jag kvitterar”. Att skicka ett QSL-kort är inom amatörradioverksamheten ett bevis på att man har genomfört en kontakt med varandra. På motsvarande sätt har även kommersiella rundradiostationer svarat med QSL-kort när lyssnare har skickat in rapporter med upplysningar om hur sändningarna har tagits emot. En godkänd lyssnarrapport skall innehålla en teknisk del med information om var mottagningen har skett och hur kvaliteten på sändningen var angivet enligt skalan SINPO.

Dessutom skall man alltid ange ett antal tidsstämplade programpunkter tex:
13.00 Utsändningen påbörjades med att programledaren önskade oss välkomna
13.03 Spelades ”Livet i Finnskogarna” med Calle Jularbo
13.07 Vi önskades välkomna till ”Kvällens spelhörna”

Ett modernt alternativ till detta är att skicka med en ljudfil från utsändningen.

I samband med invigningen av 981AM, 2026-03-28, fick vi in ca 20 lyssnarrapporter. Många av dessa uppfyllde inte alla våra önskemål om hur en lyssnarrapport skall vara utformad men vi har ändå valt att godkänna dem.

Ett fenomen som vi kommer att bli tvungna att förhålla oss till framöver är att många lyssnare bor utanför vår sändares täckningsområde. De lyssnar då via lämpliga SDR-mottagare inom vår sändares räckvidd. Visst är det roligt att så många som möjligt tar del av våra utsändningar, men ur teknisk synpunkt så vet vi redan i förväg vilka SDR-mottagare som har bättre eller sämre mottagningsförhållanden. Men vi saknar information om huruvida sändaren når till Kungsbacka Centrum eller Falkenberg i söder och Kungälv eller Stenungsund i norr!

Inom DX-rörelsen har ett QSL-kort en viss status beroende på hur enkelt det är att ”erövra”! Vi vill naturligtvis ha så detaljerade tekniska rapporter som möjligt men skall samtidigt vara måna om de som lyssnar och vill ha kontakt med oss med synpunkter på programmens innehåll och variation. Det ena utesluter inte det andra men vi kanske skall ha olika QSL-kort beroende på om man har skrivit en riktig lyssnarrapport utifrån mottagning på egen station eller om man har använt ”allmänna medel” för lyssningen!

Hur som helst har detta varit ett roligt projekt i projektet och det kommer att bli spännande att se hur det kommer att utveckla sig framöver!

För att underlätta hanteringen av lyssnarrapporterna skickas vårt QSL-kort endast i PDF-format till mottagaren. Denne får sedan själv skriva ut kortet om så önskas.

Tack till er alla som på ett eller annat sätt har hjälpt mig i detta arbete.

Nisse Törnström

Studieresa till Småland

Det har blivit tradition att vår förening ordnar en studieresa under hösten. 2023 åkte vi till Stenstorp där det fina Dalénmuseet finns och 2024 gick resan till Norrahammar och Radiomuseet i Jönköping. I år åkte vi, 25 medlemmar i Radiohistoriska Föreningen i Västsverige, till Småland och inspekterade den stora militärsändaren på 800W som har stått i militärområdet i Radiomuseet i Göteborg i många år och nu står i Totalförsvarsmuseet i Delary i Småland. Smålands Militärhistoriska Sällskap och Stiftelsen Smålands Militärhistoriska Samlingar driver museet. Dit åkte vi en strålande höstdag, åtnjöt ärtsoppa och pannkakor lagad i museets stora kokvagn. Därefter guidades vi runt i deras imponerande museum.

Museet visar intressanta objekt från alla försvarsgrenar, med fokus på det som fanns i Småland. De tidigaste utställningsobjekten kommer från tiden efter allmänna värnpliktens införande år 1901.

Här ser vi ganska många i gruppen, dock inte alla – ingen kom på tanken att ta en gruppbild, vilket var synd.

Man började redan kl. 8 på morgonen med att laga ärtsoppan, och god var den. Goda var också pannkakorna till efterrätt och wienerbröden till eftermiddagens kaffe. Inget problem att bespisa många med försvarets mycket välutrustade kokvagnar! En otrolig gästvänlighet, som uppskattades av alla.

Mats Nässert, Smålands Militärhistoriska Sällskap, guidade i det stora huset, och där stod vår fina 800W sändare, och faktiskt en hel del andra radioapparater. En rörutställning, till eempel, känns väldigt bekant!

Vi såg uniformer, utrustning, vapen och missiler. Det är ljust och rymligt i utställningsområdet, och vi var alldeles fascinerade.


Det blev guidning även utomhus, av Peter Rosenqvist, som berättade om museets många intressanta fordon.

En bandvagn, fullt funktionell, med avancerad radioutrustning. Föreningen hade ställt upp flera radiobilar eftersom det var vi från Radiomuseet, som var på besök.

Museet har en stor lada med många bilar. Nostalgi för alla som gjorde lumpen med dessa fordon!

Det finns även ett cykelförråd – tänk att cyklar ingick i fordonsstallet ända fram till 1970-talet.

Allt som allt måste man säga att vi hade en alldeles utomordentligt fin studieresa, som gav mersmak.

Vi tackar Smålands Militärhistoriska Sällskap som ordnade så fint för oss.

Jeanette Nilsson text, Viktor Ohlsson, bild.

Radiostudio


Radiomuseet satsar nu på AM-mellanvågen igen och vi startade i samband med det stora bileventet på Lindholmen 24-25 maj 2025.

En sammanfattning av sändningen från Radiomuseet finns på vår hemsida här (https://radiomuseet.se/radiostudio/), Här finns även intressant information om Radiomuseets tidigare sändningar – läs gärna! I samband med denna sändning fick museet från Yuliia Löf ett nytt, fint AM-logo, som vi kommer att använda i samband med sändningar.

Vi har nu förnyat vårt tillstånd att sända på den legendariska Göteborgsfrekvensen 981 kHz där Järnbrottsändaren en gång låg, och har stora planer för flera nya sändningar. Kolla på Facebook och vår hemsida för information om när vi planerar att sända, och prova gärna om du kan höra våra utsändningar. De flesta bilradiomottagare har en knapp/meny för AM och har ni en beredskapsradio brukar den ha ett AM-läge.

Vi har även ansökt och fått ett tillstånd för närradio av Mediemyndigheten men att sända på närradio på AM har aldrig förekommit så det har orsakat en viss försening. Vi måste visa på en seriös och ansvarsfylld drift, vilket borde inte vara ett problem. Vårt nuvarande tillstånd säger 10 W ERP men vi hoppas på tillstånd för högre effektVi har således beställt en ny transistoriserad AM-sändare från ett företag i Grekland som specialiserat sig på mindra sändare. Här ser ni en bild av den under produktion.

AM-sändaren Bild – från företaget

I september kom lådan från Grekland med vår nya moderna AM-sändare. Leveransen orsakade allmänt jubel på Radiomuseet – se bara de stora leenden i bilden!

Från vänster – Nils Pihlgren, Ingvar Lund, Martin Björkman och Conny Johansson Bild Lennart Svensson

Nu ska vi bygga en sändningsstudio och sedan kan lampan ”TYSTNAD!” tändas på riktigt i vår Audioområdet. Planen är att använda något av de stora radioborden som vi har i utställningen. Få se hur det går!

På bilden ser ni det gamla Tore Seem-bordet som vi först tänkt använda men som det visade sig bli för dyrt och jobbigt att iordningställa. Vi kommer bygga upp sändningstekniken på ett annat bord med lite modernare audiokomponenter. Allt under ledning av våra audioentusiaster Robert Hassel och Bengt Löf.

Den nya sändningsmiljön ska ge möjlighet till direktsändning från mikrofon och inte bara förinspelade program på dator. Flera av våra medlemmar snickrar som bäst på nya programidéer, och funderar på hur vi få till tekniken, och inte minst antennen. Ingen sändning utan en bra antenn och den ska helst vara vertikal som på logon. Tyvärr blir det stora längder på vår låga freqvens men vi ska ta råd av Grimeton-killarna som är bra på detta med lång våglängd.

Skrivit av en nöjd radiochef, Martin Björkman

Om Radiomuseets telefonväxlar

AB 100 är en telefon med
lokalbatteri och generator.
Modellen tillverkades från tidigt
1900-tal fram till 1950-talet.

Jag har funderat lite på hur man kan låta museets besökare använda vissa av de fasta telefonerna i Radiomuseets samling till egna experiment. När det gäller de äldsta telefonerna, så användes från början en liten växelströmsgenerator i telefonen, som när den vevades gav en växelspänning på telefonlinjen. Denna spänning gjorde att en klocka ringde i den manuella växel som telefonen var kopplad till. Därefter talade man om för telefonisten vart man ville bli kopplad. Tekniken bakom telefonförbindelsen består förutom av generatorn, också av ett lokalt batteri med 3V batterispänning för talkretsen hos telefonens mikrofon, samt telefontråd fram till växeln.

FRO i Borås donerade för ett antal år sedan en liten militär snörväxel till museet, benämnd 10 DL. Med denna har vi möjlighet att koppla ihop olika lokalbatteri-telefoner med varandra på det gamla sättet.

Militära snörväxeln 10 DL.

Växelmodellen är bland annat känd från några klassiska scener i Lasse Åbergs film Repmånad.

Min ursprungliga tanke, som var att besökare skulle kunna experimentera och koppla ihop gamla lokalbatteritelefoner med varandra via växeln, har inte riktigt slagit. Ofta stannar experimenten med att besökare provar förbindelsen mellan en av telefonerna och växeln, men ibland får besökare också ihop den tänkta förbindelsen mellan två telefoner kopplat via växeln.

Nästa fundering har varit hur man skulle kunna använda telefonerna med fingerskiva till experiment. Detta innebär att telefonerna måste få ström via en lokal telefonlinje på något sätt, och att en växel automatiskt kopplar upp det via fingerskivan valda telefonnumret.

Första tanken var att försöka hitta någon liten begagnad företagsväxel, på engelska benämnd ”Private Branch Exchange” (PBX), till exempel Telia Symfoni eller någon liknande modell.

Eftersom dessa små växlar är eftertraktade så har jag hittills inte lyckats hitta någon.

En Raspberry Pi 4 i sin plåtlåda, samt en analog telefonadapter Grandstream HT802 utgör huvuddelarna i digitala växeln.

En annan variant är att bygga en egen liten digital växel. Då används datanätverket för att transportera talet vid telefonförbindelsen som datapaket, på engelska ”Voice over IP”(VoIP).

Den växel som jag nu byggt ihop består först och främst av en Raspberry Pi-dator. Dessa små styrdatorer används redan flitigt till lite av varje i museet.

På Raspberry Pi har jag installerat den fria programvaran Asterisk, som bland annat är en företagsväxel med ganska många funktioner. Man kan till exempel välja vilken musik en väntande telefonör skall få lyssna på, medan vederbörande väntar i växeln. För att förenkla olika inställningar, anknytningar med mera, så finns också det grafiska webbgränssnittet FreePBX installerat på Raspberry Pi.

Museets väggtelefon BD 370
från 1930, var Telegrafverkets första egna väggmodell med fingerskiva. Just denna apparat har varit rekvisita i TV-serierna ”Vår tid är nu” och ”En kunglig affär”.

För att kunna koppla in gamla analoga telefoner, så behövs någon form av adapter både för signaler och spänningsnivåer, mellan den digitala växeln och den analoga telefonen. Denna Analoga Telefon Adapter (ATA) finns i olika varianter. Jag har valt amerikanska Grandstream HT801/HT802, men ATA tillverkas också av flera andra fabrikat.

Den svenska varianten av fingerskiva är annorlunda då siffran ”0” kommer först hos oss, det vill säga har kortast väg till fingerstoppet. I resten av världen, utom Nya Zeeland, kommer siffran ”1” i stället först, och ”0” sist på fingerskivan. På Grandstream ATA kan man ställa in detta och väldigt många andra parametrar.

Jag vill till exempel också att linjetonen skall ha svenska 425 Hz, att ringtonen skall ha en sekunds signal och fem sekunder tystnad, med mera. Dessa sista parametrar är noggrant beskrivna i ett dokument från ITU, se länk nedan. Om man har en modernare knapptelefon med tonval och knapparn ” och #, behöver ATA-lådan också kunna växla m ellan den gamla tekniken pulsval, och den nya som i stället använder tonval.

En experimentkoppling med digital växel på Bokmässan 2025. Ett sätt att lära yngre besökare hur man använder telefoner med fingerskiva

Eftersom det är en digital växel, kopplad till Radiomuseets datanät via en liten dataväxel (switch), så kan man också ringa via ett telefonprogram installerat på en dator ansluten till samma nät. Då får man en så kallad ”Softphone”, och jag har testat att ringa via gratisprogrammet MicroSIP, vilket fungerar fint från min laptop ansluten till Radiomuseets wifi.

Lite oväntat så har olika typer av kontaktproblem dykt upp vid monteringen av kablage till fingerskive-telefonerna. Detta eftersom vissa av de gamla begagnade telefonkablarna som används antingen har dåliga kontakter, eller fått diverse modifieringar av tidigare ägare.

Mellanpropp, med propp, jack och anslutning för modularkontakt.

Då uttaget på ATA har den moderna lilla modularkontakten (RJ11), och de gamla fingerskivetelefonerna oftast har gamla Telepropp 428, även kallat ”gristrynet”, så behövs en adapter även här. Jag har använt den modernare varianten av mellanpropp, som har både gammal propp, jack och RJ11-anslutning, för att lösa det
problemet.

Denna typ av enkel digital telefonväxel gör det möjligt att använda två eller flera automat-kopplade telefoner som rolig lokalkommunikation i olika sammanhang. Kanske till barnens rum, eller mellan boningshuset och någon annan byggnad på tomten. Viktigt att tänka på är att INTE koppla in gamla ”vevtelefoner” mot en digital växel. Detta eftersom generatorn på gamla telefonen kan ge cirka 100 V växelspänning ut på telefon-linjen. Beroende på hur snabbt man vevar, så förstörs en digital växel snabbt, eftersom den inte är gjord för så höga spänningsnivåer.

Närmaste planer framåt på Radiomuseet är att koppla in ytterligare några telefoner med fingerskiva, så att man kan gå på ”telefonjakt”, och testringa till varandra ifrån olika ställen i museet.

Ungefärlig arbetsgång vid installation av växeln –
https://github.com/playfultechnology/RasPBX
Signaler i fasta telefonnätet –
https://www.itu.int/ITU-T/inr/forms/files/tones-0203.pdf

Dag Johansson, områdesansvarig telefoni, text och bild

Radiomuseets Områden: Sjöfartsradio

Här beskriver vi de olika områden på Radiomuseet. Den tredje artikeln i serien är området Sjöfartsradio, som inkluderar fartygsradio och kustradio.

Åtminstone från 1998 – 2019 har kustradioområdet sköts av Lars Kålland. Fartygsradio sköttes av Evert Elofsson 1998 – 2007, Rolf Claesson 2008–22018, 2019 av Lars-Olof Ternström. Därefter slogs dessa två områden ihop och blev sjöfartsradioområdet, under Lars-Olof tills hans bortgång 2023, då Matts Brunnegård tog över rodret i det kombinerade området. Matts skriver så här om sitt område:

Min företrädare som ansvarig för fartygsradio, Rolf Claesson, skrev en utmärkt artikelserie om utvecklingen för området sjöfartsradio i fyra nummer av Audionen 2008–2009, ”Från gniststation till satellit”. Länkar finns på sida 21.

Eftersom jag inte tror att jag kan redogöra för apparaterna inom detta område bättre än Rolf, så lånar jag delar av hans informativa bidrag.

Numera hör fartygsradio och kustradio ihop så det blir lite av varje.

Huvudsändare för telegrafi. SRA AT-1000 VIG (RM03479)

RM 3479 – sändare

1920-talet Rörsändare med uteffekten 1 kW., Frekvensområde: 100–600 kHz. Våglängdsområde: 500–3000 m.Antennvariometer till sändare AT 1000 VI, typ VS 20 s/n 209546. Sändaren användes på svenska fartyg under 1920-talet bl.a Amerikalinjens Drottningholm och Gripsholm samt på bevakningsfartyget Skagerack. Till sändaren kopplades ofta en telefonisändare för telefonsamtal.

RM03481 – sändare från 1940-talet

Sändare ST 300, (RM03481)

Under 1940-talet kom även en sändare typ ST 300 som kom att användas i många år, vilken tillverkades av AB Standard Radio. Denna sändare hade en långvågsdel för telegrafi med
frekvensområdet 350–545 kHz och en kortvågsdel for telegrafi och telefoni med frekvensområdet 3,4-17,7 MHz.

Som strömkälla användes även här en omformare som drevs från fartygets likströmsnät (110 eller 220 VDC) och som lämnade 110 volt / 500 p/s.

KV-mottagaren MK46 (RM00316) och LV-mottagaren ML 46 (RM03510)

Dessa mottagare var mottagare från 1940-talet men fortfarande vanliga under 1960-talet.

Det är klart att fartygen genom dessa utrustningar kunde kommunicera med varandra, men viktigare var förstås att kunna nå rederierna och nära kära.

RM 00316 – mottagare MK46
RM 03510 – mottagare
En skiss av Göteborg Radios
antenner, som väckte mycket
uppmärksamhet

Göteborg Radio

Det är här Göteborg Radio med anropssignalen SAG kommer in i bilden. Den var igång från 1908 – 1948 i Göteborg och 1948 – 1992 i Onsala. Radiomuseet har en hel del utrustning därifrån, inklusiv 3 expeditionsplatser och en modell av antennerna.

Expeditionsplats på Göteborg Radio, SAG
Här ser vi en bild av Radiomuseets modell av Göteborg Radios antenner. Den står i Hugo Hammars sal

Detta är ju ett axplock av alla fina apparater på avdelningarna för fartygsoch kustradio på museet. Gå gärna in på Radiomuseet.se och kolla de fina artiklarna ”Från gniststation till satellit” där jag som jag angav i inledningen lånat uppgifter av Rolf Claesson.

Matts på m/s
G D Kennedy
1962

Länk till artiklarna
https://www.radiomuseet.se/medlem/audionen2/nr2_2008/fran.html
https://www.radiomuseet.se/medlem/audionen2/nr3_2008/fran.html
https://www.radiomuseet.se/medlem/audionen2/nr4_2008/fran.html
https://www.radiomuseet.se/medlem/audionen2/nr1_2009/gnist.html

Text och bild: Radiotelegrafist Matts Brunnegård.

Radiomuseets Områden: Rundradio

Rundradioområdet i all sin prakt

Eftersom Radiomuseet kom att täcka så många olika användningsområden av radiotekniken, delade man tidigt in samlingarna i olika ansvarsområden som förestods av någon med intresse och kompetens för att leda och utveckla ett visst område.

För rundradioområdet har vi varit många ansvariga genom åren sedan invigningen av Radiomuseet 1994. Här är namnen på dessa personer: Sven Eklöf 1997, Bengt Johannesson 1997, Sven-Erik Albert 2008, Horst Vormbrock 2009 och Lars Lindskog 2016.

Rundradioområdet på radiomuseet rymmer idag 1115 utställningsföremål av totalt 2699 som finns på Radiomuseet. Besökarna möts av två långa vägar med radioapparater alltifrån 1920-talet till 1980-talet. De är så imponerade att många besökare gärna vill bli fotograferade framför alla dessa vackra apparater från de år då radion var en viktig möbel i våra hem. På 1960-talet började radion tillverkas mera som lådor. Höljen i vackra träslag och bakelit övergavs till förmån för kompaktversioner i plast och plåt.

Många av museets apparater är fullt funktionsdugliga. Tack vare att museet sedan några år tillbaka har en egen mellanvågssändare så kan besökarna lyssna till apparater från olika tider alltifrån kristallmottagare fram till de senaste radiomodellerna.

För att fånga in intresset hos besökarna har vi inom rundradio anordnat 10 s.k. ”gateways” d.v.s. platser där man kan få extra information om det som visas.

Gateway 1 – Göteborgs äldsta mellanvågssändare

I Göteborg hade vi bl.a. K.G. Eliason vars radiosändare kan ses här på museets rundradioavdelning – Göteborgs äldsta mellanvågssändare, 405 m, i drift 1920-1925. Utvecklingen av sändartekniken före och under första världskriget med allt mer effektiva radiorör hade 1920 nått så långt att amatörer kunde bygga egna sändare och göra program med tal och musik riktad till allmänheten.

Gateway 2 – Tysk radio från andra världskriget

Lyssna till en engelsk radiosändning till Danmark från slutet av andra världskriget Under andra världskriget fick rundradion en stor betydelse genom att den nådde så långt. I Danmark fick befolkningen besked om den tyska kapitulation den 4 maj 1945 genom att lyssna på BBC från London som sände på danska.

Gateway 3 DAB- radio

Norska Radion, NRK, har idag helt lämnat FM-bandet och sänder nu ut sina radioprogram via ett nytt digitalt sändarnät DAB. Inget annat nordiskt land har följt efter men Teracom sänder DAB på försök på några få platser i Sverige bl.a. över Brudaremossen i Göteborg. Här kan man lyssna till 19 kanaler, varav 7 kommer från Sveriges Radio och 12 är reklamfinansierade.

Gateway 4 Fungerande trådradiosändning i full drift

I samband med att Radiotjänst bildades 1925 fick Televerket i uppdrag att bygga ett sändarnät som skulle täcka landet så att riksprogrammet kunde avlyssnas överallt. Det lyckades man bara delvis med att göra så därför började man sända ut detta program även över telefonnätet i de delar av landet som hade dålig radiotäckning. Via ett filter i bostaden vid telefonen plockade man ut radiosignalen som kopplades till en vanlig radiomottagare. En sådan kan här ses och höras i drift.

Gateway 5 – Kristallmottagare

Lyssna till en kristallmottagare via två högtalare Radiorören var fortfarande alltför dyra på 1920-talet men tack vare kristallmottagaren kunde gemene man få råd och möjlighet att redan på 1920-talet lyssna på radio hemma i sin bostad. På Radiomuseet kan man lyssna till en kristallmottagare i drift via två
högtalare varav en är från 1925 och en från 1935.

Gateway 6. Lyssna till en trådspelare

Möjligheten att själv göra egna inspelningar kunde först göras på en tunn tråd. Systemet medgav enbart monoinspelningar och var inte så lätt att hantera då tråden lätt trasslade till sig och gick av. Därför konkurrerades trådspelaren ut av rullbandspelaren under 1950-talet.

Gateway 7 – stereo-8 anläggning

Lyssna till en stereo-8 anläggning Stereo 8 bestod av ett ändlöst band som rymmer fyra stereokanaler och lanserades på 1950-talet för att i första hand installeras i bilar. Gateway 8 – stereogrammofon Spela en skiva på denna fina stereogrammofon från Luxor, tillverkad på 1980-talet.

Gateway 9. Se en transistorradio på badstranden

År 1948 uppfanns transistorn som kom att revolutionera förstärkartekniken och slå ut elektronrören i de flesta tillämpningar redan under 1960-talet. Transistorradions era inleddes. Mindre och strömsnåla apparater kom ut på marknaden.

Gateway 10. Lyssna till 80-talets mäktiga klanger

Denna stereoanläggning har skivspelare, CD-växlare, Audioförstärkare, Kassettdäck, Tuner för AM/FM och Fjärrkontroll.

Lars Lindskog text och bild

En artikel till i serien Radiomuseets områden kommer i Audionen nr 1 2025

Reparation – TV

Tommy Hamberg, vice ordförande, är en av våra medlemmar som reparerar apparater. Han var TV-tekniker en gång i tiden, och nu använder han sin expertis i Radiomuseets tjänst. Här reparerar han en TV med flera fel.

Så här ser TV-n ut efter reparation

I bilden bredvid ser vi 7 brott i kretskortet som Tommy har hittat och lagat. Det vid pilen är svår att se, de andra är lättare!

Tv:n har troligtvis ramlat i golvet eftersom även höljet var trasigt på flera ställen.

Resultatet av Tommys arbete var en fin, fungerande TV.
Kretskort med flera lödningar

Baksidan med kretskort

Landmobil radio

Här är Radiomuseets område för Landmobil radio, vilket är den gemensamma beteckningen för Kommunikationsradio (kom-radio), Personsökare, Privatradio och Mobiltelefoner från 1940-talet och senare och för frekvensområden från 27 MHz till 470 MHz samt upp till 2500 MHz för telefoner.

På hyllorna längs långväggen ser vi först, längst ned, tre gröna lådor som är polisradio från 40-talet. Det är sändare, mottagare och kraftaggregat med en storlek som fyllde hela bagagerummet. Längre upp och åt höger finner vi kom-radio i flera utvecklingsfaser. Längre åt höger är modernare apparater som blir allt mindre med åren. Därigenom blev det möjligt att även tillverka kom-radio i fickformat, vilket vi kan se i en glasmonter. Här kan man följa utvecklingen efter årtal: ju mindre desto nyare. vilket beror på ökad användning av transistorer som kom i slutet av 50-talet och ersatte de strömslukande radiorören.

Allra nyast och modernast är en liten kom-radio i glasmontern. Den är från danska TP Radio och har den allra nyaste tekniken inom detta radioområde. Den kan täcka 100-tals kanaler inom ett helt frekvensområde samt användas för överföring av tal, tonsignalering och data.

De ovan nämnda apparaterna var genom ett licenssysten förbehållna taxi, åkerier, kommuner och många företag liksom statliga institutioner. Men så småningom blev trycket från privatpersoner stort varför man även kunde köpa så kallad privatradio, som användes till exempel i jakt och sport-sammanhang. Det finns flera exempel i glasmontern.

Längst bort till höger står stora skåp som är basstationer, vilka användes som fasta enheter med en central funktion i radiosystemen, oftast med en högt placerad antennmast.

Till sist har vi mobiltelefonen som i storlek också följer årtalen. Förr var de ju bara telefoner, men har nu utvecklats med dator, kamera med mera.

Reparation – Tefifon

Museet äger flera Tefifoner, de flesta fullt fungerande. Ibland behövas en reparation, och i juli satt Lennart Nilsson och bytte pickup-en på tre stycken apparater. Här ser vi en av dessa under reparationen, och bredvid en bild av en Tefifon i komplett skick, RM 6305.

Om du inte redan har hört det fina ljudet från en Tefifon, kom gärna in och lyssna

    Fotograf: Lars Lindskog

      Görans Radio & TV verkstad

      Alltsedan radions barndom på 1920 talet har det funnits ett behov av att laga trasiga apparater. I början var det ofta cykelverkstaden i byn som svarade för service och försäljningen av nya apparater. När TVn kom på 1950 talet så fick teknikerna vidareutbilda sig för att klara dessa.

      Eftersom apparaterna ofta var stora och folk inte ville missa kvällens TV program så fick teknikerna åka hem till kunden. Det myntades då uttrycket flygande service efter firman Landerö som hade ett flygplan med snurrande propeller på taket på servicebilarna. TV teknikern hade då en väska med ett universalinstrument, rör, kondensatorer, motstånd med mera samt verktyg och en lödkolv.

      Man klarade att laga 95% av apparaterna i hemmet, annars fick den tas med in till verkstaden. Kunden fick då ofta en 17 tums låne TV, för man kunde ju inte missa kvällens program.

      Ofta var det en hemmafru iförd morgonrock som öppnade dörren och ville bjuda på kaffe. Det kunde bli mycket kaffe under dagen, men man kunde ju tacka nej. Det värsta var närgångna hundar som snodde skruvmejseln och tuggade på den. En TV tekniker fick se ett tvärsnitt av svenska hem. Ibland en flott villa med swimmingpool inomhus, ibland en knarkarkvart med endast en soffa och en TV som inredning.

      Från Radiomuseets Audiogude