Lars-Inge Bäckström minns.
Vid årsskiftet 1954-55 var vi på TV 5 teknologer som gjorde ett examensarbete på
Chalmers. Uppgiften var att ta emot TV-bilder från Köpenhamn. Där fanns en sändare på 400 Watts effekt (som jämförelse kan nämnas att Göteborgs TV-sändare idag har 60.000 W effekt). På Råö-observatoriet 200 km från Köpenhamn byggde vi upp ett antennsystem och en känslig förstärkaranläggning. Denna utrustning matade en TV-mottagare. Bildkvaliteten var efter dagens mått ej godtagbar, men med hänsyn till avstånd och sändareffekt var vi nöjda. Ett mycket stort antennsystem planerades men blev aldrig verklighet. Detta skulle sannolikt givit godtagbar kvalitet även med dagens krav.
I Göteborg hade bildats en televisionsnämnd med representanter från Göteborgs stad,
Televerket, Radiotjänst och Chalmers. Nämnden ordnade en TV-sändare som lån från Philips. AGA och Radiola bidrog med filmscanner och annan utrustning. Jag fick åka till Philips i Holland for att lära mig sändaren vi skulle få till Göteborg. Sändaren installerades i en av byggnaderna på Chalmers och antennen monterades upp i en 30 meters mast som redan fanns på området. En dag kom Nils Dahlbeck på besök och med sig hade han den nye radiochefen Olof Rydbeck. Denne ville vid sitt besök i Göteborg se vad hans namne professor Olof Rydbeck på Chalmers höll på med i TV-sammanhang.
Första bilden var i luften den 16 oktober 1955 kl. 02.51. Justeringsarbetena fortsatte
och den 18 november kunde man läsa i Göteborgspressen: “Kalle Anka syntes på TVskärmen i går kväll och han hördes också”. Därmed hade Goteborgs TV tagit sitt första steg framåt.
Vi sände testbild och filmer. Trots att vi annonserade programmen i pressen, hände det
att tittare ringde och frågade om vi inte kunde sända filmen i repris, eftersom de missat
hela eller delar av programmet. Ofta tillmötesgick vi deras önskan och sände filmen igen
samma kväll efter programmets slut. Det kan man kalla snabbrepris. Jag kommer särskilt ihåg juldagen 1955. Jag skulle sända filmen Himlaspelet på eftermiddagen. Alldeles innan programstarten brann en transformator i scannern och vi hade ingen reserv, utan det var bara att dra upp mikrofonregeln, ta mikrofonen och gå ut på yttertrappan och i fria luften annonsera, att det inte blev någon sändning. Fläktarna i sändarstationen störde så man måste stå utomhus. Sven Rahmn, då chef på Televerkets radioexpedition, ringde för att höra vad det var för fel. Han ordnade en man från Televerket som lindade om transformatorn och på annandagen kunde vi sända igen.
Vid ett tillfälle lånade vi en vidikonkamera från professor Wallmans institution och
den kvällen kunde Gerd Edwars “live”-annonsera:”Här är TV Göteborg från Chalmers.
Kvällens program ….”. Vi sände en programserie “Vem vet var?”. Det var Anders Bothén och Evert Lindgren som i sju program visade bilder med motiv från Göteborg beledsagade av text och musik. Det gällde för tittarna att känna igen motiven. Vinnarna från de skilda programmen möttes i en final, direktsänd med kamera lånad av Chalmers. Första pris i denna final var en TV-mottagare. Sändningen gick från den nyinredda studion i “Röda ladan”, en liten byggnad som låg intill sändarstationen, och som Radiotjänst köpt och inrett med studio och kontrollrum. Detta var Radiotjänsts andra egna fastighet, den första var en liten barack på A1 i Stockholm.
Från början drevs försöksändningarna i Chalmers regi, men Radiotjänst tog över
programverksamheten i januari 1956. Nisse Dahlbeck efterträdde Sven Olving som
programansvarig. Utrustningen kompletterades med perfobandspelare och en
textscanner, så vi kunde sända textade filmer.
I februari 1956 kom ett danskt OB-team till Göteborg för att sända en handbollslandskamp i Mässhallen till Kopenhamn. Radiotjänst skickade ner länkutrustning, så vi kunde länka över programmet för återutsändning över Chalmerssändaren. Bo Orelov var med från Stockholm vid denna överforing och stannade sedan kvar som Radiotjänsts förste TV-tekniker i Goteborg. Vi andra som arbetade har var antingen anställda av Chalmers, Televerket eller Filmfonden, samma fond som finansierat TV-starten på Tekniska Högskolan i Stockholm.
Med Hans Werthén som drivande kraft började vi göra prov med mottagning av dansk
TV i Grimeton, Varberg. I en av de 127 meter höga masterna monterades en
mottagarutrustning och efter intensivt arbete lyckades man avstöra alla sändarna i
Grimetonstationen så vi fick en störningsfri bild från Köpenhamn. Denna bild länkades
sedan till Chalmers. Göteborg hade tillgång till Eurovisionen. Vi gjorde även prov med
mottagning av Nackasändaren via s k “Ballempfang” på Omberg, i Kilsbergen och i
Kolmården.
I avvaktan på att den permanenta länken skulle bli klar byggde Radiotjänst sommaren
1957 en provisorisk länkkedja till Göteborg från Norrkoping, där man tog in Nackasändaren. Det var Arne Sanfridsson som med hjälp av bland andra Jan-Erik Carlstrand och Roland Önesand gjorde detta bygge. Janne och Roj hade sedan serviceansvaret för länkutrustningen mellan Vättern och Göteborg. De var ständigt på resa för att trimma utrustningen och laga fel, bland annat orsakade av åska.
Nu hade vi både Eurovisionen och Stockholms-TV som vi kompletterade med egna
program. Vi hade fått en kamera och vi producerade barnprogram, Skol-TV, Hemmakväll,
Fatilarkalkyl mm. Behövde vi hjälp med rekvisita, vände vi oss till Stadsteatern. Där
arbetade Alvar Bernhardson och han ställde upp till vår hjälp. Allan Moberg hade flyttat
ner hit och han hade med sig filmkamera och klippbord. Invigningen av länken till
Göteborg gjordes med programmet “Klart Göteborg”. Ljudtekniker för detta program,
som sändes från Stockholm, var Thorsten Ericson. Länken var från början enkelriktad
men gjordes senare vändbar och blev slutligen dubbelriktad.
I GT den 18 december 1957 kunde man tryckt i fetstil läsa: “Goteborgs TV nedläggs”.
Länken fran Stockholm var då så driftsäker att man ansåg att det inte fanns anledning att producera egna program i Göteborg. Sveriges Radio avsåg att skaffa utökade tekniska möjligheter i Göteborg, men tidsplanen var ej klar. Filmproduktion skulle göras i Göteborg och sändas i rikstelevisionen från Stockholm (Radiotjänst hade just bytt namn till Sveriges Radio vid bolagsstämman den 23 oktober 1957).
Synvillan i Göteborg
Radiohuset iGöteborg 2009
Det finns mycket att berätta från de första åren av Göteborgs-TV, och detta är bara några axplock. Hösten 1958 anställdes första liveteamet i Göteborg och efter utbildning flyttade man in i provisoriska lokaler pa Svenska Mässan i väntan på att första etappen av “Synvillan” skulle bli inflyttningsklar i februari 1959. Det blev således ingen långvarig nedläggning av TV i Göteborg.
(Detta ar alltså skrivet av Lars-lnge Bäckström. En självupplevd berättelse är bättre än något annat).
Personalen i Göteborg vid TV-starten hösten 1958.
Ledare Lennart Holmberg
Kameramän Ebbe Friman, Leif Hansson-Holtelius, Lars Olsson
Kamerakontroll Stig Arkhammar, lngemar Arvidsson
Ljud K W Pettersson, lngvar Pettersson
Belysning Conny Kingfors
Elektriker Nils Olof Carlsson
Underhåll Gunnar Andersson, Jan-Erik Carlstrand, Bo Orelöv
Biträde Bertil Johansson, Erik Söderman, Rune Levin
Ateljé Lennart Carlzon, Lennart Sandelin
Fotograf Allan Moberg
(Lars-Inge Bäckström arbetade då i Stockholm, men anställdes redan i april 1958).