Kategori: Radioinfomation

I radiohytten på Radiomuseet hörs det morsesignaler, men de flesta förstår förstås inte
vad det är de hör.
Det som hörs är utsändningen av det s.k. SAX-presset.
En isolerad värld.
En undersökning av nyhets- och informationsutbud till sjöfolk.

Utdrag ur ett Examensarbete vid Journalisthögskolan i Göteborg höstterminen 1972 av
Åsa Arvidsson, Eva Carlsson och Bodil JacobssSAX-presset – skall det handla om vatten?

– Vi vet inte vem vi skriver för – om det är befäl eller manskap eller vem det är. Man får ta
med vad man tror är relevant för en grupp människor, som man inte vet något om.

Så berättar Barbro Wiklund, som är en av de 6-8 journalister på TT, som turas om att
göra SAX-presset.
– Jag har förresten hört att sjöfolk skulle vara speciellt intresserade av vattensport, stämmer
det undrar hon.

SAX-presset är den dagliga nyhetsbulletin som når en stor del av de svenska sjömännen,
var de än befinner sig på jorden. SAX är anropssignalen till alla svenska fartyg.
TT:s riksredaktion gör sammandraget, som omfattar cirka 400 ord, på uppdrag av Välfärdsrådet.

På TT anses det allmänt att ersättningen är alldeles för liten och därför kan man inte lägga
ner någon större möda på det. TT har heller ingen kontakt med sjöfolk och vet ingenting
om hur telegrammen tas emot ute på båtarna.

Presstelegrammet är ett koncentrat av dygnets viktigaste händelser. Det telegraferas ut
vi kustradions kortvågsradio fyra gånger om dygnet, för att säkert nå alla fartyg var de än
befinner sig. Det finns dock några platser på jorden där det är praktiskt omöjligt att få kontakt
med eller höra den svenska kustradion. Men fartyg rör ju oftast på sig och luckorna i
nyhetsrapporteringen behöver aldrig bli särskilt stora.

I vår undersökning leder SAX-presset överlägset över den andra dagliga nyhetskällan –
Sveriges Radios utlandssändningar. 73 procent av sjömännen läser varje dag TT:s telegram
medan 10 procent dagligen lyssnar på radioprogrammen.
Telegrammet distribueras ombord på ett enkelt och snabbt sätt. Telegrafisten skriver ut
5-6 kopior (brukar bli en A4-sida) så fort han tagit emot det. Kopiorna hängs sedan upp i mässar och dagrum. På de flesta båtar är det en oskriven lag att ingen tar med sig kopian till
hytten, så att den försvinner från sin plats. På så sätt får alla läsa telegrammet inom loppet
av ett par timmar efter att det gått ur från TT i Stockholm.

Presset den 10/10 1965

Middagsvädret: Stockholm 7 klart, Göteborg 9 klart, Malmö 10 klart, Sundsvall 6
mulet.

Lödöse Varf har fått beställning på två fartyg om vardera 4400 dwt. Sysselsättningen
anses därmed tryggad till och med 1967. Beställare är kapten Björnqvist Scandinavian
Motor Ship och skeppsredare Lars Johansson OT-rederierna Skärhamn.

För att samordna Sverige-informationen utomlands föreslås nytt topporgan i
en utredning. Det blir i så fall ett samarbetskollegium sammansatt av Sveriges
Radios utlandsavdelning, Svenska Turistförbundet, Exportföreningen,
Handelsdepartementets utlandsavdelning och utrikesdepartementets
informationsavdelning.

Det tionde nordiska skeppstekniska mötet som inleddes fredag Ålborg Danmark har samlat rekord deltagare. I mötet deltar 300 representanter för de nordiska länderna och Västtyskland.

Under årets tre första kvartal var Sverige största leverantören av fartyg till Norge med 21 stycken på sammanlagt 1028000 dwt. Näst största leverantören var Japan med 11 fartyg.

Det 110e lagtima stortinget öppnades lördag av kung Olav med ett trontal som var ett av de sista ”dokumenten” från regeringen Gerhardsen.

Ett norskt-svenskt sjukhus för 210 tbc-sjuka barn öppnas måndag Skoplje Jugoslavien. Uppbyggandet har skett i samarbete mellan norska och svenska hjälpmyndigheter.

För tredje dagen i följd brann det lördag i Shells oljeanläggningar i Lacarna Cypern. Två personer, misstänkta för att ha placerat tidsinställda bomber i cisternerna anhållna.

Sport: Handboll allsvenskan Saab-Hallby 21-21.

Med hjälp från Radiostiftelsen har vi utvecklat två nya experiment som absolut borde tilltala
barn. Den ena är riktat till småtjejer – vi har inte så mycket på museet som omedelbart
väcker tjejers intresse för elektronik, vi hoppas att vår nya docka kan göra det!
De två nya experiment är en sjungande docka, baserat på Edisons fonografdocka (dock
med modern elektronik, inte fonograf!) som barnen sätter i gång, och ett ljudexperiment som
består av en in- och avspelningsapparat som barn kan spela in, höra och förvränga sina röster.

1. Sjungande docka
   Idén till att ha en talande docka på Radiomuseet kom när några av oss från museet besökte
   Radiomuseet i Ringsted i Danmark år 2019.
   
   Där har de många fina objekt, och bland dem finns denna gammaldags docka som är tänkt att påminna om Edisons fonografdocka. Hon sitter i samma skåp som fonograferna.
   
   Vi tänkte omedelbart attdet skulle vara bra att ha något liknande i Göteborg, och Ringsteds ledning har inget emot att vi kopierar deras idé.
   
   Den talande dockan blev dock ingen säljsuccé och tillverkning lades ned efter en kort tid.
   
   Vår docka har tillverkats särskilt för Radiomuseet av konstnären Ulla Lorén i Onsala.
   Den är inte autentisk – den inbyggda fonografen har ersatts i Radiomuseets version med
   modern elektronik.
   
   En glasmonter köptes in, elektronik för att spela upp en låt inskaffades, och nu har projektet
   realiserats.
   
   Vi valde att spela in ”blinka lilla stjärna där”. Och det ledde till att vi vill ha en bakgrund
   med lysande stjärnor, som realiserades med för ändamålet anpassade lysdioder och konduktiv
   tråd som kan sys på tyg.
   
   Ljudanläggningen ligger under den lilla montern, och sätts i gång med en knapp som besökande barn gärna får trycka på.
   
   
   Bild från Radiomuseet i Ringsted (Foto Bjarne Nielsen)
   
   Den helelektronisk lösning har tagit åtskilliga timmar att konstruera.
   
   Konstruktionen är baserad på en byggsats från Velleman av typ PMK 195’1. Byggsatsen är
   i sin tur baserad på kretsen ISD1700 (nuvoton) som innehåller allt för att digitalisera ljud, lagra någon minuts ljud samt på kommando spela upp den lagrade informationen antingen till
   en förstärkare eller direkt till en liten högtalare. Byggsatsen innehåller förutom ljudkretsen
   mikrofon, högtalare och tryckknappar för inspelning, avspelning och radering, ungefär
   som på en bandspelare. Dessutom finns komponenter för strömmatning från 9 V batteri. I
   viloläge drar kretsen 5 – 6 mA. Detta bedömde vi vara för mycket med tanke på batteriets livslängd, eftersom det skulle ge en livslängd för batteriet på mindre än en vecka.
   
   
   Vår sjungande docka på plats (Foto Lars Lindskog)
   
   Att driva kretsen från nätet är naturligtvis möjligt, men innebär att sladdar och eluttag
   måste finnas. Ett annat sätt att spara batteri är att helt stänga av kretsen när uppspelningen är
   klar. Att använda ett gammalt hederligt relä i självhållande koppling, som bryts när sången är
   klar är en möjlighet. Den bedömdes dock dra lite väl mycket ström när reläet är aktivt. Jag letade därför på internet efter någon byggsats eller färdig konstruktion baserad på halvledarelä.
   
   
   Här är en bild av monterns undersida med elektronik
   (Foto Jeanette Nilsson)
   
   Jag hittade absolut ingenting annat än en man som haft samma problem som jag och lagt
   ut en liten Youtube-film på en konstruktion med en Arduino som timer och en switch bestående av en N-kanal FET och en P-kanal FET. Jag byggde enligt Youtube filmens principer
   fast med FET-ar som fanns lätt tillgängliga här i Sverige (2N7000 och FQP11P06). Den
   använda transistorn klarar upp till 10 A kontinuerlig ström.
   
   En första tanke var att styra halvledarreläet med en timer av typ 555 eller liknande, men jag
   insåg snabbt att detta skulle leda till en hel del långdraget experimenterande, så jag valde en
   lösning med Aduino i stället (en lågeffekt variant). Ett fungerande program gick att få fram
   på mindre än en timme. Dessutom får man med Aduino möjlighet till extrafunktioner t.ex.
   styrning av lysdioderna, som inte ingick i den ursprungliga designen utan tillkom senare.
   
   
   Kopplingschema för styrning av uppspelning med timerreläet
   
   N-kanaltransistorn för hållkretsen kan ha mindre strömkrav än relätransistorn P-kanal
   (200 mA resp.10 A). Arduinokretsen håller i gång strömmatningen tills dess timer går ut
   efter att man startat det hela med tryckknappen.
   
   Jag har gjort ett försök att mäta läckströmmen i avstängt läge. Läckströmmen är mindre
   än 100 nA enligt mitt mätinstrument (har inte provat med känsligare instrument). Troligtvis
   är transistorernas läckström i avstängt läge mindre än batteriets egen läckström.
   
   För tydlighets skull bifogar jag nedan även det enkla Arduinoprogrammet för uppspelning,
   dock utan funktionen för styrning av stjärnorna (lysdioderna) som utnyttjar överblivna
   portar på Arduinokortet.
   
   Frågan är om detta blev en enklare konstruktion än Edisons?
   
   
   Ljudexperiment (Foto Lennart Nilsson)
   
2. Ljudexperiment
   När vi hittade ljudkretsen till dockan väcktes en ny idé. Varför inte låta barn spela in själva?
   Visst måste man kunna göra något med kretsen!
   
   Nu har vi ljudkretsen och mikrofonen monterat på en snygg bräda, men tydliga knappar
   och instruktioner.
   
   Man ser att det är samma modell av ljudkrets, högtalare och batteri som används i dockans
   elektronik, dock utan timern. Det har tillkommit fler barnvänliga knappar.
   
   Hastighetskontrollfunktionen kommer säkert att uppskattas av barn – den förvränger
   rösten från mycket djupt till falsett som låter som Kalle Anka.
   
   Vår förhoppning är att barn blir intresserad av att se alla delar som ingår, och tråden som
   kopplar dem. Schemat kommer att läggas fram, det blir en utmaning för äldre barn att försöka
   förstå hur det hela hänger ihop.
   
   Det kan noteras att detta experiment tog mycket mindre timmar än dockan. Ett ganska
   enkelt men mycket effektivt experiment.
   
   Schemat hittas här: http://www.velleman.eu/images/tmp/mk159.jpg
   Program utan lysdiodstyrning.
   // Public definitions
   int SingPin = 7;
   int PowerPin = 5;
   // the setup function runs once when you press reset or power the board
   Ljudexperiment (Foto Lennart Nilsson)
   Audionen nr 3 2021 13
   void setup() {
   // initialize digital pins as an output.
   pinMode(SingPin, OUTPUT);
   pinMode(PowerPin, OUTPUT);
   // initialize SingPin High and PowerPin High
   digitalWrite(SingPin, HIGH); // Sing switch is off
   digitalWrite(PowerPin, HIGH); //Power is on
   }
   // the loop function runs over and over until power is switched off void loop() {
   digitalWrite(PowerPin, HIGH); // turn on FET to keep power on)
   delay(1000); // wait for a second
   digitalWrite(SingPin, LOW); // activate stored message (sing) by making the voltage LOW
   delay(1000); // wait for a second
   digitalWrite(SingPin, HIGH); // dactivate selection by setting voltage high
   delay(120000); // wait for 120 s
   digitalWrite(PowerPin, LOW); // turn off FET to switch power off)
   delay(1000); // Wait 1 s for power to switch off – program ends itself here
   Lennart Nilsson

I museets samlingar finns väldigt många telegrafnycklar. De som ligger framme är till stor
glädje för våra yngre besökare – ingenting kan vara roligare än att klicka på en telegrafnyckel!
Bland de som står tryggt i en monter finns denna lite ovanlig exempel, finska arméns
bakelitnyckel, som tillverkades i Åbo 1941 – 1945. Detta exempel tillverkades 1945. Nyckeln
användes med finska arméns fälttransceiver VRFK. Den är tillverkad av bakelit med inre
delarna av mässing.

(Källa: OH6NT, Thomas Anderssén).

Radiomuseet är stolt ägare till ett antal fonografer av varierande ålder, skick och funktionsduglighet. En som tillverkades 1908 och som fortfarande är väldigt snygg är RM6238. Den är en fonograf med elmotor för ca 120V, och är märkt Amerikanska Maskinimporten Göteborg. Det går bra att köra fonografen från en transformator med variabel utspänning.
Fonografen har inspelningshuvud (recorder) och avspelningshuvud (reproducer).
När den kom till museet fanns det några skavanker. Membranet till inspelningshuvudet hade lossnat och fick limmas på plats. Det går att spela in på den men ljudstyrkan blir lite svagare. En av de fyra vikterna i centrifugalregulatorn hade gått sönder och regulatorn fick demonteras. Centrifugalregulatorn är återställd och fungerar nu med två vikter i stället för fyra. Hastigheten går bra att reglera även på detta sätt.
Alltså, det var inte oproblematiskt att få igång apparaten, men det blev gjort.
Nyligen uppstod ibland ett oacceptabelt skorrande ljud i apparaten, och den skickades till en av våra medlemmar som är erkänt duktig på att laga allt elektroniskt. Han använde hela sin imponerande kunskap för att lösa problemet. Lösningen blev att ta fram en flaska symaskinsolja och smörja i det för ändamålet avsedda hålet.
Så nu kan vi konstatera at RM6238 åter är gammal, fin och funktionsduglig. Denna solskenshistoria skrevs ner för att glädja medlemmar i Radiohistoriska Föreningen i Västsverige

En AGA som 1941 kostade 275:- På den hörde jag Snoddas sjunga Flottarkärlek i Karusellen.

Matts

Jag minns denna fina Telefunken från min barndom på fyrtio- och femtiotalet.
Den tillverkades 1939 och kostade 240:-
Det motsvarar i dagens penningvärde 6900:-

Matts