Kategori: Radioinfomation

Från Gnistängen till Vallda/Lerkil

Göteborg radio fanns först på Gnistängen i Göteborg men flyttades 1948 till Onsala och Vallda. När stationen var som störst så arbetade upp till hundra operatörer och tekniker på stationen. Den mellersta expeditionsplatsen användes för kortvågstelegrafi eller telefoni med fartyg till sjöss. Man kunde koppla upp sex fartyg med abonnenter i land. Apparaten som står ovanpå expeditionsplatsen är en pejlmottagare som man kunde använda för att bland annat bestämma riktningen till fartyg i nöd.

Den tredje expeditionsplatsen användes också för att koppla fartyg till telefonnätet på land. Sex samtidiga telefonsamtal kunde hanteras. Nu använde man VHF-kanaler och gränsvåg, som ligger mellan mellanvåg och kortvåg.

Göteborgs Radio SAG.

Nu är vi på Område Kustradio. Fartygen till havs kunde naturligtvis telegrafera eller prata med varandra, men utan Kustradiostationer hade man inte haft möjlighet att komma i kontakt med rederier, hamnmyndigheter eller med sjösäkerhetsorganisationer.

Här finns tre expeditionsplatser som kommer från det numera nerlagda Göteborg Radio, som hade stationssignalen SAG, och som representerar tre olika tidsepoker från 1948 och framöver.

Den första expeditionsplatsen, omedelbart till höger när du kommit in i Hugo Hammars sal, användes för nödtrafik och anrop. På frekvenserna 500 kHz för telegrafi och 2182 kHz för telefoni samt på VHF-kanaler så samordnades sjöräddningen av Sjöräddningscentralen från denna expeditionsplats från Strömstad i norr till Falsterbo i Söder samt på Vänern och Vättern. Du kan höra brottstycken ur radiokommunikationen i samband med branden ombord på Scandinavian Star den 6 april 1990, och detta är en autentisk inspelning av denna katastrof som krävde 158 människors liv. Räddningsarbetet leddes av Göteborg Radio från denna expeditionsplats.

Det som ni ser vid kortväggen är en modell av den sändarantenn för kortvåg och som fanns i Vallda/Lerkil. Det var en mycket effektiv antenn även internationellt sett. Den koncentrerade sändningen i en av sex sektorer och förstärkte signalen tjugo gånger.

Fonografreparation

Radiomuseet är stolt ägare till ett antal fonografer av varierande ålder, skick och funktionsduglighet. En som tillverkades 1908 och som fortfarande är väldigt snygg är RM6238. Den är en fonograf med elmotor för ca 120V, och är märkt Amerikanska Maskinimporten Göteborg. Det går bra att köra fonografen från en transformator med variabel utspänning.
Fonografen har inspelningshuvud (recorder) och avspelningshuvud (reproducer).
När den kom till museet fanns det några skavanker. Membranet till inspelningshuvudet hade lossnat och fick limmas på plats. Det går att spela in på den men ljudstyrkan blir lite svagare. En av de fyra vikterna i centrifugalregulatorn hade gått sönder och regulatorn fick demonteras. Centrifugalregulatorn är återställd och fungerar nu med två vikter i stället för fyra. Hastigheten går bra att reglera även på detta sätt.
Alltså, det var inte oproblematiskt att få igång apparaten, men det blev gjort.
Nyligen uppstod ibland ett oacceptabelt skorrande ljud i apparaten, och den skickades till en av våra medlemmar som är erkänt duktig på att laga allt elektroniskt. Han använde hela sin imponerande kunskap för att lösa problemet. Lösningen blev att ta fram en flaska symaskinsolja och smörja i det för ändamålet avsedda hålet.
Så nu kan vi konstatera at RM6238 åter är gammal, fin och funktionsduglig. Denna solskenshistoria skrevs ner för att glädja medlemmar i Radiohistoriska Föreningen i Västsverige

Fartygsradio, viktig för säkerheten till sjöss.

Internationella konferenser om trådlös kommunikation till sjöss hölls 1903 och 1906. Bolaget Marconi hindrades från att få monopol på området, då alla kustradiostationer blev skyldiga att vidarebefordra alla fartygsstationers telegram oberoende av radiostationernas fabrikat.

Regler för nödtrafik antogs, t.ex. kom man överens om nödsignalen SOS, samt att fartygsradiostationer skulle betjänas av certifierade telegrafister. Internationella konferensen 1912 hölls några månader efter katastrofen med Titanic. Det innebar ytterligare regler för sjösäkerhet mot bakgrund av erfarenheterna från olyckan, bl.a. krav på ständig passning av telegrafi-nödfrekvensen 500 kHz på alla fartygsradiostationer, samt extra nödsändare med reservkraft för minst 6 timmar på större fartyg.

Kommunikationsmetod för fartygsradiostationer var från början enbart telegrafi på långvåg, med gnistsändare och kristallmottagare, du kan se flera exempel på hyllorna. Men med rörsändarnas intåg i början av 20-talet började även telefoni på långvåg, och senare samma decennium började fartyg även att utrustas för telegrafi på kortvåg.

Några fartyg i oceanfart utrustades för telefoni på kortvåg under senare delen av 30-talet, bl.a Svenska Amerika Linjens Gripsholm och Kungsholm, och delar av deras radioutrustning finner du på denna avdelning

Amatörradiohistoria

Ett QSL-kort från amatörradions tidiga dagar, tagit från en Audionenbidrag från Krister Ljungqvist i 2002. Stationen som syns på bilden tillhörde Göteborgs Industrimuseum och har varit utlånat till Radiomuseet.

Vid den här tiden hade amatörradion ”kommit i gång”, så till vida, att med rundradions genombrott, rör och andra delar blivit lättare tillgängliga. Skaparglädje blomstrade såväl vad beträffar det radiotekniska, som ”snickeriet”.

Vid det här laget är stationen återlämnad till sin kommunala ägare, och vi har i stället en alldeles modern amatörradiostation som kan användas av så väl medlemmar som besökare. Så imponerande att man idag skickar QSL-kort precis som man gjorde 1927!

Jonsson

Amatörstation 1920-talet
Amatörstation 2000-talet





QSL-kort 1920-talet
QSL-kort 2000-talet

Jakten på det perfekta ljudet snart hundra år gammal.

År 1935 började det engelska uttrycket high fidelity användas i Sverige, som benämning på produkter med ljudåtergivning av hög kvalitet. Termen låg helt rätt i tiden då radioapparater såldes i större antal, biografer började visa ljudfilm och musikskivor spelades in med ny teknik. Om detta berättar Alf Björnberg, professor i musikvetenskap, i skriften ”En trovärdig illusion av musik”, som går att ladda ned gratis på Göteborgs universitets hemsida. Intresset för högtalare och liknande med hifi-kvalitet kulminerade på 1980- och 90-talet, för att senare alltmer ersättas av produkter där ljudkvalitet inte är det viktigaste.

http://mediehistorisktarkiv.se/bocker/en-trovardig-illusion-av-musik-den-svenska-hifi-kulturens-uppgang-och-nedgang/

Svensk fartygsradio

I Sverige utrustades flottans pansarbåtar Oden, Thor och Niord samt torpedkryssaren Claes Uggla med trådlös apparatur redan år 1901.

Det första svenska handelsfartyget med fartygsradiostation var Göteborgsrederiet Wilson & Co:s kolångare St. Paul, som 15 december 1911 sände första telegrammet. Fartyget minsprängdes och sjönk utanför Tyne i England den 2 september 1914, som första svenska fartyg att falla offer för första världskriget. Under tiden som nödmeddelandet SOS sändes ut, föll antennen ned.

I Sverige utrustades flottans pansarbåtar Oden, Thor och Niord samt torpedkryssaren Claes Uggla med trådlös apparatur redan år 1901.

Det första svenska handelsfartyget med fartygsradiostation var Göteborgsrederiet Wilson & Co:s kolångare St. Paul, som 15 december 1911 sände första telegrammet. Fartyget minsprängdes och sjönk utanför Tyne i England den 2 september 1914, som första svenska fartyg att falla offer för första världskriget. Under tiden som nödmeddelandet SOS sändes ut, föll antennen ned.

Första svenska privatägda fartyg med radiostation var bogserbåten Max i Göteborg, installationen var klar den 27 januari 1912. Då båtens ägare var sillexportörer, kunde fartyget rapportera in fångstresultat från de inbogserade fiskepråmarna, vilket medförde snabbare försäljning av fisken. Konkurrensfördelen gjorde att fartyget fick radiomasten kapad, och fiskare vägrade sälja sin vara till båtens ägare.