Hei !
Jeg har en gammel bordantenne som sannsynligvis er produsert hos dere i Sverige.
Jeg vet ingenting om denne antennen, som forøvrig er fin og komplett.
Antennen ser ut til å være helt orginal, men med unntak av foten, Den måtte jeg lage selv
da den manglet.
Den har en motstand og på denne står det : BALTIC Sweden, 50cm, 55uuF

Kanskje noen vet hvordan man bruker denne best mulig og som også kan forklare hva
bokstavene betyr på input tavlene foran på antennen.
Kan Dere være så vennlig å gi meg evt. opplysninger om denne ?
Takk så mye !

Vennlig hilsen
Knut Arve Dalsaune
Nygata 6 B
7300 Orkanger
Norge

Vid tekniska gymnasiet på Valand verkade under 60-talet en lektor i elektronik vid
namn Ingvar Svensson. Han gillade att producera sitt eget undervisningsmaterial och
skrev hela kompendier som eleverna fick köpa.

Eftersom han var en god pedagog lär han även ha konstruerat denna radio för att
kunna beskriva uppbyggnaden av en vanlig superheterodynmottagare för LV, MV,
och KV-banden. Denna mottagare står i dag helt funktionsduglig i Radiomuseets
reception. Den är registrerad RM6043.

Om det är någon läsare har något mera att berätta om denna mottagare och dess
konstruktör så hör gärna av dig.

Lars Lindskog

Debattforum

Blev norska Stortinget fört bakom ljuset när man beslutade om att införa DAB? Just nu råder en infekterad debatt i Norge om övergången till DAB+.

.
Hela Europa stod i kö för att övergå till DAB+, kunde det norska Stortinget deklarera 2010. Hittills är Norge det enda landet i världen som har beslutat att släcka FM-nätet.
Stortinget sade ja till DAB+ och satte ett slutdatum till 2017 för de analoga FMsändningarna om lyssnarantalet för digitalradio översteg 50%.

Sverige införde DAB i ett landsomfattande nät 1995. Mottagarna var dyra, få blev sålda
och få lyssnade. Dåvarande kulturministern Leif Pagrotsky beslutade 2004 att det
landsomfattande DAB-nätet skulle läggas i malpåse och fortsätta med försökssändningar över Stockholm, Göteborg, Malmö och Luleå. Då hade den misslyckade DAB-satsningen kostat många miljoner kr av licensmedel.

I oktober 2009 blev det genomfört en öppen lyssning/hearing om övergången till DAB på Kulturdepartementet i Norge. År 2011 var det lyssning/hearing på Stortinget enligt
”Melding til Stortinget nr. 8 (2010-2011)”. Vid bägge tillfällena målade NRK upp en bild av att de flesta länder i Europa stod i kö för att införa DAB och av att släcka det analoga FMnätet. Idag har vi facit. Fortfarande är Norge det enda landet som har beslutat att släcka det analoga FM-nätet. Frågan man ställer sig är om Stortinget och norska folket blev fört bakom ljuset?

Utredningen som gjordes i form av en ”Melding till Stortinget” var väldigt tunn. Grunderna att släcka FM-nätet 2017 var ännu tunnare. Det är inte DAB-lyssning som ligger till grund för dess slutsatser, utan lyssning via olika digitala plattformar.

Enligt bolaget Digital Radio Norge lyssnar nu 51% på digital radio och då är kravet för
släckning av FM-nätet 2017 uppnått. Detta är en oerhört ogenomtänkt orsak till att släcka ned FM-nätet 2017. Digital Radio Norge ägs gemensamt av NRK och MTG och har till uppgift att främja DAB. Det finns således ingen objektiv part och den sista
lyssnarmätningen som genomförs innan den norska regeringen tar sitt beslut i april görs på uppdrag av myndigheten Medietilsynet. En liten grupp människor får ett stort inflytande över ett stort beslut. Undersökningarna görs i paneler om 800 personer. Den senaste undersökningen från december 2014 visar på 53% digitalt lyssnade: 36% DAB, 17% online och 11% via TV-nätet. Om var tredje norrman lyssnar på DAB är detta
internationellt sett unikt.

Varför ställer man inte frågan hur många som lyssnar på FM varje dag? NRK sände för ett tag sedan ut ett pressmeddelande där man tillkännagav att halva Norges befolkning nu lyssnar på DAB, trots att internet och tv-nätet står för merparten. Återigen felinformation från NRK.

I Storbritannien där man har haft DAB sedan 1995 ligger veckovis DAB-lyssningen på 24% medan FM-lyssningen ligger på 58%. Dessutom har DAB-lyssnandet stagnerat under 2014. I ”Melding til Stortinget nr. 8” tog man öht. inte hänsyn till att Norge har biltrafik från utlandet. Både turister och yrkesmässig trafik. Varningar och viktiga meddelanden över radio är ett av de bästa sätten att kunna varna bilister och andra om fara.

Kulturdepartementet lät antagligen bli att ta upp detta som ett tema, då man blev förledda att tro att alla länder i Europa skulle gå över till DAB. Norge blir återigen landet Utanför.

I Norge blev det aldrig någon ekonomisk konsekvensanalys genomförd. I Sverige har totalsumman beräknats till hisnande 1425 miljarder kr! För DAB i Norge har man kommit fram till 225 miljoner kr. Det menar Sveriges Radio är kostnaden för ett års drift.

Kungliga Vetenskapsakademin uttalade sig i slutet av förra året där man kommer fram till att DAB är en dyr och onödig investering. Konsumenternas behov tillgodoses bättre med FM. Det är alltför tveksamt att investera betydande belopp i DAB-tekniken som idag är föråldrad.

Inte nog med detta. Det norska DAB-nätet håller inte för krisberedskap. Norge riskerar att bli en isolerad ö och sitta med svartepetter. Man har inte undersökt andra format t.ex. DRM som växer stort i Indien eller DVB-T2lite som utnyttjar TV-nätet.

I svenska Public Servicerådets remissyttrande till Stortinget kan man läsa följande:
“Det finns inga s.k. hårda fakta som pekar på att DAB+ i framtiden kommer att finnas i
flertalet länder i Europa och inte heller att världsstandarden FM kommer att upphöra i
något land. Internationella initiativ hos ITU eller EU för att ”digitalisera radion” förekommer inte.

Det är främst public serviceföretagens intresseorganisation EBU, som med hjälp av sin lobbyorganisation WorldDMB, sedan 1995 försöker övertyga politiska beslutsfattare om DAB-systemets fördelar. Vår uppfattning är att Stortinget inför sitt beslut 2011 har
presenterats felaktiga uppgifter om det verkliga intresset i Europa för DAB-radio och att
FM skulle vara på väg att avvecklas.

Den enda DAB-lyssningen på veckobasis som ligger på mer än 10 % finns i ett fåtal länder: Danmark, Norge, Storbritannien och Schweiz samt Australien. Man kan knappast tala om någon framgång ens i dessa fem länder. I Danmark och Storbritannien DAB är man idag tveksam till att övergå från DAB till DAB+ liksom att sluta med FM. Finland avstod redan 2006 från det föråldrade DAB-systemet. Tyskland som har ett fullt utbyggt DAB+-nät har endast 5 % lyssning.”

I det handfull övriga länder som sänder DAB är det endast ett par som har lyssnarantal
över 10%.

Vidare skriver Public Servicerådet: “Det finns många tekniska problem som inte uppmärksammats innan man för ett par år sedan tog beslut i Norge om att satsa på DAB+ och avveckla FM för bl.a. NRK. Vi har ovan påpekat på problemen för besökare främst bilburna sådan som kommer från andra länder där man fortfarande använder FM. Detta blir då särskilt påtagligt för dessa besökare om det exempelvis inträffar en kris eller
katastrofsituation i Oslo eller annan större stad utan FM-radio.

Ett annat problem med DAB är multiplexsystemet som används när man sänder i VHFBand III 174-240 MHz. Detta är i grunden ett frekvensområde för television. Bl.a. Finland använder hela bandet enbart för television. Det är allmänt känt bland tekniskt kunniga att då och då inträffar s.k. skip som innebär att radiosignaler från radio- och tv-stationer kan nå mycket långt. Detta beror på troposfärisk spridning i atmosfären. Signaler från exempelvis Sverige eller Tyskland kan slå ut en DAB-multiplex i Norge. När detta tidigare inträffade när televisionen sändes analogt på VHF band III innebar detta inget stort problem eftersom det handlade om att en enstaka frekvens med en (1) kanal stördes. Men idag kan en hel multiplex med 12-16 kanaler slås ut. Det finns således risk att en utländsk sändare kan slå ut samtliga NRK:s radiokanaler i ett område som exempelvis Stor-Oslo.

Vi vill med detta inte påstå att dessa problem kan lösas med radio via Internet, men det finns starka beredskapsskäl att behålla den beprövade och mer robusta FM-radion som allmänradio och lokal radio även i Norge. ”

Bilbranschen i Norge protesterar mot nedsläckningen av FM-nätet i Norge. Allt för få nya bilar säljs med DAB-radio och den provisoriska utrustning som krävs för få gamla FMmottagare att fungera med DAB, är allt för dålig, opraktisk och farlig. DAB som tillägg i nya bilar kostar mellan 2000-4000 NOK. De stora radiokanalerna gör det dyrt och ruinerar folk för att lyssna på radio bilen. Biltillverkarna anpassar sig inte för en så liten marknad som Norge.

För att ”tvinga” över folk till DAB, lottar man ut DAB-radiomottagare, startar nya DABkanaler där man medvetet flyttar över omtyckta program och musik till t.ex. NRK P1+
Argumenten att fler kanaler skulle ge bättre ljudkvalitet stämmer inte överens med verklighet. Ju fler kanaler i samma mux ju sämre ljudkvalitet.

Kommer Stortinget att backa från sitt beslut att släcka FM-nätet eller ligger det så mycket prestige i beslutet att man inte kan backa?

Blir Norge en isolerad ö?

Källor och mer läsning finns här:

http://www.dn.no/meninger/debatt/2015/01/05/2156/Medier/dabtrollet-som-sprakk
http://public-service.net/docu/horingsuttalelsePSR.pdf
https://www.dn.no/etterBors/2015/01/11/2051/Medier/krever–f-hre-fmradio
http://digitalradion.blogspot.se
http://www.medietilsynet.no/Documents/Aktuelt/Lovforarbeider/Stmld_NOU_div/Stmeld08_10-11(Digitalisering_radio).pdf
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/465691?programid=412
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/465732?programid=412

Christian Stödberg

Även flygradio blir museiföremål till slut. Denna Narco flygradio kom i sin första version redan i mitten av 1950 talet. Mottagaren är analog, det vill säga man fick veva på ratten längst ned till höger och leta upp rätt frekvens på skalan som är graderad 108 till 126 MHz för att hitta den sändande stationen. Skalan stämde ofta inte exakt och man fick begära att trafikledningstornet sände en serie så man kunde leta upp med veven var man kunde höra sändningen.

Sändaren hade 4 fasta frekvenser där 119,7 MHz var den mest vanliga frekvensen som alla TL-torn lyssnade på. Radion hade även VOR navigeringsfunktion där bäringen till eller från VOR stationen kunde avläsas. Man fick då lämna komradiofrekvensen och vrida veven till området 112-117 MHz och avlyssna morsesignalerna så det var rätt VOR-fyr som man fått in, varpå man med ratten längst ned till vänster fick fram bäringen till eller från sändaren. (VOR = VHF Omni Directional Radio Range)

Apparaten hade 14 radiorör samt en vibratoromformare som producerade 200 volt vilket radiorören krävde för sin funktion. Sändarens uteffekt var endast ett par watt. Vid sändning blinkade glödlampan i takt med talet. En ca 60 cm lång vertikalantenn krävdes för sändaren samt en horisontell VOR antenn bestående av två spröt vilka oftast monterades i fentoppen på flygplanet krävdes för mottagning av kommunikation och VORnavigering. Narco Superhomer var en mycket vanlig radio i lättare flygplan 1955-1970. Narco Avionics USA, var en stor tillverkare av flygradio från mitten av 1940 fram till år 2011 då firman gick i konkurs. Superhomern finns att beskåda på Radiomuseet Göteborg.

Lars Hallin

I Radioten december 2014 läser vi följande

Bild: Finn Nesgaard

Ordföranden för Radiohistorisk förening i Ringsted Bjarne S. Nielsen Har skrivit ett öppet brev till den danske kulturministern och Folketingets Medieutskott samt till en rad tidningar. Branschtidningen BRF vill dock inte publicera artikeln som är emot deras synpunkter.

Här är Bjarnes artikel fritt översatt och redigerad:

Danmarks Radio DR får gå över till DAB-sändningar och helt lägga ned FM-nätet år 2018 om man lyckas få 50% av lyssnarna att gå över till att lyssna på DAB. Detta har politikerna beslutat. Men samtidigt har DR rätt att minska utbudet på FM-bandet successivt redan nu.

För att lura över lyssnarna till DAB använder sig DR av tekniken att sluta att sända ut de populäraste Radioprogrammen över FM-nätet men låter samtidigt programmen dyka upp i DAB-radion. Avvecklingen sker gradvis och startade med P2 Klassisk, Danmarkssemester och Giro 413 .

Med denna utspekulerade salami-metod plockar man bort de mest attraktiva programmen från FM-bandet och som genom ett trollslag återuppstår dessa i DR:s digitala sändarnät DAB och ökar lyssnarantalet där.

Skälet är att DR vill lägga ned FM-radion och till varje pris tvinga över lyssnarna till DAB innan det är för sent. Tyvärr är saken den att DAB som digitalt system är över 20 år gammalt och redan hopplöst föråldrat och aldrig kommer att fungera lika säkert som FM utan mångmiljoninvesteringar.

Experter har påpekat att DAB-systemet:

• 1. Ger väsentligt mycket sämre täckning och kräver många fler sändare än det nuvarande FM-nätet.
• 2. Kräver ett utbyte av i stort sett samtliga bilradioapparater och miljontals radioapparater i hemmen.
• 3. Inte uppfyller täckningskraven för den civila beredskapen i katastrofsituationer.

Den enda fördelen med DAB är att det teoretiskt ger plats för flera kanaler än på FM. Men behovet av detta är för länge sedan täckt med hjälp av internet och mobiltelefoner.

Bjarne S. Nielsen
Utbildningsledare i radioteknik, Glumsø

Bo Sörensson

I förra numret av NfR så utlyste jag en pristävling där det gällde att komplettera ett schema för en tjugotalsradio och svara på några mer eller mindre kluriga frågor. Det har kommit in sex mycket förtjänstfulla svar från Lennart Jarlevang, Lennarth Johansson, Bengt Lindberg, Ben Nyberg , Urban Ekholm och Mattias Engström. Tack så mycket för att ni tog er tid att svara.

Den första frågan gällde vad det var för komponent(er) som saknades i schemat. Rent fysiskt så kunde jag se att det hade suttit en ”pryl” som varit fastskruvad i botten och som anslutits till tre upprättstående koppartrådsändor och till en lös tråd från återkopplingsspolen. Fem av de sex svaren är här samstämmiga: det som saknas är en lågfrekvenstransformator. Urban Ekholm påpekar att förstärkningen (brantheten) i rören var så låg att man utnyttjade lågfrekvenstransformatorn med en omsättning prim/sek på 1:3 till att transformera upp spänningen till LF-röret. Då skulle alltså schemat se ut så här:

Alltså saknade jag en lågfrekvenstransformator. Jag besökte naturligtvis Radiomuseets
komponentförsäljning och frågade efter en dylik tingest. Efter visst letande hittade vi tre LFtransformatorer, och det visade sig att en av dem passade precis i min apparat. Det var bara att skruva den på plats, till och med skruvhålen i bottenplattan stämde! Hurra!

När jag ändå var på Radiomuseet så passade jag på att mäta de två rören, Philips Miniwatt A209. Det ena var helt OK, medan det andra var mycket dåligt, så nu letar jag efter ett bättre rör av typ A209 eller ekvivalent.

Alla som kommit med svar har påpekat att detta var en mycket vanlig radiotyp på tjugotalet och att det finns scheman på tvårörs batterimottagare exempelvis i Stig Malmströms (AGA) utomordentliga kompendium, som finns att ladda ner från Radiomuseets hemsida. Lennarth Johansson skickade också med några sidor av Clas Ohlsons katalog från början på trettiotalet, där det både finns kopplingsscheman och alla komponenter som man behövde för att bygga en egen radio.

Jag måste passa på att tipsa om en förnämlig bok för alla som håller på med radioapparater från tjugotalet. På nätet finns ”The Radio Amateur’s Handbook” av Frederick Collins, utgiven 1922 av ARRL. Du hittar den hos The Gutenberg Project (www.gutenberg.org). Sedan frågade jag hur man omvandlar mellan kapacitans i Farad (F) och i cm. Lennart Jarlevang och Bengt Lindberg har gjort förnämliga sortomvandlingar och kommit till resultatet att 1 cm = 1,11 pF.

På frågan om varför det sitter reostater i glödströmskretsarna så varierar svaren något; det kan vara för att spara rören eller för att reglera förstärkningen. I en holländsk text (jag är inte så bra på holländska) som jag hittat på nätet, har jag stavat mig till att reostaterna fanns där för förstärkningsreglering och för att ställa in gallerförspänningen och för att man skulle kunna långsamt ”värma” rören.

Frågan om hur man skulle koppla in anod- och glödspänningarna var knepigare. Att den negativa sidan av anodspänningen skall anslutas till GLÖD A i mitt schema är alla överens om. Men när det gäller inkopplingen av glödströmsbatteriet på 2,0 V så gick svaren isär. Här fick jag ingen hjälp av de scheman som jag hittat på nätet. De var alla ritade med 4-voltsrör, och de hade alla separat negativ gallerförspänning. Den undersökta apparaten har ingen anslutning för separat, negativ gallerförspänning. Jag återkommer i denna fråga.

Beträffande val av anodspänning så föreslår de som svarat att allting mellan 50 och 90 V bör fungera. Om vi nu antar att detta är ett hembygge från tjugotalet så finns det anledning att fråga sig om senare rön skulle ha kompletterat eller modifierat schemat för att förbättra konstruktionen. Här är den allmänna meningen bland dem som svarat att kopplingen är typisk för sin ålder och att det inte finns anledning att ändra något.

Nåväl, jag hade alltså den osannolika turen att hitta en LF-transformator som precis passade in radioapparaten. Då var ju nästa steg givet, jag skulle naturligtvis kolla om apparaten fungerade. Ett 90 V aggregat tillverkades och en 2 V blyackumulator införskaffades. Det bästa röret satte jag som detektor och till uttaget SP anslöt jag mina fina gamla 2 kiloohms hörlurar. Men så var det ju detta med polariteten på glödströmmen. Här fick jag använda mig av den gamla metoden ”trial and error”. Jag hade ju reostaterna i glödströmskretsarna, så jag kunde ju dra på lite långsamt och se till att anodströmmen inte rusade iväg.

Här skulle jag ha kunnat komma med en ganska lång redogörelse för allt jag fick experimentera med innan jag fick liv i apparaten. Men, först startade jag min mellanvågssändare och laddade den med en Jerry Williams CD. Sedan fick jag kolla alla förbindelser så att det inte blivit glapp. Det tog en stund innan jag kom på hur man ställer in spolen, vridkondensatorn, glödströmmen, och, viktigast av allt, återkopplingsspolen. Men till sist så hördes ”Did I tell you” starkt och tydligt (nåja) i hörlurarna. Vilken lycka! På kvällen kunde jag lyssna på flera starka utländska MV-stationer när jag kopplade in dipolantennen på taket. Tänk vilka nyheter som personen som byggde apparaten kunde lyssna på i slutet på nittonhundratjugotalet!

Nu till frågan om inkopplingen av glödströmmen. Det visade sig att det fungerar bäst om
glödströmsbatteriets minuspol kopplas till ANOD –, som också är den gemensamma jorden. Då blir ljudet definitivt starkast i lurarna. Om vi koncentrerar oss på LF-röret så skall ju gallret ha negativ potential i förhållande till katoden, i detta fall glödtråden. Då stämmer det att glödbatteriets pluspol skall anslutas till GLÖD B enligt ritningen. Men, då får ju detektorrörets galler positiv förspänning via gallermotståndet på 2 Mohm. Visserligen påpekar Bengt Lindberg att detektorn går i klass C, och Mattias Engström att man vill ha en olinearitet för att åstadkomma detektering, men jag tycker fortfarande att det är konstigt. Hur som helst så har jag bestämt mig för att koppla glödbatteriets  minuspol till GLÖD A och pluspolen till GLÖD B fram till dess att någon övertygar mig om jag gjort fel.

Nu till pristävlingen. Jag lovade en jury, men deltagarna får nöja sig med mig själv, för annars så hinner inte dessa rader med i januarinumret av NfR. Alltnog, vinnaren är:
(trummorna och hjärtslagsmusiken i bakgrunden får ni tänka er själva) Mattias Engström, som förtjänstfullt skrivit en hel artikel som svar. Tillsammans med redaktör Lars så har vi valt att presentera Mattias svar i sin helhet, eftersom det är ett så värdefullt bidrag om
tidiga radiokonstruktioner. Jag hoppas min sparade vinglöggflaska skall komma till glädje, den går att hämta på Radiomuseets expedition.

Juryn har sedan inte kunnat skilja de övriga fem, de har alla sina förtjänster. Därför har jag beslutat att ge hedersomnämnande till Urban Ekholm, Bengt Lindberg, Lennarth Johansson, Ben Nyberg, och Lennart Jarlevang. Än en gång – tack för att ni tog er tid att öka mitt, och kanske fler av NfRs läsares, kunnande om tidiga radiokonstruktioner.
Nu får jag väl börja leta efter en trettiotalsradio ☺

Bo Sörensson,
SA6CLX

Klas Hyltén-Cavallius från Lund undrade i juninumret (nr 65) av Nyheter från
Radiomuseet vem som hade formgivit AGA 23″ TV Typ 592 från år 1962.
Klas har här funnit svaret:

Stort tack för hjälpen att lösa frågan om vem som ritade denna TV!
Efter att under två års tid ha letat på olika håll på Internet, har jag nu hittat formgivaren Jan Ostwald som ritat en enda TV-apparat för AGA – och det visade sig att det var just den här modellen. Jag har varit i kontakt med Ostwald som nu är i åttioårsåldern vilket innebär att det var ett verkligt ungdomsarbete han gjorde när han formgav denna TV-modell för lite mer än 50 år sedan. Ostwald påpekar att TV-bänken inte ritats av honom. Han skulle gjort den annorlunda!

Jan Ostwald har också berättat att han ansträngde sig för att få ett smalt utseende på TV:n trots att TV-apparater vid denna tid p.g.a. bildrörets konstruktion var väldigt djupa. Därför monterades bildröret i en ram som sköt ut framför apparatlådan och bildrörets och chassiets bakre delar doldes av ett utskjutande plastgaller på baksidan.

Ergonomiska knappar och vred

När jag nu tänker 50 år tillbaka på hur denna TV-modell fungerade i vardagen – jag använde den själv under nästan hela 1960-talet – slår det mig att Ostwald gjorde reglagen mycket ergonomiska.

När man skall starta och ställa in TV:n, faller det sig naturligt att lägga fingertopparna mot gaveln i det övre högra hörnet. Så brukade vi alltid göra. Då kan man med tummen betjäna till/från-knappen som sitter överst i den lodräta knappraden.

När man skall ställa in ljudstyrkan håller man på samma sätt men för tummen till den undre av de fyra vågräta ”rullarna” som är volymkontrollen. Det är ett bekvämt sätt att hantera knapparna och metoden är densamma som i många av vår tids fjärrkontroller och mobiltelefoner som man ofta håller i handen medan samma hands tumme sköter
knapptryckningen.

Det program man ville titta på ställde man in genom att vrida på den stora kanalväljarratten längst ner. Det var en rejäl omkopplare som krävde viss kraft för att vridas runt, men man fick bra grepp med det tvärgående vredet.

En intressant teknisk detalj på denna AGA TV är en automatisk bildinställning med ljussensor

Allra längst nere i högra hörnet av bilden här ovan, syns ett litet genomskinligt ”plastöga”. (Inte den lilla svarta ringen, den är förberedelse för TV2). Det lilla plastögat allra längst nere i hörnet snett nedanför kanalväljaren är en ljussensor som automatiskt ställer in TV:ns bild beroende på hur ljust det är i rummet där apparaten står. Det fanns fler TV-apparater som hade en sådan, men jag minns från den tiden att det fanns TV-ägare som inte hade en aning om att det fanns en sådan detalj på deras TV.

Se vidare bifogade bild av denna eleganta TV-apparat som nu finns tillsammans med sina
originalantenner på Tekniska museet i Malmö.

Radioklubben i Kiruna

Det var en verkligt intressant artikel om Radioklubben i Kiruna i nr 69 av Nyheter från
Radiomuseet. När vi laddat ner hela texten om den lilla radiostationen i Kiruna, läste vi att min hustrus morfar – byggmästaren vid LKAB, Eskil Jansson – var en av dem som år 1923 grundade radioklubben i Kiruna.

Morfar Eskil, som jag själv träffade många gånger innan han dog 1978 var bara
32 år när Radioklubben grundades. Han var västgöte och var år 1923 tillsammans med hustru och tre döttrar helt nyinflyttad i Kiruna. Han blev sedermera brandchef i Kiruna och stannade till ca 1954 när han blev länsbrandinspektör och bosatte sig i Luleå. Att han var med i radioklubben kan nog bero på att man tyckte det var bra att ha en byggmästare med. Jag skulle nog tro att han har ritat och konstruerat den lilla paviljongen som alltså fortfarande finns kvar. Lustigt nog tycks det inte vara någon i släkten som känt till att gamle Eskil varit med och grundat en radioklubb.

November 2014
Klas Hyltén-Cavallius