Frankrike har släckt ned långvågssändningarna

I NfR nr 80 den 1 september 2015 kunde vi rapportera att franska radion ORTF hade beslutat att släcka ned tio MV-sändare samt LV-sändaren Alouise vi årsskiftet 2016-17. På nyårsafton vid 12-slaget tog France Inter avsked av långvågen. 162KHz ställer sig i raden av flertalet stationer som lämnat långvågen de senaste åren. Sparkrav ligger bakom beslutet. France Inter ska spara omkring 60 miljoner kr.

Sändaren låg placerad utanför den lilla staden Allouis i departementet Cher. Allouis var avsett att ge Frankrike en långvågssändare med uppdrag att ”föra nationens röst till varje franskt hem”. Allouis var också tvunget att inrymma en kortvågssändare, som skulle ”vara tillgänglig för utsändning till de olika koloniala delarna av vårt imperium”.

Platsen hade den fördelen att vara på en öppen fri plats och tillräcklig långt från alla berg som kan hindra vågutbredningen. Sändaren togs i drift 1938 under namnet
”National”. Den bestod av två 450kW sändare och med fyra antennmaster om 250 m började man sända ut radioprogrammen.

I september 1939 inleddes kortvågssändningar från Allouis, under namnet ”World” några hundra meter från ”National”. Den var utrustad med två sändare på 100kW. Bara dagar efter driftsättning av kortvågssändarna bröt andra världskriget ut. Allouis togs omedelbart i beslag av tyskarna. De utnyttjade sändaren för sina egna propagandasändningar. 1942, sprängde motståndsrörelsen långvågssändaren delvis, för att skada anläggningarna.

Under sommaren 1944 sprängde tyskarna sändaren helt och förstörde alla ortvågssändare.
Den 1:e januari 1945 återupptog man utsändningarna mot utlandet från två 100 kW sändare. Långvågssändaren var tyst i åtta år. Återuppbyggnaden tog lång tid eftersom allt förstörts.

Den 19:e oktober 1952, inleddes utsändningarna från en sändare på 250kW och en antenn på 300 m. 1957 installerades en andra sändare på 250kW och den 1:a juli 1967 en tredje på 600kW vilket gav en samlad uteffekt på 1100 kW.

ORTF riktade sina kortvågssändningar mot Storbritannien, Italien, Centraleuropa, Algeriet och Tunisien. Utsändningen skedde via 17st gardinantenner vilka bars upp av 24st master mellan 20 och 60 m höga.

1968 var de 4st 100kW-sändarna föråldrade och ersattes fyra nya med samma effekt. Långvågen fick sin del av förändringarna 1974. En 1000 kW supervapotronsändare (ångkylt slutrör i ett slutet system) kopplades in för att komplettera redan befintliga sändare på plats. Långvågssändaren hade nu en uteffekt om 2100 kW. Den gamla masten på 300 m höjdes med 50 m och ommålades i rött och vitt. Ytterligare en mast på 350 m restes knappt 100 m från den första. Med denna utrustning fungerade stationen i kontinuerlig drift.

1975 började TDF (TéléDiffusion de France), som sköter om anläggningarna i Allouis, att ersätta de två äldre långvågssändarna från 1952 och 1957, med en ny sändare av nästa generation. Anläggningen invigdes den 2:e april 1981.

1977 ändrades sändarfrekvensen från 164 kHz till 163,840 kHz för att styra klockor med mycket stor noggrannhet. Den nya kvartskristallstyrda frekvensen motsvarar femte övertonen av 32768Hz. Från februari 1986 var frekvensen 162KHz. Från 1980, har man styrt sändningsfrekvensen med ett atomur med cesium 133, installerat av CNET (Nationella Centret från Studier av Telekommunikation). Efter denna installation används den som normalfrekvens över hela Frankrike.

Kortvågssändarcentrat Issoudun med 8 sändare på 100 kW ligger 40 km från Allouis och är uppfört 1950. Den säkerställer sedan dess utsändningar till utlandet. Den når inte samma regioner i världen som Allouis. Issoudun riktar sig till områden på mer än 3000 km avstånd med effekter som är högre än i Allouis med sina 4 st sändare på 100 kW.
Ursprungligen planerade för bägge platserna Allouis och Issoudun, Ett nytt antennsystem utformat och formgivet av Thomson och TDF, som kallas Allis-programmet. Detta ändrades 1994 efter ett avtal 1994 mellan TDF och RFI beslöts att koncentrera alla kortvågssändningar till Issoudun. Alla gardinantenner monterades ned i Allouis mellan 1995-1997. Issoudun har därefter försetts med 12 roterande rundstrålande Allisantenner tillsammans med 12 sändare på 500kW.

Kortvågen lämnade därefter Allouis men detta blev inte dödsstöten för långvågen.

De två 350 m höga tornen kommer att fortsätta att ge Frankrike utsändningar på långvåg av France Inter även efter årsskiftet 2016/17 men nu bara som en bärvåg . Sändningseffekten är 2 MW dagtid, går ned till 1 MW efter kl. 17 GMT vintertid och kl 19 GMT sommartid. Utsändning av programmet på France Inter fortsätter som vanligt på FM-bandet.

Översatt från Thierry Vignauds hemsida:
http://tvignaud.pagesperso-orange.fr/am/allouis/fr-allouis.htm

Fakta och bilder på engelska:
https://en.wikipedia.org/wiki/Allouis_longwave_transmitter

Christian Stödberg

Flygradio, AS-100

Under andra världskriget började ABA (AB Aerotransport sedermera SAS) att planera för kommande flygtrafik. Man hade beslutat sig för att utveckla ett flygradiosystem som kunde placeras i ABA:s flygplan. Kravet var hög kvalitet och snabba eventuella reparationer. Kravet var även att enheterna kunde bytas snabbt genom att dra ut enheten ur stativet utan att behöva lossa kontakter på stativets baksida. Uppdraget gick till Standard Radio som var kända för kvalitetsbyggen.

ABA fick efter kriget överta 9st B17 bombplan från USA (totalt nödlandade 68st B17 i Sverige under kriget). Dessa B17 ombyggdes av SAAB till passagerarplan med plats för 14 passagerare. Krigsutrustningen i planen togs bort och den av Standard Radio tillverkade utrustningen monterades in.

Bilden till vänster visar radiostativet med
sändaren för lång- och kortvåg överst i stativet, därefter mottagare lång-, mellan- och kortvåg, följd av mottagaren kopplad till en pejlantenn. Frekvensområde var 180–6900 KHz. Längst ned i racken sitter en ”blindlandningsmottagare” AR- 10-A. Enheten har 2 mottagare, en mottagare med 6 kanaler inom frekvensområdet 30 – 40 MHz för
mottagning av kurssändaren (liknar dagens LOCsystem) dvs en indikatornål som visar om man ligger korrekt på kurs mot banan. (Tyska Lorenz systemet) Mottagare 2 tar emot signaler från en radiofyr och indikerar med signal att flygplanet passerar rakt över platsen för sändaren. Frekvens för markeringsfyren var 38 MHz. Extra finess var ett intercomsystem så att besättningen, piloter och navigatör kunde prata med varandra via headset.

Under samma tidsperiod strax efter krigsslutet köpte ABA även 47st Douglas DC-3 av USA som var stående i Europa efter andra världskriget. Även dessa utrustades med flygradio systemet Standard Radio AS100.

Mottagare AD-41A
Ritning på AD41A från en manual över SAS DC3 maskiner

NDB FYRLISTA 1944
SEK VISBY 361
SEM Gotska Sandön 351
SEO Vallentuna 406
SEP Vagnhärad 358
SER BJURVIK 352
SET Hällevik 367
SIC Norrsundet 356
SIE Skärhamn 360
SIH Grebbestad 405
SII Örskär 360
SIM Yttermalung 350
SIP Eda 354

Gammal frekvenslista i kHz över civilflygets NDB Radiofyrar år 1944. Idag finns bara Visby kvar = OV 351 KHz. Idag finns ca 125 NDB fyrar i Sverige, de flesta användes som
inflygningsfyr till ILS instrumentlandning i områden som saknar radartäckning.
Länk till gamla radiofyrar: http://justus.ownit.nu/flyg/

Lars Hallin