“The End of The Line”
heter en cache I Kungsbacka (Utlagd 2010-09-12), som Du återfinner på följande adress: http://www.geocaching.com/seek/cache_details.aspx?wp=GC2F2GX
I Kungsbacka byggdes mottagarstation för radiotrafik från USA, sändaren ligger i Grimteton. Mottagarantennen var ca: 13 km lång och gick från SAK (Kungsbacka Radio) till någonstans i närheten av cachen. Mottagarstationen har en egen cache vid:
http://www.geocaching.com/seek/cache_details.aspx wp=GC1VZV3
Antennen bestod av två koppartrådar uppsatta på stolpar.
Mottagningen flyttades 1938 till Enköping och 1948 stängdes SAK, idag ska det inte finnas några spår kvar av den långa antennen. En karta över sträckningen finns i sändarsalen på Grimetonstationen, som även den har en geocache i närheten:
http://www.geocaching.com/seek/cache_details.aspx?wp=GC3MJNZ
Gallerier
Årsmötet den 23 mars
Lördagen den 23 mars klockan 12 höll Radiohistoriska Föreningen i Västsverige sitt årsmöte på Radiomuseet i Hugo Hammars sal.
Årsmötet inleddes enligt traditionen med att Stiftelsen för forskning och utbildning inom radio- och teletekniken och dess historia delade ut årliga stipendier.
Årets eldsjälsstipendier utdelades till tre mycket aktiva medlemmar på Radiomuseet nämligen Bertil Bengtsson, Bengt Lindberg och Kenneth Wikberg av stiftelsens ordförande Åke Johansson
Två av de tre stipendiaterna. Kenneth Wikberg och Bertil Bengtsson tar emot priserena ur Åke Johanssons hand. Den tredje stipendiaten Bengt Lindberg var på en USA-resa vid detta tillfälle.
Vid årsmötet valdes en styrelse med Åke Kjellin som ny ordförande. Ny i styrelsen blev Bengt Lindberg. Dessutom valde årsmötet för första gången även två supleanter till styrelsen. Dessa blev Lars Lindskog och Kenneth Wikberg. Ny i valberedningen blev Lars Quiding.
Efter årsmötet höll Tony Martinsson ett intressant föredrag om datasäkerhet. Tony har arbetat med säkerhet och tillgänglighet för företag och myndigheter i mer än femton år och var bland de första i Sverige att erkännas av ISC en global organisation som certifierar säkerhets-konsulter.
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 51, 1 april 2013
Radiohistoria i norr
Bild: Luleå Stadsarkiv.
Radion har kommit till en skärgårdsstuga i Luleå skärgård 1926. Här avlyssnas kanske väderleksrapporten och de senaste nyheterna från Boden i Frans August Bergströms stuga. Mottagaren är batterimatad och har två rör och möjlighet till avlyssning via flera hörtelefoner.
I nummer 35 december 2011 presenterade Nyheter från Radiomuseet en artikel under rubriken Boden Radio igång först i landet. Den första officiella rundradiosändningen i Sverige sändes från radiobunkern i Boden den 12 juli 1921 fyra år innan Radiotjänst kom igång.
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 50, 1 mars 2013
Det är tveksamt om rundradions utveckling har blivit så grundligt och väl dokumenterad i någon annan del av landet som i just Norrbotten. Detta beror på ett idogt arbete med efterforskning och dokumentation utförda av två verkliga eldsjälar, Bengt Lundberg och Bob Jacobsson
Malmbergets radiostation. Foto: Gällivare kommuns bildarkiv
De radiostationer som idag finns beskrivna är:
Boden radio 1914-1975.
Luleå långvågstation 1938-1978.
Kiruna radiostation 1926-1972. Malmbergets radiostation 1927-1972.
Porjus radiostation 1945-1971. Linjeradion i Tornedalen 1929-1952.
Harsprångets kraftverksradio 1955-66.
Umeå radiostation 1924-1974.
En del av detta unika material kan återfinnas finns på adressen:
www.radiohistoriainorr.n.nu
Kirunas första rundradiostation.
Nedan kommer en aktuell rapport från Bengt Lundberg:
Bakgrund
Den förening som bildats i Boden har till uppgift att rädda radiobunkern, sprida kunskap om Boden radio och forska om dess olika verksamheter. Jag och Kjell Ågren var de pådrivande för att bilda föreningen och deltar nu i dess verksamhet.
När föreningen bildades var radiobunkern direkt rivningshotad men är nu räddad från det direkta hotet. Den är belägen inom fästningsområdet och ägs av Fortverket som ska lämna ifrån sig alla gamla befästningsanläggningar till en annan myndighet som ska förvalta dem. Till dem hör radiobunkern. Den här processen har fördröjt det vidare arbetet i bunkern. Vi har lyckats få Radiobunkern upptagen på Länsstyrelsens lista över bevarandevärda kulturminnesobjekt.
Bob Jacobsson och jag arbetar fristående från, men i samarbete med Bodenföreningen, på att skriva andra tidiga radiostationers historia i den övre tredjedelen av landet. Vi avser att ta oss an FM/TV-näten senare och radiolänk, mobiltelefoni m.fl. system. Det är viktigt att Bodenföreningen fokuserar på att rädda och återställa Bunkern.
Vad händer i Boden?
Beträffande Bunkern avvaktar vi förändringen av ägarskapet och vi försöker just nu att få till ett möte med bl.a. Fortverket för att få lite info om läget. Invändigt är den nu källaren tömd på vatten och all bråte invändigt borttagen. Den kan besökas men den saknar el. Det finns skyltar utvändig som berättar om dess historia. Sommartid går de guidade turerna med turister förbi bunkern och man berättar om den och Boden radio.
Till sommaren går orienteringstävlingen O-ringen i Boden som då beräknas fördubbla sin folkmängd under en vecka. I samband med detta kommer informationen om stationen att förbättras. Vi brinner naturligtvis av iver att få ägarfrågan av Bunkern klar och möjlighet att börja visa hur den såg ut invändigt och få el till den.
Den permanenta utställningen om Boden radio på Försvarsmuseum i Boden har många intresserade besökare. På museet kan man köpa skrifter om Boden radio. Vi har hållit ett antal föredrag med anknytning till Boden radio och radion i norr på Försvarsmuseet.
Vandringsutställningen som gjorts i samverkan med Norrbottens museum har varit i Kiruna, i Gällivare och är nu i Arvidsjaur. Där bildades Norrlands första radioklubb 1923. Den fanns kvar långt in på 1940-talet. Utställningen ska vandra runt till alla Norrbottens kommuner. Vi har ambitionen att komma ut och berätta om tidig radio i anslutning till utställningen men hittills har det bara blivit i Kiruna. Utställningen handlar om tidig radio i Norrbotten med fokus på rundradio.
Forskning kring Boden radio. Boden radio hade ju ett antal olika funktioner bl.a. fästningsradio (kommunikation med försvarsledningen i söder), fartygsradio (malmfartyg, krigsfartyg), krigsfångetelegram (förmedling av krigsfångetelegram under första världskriget), flygtrafik (flygambulans och zeppelinare), förmedling av telegram till och från den svenska kolgruvan på Svalbard mm.
Här har vi ett samarbete med militären och dessutom med några forskare inom militär och civil radio som har tillgång till hemliga delar av Riksmuseet och Militärhistoriska museet. Vi har lämnat uppgifter till dem på vad som är intressant för oss få att reda på. De var på besök hos radioföreningen i Boden i höstas. Vi konstaterade att det finns många intressanta områden när det gäller radion i norr att forska vidare inom. Vi har också kontakt med Luleå Tekniska Universitet för att få studenter att intressera sig för något lämpligt forskningsområde.
Bodens radiostation. Masthöjd 108 meter.
Var kuststradiostation och rundradiostation fram till 1938 då dess rundradiodel ersattes av den nya långvågsstationen i Luleå.
Bild: Tekniska Museet
Bob och Bengt.
Vi jobbar vidare med historien för de första rundradiostationerna i Norr- och Västerbotten. Klara idag är Kiruna (tryckt), Malmberget (hemsidan), Boden (kommer på hemsidan), Luleå (kommer på hemsidan). Pågår gör Linjeradion, Porjus, Harsprånget, Umeå. Dessutom senare AM-sändarna för P2.
Vi har börjat samla ihop lite fakta, foton mm för FM/TV-stationer och förbindelser, fram till digitaliseringen.
Vi lägger nu ut historikerna på vår hemsida och kommer inte att trycka upp dem annat än i mycket begränsad upplaga.
Vi har varit ute och berättat om första radion på Försvarsmuseet i Boden, Kiruna stadshus, Norrbottens museum, äldreboenden, Hembygdsföreningen i Luleå. Radio Norrbotten har besökt Älvsbyns FM/TV-station och i direktsändning berättat om den tidiga radion och om den utställning av gamla radio och TV-apparater som finns på stationen. Bob och jag har ju vårt ”arkiv” där. Vi har varit ute i många tidningsartiklar också. Många känner nu till oss och har också lärt sig en del om radiohistorien i norr.
Bengt Lundberg Bob Jacobsson
Luleå Stockholm
E-post: radiohistoria.norr@gmail.com
Hemsida: www.radiohistoriainorr.n.nu
Bengt Lundberg född 1935 och uppvuxen i Luleå. Har arbetat med radio och TV sedan
1958 både i Televerket och Teracom i Karlsborg och Luleå.
Bob Jacobsson född 1938 och uppvuxen i Kiruna. Har arbetat med radio och TV sedan
1961 vid både Televerket Radio och Teracom i Kiruna, Luleå och Stockholm.
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 50, 1 mars 2013
Fiskhamnsrapporten återfunnen
I förra numret av Nyheter från Radiomuseet sökte vi efter någon inspelning av fiskhamnsrapporten. Bertil Bengtsson såg att det fanns en utsändning av fiskhamnsrapporten inspelad på Sveriges Radios minneskiva från 1941 som vi ju har till försäljning i receptionen. Visserligen får man där bara höra halva rapporten som avbryts av Lasse Dahlqvist och ”Det är dans på Brännö Brygga” men den får duga tills någon hittar en komplett inspelning av fiskhamnsrapporten. Nu hörs den i alla fall på Radiomuseet och vill Du höra den hemma så har Matts Brunnegård lagt in den på Youtube på nedanstående adress:
Det ryktas faktiskt om att det var en eftertraktad uppgift att få läsa upp
fiskhamnsrapporten i radio. Någon av våra läsare kanske vet mera och kan
berätta något om detta?
Lars Lindskog
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 50, 1 mars 2013
Kursverksamheten under våren 2013
Radiohistoriska Föreningen har under hösten 2012 genomfört kurser i radioteknik som blivit mycket uppskattade. Åke Kjellin har hållit flera kurser där deltagarna fått lära sig den ädla konsten att trimma en superheterodynmottagare och Bengt Lindberg lärde oss grunderna i elektrisk mätteknik. Helgen den 23-24 februari i år höll Åke en helt ny kurs som behandlade grunderna inom radiotekniken. Till kursen i trimning skrev Åke ett helt nytt kompendium och till grundkursen finns alla tre delarna av AGA-Baltics kompendium i grundläggande radioteknik som Erika Ivarsson har skannat in.
Om det skall bli en fortsättning beror på dig! Våra lärare Åke och Bengt är beredda, men vi måste veta om intresse finns för fler kurser under våren. Här följer en kort beskrivning av de tre kurserna. Om du skulle vilja delta så mailar du ditt intresse till mig och anger också vilka dagar som passar dig.
De sex deltagarna i kursen den 23-24 februari fr.v. Göran Sjöstrand, Leif Svensson, Erika Ivarsson, Boris Pettersson, Stig Henriksson och Sten Wahlskog
Kurs 1. Trimning av superheterodynmottagare
I denna kurs får du lära dig grunderna om mottagare med hög- och mellanfrekvensförstärkning.
Kursen är både teoretisk och praktisk och du får prova på att trimma och göra fel och rätt.
Kompendiet finns på Radiomuseets hemsida.
Kurstid två dagar, exempelvis en helg
Kursledare: Åke Kjellin
Kurs 2. Grundläggande elektrisk mätteknik
En absolut förutsättning för att du skall kunna klara av att undersöka och serva en elektrisk krets, exempelvis en radio, är att du kan mäta med ett universalinstrument. På denna kurs får du en genomgång av de elektriska enheterna ström, spänning, resistans och kapacitans, och sedan får du göra en uppmätning av en krets med ett universalinstrument. Sedan uppstår det flera fel i kretsen, och med hjälp av dina mätningar skall du finna och åtgärda felen.
Kurstid: en dag
Kursledare: Bengt Lindberg
Kurs 3. Grundläggande radioteknik.
Denna kurs vänder sig till dig som är intresserad av radioteknik, men som inte har haft möjlighet att lära dig grunderna från början. Du får lära dig de vanliga komponenterna i en radio och hur dessa bygger upp de olika kretsar som en radio består av. Kursen ger också många hänvisningar till ett mycket omfattande kompendium som du sedan kan läsa in på egen hand efter den introduktion som du får på kursen.
Kurstid: två dagar
Kursledare: Åke Kjellin
Är det någon kurs du saknar, eller skulle du kanske vilja vara ledare för en kurs på Radiomuseet?
Du får gärna maila dina förslag till mig.
Jag vill ha din intresseanmälan till kurserna senast den 8e mars.
Bo Sörensson
bo@sorensson.se
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 50, 1 mars 2013
Linjeradion – en föregångare till trådradion
Linjeradiomottagare från 1930 som innehöll endast förstärkare och högtalare och man kunde enbart avlyssna det svenska programmet från Boden i den. Foto: Kjell Ågren © Teracoms arkiv.
Bob Jacobsson och Bengt Lundberg berättar här om Linjeradion i Tornedalen – ett verktyg i försvenskningsarbetet.
Tornedalen, liksom Malmfälten, var att betrakta som ett problemområde för mottagning av Boden Radios utsändningar. Visserligen fanns det i slutet av 1920-talet i handeln så kallade långdistansapparater med ”flera lampor” samt förbättrade antennanläggningar, men till ett pris som var en otänkbar utgift för de allra flesta. En rundradiomottagare av bättre kvalitet kostade mellan 400 och 450 kronor, men det fanns ju ingen garanti att man skulle få in programmen bättre i alla fall.
För att förstå den kanske viktigaste anledningen till att man då, framförallt från politiskt håll, valde att utprova systemet med linjeradio (även kallad bygderadio) i byarna längs gränsen mot Finland, måste man känna till lite om den mycket känsliga och tämligen upprivande språkfrågan.
Befolkningen i Tornedalen är till stor del tvåspråkig och på 1920-talet talades det i många svenska hem övervägande finska. Svenska politiker och myndigheter såg därför en försvenskning av dessa finsktalande svenskar som en mycket viktig uppgift. Detta kunde ta sig sådana former och metoder, att till exempel barnen i skolor och i arbetsstugorna, undervisades enbart på svenska och att de på rasterna var förbjudna att tala annat än svenska.
Naturligtvis väckte radiosystemet ont blod på andra sidan gränsen där det fanns grupperingar som drömde om ett Storfinland. En dagstidning, Aitosuomalainen, som var purfinnarnas speciella organ, var känd för sina hätska utfall mot Sverige. Givetvis hade tidningen synpunkter på det nya medlet i försvenskningsarbetet.
Finessen med linjeradion var att de som blev abonnenter inte kunde lyssna på annat än det svenska programmet. Detta kom lågfrekvent från Boden via kablar, förstärkarstationer och luftledningar in i ”radioapparaten”, som egentligen endast var en högtalare. Antingen lyssnade man på det svenska programmet eller inte alls!
Den första anläggningen för linjeradio öppnades i Juoksengi den 1 juni 1929. Senare tillkom anläggningar i Karungi, Risudden, Hedenäset, Luppio, Kuivakangas, Övertorneå, Svanstein och Haparanda. Avgiften för ett linjeradioabonnemang var 20 kronor per år och det var det för Boden Radio gällande programmet som utsändes.
Ett allvarligt problem med linjeradionätet var den överhörning, som i vissa fall kunde uppstå till och från telefonnätet, genom att ledningarna för de olika näten var placerade i samma kablar och stolpar. Att kunna avlyssna grannens telefonsamtal på radion var säkert spännande, men detta äventyrade telefonhemligheten, vilket absolut inte fick förekomma. Det lågfrekventa linjeradionätet ersattes därför av ett högfrekvent nät, kallat trådradio, vilket distribuerade radio överhörningsfritt via telefonnätet. 1953 återstod inga abonnenter i linjeradionätet.
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 50, 1 mars 2013
Göteborgs sändaramatörer 90 år
Den 27 mars firar Göteborgs sändaramatörer 90 år med möte och föredrag på Radiomuseet.
GSA är Sveriges äldsta amatörradioförening med start den 19:e januari 1923. På Grand Hotell i Göteborg bildades föreningen som fick namnet Göteborgs Radioklubb.
Under de åren som gått har föreningen både bytt medlemmar och namn, dock har stadgarna alltid varit som de är, med endast redigeringar gjorda för att passa in i den nya tiden. Då andra världskriget bröt ut utlystes det sändningsförbud. Under den perioden har föreningen varit inaktiv i etern, dock desto mer aktiv bland medlemmarna och på de olika möten. Idag är vi drygt 100 medlemmar som värnar om honnörsord som kamratskap, gemytlighet, ärlighet och amatörradiokodex. Välkommen du också in i kamratgänget!
Adressen till GSA:s hemsida där Du även kan ladda ned och läsa medlemstidningen QRO är: www.sk6gsa.se/
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 50, 1 mars 2013
Crown fyrarörs batterimottagare.
En dag på Radiomuseet så såg jag en liten bärbar mottagare som jag tyckte att jag kände igen, så jag gick hem och letade i mina gömmor. Mycket riktigt, där fanns en Crown modell PR-530 Personal radio, en liten plastlåda med fyra 1,5 volts rör, naturligtvis
bara med AM på mellanvåg. Jag minns att jag kom över denna nån gång på
sextiotalet och att jag byggde ett enkelt nätaggregat för att ersätta det 67,5 volts
anodbatteri som redan på den tiden var svårt och dyrt att få tag på. Femtio år senare
mådde den inte så bra, men till all lycka så finns det ett kopplingsschema i bakstycket,
så efter det att jag bytt några kondensatorer så fick jag ljud i apparaten igen.
Denna apparat tillverkades under några år i mitten på 1950 talet av Crown
Radio, Tokyo, och såldes under många olika namn. Vid denna tid var det vanligt att
radioapparater såldes av cykelhandlare och det fanns också ett svenskt cykelmärke som annonserade med sina produkter och en Crown PR-5
30, fast under eget märke. Min apparat är inköpt hos Månssons i Ängelholm. En liten detalj. Inne i apparaten satt en 1,5 volts glödlampa som man kunde plocka ut och skruva in i en hållare på utsidan. Då blev det en ficklampa av radion! Nu har jag byggt en DC/DC spänningsomvandlare, enligt det schema som fanns i Audionen för några nummer sedan, som jag skall krympa i storlek så att den får plats tillsammans med ett Litiumbatteri på anodbatteriets plats.
Bo Sörensson text och foto
“Audionen”
Johnny, SM7UCZ, har kopplat upp en sändare för 80 m CW med ett elektronrör 6SN7.
Schemat som använts kommer från logotypen för Radiohistoriska Föreningen i
Västsverige. Det första resultatet med en utrustning enligt bilderna gav en uteffekt av
ca 2 W.
Att det går att bygga en sändare så enkelt!
Efter det första försöket har en del ändringar gjorts i uppkopplingen. Genom att
koppla en kondensator över matningsspänningen och “mittjorda” vridkondensatorn
så ökades uteffekten och stabiliteten. Uteffekten blev ca 5W med normala spänningar
på plåten. Max uteffekt uppmättes till nästan 10W från röret 6SN7.
Inom KRAS, Kalmar, har vi testat flera olika push-pull kopplingar med start från
Kyynel-sändaren. Vi hittade Audionens logga och gjorde försök på den. Audionens
logga (koppling) har resonanskretsen i gallerkretsen medan andra scheman har
resonanskretsen i anoden.
Utan att ha någon info, så lindade jag upp två parallella lindningar med 24 varv och
mittuttag på båda. Schemat i Audionens logga är “felritat”gallren måste vara korsade
om det skall fungera, en gallerläcka och en vridkondensator. Kan det bli enklare?
Tonen var ren och fin på oscilloskopet när vi testade i en konstlast med
likströmsmatning!
ur “Min Svenska tv-historia” av Arne Sanfridsson
Jag har plockat några stycken ur boken om Sveriges tv-historia som visar vilka tekniska
problem eller beslut om teknik som berört oss här i Sverige.
Telegrafverket var mycket byråkratiskt på den tiden och satte sig emot alla förändringar.
Man trodde inte på någon ny teknik, och ingen person i allmän förvaltning torde ha
slösat bort så mycket pengar och stått för så många påståenden i tekniska frågor, vilka
senare visat sig helt felaktiga, som just Esping. Men trots alla fadäser, stod han ganska
oantastad genom åren.
Några exempel:
Trådradion, Espings käpphäst, har kostat många onödiga miljoner på en tid då en
miljon var väldigt mycket pengar. Och utbyggnaden fortsatte år efter år trots Radiotjänsts
ihärdiga protester. Hela projektet fick ju läggas ner, när det visat sig omöjligt.
Telegrafverket motsatte sig utbyggnaden av FM-nätet såsom varande en tekniskt
omöjlig lösning, ända tills man måste ge sig, därför att verkligheten bevisat motsatsen.
Detta var nog den fråga där motsättningarna mellan Radiotjänst och Telegrafverket var
som hårdast.
Esping påstod att radiolänkar var omöjliga, i varje fall i seriekoppling. Han stod en
gång på Teknologföreningen och ondgjorde sig över Sveriges Radios – namnbytet var då
genomfört – länkbygge till Göteborg. Han sade sig ha räknat ut, att det skulle bli så
många rörfel, att länkens funktionstid bara skulle röra sig om någon procent av hela
tiden. Han hade också beräknat en “kråkfaktor”, dvs graden av störningar från fåglar, som
flög i strålens väg. Han fick ju även i detta fall snarligen uppleva sanningshalten i sina
förutsägelser!
När kanalerna för TV skulle läggas ut, drev Esping igenom att Stockholm skulle få
kanal 4, dvs på det långvågiga bandet, trots att Teknis hela tiden kört på kanal 5 med stor
framgång. Vilka summor har inte genom åren lagts ner på dessa tre gånger för stora
antenner för att inte nämna den ständigt lägre kvalitet som Stockholmspubliken fått lida
med.
Matts Brunnegård