Författare: Viktor Ohlsson

Efter kontakt med Riksantikvarieämbetet ang. ärendet om Sölvesborg mellanvåg
så var beskedet något dystert. Riksantikvarieämbetet går som regel på Länsstyrelsens
beslut. Länsstyrelsen är statens förlängda arm. Eftersom Länsstyrelsen i Blekinge Län
i detta fall, redan har avslagit en begäran om kulturminnesmärkning p.g.a. Teracom
och markägaren motsatt sig detta, kan inte Riksantikvarieämbetet köra över
Länsstyrelsen i Blekinge Län. RAA har inget sådant mandat.

Jag fick rekommendationen att kontakta Sölvesborgs kommun. Brevet som skickades
iväg till Riksantikvarieämbetet och senare till Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap, har nu i lite redigerad form skickats till Sölvesborgs kommun. Eftersom
kommunen tidigare har ställt sig positiv till ett bevarande så hoppas vi på ett positivt
besked från kommunen. Annars ser det mycket mörkt ut för stationen om inte någon
intressent som vill hyra in sig eller köpa stationen kommer i elfte timmen

Christian Stödberg
christian.stodberg@me.com

Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 49, 1 februari 2013

År 1951 ersattes sändaren 10 kW-sändaren på Änggården av den nya storstationen i Järnbrott på 150 KW.

Jag minns inte vem som höll invigningstalet men jag minns orden som fälldes:
”Med denna nya radiosändare har tekniken kommit så långt att det nu är radiomottagarna som måste förbättras”

Interiör från den imponerande sändarsalen. Kontrollbordet till vänster, sändaren till höger.
I bakgrunden instrumentering för krafttillförseln.

 

 

 

Bild från entrén till sändaren Bild: Tekniska museet

På Wikipedia finns en mycket informativ artikel om mellanvågssändaren i
Järnbrott:
http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6teborgs_Rundradiostation

Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 49, 1 februari 2013

 

K G Eliassons radiosändare byggdes 1923 och var i drift som
rundradiosändare fram till den första januari 1925 då Radiotjänst började
sända över Telegrafverkets nya sändare på 0,5 kW. Denna sändare, som
var monterad i K G Eliassons fastighet på Vallgatan 8, sände med 300W på
mellanvåg 460 meter (652 kHz).

Mer information finns under RM 4635 och RM 4681 på www.radiomuseet.se

Detta är en bild på K G Eliassons radiosändare som den såg ut när den
hängde i radiohuset vid Delsjövägen. Den startades i samband med
invigningen av radiohuset 1970 och sattes ånyo i drift i samband med att
Erik Bergsten 1982 spelade in ett Tekniskt Magasin som handlade radions
utveckling.

År 1995 skulle lokalradion flytta in i radiohuset vid Delsjövägen och då rev
man den vägg på vilken sändaren var monterad varför sändaren togs ned.

Samma år skrev Göran Jemtsjö på Riksradion nedanstående brev:

I detta brev, som är sänt som en information till Radiomuseet med attention
Björn Wallander, meddelas att Kjell (Hammar) på Riksradion beslutat att
deponera K G Eliassons laboratorium (= radiosändare med tillbehör) till
Radiomuseet i Göteborg 1995-08-31.

Men vad hände egentligen?

Sändarens slutsteg dvs den övre delen av det som syns på bilden
hamnade på Radiomuseet tillsammans med marmorskivan med de fyra
motståndslamporna.

Vad hände med den undre plattan där lågfrekvensförstärkaren och
modulatorn var monterade och vad hände med de K G Eliassons två
kolkornsmikrofoner?

Vi har gjort en omfattande undersökning för att få tag i den eller de personer
från Riksradion och från Radiomuseet, som var involverade med
transporten av sändaren från Radiohuset till Radiomuseet för att därigenom
försöka nå klarhet i frågan varför man inte tog med sig resten av sändaren
från radiohuset. Ingen av alla som vi talat med minns någonting av det som
skedde med sändaren 1995.

Jag behöver Din hjälp!

Vet Du någonting om detta eller känner någon person som Du tror skulle
kunna kasta ljus över detta så ber jag Dig att höra av Dig så snart som
möjligt till mig. Vi har en gemensam skyldighet gentemot Göteborgs
radiohistoria att reda ut det här!

Lars Lindskog

Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 46, 1 november 2013

 

Bilder Christian Stödberg

TERACOM gör reklam för sin stolthet som man idag vill riva.

152 personer skrev på för Sölvesborg MV-station

Bild: Kenneth Carnegård

Christian Stödbergs skrivelse till Riksantikvarieämbetet har nu avsänts.
Den innehåller en vädjan om att Sveriges enda kvarvarande stora
mellanvågsstation skall bevaras som kulturminne.

Radiohistoriska Föreningen i Västsverige sände ut en vädjan till alla
medlemmar om att stödja Christian Stödbergs skrivelse. Totalt kom det in
152 namn. Denna skrivelse finns även översatt till engelska.

Lars Lindskog

Trollhättan den 15 oktober 2012

På förekommen anledning att Teracom önskar riva mellanvågssändaren i Sölvesborg
vänder vi till er. Sveriges Radios utlandsprogram Radio Sweden upphörde med sina
sändningar på kort- och mellanvåg den 30:e oktober 2010 av besparingsskäl. Radio
Sweden betalade ägaren av sändaranläggningarna Teracom ca 12 miljoner kr om
året i hyra för sändningstid, elförbrukning m.m.

Radio Sweden har/hade särskilda anslag via UD och från ej officiellt håll drog UD in
stödet. Orsaken var att rundradio anses som förlegat och en stark övertro på internet
som kommunikationsmedium. Sveriges Radio hade en rad osakliga argument som
skäl för nedläggningen. Bl.a. påstod man att Sölvesborgssändaren varit ur drift under
flera månader vilket saknade all verklig grund. Merparten av kostnaderna var för
kortvågssändningarna.

När Sveriges Radio bestämde sig för att ändra inriktning för ljudradio i slutet av
1970-talet, stod det klart att den äldre och svagare sändaren i Hörby inte skulle hålla
så många år till. Den nya inriktningen innebar att flertalet mellanvågssändare som
betjänat större områden inom Sverige skulle läggas ned i takt med ålder och
underhåll. Istället skulle man nu rikta sig mot utlandet. Långvågssändaren i Motala
skulle bibehållas och ändra om riktningen för ökad hörbarhet i de nordiska
grannländerna.

Samtidigt sökte man en ny förläggning till den nya mellanvågssändaren som skulle
ersätta den hårt slitna och nästan uttjänta sändaren i Hörby. Televerket byggde upp
en kedja under 1950-talet med större regionala sändare för att ersätta dels små svaga
sändare samt att förbättra hörbarheten och slippa beroendet av Motala långvåg som
bara hördes på avstånd under dygnets mörka del.

De nya sändarna uppfördes i Göteborg, Stockholm, Sundsvall och Östersund i en
brytningsperiod då man stod mellan den äldre AM-tekniken och den mer moderna
och mer njutbara FM-tekniken.

1961 kom en ny långvågssändare i Motala till. Alla utom Motala var slutkörda under
senare delen av 1970-talet och lades ned en efter en p.g.a. dålig verkningsgrad, få
lyssnare och stort underhållsbehov. Den sista mellanvågssändaren från denna period
att läggas ned blev Göteborg 1984.Motala långvåg gjorde sin sista sändning i
november 1991. Kvar var då bara Sölvesborg.

När man planerade för en ny sändare hittades ingen godtagbar plats i Skåne vilken
ITU – Internationella Teleunionen hade fastslagit. Istället hittade man en godtagbar
plats ute vid havet på halvön Listerlandet i Sölvesborgs kommun. 1982 påbörjades
markarbeten och i maj 1985 invigdes stationen under högtidliga former med
representanter från bl.a. Televerket Radio, Sveriges Radio, Sölvesborgs kommun
m.fl.

Sölvesborgssändaren skulle förmedla Sveriges röst till Europa. Sölvesborgssändaren
blev Sveriges starkaste rundradiosändare men en total uteffekt på 2MW med
antennförstärkning inräknat. Strålningen koncentrerades mot norr och väster men
dämpades mot söder för att inte kollidera med andra sändare på samma frekvens,
framför allt Rumänien. Täckningsområdet blev hela Skandinavien, Västeuropa och
Baltikum. Sölvesborgssändaren är den enda kvarvarande i sitt slag i Sverige som är
helt intakt och fullt körbar efter lite handpåläggning. Resten är rivna och utskrotade.

Stationen består av ett hus inrymmandes sändare, dagrum, verkstad och
kraftförsörjning utformat som en ordinär villa, målat i en färg för att kunna smälta
in i omgivningen. Till det hör två stycken 135 m höga självbärande fackverksmaster tillverkade av Smedjebacken-Boxholm, monterade av Wibe. Sändaren är på 600kW och kommer ifrån tyska AEG-Telefunken. Masterna är byggda av delar från kraftledningsstolpar och är i stort sett underhållsfria.

Sölvesborgssändaren är lika känd bland radiolyssnare både i Sverige och utomlands
som t.ex. Grimeton eller Stockholm. Vi har skrivit till Sölvesborgs kommun om att få
stationen byggnadsminnesförklarad. Den speglar en äldre teknik i ett modernt
utförande som den såg ut i början på 1980-talet. Sölvesborgs kommun har ställt sig
positiv till att byggnadsminnesförklara stationen om det sker med statliga medel.
Länsstyrelsen i Blekinge Län har emotsatt sig en byggnadsminnesförklaring med motiveringen att en
sändare som har haft primärt område utlandet inte faller inom ramarna att skyddas
samt att den är för ny. Sölvesborgssändaren ingår inte längre i Teracoms affärsplan
och ses som en belastning och all gammal teknik ska bort. Teracom ska ha ansökt hos
Sölvesborgs kommun om rivningslov enl. uppgifter från tidningen BLT/Sydöstran.

Eftersom den är lika känd som Grimeton och bägge är unika så till vida att de är de
enda fungerande exemplaren i Sverige vore inte bara en kulturell förlust utan även
en teknisk förlust för framtiden. Bägge har fyllt en viktig länk i kontakten med
hemlandet för utlandssvenskar eller svenskar på resa utomlands. En rivning
motsätter vi oss starkt. Grimeton blev byggnadsminnesförklarad. Då anser vi att
Sölvesborgsstationen har alla förutsättningar att få bli det också. Dessa stationer
minskar i rask takt.

Själva sändartypen har funnits hos Danmarks Radios mellanvågssändare i
Kalundborg, vilken lades ned förra året och revs tidigare i år, hos Norkring på
Kvitsøy – nedlagd 2006 och även den riven i år, hos RTL i Luxemburg vilken
kommer att läggas ned inom kort efter protester från närboende.

Det finns en stark övertro på internet. Internet fungerar inte överallt.
Datorkommunikation i allmänhet är mer såbart än radiokommunikation. Vi har sett
hur skumraskstater blockerar hela eller delar av internet som inte passar regimen.
Fortfarande är det dyrt och besvärlig att använda internet utomlands framför allt
mobil uppkoppling.

Några av oss fick ett exklusivt besök i sändaranläggningen i mars 2011 med Bengt
Meijer från Teracom i Hörby som värd. Enl. Bengt Meijer som representant för
Teracom och som har varit med sedan stationen var ny, är stationen i gott skick,
masterna de bästa ur underhållssynpunkt hos Teracom och sändaren kan med kort
varsel startas igång igen efter lite handpåläggning.

Argumenten för ett bibehållande är:

• En unik station i ett enda exemplar i Sverige.
• Den förmodligen enda kvarvarande exemplaret av denna sändarmodell i Europa
  (anm. Telefunken S4006). Om inte annat kommer den att bli det sista
  kvarvarande exemplaret i Europa.
• Ett äldre sändningsformat visas med modern teknik.
• Ett välkänt landmärke med sina två antennmaster vid Hanöbukten.
• Stationshuset skiljer sig mot tidigare stationer. Den ser ut som en vanlig villa.
  Tidigare har dessa anläggningar fått stora arkitektritade komplex eller legat
  nedsprängt i berg.
• Är i tekniskt mycket gott skick även om sändaren i sig är en generation för
  gammal jämfört med nyare. Med rätt underhåll kan den gå i 30-40 år till kanske
  mer enl. Teracom.
• Masterna kräver ytterst lite underhåll.
• Täcker hela Sverige och kan användas i beredskapssyfte.
• Den absolut sista sändaren av denna typ i Sverige. Resten är utskrotade och
  rivna.
• Ett viktigt teknikarv i klass med Grimetons radiostation utanför Varberg i
  Hallands Län.

Christian Stödberg

Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 46, 1 november 2012

 

En av Sveriges allra första rundradiosändare byggd och använd av SRA på Alströmmergatan
i Stockholm

På Radiomuseet finns detta fina foto av en tidig Rundradiosändare tagen på
SRA. Göte Svedenkrans från Ekerö såg bilden vid ett besök på museet
och ville gärna ha den. Bengt Lindberg skannade av den och sände den till Bengt.
Red. bad då att få höra historien bakom Götes intresse för just denna bild
och fick följande intressanta svar:

Kul med intresset för SRA. Jag har dock ingen kunskap om radiosändaren.
Bifogar litet historik om SRA och en bild på hur det ser ut idag på
Alströmergatan. SRA flyttade till Kista 1976.

Jag började på SRA i september 1966 och mitt första tjänsterum var i vindsvåningen
med snedtak och vindskupor. Det sades mig att rummet var radiohistorisk mark då
försökssändningar hade gjorts därifrån. Sven Jerring hade varit där också.

Jag är medlem i Radiobolagets veteranklubb

(http://www.radiobolagetsveteranklubb.se/)

och där finns Bengt Svensson som har ett eget radiomuseum med
SRA-prylar.
Han gör en presentation på denna Youtube-sida:

http://www.youtube.com/watch?v=vO0gdhI7x1Y

Bild: Göte Svedenkrans

Alströmergatan idag. Mitt första tjänsterum var i vindsvåningen snett upp till höger
om klockan. Där är nu påbyggt två våningar med täta fönsterrader. Över klockan fanns
vindsvåningen med snedtak och vindskupor. När jag började där i september
1966 sades det att rummet var radiohistorisk mark. Försökssändningar hade gjorts
därifrån och Sven Jerring hade sänt därifrån (reklam?).

Svenska Radioaktiebolagets historia från 1919 till år 2000

Svenska Radioaktiebolaget (SRA) grundades i Stockholm 1919. Verksamheten
bestod av tillverkning av radiomottagare (märke “Radiola”), förstärkare,
högtalare, sändare och mottagare. Dessa såväl för militärt som för kommersiellt bruk.
I tillverkningen ingick även radarutrustning, ekolodningsapparater och apparater
för interurban telefoni och telegrafi.

SRA startade sin tillverkning av kristallmottagare 1925, vilket var ett år efter det att
LM Ericsson hade startat sin produktion. Samma år slöts ett avtal om samarbete
mellan de båda företagen. SRA:s huvudprodukt var rundradiomottagarna.
År 1925 stod de för 80% av bolagets totala omsättning. Merparten av de rör som
behövdes vid produktionen av rundradiomottagare importerades från Marconi i
England, men fram till år 1926 hade SRA egen rörtillverkning.

Då de första kritiska åren passerat förbättrades SRA:s ekonomiska situation.
1927 övertog LM Ericsson aktiemajoriteten i bolaget, samtidigt som Marconi
trädde in som minoritetsägare. Vid denna tidpunkt var antalet anställda omkring
800 personer. Aktiekapitalet var 2, 625 mkr. Exporten av SRA:s apparater
förflyttades till LM Ericssons försäljningskanaler. Detta med undantag av de
skandinaviska länderna, i vilka bolaget hade egna representanter. 1928
introducerades den första nätanslutna mottagaren med inbyggd högtalare.
Denna innebar en revolution på mottagarområdet.

1958 marknadsförde SRA sin första tranistormottagare, vilket var en portabel
apparat för mottagning på mellan och långvåg. 1935 slöt ett avtal mellan den tyska
radiofirman Loewe och SRA. Genom detta avtal förvärvade SRA patenträttigheter
för Sverige på TV-området. 1950-talets produktion inriktades på TV-apparater.

Höjdpunkten inträffade 1959-1960, då man nådde en nivå på 1000 apparater i veckan.

1964 lade SRA ned produktionen av TV-apparater och rundradio, för att istället
koncentrera sig på kommunikationsradio för och på uppdrag från den svenska
försvarsmakten. SRA flyttade 1976 huvudanläggningen till Kista, bytte snart
namn till SRA Communications och blev 1982 ett helägt dotterbolag till Ericsson
under namnet Ericsson Radio Systems AB (ERA). Det i sin tur omvandlades år 2000
till Ericsson AB.

Ekerö 2012-09-20

Göte Svedenkrans
Årtal Produkt Händelse
SRA  bildades av 5 Svenska industribolag däribland LM Ericsson. 10
1919   allmänt     anställda!
1921   allmänt     Ett konkurshotat SRA räddades av Marconi, som blev delägare (43%)
SRA började tillverka rundradiomottagare (inklusive elektronrör)
1922  rundradio RADIOLA
1923  rundradio I Maj startade SRA reguljära rundradiosändningar (2 timmar per dag)
1924  rundradio Sändningarna togs över av AB Radiotjänst på hösten
1924  xtal-mott. LME startade tillverkning av kristallmottagare, SRA följde efter 1925
1925  rundradio Nu utgjorde försäljning av rundradiomottagare 80% av SRA’s omsättning
1926 rundradio  SRA avslutade tillverkning av elektronrör – köpte dem i stället från
Marconi
1927  allmänt     LME förvärvade aktiemajoriteten i SRA, varvid Marconi blev
minoritetsägare
1927   allmänt    Antalet anställda hade nu vuxit till 800 personer

1928  rundradio Den första nätanslutna mottagaren med inbyggd högtalare
introducerades
(innan dess var alla apparater batteridrivna med hörlurar)
1932  rundradio Fram till detta år hade totalt mer än 150.000 RADIOLA-mottagare sålts
1935  TV             En TV-sändare mot LOEWE-patent byggdes av SRA för utvärdering
Första leveranserna av mobilradio skedde till polis- och brandbilar,
1944 mobilradio ambulanser.
1950 mobilradio Ett nät av fasta radiostationer började byggas upp av Svenska
Civilförsvaret
1952 TV              Konstruktion av TV-mottagare på börjades
1954 mobilradio Mobilradioapparaterna hade blivit små nog att placera i förarutrymmet
1954 TV             Den första industriellt tillverkade RADIOLA-TV-apparaten kom ut på
marknaden
1956 TV            Reguljär TV-programverksamhet startade i Sverige
1958 rundradio Detta år kom SRA med sin första transistoriserade rundradiomottagare
1958 biltelefon  De första automatiska biltelefonsystemen testades i Stockholm och
Göteborg
1959 TV             Detta år (samt 1960) tillverkade SRA 1000 TV-apparater per vecka
1960 mobilradio Antalet bilar med mobilradio i Sverige passerade 10.000
1961 allmänt      Ivar Ahlgren ny VD för SRA (fram till 1977)
1963 allmänt      Åke Lundqvist började på SRA (som projektledare)
1964 rundradio All SRA-produktion av rundradioapparater avslutades
1964 TV            All SRA-produktion av TV-apparater avslutades, verksamheten såldes till
AGA.
1964 mobilradio Första transistorbestyckade mobilradioapparaterna kom ut på
marknaden
1969 allmänt       SRA hade nu mer än 1800 anställda.
1975 mobilradio Antalet bilar med mobilradio i Sverige passerade 90.000
1976 allmänt      SRA flyttade till Kista och bytte namn till SRA Communications
1977 allmänt      Åke Lundqvist ny VD för SRA (fram till 1988)
1982 allmänt     SRA blev ett helägt Ericsson-bolag med namnet Ericsson Radio Systems
AB
1983 allmänt     Radiobolagets Veteranklubb startad av Åke Lundqvist
1988 allmänt     Lars Ramqvist ny VD för ERA (fram till 1990)
2000 allmänt    Samtliga Ericsson-bolag slogs ihop till ERICSSON AB

Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 47, 1 december 2012