Det har blivit tradition att vår förening ordnar en studieresa under hösten. 2023 åkte vi till Stenstorp där det fina Dalénmuseet finns och 2024 gick resan till Norrahammar och Radiomuseet i Jönköping. I år åkte vi, 25 medlemmar i Radiohistoriska Föreningen i Västsverige, till Småland och inspekterade den stora militärsändaren på 800W som har stått i militärområdet i Radiomuseet i Göteborg i många år och nu står i Totalförsvarsmuseet i Delary i Småland. Smålands Militärhistoriska Sällskap och Stiftelsen Smålands Militärhistoriska Samlingar driver museet. Dit åkte vi en strålande höstdag, åtnjöt ärtsoppa och pannkakor lagad i museets stora kokvagn. Därefter guidades vi runt i deras imponerande museum.
Museet visar intressanta objekt från alla försvarsgrenar, med fokus på det som fanns i Småland. De tidigaste utställningsobjekten kommer från tiden efter allmänna värnpliktens införande år 1901.
Här ser vi ganska många i gruppen, dock inte alla – ingen kom på tanken att ta en gruppbild, vilket var synd.
Man började redan kl. 8 på morgonen med att laga ärtsoppan, och god var den. Goda var också pannkakorna till efterrätt och wienerbröden till eftermiddagens kaffe. Inget problem att bespisa många med försvarets mycket välutrustade kokvagnar! En otrolig gästvänlighet, som uppskattades av alla.
Mats Nässert, Smålands Militärhistoriska Sällskap, guidade i det stora huset, och där stod vår fina 800W sändare, och faktiskt en hel del andra radioapparater. En rörutställning, till eempel, känns väldigt bekant!
Vi såg uniformer, utrustning, vapen och missiler. Det är ljust och rymligt i utställningsområdet, och vi var alldeles fascinerade.
Det blev guidning även utomhus, av Peter Rosenqvist, som berättade om museets många intressanta fordon.
En bandvagn, fullt funktionell, med avancerad radioutrustning. Föreningen hade ställt upp flera radiobilar eftersom det var vi från Radiomuseet, som var på besök.
Museet har en stor lada med många bilar. Nostalgi för alla som gjorde lumpen med dessa fordon!
Det finns även ett cykelförråd – tänk att cyklar ingick i fordonsstallet ända fram till 1970-talet.
Allt som allt måste man säga att vi hade en alldeles utomordentligt fin studieresa, som gav mersmak.
Vi tackar Smålands Militärhistoriska Sällskap som ordnade så fint för oss.
Radiomuseet satsar nu på AM-mellanvågen igen och vi startade i samband med det stora bileventet på Lindholmen 24-25 maj 2025.
En sammanfattning av sändningen från Radiomuseet finns på vår hemsida här (https://radiomuseet.se/radiostudio/), Här finns även intressant information om Radiomuseets tidigare sändningar – läs gärna! I samband med denna sändning fick museet från Yuliia Löf ett nytt, fint AM-logo, som vi kommer att använda i samband med sändningar.
Vi har nu förnyat vårt tillstånd att sända på den legendariska Göteborgsfrekvensen 981 kHz där Järnbrottsändaren en gång låg, och har stora planer för flera nya sändningar. Kolla på Facebook och vår hemsida för information om när vi planerar att sända, och prova gärna om du kan höra våra utsändningar. De flesta bilradiomottagare har en knapp/meny för AM och har ni en beredskapsradio brukar den ha ett AM-läge.
Vi har även ansökt och fått ett tillstånd för närradio av Mediemyndigheten men att sända på närradio på AM har aldrig förekommit så det har orsakat en viss försening. Vi måste visa på en seriös och ansvarsfylld drift, vilket borde inte vara ett problem. Vårt nuvarande tillstånd säger 10 W ERP men vi hoppas på tillstånd för högre effektVi har således beställt en ny transistoriserad AM-sändare från ett företag i Grekland som specialiserat sig på mindra sändare. Här ser ni en bild av den under produktion.
AM-sändaren Bild – från företaget
I september kom lådan från Grekland med vår nya moderna AM-sändare. Leveransen orsakade allmänt jubel på Radiomuseet – se bara de stora leenden i bilden!
Från vänster – Nils Pihlgren, Ingvar Lund, Martin Björkman och Conny Johansson Bild Lennart Svensson
Nu ska vi bygga en sändningsstudio och sedan kan lampan ”TYSTNAD!” tändas på riktigt i vår Audioområdet. Planen är att använda något av de stora radioborden som vi har i utställningen. Få se hur det går!
På bilden ser ni det gamla Tore Seem-bordet som vi först tänkt använda men som det visade sig bli för dyrt och jobbigt att iordningställa. Vi kommer bygga upp sändningstekniken på ett annat bord med lite modernare audiokomponenter. Allt under ledning av våra audioentusiaster Robert Hassel och Bengt Löf.
Den nya sändningsmiljön ska ge möjlighet till direktsändning från mikrofon och inte bara förinspelade program på dator. Flera av våra medlemmar snickrar som bäst på nya programidéer, och funderar på hur vi få till tekniken, och inte minst antennen. Ingen sändning utan en bra antenn och den ska helst vara vertikal som på logon. Tyvärr blir det stora längder på vår låga freqvens men vi ska ta råd av Grimeton-killarna som är bra på detta med lång våglängd.
AB 100 är en telefon med lokalbatteri och generator. Modellen tillverkades från tidigt 1900-tal fram till 1950-talet.
Jag har funderat lite på hur man kan låta museets besökare använda vissa av de fasta telefonerna i Radiomuseets samling till egna experiment. När det gäller de äldsta telefonerna, så användes från början en liten växelströmsgenerator i telefonen, som när den vevades gav en växelspänning på telefonlinjen. Denna spänning gjorde att en klocka ringde i den manuella växel som telefonen var kopplad till. Därefter talade man om för telefonisten vart man ville bli kopplad. Tekniken bakom telefonförbindelsen består förutom av generatorn, också av ett lokalt batteri med 3V batterispänning för talkretsen hos telefonens mikrofon, samt telefontråd fram till växeln.
FRO i Borås donerade för ett antal år sedan en liten militär snörväxel till museet, benämnd 10 DL. Med denna har vi möjlighet att koppla ihop olika lokalbatteri-telefoner med varandra på det gamla sättet.
Militära snörväxeln 10 DL.
Växelmodellen är bland annat känd från några klassiska scener i Lasse Åbergs film Repmånad.
Min ursprungliga tanke, som var att besökare skulle kunna experimentera och koppla ihop gamla lokalbatteritelefoner med varandra via växeln, har inte riktigt slagit. Ofta stannar experimenten med att besökare provar förbindelsen mellan en av telefonerna och växeln, men ibland får besökare också ihop den tänkta förbindelsen mellan två telefoner kopplat via växeln.
Nästa fundering har varit hur man skulle kunna använda telefonerna med fingerskiva till experiment. Detta innebär att telefonerna måste få ström via en lokal telefonlinje på något sätt, och att en växel automatiskt kopplar upp det via fingerskivan valda telefonnumret.
Första tanken var att försöka hitta någon liten begagnad företagsväxel, på engelska benämnd ”Private Branch Exchange” (PBX), till exempel Telia Symfoni eller någon liknande modell.
Eftersom dessa små växlar är eftertraktade så har jag hittills inte lyckats hitta någon.
En Raspberry Pi 4 i sin plåtlåda, samt en analog telefonadapter Grandstream HT802 utgör huvuddelarna i digitala växeln.
En annan variant är att bygga en egen liten digital växel. Då används datanätverket för att transportera talet vid telefonförbindelsen som datapaket, på engelska ”Voice over IP”(VoIP).
Den växel som jag nu byggt ihop består först och främst av en Raspberry Pi-dator. Dessa små styrdatorer används redan flitigt till lite av varje i museet.
På Raspberry Pi har jag installerat den fria programvaran Asterisk, som bland annat är en företagsväxel med ganska många funktioner. Man kan till exempel välja vilken musik en väntande telefonör skall få lyssna på, medan vederbörande väntar i växeln. För att förenkla olika inställningar, anknytningar med mera, så finns också det grafiska webbgränssnittet FreePBX installerat på Raspberry Pi.
Museets väggtelefon BD 370 från 1930, var Telegrafverkets första egna väggmodell med fingerskiva. Just denna apparat har varit rekvisita i TV-serierna ”Vår tid är nu” och ”En kunglig affär”.
För att kunna koppla in gamla analoga telefoner, så behövs någon form av adapter både för signaler och spänningsnivåer, mellan den digitala växeln och den analoga telefonen. Denna Analoga Telefon Adapter (ATA) finns i olika varianter. Jag har valt amerikanska Grandstream HT801/HT802, men ATA tillverkas också av flera andra fabrikat.
Den svenska varianten av fingerskiva är annorlunda då siffran ”0” kommer först hos oss, det vill säga har kortast väg till fingerstoppet. I resten av världen, utom Nya Zeeland, kommer siffran ”1” i stället först, och ”0” sist på fingerskivan. På Grandstream ATA kan man ställa in detta och väldigt många andra parametrar.
Jag vill till exempel också att linjetonen skall ha svenska 425 Hz, att ringtonen skall ha en sekunds signal och fem sekunder tystnad, med mera. Dessa sista parametrar är noggrant beskrivna i ett dokument från ITU, se länk nedan. Om man har en modernare knapptelefon med tonval och knapparn ” och #, behöver ATA-lådan också kunna växla m ellan den gamla tekniken pulsval, och den nya som i stället använder tonval.
En experimentkoppling med digital växel på Bokmässan 2025. Ett sätt att lära yngre besökare hur man använder telefoner med fingerskiva
Eftersom det är en digital växel, kopplad till Radiomuseets datanät via en liten dataväxel (switch), så kan man också ringa via ett telefonprogram installerat på en dator ansluten till samma nät. Då får man en så kallad ”Softphone”, och jag har testat att ringa via gratisprogrammet MicroSIP, vilket fungerar fint från min laptop ansluten till Radiomuseets wifi.
Lite oväntat så har olika typer av kontaktproblem dykt upp vid monteringen av kablage till fingerskive-telefonerna. Detta eftersom vissa av de gamla begagnade telefonkablarna som används antingen har dåliga kontakter, eller fått diverse modifieringar av tidigare ägare.
Mellanpropp, med propp, jack och anslutning för modularkontakt.
Då uttaget på ATA har den moderna lilla modularkontakten (RJ11), och de gamla fingerskivetelefonerna oftast har gamla Telepropp 428, även kallat ”gristrynet”, så behövs en adapter även här. Jag har använt den modernare varianten av mellanpropp, som har både gammal propp, jack och RJ11-anslutning, för att lösa det problemet.
Denna typ av enkel digital telefonväxel gör det möjligt att använda två eller flera automat-kopplade telefoner som rolig lokalkommunikation i olika sammanhang. Kanske till barnens rum, eller mellan boningshuset och någon annan byggnad på tomten. Viktigt att tänka på är att INTE koppla in gamla ”vevtelefoner” mot en digital växel. Detta eftersom generatorn på gamla telefonen kan ge cirka 100 V växelspänning ut på telefon-linjen. Beroende på hur snabbt man vevar, så förstörs en digital växel snabbt, eftersom den inte är gjord för så höga spänningsnivåer.
Närmaste planer framåt på Radiomuseet är att koppla in ytterligare några telefoner med fingerskiva, så att man kan gå på ”telefonjakt”, och testringa till varandra ifrån olika ställen i museet.
Här beskriver vi de olika områden på Radiomuseet. Den tredje artikeln i serien är området Sjöfartsradio, som inkluderar fartygsradio och kustradio.
Åtminstone från 1998 – 2019 har kustradioområdet sköts av Lars Kålland. Fartygsradio sköttes av Evert Elofsson 1998 – 2007, Rolf Claesson 2008–22018, 2019 av Lars-Olof Ternström. Därefter slogs dessa två områden ihop och blev sjöfartsradioområdet, under Lars-Olof tills hans bortgång 2023, då Matts Brunnegård tog över rodret i det kombinerade området. Matts skriver så här om sitt område:
Min företrädare som ansvarig för fartygsradio, Rolf Claesson, skrev en utmärkt artikelserie om utvecklingen för området sjöfartsradio i fyra nummer av Audionen 2008–2009, ”Från gniststation till satellit”. Länkar finns på sida 21.
Eftersom jag inte tror att jag kan redogöra för apparaterna inom detta område bättre än Rolf, så lånar jag delar av hans informativa bidrag.
Numera hör fartygsradio och kustradio ihop så det blir lite av varje.
Huvudsändare för telegrafi. SRA AT-1000 VIG (RM03479)
RM 3479 – sändare
1920-talet Rörsändare med uteffekten 1 kW., Frekvensområde: 100–600 kHz. Våglängdsområde: 500–3000 m.Antennvariometer till sändare AT 1000 VI, typ VS 20 s/n 209546. Sändaren användes på svenska fartyg under 1920-talet bl.a Amerikalinjens Drottningholm och Gripsholm samt på bevakningsfartyget Skagerack. Till sändaren kopplades ofta en telefonisändare för telefonsamtal.
RM03481 – sändare från 1940-talet
Sändare ST 300, (RM03481)
Under 1940-talet kom även en sändare typ ST 300 som kom att användas i många år, vilken tillverkades av AB Standard Radio. Denna sändare hade en långvågsdel för telegrafi med frekvensområdet 350–545 kHz och en kortvågsdel for telegrafi och telefoni med frekvensområdet 3,4-17,7 MHz.
Som strömkälla användes även här en omformare som drevs från fartygets likströmsnät (110 eller 220 VDC) och som lämnade 110 volt / 500 p/s.
KV-mottagaren MK46 (RM00316) och LV-mottagaren ML 46 (RM03510)
Dessa mottagare var mottagare från 1940-talet men fortfarande vanliga under 1960-talet.
Det är klart att fartygen genom dessa utrustningar kunde kommunicera med varandra, men viktigare var förstås att kunna nå rederierna och nära kära.
RM 00316 – mottagare MK46
RM 03510 – mottagare
En skiss av Göteborg Radios antenner, som väckte mycket uppmärksamhet
Göteborg Radio
Det är här Göteborg Radio med anropssignalen SAG kommer in i bilden. Den var igång från 1908 – 1948 i Göteborg och 1948 – 1992 i Onsala. Radiomuseet har en hel del utrustning därifrån, inklusiv 3 expeditionsplatser och en modell av antennerna.
Expeditionsplats på Göteborg Radio, SAGHär ser vi en bild av Radiomuseets modell av Göteborg Radios antenner. Den står i Hugo Hammars sal
Detta är ju ett axplock av alla fina apparater på avdelningarna för fartygsoch kustradio på museet. Gå gärna in på Radiomuseet.se och kolla de fina artiklarna ”Från gniststation till satellit” där jag som jag angav i inledningen lånat uppgifter av Rolf Claesson.
Eftersom Radiomuseet kom att täcka så många olika användningsområden av radiotekniken, delade man tidigt in samlingarna i olika ansvarsområden som förestods av någon med intresse och kompetens för att leda och utveckla ett visst område.
För rundradioområdet har vi varit många ansvariga genom åren sedan invigningen av Radiomuseet 1994. Här är namnen på dessa personer: Sven Eklöf 1997, Bengt Johannesson 1997, Sven-Erik Albert 2008, Horst Vormbrock 2009 och Lars Lindskog 2016.
Rundradioområdet på radiomuseet rymmer idag 1115 utställningsföremål av totalt 2699 som finns på Radiomuseet. Besökarna möts av två långa vägar med radioapparater alltifrån 1920-talet till 1980-talet. De är så imponerade att många besökare gärna vill bli fotograferade framför alla dessa vackra apparater från de år då radion var en viktig möbel i våra hem. På 1960-talet började radion tillverkas mera som lådor. Höljen i vackra träslag och bakelit övergavs till förmån för kompaktversioner i plast och plåt.
Många av museets apparater är fullt funktionsdugliga. Tack vare att museet sedan några år tillbaka har en egen mellanvågssändare så kan besökarna lyssna till apparater från olika tider alltifrån kristallmottagare fram till de senaste radiomodellerna.
För att fånga in intresset hos besökarna har vi inom rundradio anordnat 10 s.k. ”gateways” d.v.s. platser där man kan få extra information om det som visas.
Gateway 1 – Göteborgs äldsta mellanvågssändare
I Göteborg hade vi bl.a. K.G. Eliason vars radiosändare kan ses här på museets rundradioavdelning – Göteborgs äldsta mellanvågssändare, 405 m, i drift 1920-1925. Utvecklingen av sändartekniken före och under första världskriget med allt mer effektiva radiorör hade 1920 nått så långt att amatörer kunde bygga egna sändare och göra program med tal och musik riktad till allmänheten.
Gateway 2 – Tysk radio från andra världskriget
Lyssna till en engelsk radiosändning till Danmark från slutet av andra världskriget Under andra världskriget fick rundradion en stor betydelse genom att den nådde så långt. I Danmark fick befolkningen besked om den tyska kapitulation den 4 maj 1945 genom att lyssna på BBC från London som sände på danska.
Gateway 3 DAB- radio
Norska Radion, NRK, har idag helt lämnat FM-bandet och sänder nu ut sina radioprogram via ett nytt digitalt sändarnät DAB. Inget annat nordiskt land har följt efter men Teracom sänder DAB på försök på några få platser i Sverige bl.a. över Brudaremossen i Göteborg. Här kan man lyssna till 19 kanaler, varav 7 kommer från Sveriges Radio och 12 är reklamfinansierade.
Gateway 4 Fungerande trådradiosändning i full drift
I samband med att Radiotjänst bildades 1925 fick Televerket i uppdrag att bygga ett sändarnät som skulle täcka landet så att riksprogrammet kunde avlyssnas överallt. Det lyckades man bara delvis med att göra så därför började man sända ut detta program även över telefonnätet i de delar av landet som hade dålig radiotäckning. Via ett filter i bostaden vid telefonen plockade man ut radiosignalen som kopplades till en vanlig radiomottagare. En sådan kan här ses och höras i drift.
Gateway 5 – Kristallmottagare
Lyssna till en kristallmottagare via två högtalare Radiorören var fortfarande alltför dyra på 1920-talet men tack vare kristallmottagaren kunde gemene man få råd och möjlighet att redan på 1920-talet lyssna på radio hemma i sin bostad. På Radiomuseet kan man lyssna till en kristallmottagare i drift via två högtalare varav en är från 1925 och en från 1935.
Gateway 6. Lyssna till en trådspelare
Möjligheten att själv göra egna inspelningar kunde först göras på en tunn tråd. Systemet medgav enbart monoinspelningar och var inte så lätt att hantera då tråden lätt trasslade till sig och gick av. Därför konkurrerades trådspelaren ut av rullbandspelaren under 1950-talet.
Gateway 7 – stereo-8 anläggning
Lyssna till en stereo-8 anläggning Stereo 8 bestod av ett ändlöst band som rymmer fyra stereokanaler och lanserades på 1950-talet för att i första hand installeras i bilar. Gateway 8 – stereogrammofon Spela en skiva på denna fina stereogrammofon från Luxor, tillverkad på 1980-talet.
Gateway 9. Se en transistorradio på badstranden
År 1948 uppfanns transistorn som kom att revolutionera förstärkartekniken och slå ut elektronrören i de flesta tillämpningar redan under 1960-talet. Transistorradions era inleddes. Mindre och strömsnåla apparater kom ut på marknaden.
Gateway 10. Lyssna till 80-talets mäktiga klanger
Denna stereoanläggning har skivspelare, CD-växlare, Audioförstärkare, Kassettdäck, Tuner för AM/FM och Fjärrkontroll.
Lars Lindskog text och bild
En artikel till i serien Radiomuseets områden kommer i Audionen nr 1 2025
Tommy Hamberg, vice ordförande, är en av våra medlemmar som reparerar apparater. Han var TV-tekniker en gång i tiden, och nu använder han sin expertis i Radiomuseets tjänst. Här reparerar han en TV med flera fel.
Så här ser TV-n ut efter reparation
I bilden bredvid ser vi 7 brott i kretskortet som Tommy har hittat och lagat. Det vid pilen är svår att se, de andra är lättare!
Tv:n har troligtvis ramlat i golvet eftersom även höljet var trasigt på flera ställen.
Resultatet av Tommys arbete var en fin, fungerande TV. Kretskort med flera lödningar
Här är Radiomuseets område för Landmobil radio, vilket är den gemensamma beteckningen för Kommunikationsradio (kom-radio), Personsökare, Privatradio och Mobiltelefoner från 1940-talet och senare och för frekvensområden från 27 MHz till 470 MHz samt upp till 2500 MHz för telefoner.
På hyllorna längs långväggen ser vi först, längst ned, tre gröna lådor som är polisradio från 40-talet. Det är sändare, mottagare och kraftaggregat med en storlek som fyllde hela bagagerummet. Längre upp och åt höger finner vi kom-radio i flera utvecklingsfaser. Längre åt höger är modernare apparater som blir allt mindre med åren. Därigenom blev det möjligt att även tillverka kom-radio i fickformat, vilket vi kan se i en glasmonter. Här kan man följa utvecklingen efter årtal: ju mindre desto nyare. vilket beror på ökad användning av transistorer som kom i slutet av 50-talet och ersatte de strömslukande radiorören.
Allra nyast och modernast är en liten kom-radio i glasmontern. Den är från danska TP Radio och har den allra nyaste tekniken inom detta radioområde. Den kan täcka 100-tals kanaler inom ett helt frekvensområde samt användas för överföring av tal, tonsignalering och data.
De ovan nämnda apparaterna var genom ett licenssysten förbehållna taxi, åkerier, kommuner och många företag liksom statliga institutioner. Men så småningom blev trycket från privatpersoner stort varför man även kunde köpa så kallad privatradio, som användes till exempel i jakt och sport-sammanhang. Det finns flera exempel i glasmontern.
Längst bort till höger står stora skåp som är basstationer, vilka användes som fasta enheter med en central funktion i radiosystemen, oftast med en högt placerad antennmast.
Till sist har vi mobiltelefonen som i storlek också följer årtalen. Förr var de ju bara telefoner, men har nu utvecklats med dator, kamera med mera.
Museet äger flera Tefifoner, de flesta fullt fungerande. Ibland behövas en reparation, och i juli satt Lennart Nilsson och bytte pickup-en på tre stycken apparater. Här ser vi en av dessa under reparationen, och bredvid en bild av en Tefifon i komplett skick, RM 6305.
Om du inte redan har hört det fina ljudet från en Tefifon, kom gärna in och lyssna
Alltsedan radions barndom på 1920 talet har det funnits ett behov av att laga trasiga apparater. I början var det ofta cykelverkstaden i byn som svarade för service och försäljningen av nya apparater. När TVn kom på 1950 talet så fick teknikerna vidareutbilda sig för att klara dessa.
Eftersom apparaterna ofta var stora och folk inte ville missa kvällens TV program så fick teknikerna åka hem till kunden. Det myntades då uttrycket flygande service efter firman Landerö som hade ett flygplan med snurrande propeller på taket på servicebilarna. TV teknikern hade då en väska med ett universalinstrument, rör, kondensatorer, motstånd med mera samt verktyg och en lödkolv.
Man klarade att laga 95% av apparaterna i hemmet, annars fick den tas med in till verkstaden. Kunden fick då ofta en 17 tums låne TV, för man kunde ju inte missa kvällens program.
Ofta var det en hemmafru iförd morgonrock som öppnade dörren och ville bjuda på kaffe. Det kunde bli mycket kaffe under dagen, men man kunde ju tacka nej. Det värsta var närgångna hundar som snodde skruvmejseln och tuggade på den. En TV tekniker fick se ett tvärsnitt av svenska hem. Ibland en flott villa med swimmingpool inomhus, ibland en knarkarkvart med endast en soffa och en TV som inredning.
Det förekommer ganska ofta att vi hyr ut apparater till filminspelningar, men inte lika vanligt till teatrarna.
Men jag minns faktiskt att jag var på föreställningen och hörde hur morseskrivaren knattrade fram ett meddelande och att Dag Malmberg gick fram och läste budskapet om att Lasse Brandeby var på väg.
Lasse Brandeby i Dödsdansen på Aftonstjärnan Pressrelease från Teater Aftonstjärnan
”Dödsdansen, denna svarta komedi, där August Strindberg beskriver ett synnerligen stormigt äktenskap, skrivet med glimten i ögat. Med Lasse Brandeby, Sara Wikström och Dag Malmberg i rollerna är det bäddat för en rolig, annorlunda föreställning spelad på Teater Aftonstjärnan, Göteborgs svar på Strindbergs Intima Teater. Premiären blir den 11 augusti och spelas sedan varje kväll under sensommarens stora evenemang i Göteborg, KULTURKALASET och därefter varje helg i augusti och september. Uppsättningen är en samproduktion med Folkteatern, som sedan tar ut föreställningen på turné i VG-regionen. Föreställningen regisseras av Erik Ståhlberg. Repetitionsarbetet pågår.
Biljetterna till Aftonstjärnan släpps fredag den 8 juni. Presskonferens 7 augusti, inbjudan kommer i början av augusti.”
