Författare: Viktor Ohlsson

På den undre hyllan står ett par tyska rundradiomottagare från nazitiden i Tyskland. Den mindre av dessa apparater var en billig lokalradiomottagare för det tyska folket.

Den kallades i folkmun för ”Skrikande Joseph” eller ”Goebbbels käft”.

PÅ den övre hyllan står enkla kortvågsmottagare som brittiska flyget släppte ut över Danmark och Norge för att motståndsrörelsen skulle kunna avlyssna BBC som under kriget sände på ett stort antal språk.

Beskrivning: Rundradiomottagare med LV och MV-band. Återkopplad och försedd med ett enda mottagarör samt ett likriktarrör. Tillverkad som en billig lokalradiomottagare för det tyska folket före och under andra världskriget. Som framgår var det absolut förbjudet för befolkningen att lyssna på utländska radiostationer under nazisttiden. Avsedd för anslutning till växelström.

EMUD Radio 1938 Kleinempfänger

Under min värnpliktstid i Flottan var jag stationerad på tre olika fartyg, isbrytaren Oden, motortorpedbåten T52 samt minsveparen Hanö.

T52 passade in mellan isbrytarsäsongen och tills det var dags för Hanö att traditionsenligt ge sig av ut på Nordsjön som stödfartyg för nordsjöfiske. Ursprungligen Islandsfisket.

Tjänstgöringen på isbrytaren Oden och minsveparen Hanö var ju ganska lik den som radiotelegrafist i handelsflottan som jag varit i ett par år.

T52 däremot var ju en helt annan sak. Det var de hårda grabbarnas fartyg och jobbet där hade inte någon likhet med civil verksamhet.

Vi låg akterförtöjda på Gålöbasen och dundrade iväg i 40-50 knop och sköt torpeder och hade oss.

Det tråkiga var att efter att avfyrat torpederna ska tuberna rengöras och smörjas in. Detta ålåg även telegrafister. Det gick så till att man tog en hink med varnolén och ålade sig genom tuben och rengjorde den. Sen tog man en hink med fett och smorde in den. Inte så där himla kul. Detta kallades att smyga tuben och det uppdraget kunde man överlåta för 5:- till någon mindre bemedlad kamrat.

Men eftersom detta i första hand inte är en tidning för flottister utan för radiointresserade medborgare ska jag nu redogöra för radioutrustningen ombord.

Mottagarna var General Electric BRT och sändaren 50w kv-sändare från SRA. 50W KV M/54 (1954)transmitter 1,6 – 12 MHz A1,A2,A3 (Svenska Radio Aktiebolaget. Utöver dessa apparater fanns också en UK sändare/mottagare med 4 kanaler. 5W UK m/46 AM tranceiver 100…170MHz med fasta 4 kanaler.

Dessa fyra kanaler vill jag minnas var mycket tålamodsprövande att ställa in. När dessa inställningar var gjorda kopplades apparaten till en manöverbox som var placerad på bryggan. En fanns nog också vid radiopulten och en vid ”stridsledningscentralen” där jag var placerad i ett hörn.

Matts Brunnegård

Den enkla lokal-FM-tillsats som beskrivs i denna artikel är avsedd att inmonteras i en befintlig hi-fi-förstärkare, den ger utmärkt mottagning på avstånd upp till ca 30 km från FM-sändaren.

Den FM-tillsats med tryckknappsavstämning för P1, P2 och P3 som beskrivs i denna artikel är försedd med pulsräknande detektor. Tillsatsen, som levereras i byggsats av RT:s serviceföretag EBaB, är i första hand avsedd för att inkopplas i EBaB:s hi-fi-förstärkare typ M54, där det finns plats reserverad för tillsatsen. Inget hindrar emellertid att man använder samma tillsats som radioprogramkälla för vilken hi-fi-anläggning som helst.

Principen.

Principen för FM-mottagare med pulsräkningsdemodulator är ju känd sedan lång tid tillbaka, flera beskrivningar av sådana apparater har tidigare publicerats i denna tidskrift.

Schemat överensstämmer i vissa avseenden med schemat för den FM-tillsats som beskrivits av Max Geiser. Dock har vissa förenklingar gjorts.

Är du intresserad av hela beskrivningen så finns den i Radio&Television –nr12 -1964.

Det nämnda numret finns i Radiomuseets bibliotek.

Här nedan kan du se placeringen av komponenterna på kretskortet.

 Denna byggsats lyckades jag löda ihop hösten 1964, inspirerad av min kusin som hade byggt en sådan.

Han bodde inneboende hos en man på Sveavägen i Stockholm. Hyresvärden bodde i köket och hade varsin hifi-nörd i rummen på vardera sidan av köket.

Dessa båda unga ingenjörer tror jag tävlade om vem som hade den häftigaste anläggningen. Förstärkare byggdes och byggdes om. Stora maffiga högtalare bars uppför trapporna. Skivspelare kom och gick. Kanske fanns där också en Revox?

Det var en härlig tid.

Jag bodde hos denne kusin i ett par veckor sedan jag fått arbete på den för radioter så kända adressen Kungsgatan 8. Men inte som anställd på Sveriges Radio utan av Televerket som hade sin rundradiocentral på sjätte våningen.

Det var när jag lyckats skaffa mig ett eget inackorderingsrum som behovet av en FM-tillsats uppstod.

I inackorderingsrummet fanns det en stor fin radiogrammofon med LV, MV och KV, men utan FM!

Priset för en komplett byggsats var 125:- kr. Det var ett alldeles lagom pris för en flottans kavaljer som just muckat och fått arbete som extra ordinarie distributionstekniker i lönegrad 9 vid Kungliga Telegrafverket. Det var nog inte kungligt vid den tiden, men jag tycker det låter så mycket bättre än Televerket.

Matts Brunnegård

Montering av tryckknappsomkopplare

Denna artikel publicerades första gången i årsbok 1984 för Amatörradiohistoriska
Föreningen i Västsverige

Första kontakten med radio återkallar minnen av obäkiga hörlurar på en 2-åring, pillande med en tråd på en kristall och förunderlig musik från någonstans. Min pappa sade att det kom från Droitwich, eller var det Nauen i Berlin. Sen kom också farbror Sven och Barnens brevlåda och undantaget från bordsskicket inträffade en gång i veckan, när barnet dels skulle äta och dels sitta i barnstolen med hörlurarna på och lyssna till Efraim  lexander och de andra sagofigurerna som Sven Jerring matade oss småbarn med.

Sen bar det av till Blekinge, men då hade den blivande SM6DGR (ex-MU) blivit litet äldre
och fått lämna barnstolen och bege sig ut på egen hand i staden Karlshamn, där familjen
vistades under sommarmånaderna. Tvärs genom Blekinge gick det ångtåg, som stannade
alldeles intill där vi bodde. Och då var det inte svårt att smyga sig ner och bli god vän med
järnvägstelegrafisten Erik Agner, som svarade för kommunikationerna med hjälp aven hel
stor sal fylld med guldglänsande telegrafapparatur, ur vilka det ringlade sig pappersormar i miltals med långa och korta ”Tåg ut” och ”Tåg in” till Trensum och Asarum, som utgjorde
de närliggande tågstoppen på sträckan Kristianstad – Kalmar. Det var förstås frestande att
försöka trycka på den barnförbjudna telegrafnyckeln och en gång flög den lede i barnet
och ”SOS” tonade ut över Blekinge, tågen stoppades och stor oreda uppstod – milt sagt!

Lyckligtvis var sommarlovet just till ända, så familjen flyktade tillbaka till Stockholm –
ett minne rikare.

Sedan gick det en del år och SM5MU (på den tiden) skulle i paradiskostym infinna sig
inför mönstringsnämnden. Alla unga män ville komma till Flygvapnet eller köra stridsvagn, så när jag tillfrågades om önskemål aven högröd major – sade jag: – ”Signaltrupperna”! – Det blev mol tyst. Aret var 1942 – utanför landets gränser rasade andra världskriget och signaltrupperna var så nybildade att dom knappt fanns i rullorna.

Men det blev S 1 på Frösunda, alldeles vid Haga Norra grindar i Stockholm. Och resultatet
av tre års beredskap, som slutade i Värmland den 25 maj 1945, blev ett behov att fortsätta
signaleriet i civila miljöer. Främst genom medverkan av SM5LI Harry, som blev en av mina kollegor på AB Radiotjänst 1947 och med benägen hjälp av assistenten på elektronik på KTH, Affe Lindgren, SM5IQ, gick vägen sakta men säkert upp till Malmskillnadsgatan, där licensprov för B-licens avlades 1948. Och rader av gamla kompisar från krigsåren finns här fortfarande – på OFFRO:s frekvens 3523 kHz på morgnarna. Så cirkeln är sluten – från Karlshamns järnvägs- telegraf till hemmastationen i Mölnlycke, där vi just håller på att införliva de nya WARC- banden i denna den mest fantastiska av alla fritidssysselsättningar. För att med några få watts effekt säga hej och hasta la vista till fyrvaktaren på Kap Horn ena dagen och ’tuna’ in bland gängen i San Fransisco den andra, ger liksom världen i blixtkoncentration. När ’condx :en’ finns där är världen Din! Du har chansen att uppleva det också!

SM6DGR Erik Bergsten