Författare: Viktor Ohlsson

En dag på Radiomuseet så såg jag en liten bärbar mottagare som jag tyckte att jag kände igen, så jag gick hem och letade i mina gömmor. Mycket riktigt, där fanns en Crown modell PR-530 Personal radio, en liten plastlåda med fyra 1,5 volts rör, naturligtvis

bara med AM på mellanvåg. Jag minns att jag kom över denna nån gång på
sextiotalet och att jag byggde ett enkelt nätaggregat för att ersätta det 67,5 volts
anodbatteri som redan på den tiden var svårt och dyrt att få tag på. Femtio år senare
mådde den inte så bra, men till all lycka så finns det ett kopplingsschema i bakstycket,

så efter det att jag bytt några kondensatorer så fick jag ljud i apparaten igen.
Denna apparat tillverkades under några år i mitten på 1950 talet av Crown
Radio, Tokyo, och såldes under många olika namn. Vid denna tid var det vanligt att
radioapparater såldes av cykelhandlare och det fanns också ett svenskt cykelmärke som annonserade med sina produkter och en Crown PR-5
30, fast under eget märke. Min apparat är inköpt hos Månssons i Ängelholm.  En liten detalj. Inne i apparaten satt en 1,5 volts glödlampa som man kunde plocka ut och skruva in i en hållare på utsidan. Då blev det en ficklampa av radion! Nu har jag byggt en DC/DC spänningsomvandlare, enligt det schema som fanns i Audionen för några nummer sedan, som jag skall krympa i storlek så att den får plats tillsammans med ett Litiumbatteri på anodbatteriets plats.

Bo Sörensson text och foto

Johnny, SM7UCZ, har kopplat upp en sändare för 80 m CW med ett elektronrör 6SN7.
Schemat som använts kommer från logotypen för Radiohistoriska Föreningen i
Västsverige. Det första resultatet med en utrustning enligt bilderna gav en uteffekt av
ca 2 W.

Att det går att bygga en sändare så enkelt!
Efter det första försöket har en del ändringar gjorts i uppkopplingen. Genom att
koppla en kondensator över matningsspänningen och “mittjorda” vridkondensatorn
så ökades uteffekten och stabiliteten. Uteffekten blev ca 5W med normala spänningar
på plåten. Max uteffekt uppmättes till nästan 10W från röret 6SN7.
Inom KRAS, Kalmar, har vi testat flera olika push-pull kopplingar med start från
Kyynel-sändaren. Vi hittade Audionens logga och gjorde försök på den. Audionens
logga (koppling) har resonanskretsen i gallerkretsen medan andra scheman har
resonanskretsen i anoden.

Utan att ha någon info, så lindade jag upp två parallella lindningar med 24 varv och
mittuttag på båda. Schemat i Audionens logga är “felritat”gallren måste vara korsade
om det skall fungera, en gallerläcka och en vridkondensator. Kan det bli enklare?
Tonen var ren och fin på oscilloskopet när vi testade i en konstlast med
likströmsmatning!

Jag har plockat några stycken ur boken om Sveriges tv-historia som visar vilka tekniska
problem eller beslut om teknik som berört oss här i Sverige.
Telegrafverket var mycket byråkratiskt på den tiden och satte sig emot alla förändringar.
Man trodde inte på någon ny teknik, och ingen person i allmän förvaltning torde ha
slösat bort så mycket pengar och stått för så många påståenden i tekniska frågor, vilka
senare visat sig helt felaktiga, som just Esping. Men trots alla fadäser, stod han ganska
oantastad genom åren.
Några exempel:
Trådradion, Espings käpphäst, har kostat många onödiga miljoner på en tid då en
miljon var väldigt mycket pengar. Och utbyggnaden fortsatte år efter år trots Radiotjänsts
ihärdiga protester. Hela projektet fick ju läggas ner, när det visat sig omöjligt.
Telegrafverket motsatte sig utbyggnaden av FM-nätet såsom varande en tekniskt
omöjlig lösning, ända tills man måste ge sig, därför att verkligheten bevisat motsatsen.
Detta var nog den fråga där motsättningarna mellan Radiotjänst och Telegrafverket var
som hårdast.
Esping påstod att radiolänkar var omöjliga, i varje fall i seriekoppling. Han stod en
gång på Teknologföreningen och ondgjorde sig över Sveriges Radios – namnbytet var då
genomfört – länkbygge till Göteborg. Han sade sig ha räknat ut, att det skulle bli så
många rörfel, att länkens funktionstid bara skulle röra sig om någon procent av hela
tiden. Han hade också beräknat en “kråkfaktor”, dvs graden av störningar från fåglar, som
flög i strålens väg. Han fick ju även i detta fall snarligen uppleva sanningshalten i sina
förutsägelser!
När kanalerna för TV skulle läggas ut, drev Esping igenom att Stockholm skulle få
kanal 4, dvs på det långvågiga bandet, trots att Teknis hela tiden kört på kanal 5 med stor
framgång. Vilka summor har inte genom åren lagts ner på dessa tre gånger för stora
antenner för att inte nämna den ständigt lägre kvalitet som Stockholmspubliken fått lida
med.

Matts Brunnegård