Kategori: Audioguide

Alltsedan radions barndom på 1920 talet har det funnits ett behov av att laga trasiga apparater. I början var det ofta cykelverkstaden i byn som svarade för service och försäljningen av nya apparater. När TVn kom på 1950 talet så fick teknikerna vidareutbilda sig för att klara dessa.

Eftersom apparaterna ofta var stora och folk inte ville missa kvällens TV program så fick teknikerna åka hem till kunden. Det myntades då uttrycket flygande service efter firman Landerö som hade ett flygplan med snurrande propeller på taket på servicebilarna. TV teknikern hade då en väska med ett universalinstrument, rör, kondensatorer, motstånd med mera samt verktyg och en lödkolv.

Man klarade att laga 95% av apparaterna i hemmet, annars fick den tas med in till verkstaden. Kunden fick då ofta en 17 tums låne TV, för man kunde ju inte missa kvällens program.

Ofta var det en hemmafru iförd morgonrock som öppnade dörren och ville bjuda på kaffe. Det kunde bli mycket kaffe under dagen, men man kunde ju tacka nej. Det värsta var närgångna hundar som snodde skruvmejseln och tuggade på den. En TV tekniker fick se ett tvärsnitt av svenska hem. Ibland en flott villa med swimmingpool inomhus, ibland en knarkarkvart med endast en soffa och en TV som inredning.

Från Radiomuseets Audiogude

År 1970 började färg TV sändningar och då krävdes nya apparater igen. Samtidigt med färg TV kom även videobandspelare med kassetter. Först var Philips med en modell som klarade en timmas speltid. Sedan kom det konkurrenter. SONYs Betamax hade längre speltid och bättre upplösning. Samtidigt hade JVC i Japan tagit fram en bandspelare som dom kallade Video Home System VHS. Bild och ljudkvalité var sämre än föregångarna men priset var betydligt lägre så den slog ut de andra systemen och blev marknadsledande. Fjärrkontroller kom också i början av 70 talet.

Sedan kom Satellit TV som gjorde att man kunde se många kanaler. TV 4 startades också plus flera andra Svenska kanaler. Alla apparater under nittonhundratalet var så kallade tjock TV med bildrör. Sedan kom revolutionen med platt TV i större och större storlekar.

Svenska TV sändningar startades av Sveriges Radio 1957 i Stockholm. I Göteborg hade Chalmers haft försökssändningar i ett par år. Länken från Stockholm till Göteborg och Malmö blev klar 1958 i samband med fotbolls VM. Programtiden ökades successivt och försäljningen av TV apparater ökade kraftigt. Det var guldkantade år för TV handlarna.

Man kunde också bygga sin egen TV. Det fanns byggsatser som kunde köpas på ELFA. Det startades också kurser för händiga personer.

Vi hade svartvit TV i en kanal i 12 år fram till 1969 då TV2 startade. Då programmen sändes på UHF frekvenser så krävdes nya apparater eller en liten box som omvandlade signalerna från UHF till VHF.

Runt världskartan du har framför dig ser du ett antal vykort från radiostationer runt om i världen. Vi DX-are kallar dessa för QSL-kort. Det är ett kort man fått från en radiostation som en bekräftelse på att man har lyckats höra deras sändning. DX-hobbyn går nämligen ut på att höra radiosändningar från världens alla hörn. Långt innan internet så var det en utmaning att lyssna på radio från främmande länder. När man så lyckades höra en viss radiostation ville man ju ha ett bevis på att man verkligen hade hört den. Man skrev då ett brev där man redogjorde för innehållet i programmet och hur det hade hörts. Brevet skickade man med posten och sedan gick man och väntade. Skulle det dimpa ner något från den här stationen i brevlådan? Det kunde ta veckor, månader, ibland år innan svaret kom. Men glädjen var stor om och när QSL:et kom.

Normal radiotrafik sker genom att man talar med motstationen via en mikrofon. I vissa fall kan radiosignalen vara svag eller bli påverkad av radiostörningar, och det kan vara svårt att höra varandra. Då kan man överföra individuella bokstäver i ett meddelande med hjälp av telegrafi eller morsetecken. Varje bokstav kodas med ett antal korta och långa toner. T.ex. A skrivs som en kort och en lång ton, och B skrivs som en lång och tre korta toner. Man skapar tonerna genom att trycka på en s.k. telegrafnyckel. Tonerna hörs mycket bra genom störningarna och är lätta att tolka.

Här kan du se hur varje bokstav kodas. Prova att sända telegrafitecknen med hjälp av telegrafnycklarna på bordet. Lyssna också på tecknen genom att trycka och hålla inne knapparna på den lilla plastlådan. Försök att höra vilka bokstäver som sänds.

Numera har man genom modern teknik skapat andra system för att överföra radiomeddelanden under svåra och störda förhållanden. Morsetelegrafi har därmed blivit alltmer ovanligt, men var ett viktigt kommunikationssätt under 1900-talet.

Detta är en modern amatörradiostation bestående av radiosändare, radiomottagare, effektslutsteg och uppe på taket ovanpå Radiomuseet flera radioantenner som är kopplade till radiostationen. Med denna radiostation har vi radioförbindelse med andra radioamatörer runt om i världen. Det sker på kortvågsbanden och helt utan kontakt med Internet. Radiosignalen går från våra antenner direkt till motsvarande antenn hos den radioamatör, som vi pratar med. Uteffekten på sändaren är upp till 1000 Watt.

När vi haft en radiokontakt brukar vi skicka ett kort, s.k. QSL-kort, till den andre radioamatören som en bekräftelse på vår radioförbindelse. Du kan se på världskartan på väggen ett axplock av alla de kort vi fått från amatörer runt om i världen.

Varje radioamatör har en speciell beteckning eller radiosignal som entydigt beskriver varifrån man sänder. På korten kan du se många olika sådana radiosignaler. Vår radiosignal kan du se på skylten, som hänger i taket. Det står SK6RM, där SK betyder att vår radio finns i Sverige, 6-an betyder västra Sverige och RM är en personlig och unik beteckning för Radiomuseet.

Nu är vi på Område Kustradio. Fartygen till havs kunde naturligtvis telegrafera eller prata med varandra, men utan Kustradiostationer hade man inte haft möjlighet att komma i kontakt med rederier, hamnmyndigheter eller med sjösäkerhetsorganisationer.

Här finns tre expeditionsplatser som kommer från det numera nerlagda Göteborg Radio, som hade stationssignalen SAG, och som representerar tre olika tidsepoker från 1948 och framöver.

Den första expeditionsplatsen, omedelbart till höger när du kommit in i Hugo Hammars sal, användes för nödtrafik och anrop. På frekvenserna 500 kHz för telegrafi och 2182 kHz för telefoni samt på VHF-kanaler så samordnades sjöräddningen av Sjöräddningscentralen från denna expeditionsplats från Strömstad i norr till Falsterbo i Söder samt på Vänern och Vättern. Du kan höra brottstycken ur radiokommunikationen i samband med branden ombord på Scandinavian Star den 6 april 1990, och detta är en autentisk inspelning av denna katastrof som krävde 158 människors liv. Räddningsarbetet leddes av Göteborg Radio från denna expeditionsplats.

Det som ni ser vid kortväggen är en modell av den sändarantenn för kortvåg och som fanns i Vallda/Lerkil. Det var en mycket effektiv antenn även internationellt sett. Den koncentrerade sändningen i en av sex sektorer och förstärkte signalen tjugo gånger.