Gammelvala 2014

Under åren ha det skrivits en hel del i Audionen om Gammelvala, som är en utställning ”från den gamla världen” som har pågått i Brunskog i mer än femtio år. Radiomuseet har deltagit varje år från 2002 med en tidstypisk 1950-tals radioverkstad och en utställning med ett litet utplock från Radiomuseets stora samling.

Från början var det Ulf Sjödén som drog igång verksamheten, och det är fortfarande han som håller i alla trådar lokalt. Sedan några år tillbaka är det Lennart Nilsson som väljer lämpliga utställningsobjekt, ser till att de som ska fungera gör det, och transporterar det mesta dit och hem igen. Utan dessa eldsjälar skulle det inte fungera. Precis lika viktigt är alla de andra som ställer upp och reparerar apparater och guidar i utställningen. Vi som
tjänstgjorde i år var Jeanette och Lennart Nilsson och Christer Aronsson från Göteborgsområdet, Ingvar Lund och Reino Carlsson från Falkenbergsområdet, Ulf Sjödén och Rolf Brodin från Värmland och Ulf Nilsson från Stockholm.

I år när jag rapporterar från Gammelvala redovisar jag för hur utställningen såg ut, och beskriver några intressanta föremål.

GV-bild1

Vi samlade alla apparater som var till försäljning på hyllsatsen till vänster.

Bland utställningsobjekt hade vi apparater från 1920-talet, och det kom in flera till som gåvor under veckan. En gåva från tidigare år är ser vi på andra hyllan högst upp – en radio från sent 1920-tal med inbyggd högtalare. Under radion finns en fin Tandbergradio som vi tog med oss från Göteborg, en Huldra 8-55 tillverkade 1955 (RM 03471), Vi får alltid många norska besökare och det är så bra att kunna säga att vi visst har en norsk radio här.

På tredje hyllan hade vi en radio med baksidan fram, så att vi kunde visar vad händer när man vrider frekvensavstämningsratten – fascinerande för unga pojkar och flickor!

På bilden ovan finns inte den fina kristallmottagaren från 1925 (RM 03714) som brukar åka med till Gammelvala. Det är väldigt roligt att visa den och berättar att den fungerar perfekt, trots sin ålder, och hur bra det var att ha i stugorna innan elektricitet fanns, Den fick sällskap senare under veckan av en intressant kristallmottagare med två stycken kristaller, som kom in som gåva och som också troligtvis är från 1920-talet.

GV-bild2 GV-bild3

GV-bild4Denna vackra högtalare från ca 1925 kommer från Radiomuseets samling. Våra tekniker kopplade bort högtalaren från en radio från 1950-talet och kopplade in tratthögtalaren i stället. Vi kunde demonstrera att man kan lyssna på modern radio genom en nästan 90-årig högtalare, som har förvånansvärt bra ljudkvalité. Bredvid tratthögtalaren står en gäva vi fick, en Stern & Stern Concerton radio från ca 1928 i mycket bra skick, som passade så bra till högtalaren.

Just i år när vi tog med oss en högtalare från 1920-talet för första gången, kom en till 1920-tals högtalare in som gåva! Den syns i bilden av utställningen högst upp. Den var inte i så bra skick som den vi tog med oss, men den fungerar fortfarande också. Man kan undra om högtalare som tillverkas nu kommer att fungera om 90 år – osannolikt, tycker jag.

GV-bild5

Det kommer alltid en strid ström av besökare. Några tittar bara och sedan går sin väg, men förvånansvärt många är riktigt intresserade. Här ser vi Ulf Sjödén som berättar radions historia för flera intresserade åhörare.

GV-bild6

I vår radioverkstad på den långa disken ser vi voltmeter, signalgenerator, tongenerator, isolationstransformator och likspänningsaggregat, TV serviceväska och rörprovare, alla genuina rör-apparater. På en hylla på väggen finns reparerade radio-apparater, Bredvid finns reservrör och andra reservdelar. Under disken ligger ett 1970-tals oscilloskop, som inte får vara med bland de genuina rörapparaterna, men som kan vara väldigt bra att ha. På disken ligger även kristallmottagare från 1920-talet som beskrevs ovan och en radio från 1960-talet. Kristallmottagaren användes för att ta emot en signal i undervisningssyfte. Vi kontrollerade status på 60-talsradion och konstaterade att den fungerar alldeles utmärkt.

I år kom in väldigt många gåvor, med resultat att våra gåvorblanketter tog slut och Ingvar Lund, Ulf Nilsson och Ulf Sjödén fick packa bilen full av radioapparater och andra gåvor och köra hem dem till museet – det fanns inte plats i Lennarts bil! Situationen förvärrades av att för första gången var det mycket litet intresse från våra besökare att köpa de fina apparater vi hade till salu. Troligen hade ingen lust att bära hem en tung rörapparat i den mer än 30 gradiga värmen.

Trots värmen hade vi många intresserade besökare, och vi lämnade över många museibroschyrer. Vi hoppas att vårt arbete resulterar i fler besökare till museet i Göteborg och fler medlemmar på sikt.

Jeanette Nilsson

 

 

Flygsimulatorer

Lördagen den 20 september efter medlemsmötet, kommer Bertil Bengtsson att ha ett föredrag och demonstration om utvecklingen av flygsimulatorer.

Den första flygsimulatorn kom 1935, konstruerad av Edwin Link USA. Utvecklingen av datorprogram för flygsimulatorer från 1981 fram till dagens flygsimulatorer med kraftfulla PC-datorer.
Video kommer att visas på den stora vita tavlan.
Demonstration av Prepar3D-flightsimulator med uppkopplad styrspak (Yoke) samt ljud.
Välkomna och hoppas på en givande och intressant eftermiddag hälsar Bertil Bengtsson

Bilder på min hembyggda flygsimulator.

Digital StillCamera

Digital StillCamera

Goliath- världens starkaste VLF-sändare

Koordinater: 52°40’09″N 11°25’19″Ö

Radiosändaren Goliath belägen vid Kalbe an der Milde i Tyskland, var med sina 1000 kW världens starkaste radiosändare under perioden 1943–45. Den användes av tyska Kriegsmarine som ordersändare på långvåg (VLF) till ubåtar i uläge.

Om kommunikation till U-båt

De faktorer som påverkar radiovågor från en radiosändare i land till mottagaren hos en ubåt i uläge är bland annat sändareffekt, antennsystem hos sändare och mottagare, frekvens (högre dämpning ju högre frekvens), avstånd till sändaren och vattnets salthalt (högre dämpning ju saltare vatten).

Upptäckten att sändare med lägre frekvens, i VLF-området 3–30 kHz uppfattades bättre och på större djup, gjorde att radiosändare för ordergivning till ubåtar började utvecklas men de på 1920-talet byggda VLF-sändarna visade sig vid andra världskrigets utbrott vara alltför svaga. Både USA och Tyskland försökte därför att bygga starkare sändare.

Goliath-1aBild på Goliath-anläggningen vid Kalbe an der Milde

Goliath-2aOvan förenklat schema över sändaren som slutrör används sex st. RS 301

Goliath-3a
Ovan förenklat schema över antennavstämningen

Goliath-6

Goliath-9a

Kopplingsspolar mellan slutsteg och antennavstämning
Lägg märke till höger de stora toroidspolarna, ingen vanlig Amidon T-68!

Några data om sändaren

Frekvensområde: 15 – 60 KHz i 12 kristallstyrda kanaler
Uteffekt styrsändare: 600 W
Uteffekt sändarförstärkare 1:a steg: 5 – 10 kW
Uteffekt sändarförstärkare 2:a steg 60 – 90 kW

Uteffekt slutsteg: max. 1000 kW

Vågtyper för sändaren:
A1A Telegrafi 15 – 60 KHz, hård eller mjuk nyckling över 30 KHz.
A3E Fax/Hellskrift 30 – 60 KHz
A3 Telefoni med normal talkvalité 45 – 60 KHz

Nycklingsystem: Telegrafi gjordes i styrsändaren med snabba relä.
Modulation A3 gjordes i slutsteget med styrgaller-modulation.
Verkningsgrad för antenn vid 60 KHz max: 90 %
Verkningsgrad för antenn vid 15 KHz max. 47 %
Antennström vid full effekt RF-ampere: 2500 A.
Storlek på antennförlängningsspole: höjd: 5 meter,diameter 3,5 meter lindad med 7 x
50m/m² diameter högfrekvens litztråd.

Byggnad och driftsättning

Företaget C Lorenz konstruerade under åren 1941–45 sändare och antenner för en 1000 kW anläggning med frekvenser mellan 15–60 kHz på ängarna mellan Altmersleben, Kalbe (Milde) söder om Magdeburg. Anläggningen täckte en yta på ca 4 kvadratkilometer och de elektriska installationerna utfördes av Siemens. Antennerna bestod av 3 st förbundna paraply-antenner i form av liksidiga sexkanter. Luftledningarna bars upp av 15 jordade fackverksmaster med 175 meters höjd och i mittpunkten av sexkanten fanns 200 meter höga master som tjänade som strömtilledningar och bärmaster.

I början av 1943 driftsattes Goliath och ersatte därmed Tysklands tidigare långvågssändare Nauen.

Meddelanden från Goliath kunde tas emot av ubåtar på 15–25 meters djup i Nordatlanten, och ner till 10 meters djup utanför Japan.

Efterkrigstiden

Goliath-4aBild på sprängningen av Goliath anläggningen, troligen det tillfälliga fånglägret

När amerikanska styrkor ryckte fram mot Kalbe på våren 1945 sprängdes styrsändaren av tyskarna men övrig utrustning lämnades intakt. Amerikanerna upprättade 11 april ett fångläger på det inhägnade området med som mest 85 000 tyska soldater.

Då lägret avvecklats i juni 1945 ryckte Sovjetiska trupper in på området och lät personal från C Lorenz åter sätta anläggningen i brukbart skick. Därefter monterades utrustningen ner och transporterades österut för att återuppbyggas i Niznij Novgorod i närheten av Charkiv. Byggnader och antennfundament i Kalbe (utom ett) sprängdes, och platsen återställdes till jordbruksmark under 1947. Goliaths antenndesign har efter andra världskriget kopierats helt eller delvis i flera motsvarande VLF-anläggningar både i Sovjet och i väst. Förutom i Nizjnij Novgorod, så har till exempel VLF-sändaren i Vileika nära Molodetjno i Vitryssland samma anntennuppbyggnad, men alla master är nästan exakt 100 meter högre.

Strömförsöjning:
Två 15 kV kablar 3-fas 50 Hz maximalt 2500 A (380/220)
Reservkraft: Dieselgenerator (1800 kVA) 380 V ,3-fas
Dieseltank: 120 m³ dieselolja beräknat att räcka i 3 veckor vid 24 timmars drift.

Total kostnad för hela anläggningen:
15,0 miljoner Riksmark varav antennanläggningen kostade 5,0 miljoner Riksmark.

Några funderingar om denna tekniskt avancerade sändaranläggning:
Tänk om den hade bevarats i ursprungsskick liknande SAQ, och kunnat köras regelbundet, kanske med lite mindre effekt, vilket historiskt viktigt kapitel i utvecklingen av radiokommunikation för U-båtar det hade varit.

Visserligen kan den beskådas i Vitryssland, men jag är osäker på om den fortfarande är i drift, i Niznij Novgorod och Vileika Molodetjno, men det finns fina färgbilder på byggnader och antennmaster att titta på web-sidan. Tydligen har den använts för tidssignalering till U-båtar för ryska marinen.

Externa länkar

Audionen nr 3 2005 om ubåtssamband.
Goliath på online-databasen Structurae
Om Vileika VLF-anläggning

Källor

Originalartikeln skriven av Klaus Herold, Wilhelmshafen
Bearbetad och översatt av Bertil Bengtsson

Fartygsradiostation på Väddö sjöfartsmuseum.

I Nyheter från Radiomuseet nr 31 1 juni 2013 presenterades arbetet med att förse Roslagens Sjöfartsmuseum med en radiohytt som skulle likna 1950/1960-talets fartygsradiostationer i svenska handelsflottan.

I samband med ett större evenemang i Roslagens Sjöfartsminnesförenings regi den 7 juni 2013 invigdes radiostationen som då inte var färdigutrustad. Förre radiotelegrafisten Hasse Fredriksson berättade inför ett stort antal besökare om ett sjömansyrke som både
tillkom och försvann under 1900-talet.

Det var under hösten 2010 som Rolf Schillén, också f.d. telegrafist, försökte få styrelsen för sjöfartsmuseet att gå med på att bygga upp en radiohytt på museet. Vad var det för något? Var skulle en sådan placeras? Knappast någon i styrelsen var intresserad.

Ett år senare kom Rolf och Evert Tryding i kontakt med Rolf Claesson på Radiomuseet i Göteborg för att diskutera utrustning till blivande radiohytten. Detta var i samband med telegrafistträffen hösten 2011. Robert Wahlgren hade redan kontakt med Matts Brunnegård.

I augusti 2013 åkte Rolf Schillén med hustru till Göteborg och lastade bilen full med apparater från Radiomuseet genom Claessons försorg. Mottagaren Eddystone skänkte
SM6BGM Göran Jönsson i Kungsbacka. I förråd har vi även ett par mottagare som passar in i en 40-talsstation.

Sändaren ST 450 har vi genom deposition hämtat från Tekniska Museet i Stockholm. Därefter har under 2013 och 2014 hytten försetts med övrig utrustning som kan ses på bild.

Museet hytt 1

 

Museet hytt 2

Utrymmet i museet blev en kompromiss men får anses som tillfredsställande. Ordföranden för Sjöfartsminnesföreningen Lars Nylén har lovordat resultatet och jämförde hytten
med motsvarande på gamla sjöfartsmuseet i San Francisco som han besökte i februari 2014. ”Helt klart är vår väsentligt mycket bättre” skrev han i ett mejl.

För att kunna demonstrera radiotrafik, speciellt telegrafi, har Rolf SM0LQE placerat sin gamla men väl fungerande transceiver Uniden 2020 undanskymd och kör nu amatörradiotrafik från hytten sedan 27 maj i år vid speciella visningstillfällen, såsom den årligen återkommande ”Beckbyxans dag” i juli.

När besökarna går in i hytten startar SAX-presset från 10/10 1965 i högtalare, presset finns utskrivet och sitter i skrivmaskinen. I hytten finns också böcker, telegramblanketter, radiodagböcker, sjöfartsböcker m.m. som fanns i dåtidens radiohytter, samt en radiodagbok
från M/S Zelos under hennes sista resa från Europa till Kaoshiung. Telegrafnyckeln som finns på bordet är kopplad till en summer, där besökaren själv kan testa sina morsekunskaper.

En gästbok finns för f.d. telegrafister. Boken ”Radion och radiotelegrafisten” av Birgitta Gustavsson finns till försäljning i museibutiken.

Den utrustning som finns i hytten är:
Sändare Standard Radio ST-450
Antennavstämning GS-200
Mottagarcentral Televerket MC 53B
Nödmottagare AB Elektroakustik ER65
Autoalarmapparat SATT Strix F
Mottagare Eddystone S830
Livbåtssändare

Museet

Mer om Roslagens Sjöfartsmuseum kan läsas på www.sjofartsmuseet.se. Ett särskilt tack riktas till Rolf Claesson för all hjälp med utrustning från Radiomuseet
Göteborg.
Text: Rolf Schillén, Robert Wahlgren
Foto: Robert Wahlgren

Museet radiodagbok 1a

Museet radiodagbok 2a

Museet gästbok 2a

Museet gästbok 1a

Museet nödsändare