Utdrag från Audionen 2000-2012 finns publicerad i det gamla layouten via länken nedan.
Läs utdrag från Audionen 2000-2012.
Från och med 2013 är dessa utdrag ersatta av inlägg i den nya layoutens under menyn Artiklar.
Utdrag från Audionen 2000-2012 finns publicerad i det gamla layouten via länken nedan.
Läs utdrag från Audionen 2000-2012.
Från och med 2013 är dessa utdrag ersatta av inlägg i den nya layoutens under menyn Artiklar.
Igår fick vi på Radiomuseet det smärtsamma budskapet att en av grundarna
av Radiohistoriska Föreningen i Västsverige, Carl-Axel Wannerskog, har gått
ur tiden. Carl-Axel var föreningens ordförande mellan åren 1993-1997 och har
under alla år varit en mycket kunnig och omtyckt guide på Radiomuseet.
Carl-Axel deltog troget i föreningens olika kvartalsmöten och tackade heller
aldrig nej till att ta på sig uppdrag att guida olika besöksgrupper genom museet
när han blev tillfrågad om detta. Senaste guidetillfället var i april månad 2012.
Carl-Axel vårdade under den sista tiden sin svårt sjuka hustru Marianne,
som avled den 16 januari i år. Carl Axel blev 92 år gammal.
Carl-Axel lämnar ett stort tomrum efter sig. Alla vi som varit engagerade i museet
en längre tid kommer att känna en stor saknad efter honom och våra varma tankar
går nu till hans familj.
Lars Lindskog
l.lindskog@hem.utfors.se
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 49, 1 februari 2013
Radiomuseet drog igång ett diskussionsforum på hemsidan för ett par år sedan. Sidan försvann tyvärr genom ett haveri på det webbhotell, som vi utnyttjade den gången. Därefter har vi inte haft tid att dra igång något nytt forum.
Vi kan emellertid varmt rekommendera ett utmärkt och synnerligen välskött forum
tillhörig Sveriges Radiohistoriska Förening som Johan van der Levin drog igång för något år sedan. Medlemskap i denna förening kostar blygsamma 50:- per år. Adressen är till föreningen är:
http://www.radiohistoriska.se/index.html
och till forumet:
http://www.radiohistoriska.se/forum/index.php
Lars Lindskog
l.lindskog@hem.utfors.se
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 49, 1 februari 2013
På youtube kan man se en demonstration av en TV-mottagare från
1936 som fungerar. Det är en Marconi EMI modell 706904.
Den är försedd med ett runt katodstrålerör. Länken man går in på är:
http://www.youtube.com/watch?v=lJYCWjt0rkk
När Du ändå är inne där så passa på och titta på gamla engelska och tyska
TV-program från 30- och 40-talet. De har oftast en bra ljudkvalitet men även en
förvånansvärt hög bildkvalitet och är verkligen sevärda!
Tipstack till Jan Broms!
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 49, 1 februari 2013
Efter kontakt med Riksantikvarieämbetet ang. ärendet om Sölvesborg mellanvåg
så var beskedet något dystert. Riksantikvarieämbetet går som regel på Länsstyrelsens
beslut. Länsstyrelsen är statens förlängda arm. Eftersom Länsstyrelsen i Blekinge Län
i detta fall, redan har avslagit en begäran om kulturminnesmärkning p.g.a. Teracom
och markägaren motsatt sig detta, kan inte Riksantikvarieämbetet köra över
Länsstyrelsen i Blekinge Län. RAA har inget sådant mandat.
Jag fick rekommendationen att kontakta Sölvesborgs kommun. Brevet som skickades
iväg till Riksantikvarieämbetet och senare till Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap, har nu i lite redigerad form skickats till Sölvesborgs kommun. Eftersom
kommunen tidigare har ställt sig positiv till ett bevarande så hoppas vi på ett positivt
besked från kommunen. Annars ser det mycket mörkt ut för stationen om inte någon
intressent som vill hyra in sig eller köpa stationen kommer i elfte timmen
Christian Stödberg
christian.stodberg@me.com
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 49, 1 februari 2013
Den heter Göteborgs Rundradiostation (MMT#60) En utförlig beskrivning finns i geocachebeskrivningen.
Jan Cardell har släppt en ny geocahe med radiohistorisk anknytning, som snabbt blivit en favorit (om än något svårhittad) bland västsvenska geocachare.
Här är en länk till cachen:
http://www.geocaching.com/seek/cache_details.aspx?guid=813def1b-7837-4526-8548-310adadd7c65
Lennart Nilsson
odenback@telia.com
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 49, 1 februari 2013
År 1951 ersattes sändaren 10 kW-sändaren på Änggården av den nya storstationen i Järnbrott på 150 KW.
Jag minns inte vem som höll invigningstalet men jag minns orden som fälldes:
”Med denna nya radiosändare har tekniken kommit så långt att det nu är radiomottagarna som måste förbättras”
Interiör från den imponerande sändarsalen. Kontrollbordet till vänster, sändaren till höger.
I bakgrunden instrumentering för krafttillförseln.
På Wikipedia finns en mycket informativ artikel om mellanvågssändaren i
Järnbrott:
http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6teborgs_Rundradiostation
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 49, 1 februari 2013
Vidarebefordra gärna Nyheter från Radiomuseet till vänner och bekanta, om Du vill sprida kunskap om Radiomuseet och allt det vi sysslar med här! Skriv, ring eller meila Dina tankar och idéer inför Radiomuseets framtid. Kanske är det något som Du själv skulle vilja vara med och arbeta med. Välkommen även med bilder, kommentarer och inlägg både till Audionen och till Nyheter från Radiomuseet! Vi ser verkligen fram emot att få dessa! Audionen Nyheter från Radiomuseet Sven Persson Lars Lindskog sven.sm6ahu@telia.com l.lindskog@hem.utfors.se
K G Eliassons radiosändare byggdes 1923 och var i drift som
rundradiosändare fram till den första januari 1925 då Radiotjänst började
sända över Telegrafverkets nya sändare på 0,5 kW. Denna sändare, som
var monterad i K G Eliassons fastighet på Vallgatan 8, sände med 300W på
mellanvåg 460 meter (652 kHz).
Mer information finns under RM 4635 och RM 4681 på www.radiomuseet.se
Detta är en bild på K G Eliassons radiosändare som den såg ut när den
hängde i radiohuset vid Delsjövägen. Den startades i samband med
invigningen av radiohuset 1970 och sattes ånyo i drift i samband med att
Erik Bergsten 1982 spelade in ett Tekniskt Magasin som handlade radions
utveckling.
År 1995 skulle lokalradion flytta in i radiohuset vid Delsjövägen och då rev
man den vägg på vilken sändaren var monterad varför sändaren togs ned.
Samma år skrev Göran Jemtsjö på Riksradion nedanstående brev:
I detta brev, som är sänt som en information till Radiomuseet med attention
Björn Wallander, meddelas att Kjell (Hammar) på Riksradion beslutat att
deponera K G Eliassons laboratorium (= radiosändare med tillbehör) till
Radiomuseet i Göteborg 1995-08-31.
Sändarens slutsteg dvs den övre delen av det som syns på bilden
hamnade på Radiomuseet tillsammans med marmorskivan med de fyra
motståndslamporna.
Vad hände med den undre plattan där lågfrekvensförstärkaren och
modulatorn var monterade och vad hände med de K G Eliassons två
kolkornsmikrofoner?
Vi har gjort en omfattande undersökning för att få tag i den eller de personer
från Riksradion och från Radiomuseet, som var involverade med
transporten av sändaren från Radiohuset till Radiomuseet för att därigenom
försöka nå klarhet i frågan varför man inte tog med sig resten av sändaren
från radiohuset. Ingen av alla som vi talat med minns någonting av det som
skedde med sändaren 1995.
Jag behöver Din hjälp!
Vet Du någonting om detta eller känner någon person som Du tror skulle
kunna kasta ljus över detta så ber jag Dig att höra av Dig så snart som
möjligt till mig. Vi har en gemensam skyldighet gentemot Göteborgs
radiohistoria att reda ut det här!
Lars Lindskog
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 46, 1 november 2013
Bilder Christian Stödberg
TERACOM gör reklam för sin stolthet som man idag vill riva.
Christian Stödbergs skrivelse till Riksantikvarieämbetet har nu avsänts.
Den innehåller en vädjan om att Sveriges enda kvarvarande stora
mellanvågsstation skall bevaras som kulturminne.
Radiohistoriska Föreningen i Västsverige sände ut en vädjan till alla
medlemmar om att stödja Christian Stödbergs skrivelse. Totalt kom det in
152 namn. Denna skrivelse finns även översatt till engelska.
Lars Lindskog
På förekommen anledning att Teracom önskar riva mellanvågssändaren i Sölvesborg
vänder vi till er. Sveriges Radios utlandsprogram Radio Sweden upphörde med sina
sändningar på kort- och mellanvåg den 30:e oktober 2010 av besparingsskäl. Radio
Sweden betalade ägaren av sändaranläggningarna Teracom ca 12 miljoner kr om
året i hyra för sändningstid, elförbrukning m.m.
Radio Sweden har/hade särskilda anslag via UD och från ej officiellt håll drog UD in
stödet. Orsaken var att rundradio anses som förlegat och en stark övertro på internet
som kommunikationsmedium. Sveriges Radio hade en rad osakliga argument som
skäl för nedläggningen. Bl.a. påstod man att Sölvesborgssändaren varit ur drift under
flera månader vilket saknade all verklig grund. Merparten av kostnaderna var för
kortvågssändningarna.
När Sveriges Radio bestämde sig för att ändra inriktning för ljudradio i slutet av
1970-talet, stod det klart att den äldre och svagare sändaren i Hörby inte skulle hålla
så många år till. Den nya inriktningen innebar att flertalet mellanvågssändare som
betjänat större områden inom Sverige skulle läggas ned i takt med ålder och
underhåll. Istället skulle man nu rikta sig mot utlandet. Långvågssändaren i Motala
skulle bibehållas och ändra om riktningen för ökad hörbarhet i de nordiska
grannländerna.
Samtidigt sökte man en ny förläggning till den nya mellanvågssändaren som skulle
ersätta den hårt slitna och nästan uttjänta sändaren i Hörby. Televerket byggde upp
en kedja under 1950-talet med större regionala sändare för att ersätta dels små svaga
sändare samt att förbättra hörbarheten och slippa beroendet av Motala långvåg som
bara hördes på avstånd under dygnets mörka del.
De nya sändarna uppfördes i Göteborg, Stockholm, Sundsvall och Östersund i en
brytningsperiod då man stod mellan den äldre AM-tekniken och den mer moderna
och mer njutbara FM-tekniken.
1961 kom en ny långvågssändare i Motala till. Alla utom Motala var slutkörda under
senare delen av 1970-talet och lades ned en efter en p.g.a. dålig verkningsgrad, få
lyssnare och stort underhållsbehov. Den sista mellanvågssändaren från denna period
att läggas ned blev Göteborg 1984.Motala långvåg gjorde sin sista sändning i
november 1991. Kvar var då bara Sölvesborg.
När man planerade för en ny sändare hittades ingen godtagbar plats i Skåne vilken
ITU – Internationella Teleunionen hade fastslagit. Istället hittade man en godtagbar
plats ute vid havet på halvön Listerlandet i Sölvesborgs kommun. 1982 påbörjades
markarbeten och i maj 1985 invigdes stationen under högtidliga former med
representanter från bl.a. Televerket Radio, Sveriges Radio, Sölvesborgs kommun
m.fl.
Sölvesborgssändaren skulle förmedla Sveriges röst till Europa. Sölvesborgssändaren
blev Sveriges starkaste rundradiosändare men en total uteffekt på 2MW med
antennförstärkning inräknat. Strålningen koncentrerades mot norr och väster men
dämpades mot söder för att inte kollidera med andra sändare på samma frekvens,
framför allt Rumänien. Täckningsområdet blev hela Skandinavien, Västeuropa och
Baltikum. Sölvesborgssändaren är den enda kvarvarande i sitt slag i Sverige som är
helt intakt och fullt körbar efter lite handpåläggning. Resten är rivna och utskrotade.
Stationen består av ett hus inrymmandes sändare, dagrum, verkstad och
kraftförsörjning utformat som en ordinär villa, målat i en färg för att kunna smälta
in i omgivningen. Till det hör två stycken 135 m höga självbärande fackverksmaster tillverkade av Smedjebacken-Boxholm, monterade av Wibe. Sändaren är på 600kW och kommer ifrån tyska AEG-Telefunken. Masterna är byggda av delar från kraftledningsstolpar och är i stort sett underhållsfria.
Sölvesborgssändaren är lika känd bland radiolyssnare både i Sverige och utomlands
som t.ex. Grimeton eller Stockholm. Vi har skrivit till Sölvesborgs kommun om att få
stationen byggnadsminnesförklarad. Den speglar en äldre teknik i ett modernt
utförande som den såg ut i början på 1980-talet. Sölvesborgs kommun har ställt sig
positiv till att byggnadsminnesförklara stationen om det sker med statliga medel.
Länsstyrelsen i Blekinge Län har emotsatt sig en byggnadsminnesförklaring med motiveringen att en
sändare som har haft primärt område utlandet inte faller inom ramarna att skyddas
samt att den är för ny. Sölvesborgssändaren ingår inte längre i Teracoms affärsplan
och ses som en belastning och all gammal teknik ska bort. Teracom ska ha ansökt hos
Sölvesborgs kommun om rivningslov enl. uppgifter från tidningen BLT/Sydöstran.
Eftersom den är lika känd som Grimeton och bägge är unika så till vida att de är de
enda fungerande exemplaren i Sverige vore inte bara en kulturell förlust utan även
en teknisk förlust för framtiden. Bägge har fyllt en viktig länk i kontakten med
hemlandet för utlandssvenskar eller svenskar på resa utomlands. En rivning
motsätter vi oss starkt. Grimeton blev byggnadsminnesförklarad. Då anser vi att
Sölvesborgsstationen har alla förutsättningar att få bli det också. Dessa stationer
minskar i rask takt.
Själva sändartypen har funnits hos Danmarks Radios mellanvågssändare i
Kalundborg, vilken lades ned förra året och revs tidigare i år, hos Norkring på
Kvitsøy – nedlagd 2006 och även den riven i år, hos RTL i Luxemburg vilken
kommer att läggas ned inom kort efter protester från närboende.
Det finns en stark övertro på internet. Internet fungerar inte överallt.
Datorkommunikation i allmänhet är mer såbart än radiokommunikation. Vi har sett
hur skumraskstater blockerar hela eller delar av internet som inte passar regimen.
Fortfarande är det dyrt och besvärlig att använda internet utomlands framför allt
mobil uppkoppling.
Några av oss fick ett exklusivt besök i sändaranläggningen i mars 2011 med Bengt
Meijer från Teracom i Hörby som värd. Enl. Bengt Meijer som representant för
Teracom och som har varit med sedan stationen var ny, är stationen i gott skick,
masterna de bästa ur underhållssynpunkt hos Teracom och sändaren kan med kort
varsel startas igång igen efter lite handpåläggning.
Argumenten för ett bibehållande är:
Christian Stödberg
Artikel ur Nyheter från Radiomuseet nr 46, 1 november 2012