Denna DUX TVn har funnits på museet länge. Nu står den lagrad i Lillhagen
Tillverkad någon gång i början av 60talet på NEFA i Norrköping på licens
från Philips i Holland.
RM 00038
Fabrikat: DUX
Varumärke: DUX Typ: V 5932 Serienr: 320884
Beskrivning : TV mottagare S/V 23 tums med UHF i ljust träslag och grå läderimitation runt bildröret.
Kostade 62/63 1445 kr, vilket motsvarar 205 timmars arbete för en fabriksarbetare.
SM6WZY Göran
När ägde den första direkta TV sändningen tvärs över atlanten rum ? Om man tror att det var den 11 juli 1962 med hjälp av sateliten telstar så tror ni fel.
Händelsen inträffade istället en februaridag 1928.och den man som svarade för sändningen var den skotske uppfinnaren John L. Baird även kallad Televisionens fader.
I Februari 1928 vid midnatt monterade Baird upp sin TV kamera i ett kontor i London. Han placerade en buktalares nickedocka framför den så att fyra personer i New York kunde stämma av sin apparat på bästa sätt. Bilden av dockan gick först över en telefonledning till en radiosändare i Coulsdon, Surrey varifrån den sändes tvärs över atlanten på en våglängd av 45m Signalerna reflekterades av jonosfären i ett antal hopp och mottogs med tillfresterande resultat i Hartsdale utanför New York.
Tittarna skickade omgående ett medelande till Baird och bad honom sända fler bilder. Ett antal personer på Londonkontoret inklusive Baird själv poserade därför i tur och ordning framför kameran. Bilderna av dem mottogs samtliga i Hartsdale utanför New York.
Bairds TV system var en teknik med litet linjeantal som utnyttjade korta radiovågor för överföringen 30 linjer 12.5 bilder i sekunden och bildstorleken var endast 3 gånger 4 cm.
Göran Jonsson
Det förekommer ganska ofta att vi hyr ut apparater till filminspelningar, men inte lika vanligt till teatrarna.
Men jag minns faktiskt att jag var på föreställningen och hörde hur morseskrivaren knattrade fram ett meddelande och att Dag Malmberg gick fram och läste budskapet om att Lasse Brandeby var på väg.
Lasse Brandeby i Dödsdansen på Aftonstjärnan
Pressrelease från Teater Aftonstjärnan
”Dödsdansen, denna svarta komedi, där August Strindberg beskriver ett synnerligen stormigt äktenskap, skrivet med glimten i ögat. Med Lasse Brandeby, Sara Wikström och Dag Malmberg i rollerna är det bäddat för en rolig, annorlunda föreställning spelad på Teater Aftonstjärnan, Göteborgs svar på Strindbergs Intima Teater. Premiären blir den 11 augusti och spelas sedan varje kväll under sensommarens stora evenemang i Göteborg, KULTURKALASET och därefter varje helg i augusti och september. Uppsättningen är en samproduktion med Folkteatern, som sedan tar ut föreställningen på turné i VG-regionen. Föreställningen regisseras av Erik Ståhlberg. Repetitionsarbetet pågår.
Biljetterna till Aftonstjärnan släpps fredag den 8 juni. Presskonferens 7 augusti, inbjudan kommer i början av augusti.”
Matts Brunnegård
Radiomuseet har skannat in serviceinformation för äldre svenska radioapparater.
Det gäller:
• Luxor
• Radiola
• Centrum
• Kungs
• Aga
För Luxor har det nyligen tillkommit ett flertal scheman för de äldsta apparaterna.
De inskannade servicehandböckerna finns tillgängliga för medlemmar via den interna nedlemssidan, men också för övriga via Områden / Rundradio / Servicehandböcker. De som inte är medlemmar kommer dock inte åt beskrivningar och kretsscheman. För att komma åt dem måste man kunna logga in på den interna medlemssidan.
Nu kan man också söka på serviceinformationen i en sökruta överst på sidan. Där kan man få träff på även det som inte är inskannat. Man kan också begränsa sökningen till inskannat material.
Om man vill ha information som inte är inskannad, eller om man inte är medlem, så kan man kontakta museet för hjälp med att kopiera den mot ersättning. För att komma åt inskannade beskrivningar och scheman är medlemskap att rekommendera. Då stödjer du också museets verksamhet.
Viktor Ohlsson
Det finns en principiell skillnad mellan offentligt ägda museer och historiska samlingar som drivs på förenings-och/eller ideell basis. Denna skillnad – förutom driftsformen – innebär två olika förhållningssätt till det historiska materialet och dessa förhållningssätt kompletterar varandra ypperligt:
Den offentligt ägda samlingens förhållningssätt innebär ”frusen tid”: all användning upphör, all fortsatt förslitning avbryts, materialets nedbrytningsprocesser saktas ner så långt det är möjligt och föremålets kunskapsinnehav bevaras och sparas. Den ideellt drivna samlingen gör på precis motsatt sätt: man iståndsätter föremål, visar historien i drift och återskapar upplevelser från det förflutna.
För Radiomuseets del innebär detta en viss komplikation eftersom vissa föremål i museet tillhör en offentligt ägd samling, nämligen Göteborgs Stadsmuseum, och vissa föremål ägs av Radiomuseet. Detta ger i och för sig en unik möjlighet att kombinera de två förhållningssätten vid studiet av radiohistoria:
Genom Radiomuseets föremål kan man t.ex. återskapa ljud, uppleva operatörens arbetssätt och -villkor och i Stadsmuseets föremål kan man göra exempelvis materialanalyser, undersöka komponenter. ( Detta gäller även så till synes ovidkommande detaljer som nätkabelns material och utseende).
För föremål i offentliga samlingar gäller därför att man aldrig reparerar, aldrig renoverar.
Nyskicket, som ofta eftersträvas hos de ideella föreningarna, är historielöst. Användning ger spår av nötning som också är historia. De åtgärder som görs på offentligt ägda föremål innebär bara att man försöker hejda nedbrytningsprocesser och att de håller att visa. Det senare åstadkommes oftast genom stödkonstruktioner, där det tydligt framgår att de inte är en en del av föremålet och att de i varje läge kan tas bort.
Om någon del måste bytas ut för att föremålet skall kunna ställas ut (t.ex. ett skadat stödben), sparas den som en del av föremålet.
Delar av detta förhållningssätt är mycket väl tillämpligt även på Radiomuseets eget material: byta gärna ut och sätta i drift radiohistoriskt material, men spara alltid originaldelarna. Detta skall naturligtvis inte drivas in absurdum; man skall inte behöva spara en hög med skärvor eller kross. Dessa tankegångar kan tjäna som vägledning vid arbeten i Radiomuseet och
en förklaring till varför Stadsmuseets föremål ej får iordningställas på samma sätt som Radiomuseets eget materia
Barbro Ilvemo
Intendent vid Göteborgs Stadsmuseum,
Enheten för samlingar
Tidigare införd i Audionen nr 1, mars 1998
Fotnot: För närvarande finns inga av Stadsmuseets föremål på Radiomuseet. dock, vi hoppas att någon gång i framtiden ånyo kunna låna in och visa några av dess klenoder tillsammans med våra egna föremål
År 1970 började färg TV sändningar och då krävdes nya apparater igen. Samtidigt med färg TV kom även videobandspelare med kassetter. Först var Philips med en modell som klarade en timmas speltid. Sedan kom det konkurrenter. SONYs Betamax hade längre speltid och bättre upplösning. Samtidigt hade JVC i Japan tagit fram en bandspelare som dom kallade Video Home System VHS. Bild och ljudkvalité var sämre än föregångarna men priset var betydligt lägre så den slog ut de andra systemen och blev marknadsledande. Fjärrkontroller kom också i början av 70 talet.
Sedan kom Satellit TV som gjorde att man kunde se många kanaler. TV 4 startades också plus flera andra Svenska kanaler. Alla apparater under nittonhundratalet var så kallade tjock TV med bildrör. Sedan kom revolutionen med platt TV i större och större storlekar.
EMI bilradiomottagare CP-242E (RM7154) med FM-bandet 88-108 MHz och Stereo-8 bandspelare erbjuder 4 analoga stereokanaler och består av ett 6,35 mm brett magnetband med bandhastigheten 9,53 cm/s vilket medför att kassettens storlek blir större jämfört med kompaktkassetten, där magnetbandets bredd är 3,81 mm och bandhastigheten 4,76 cm/s.
Det som skiljer Stereo 8-kassetten från normala ljudkassetter är även att bandet går i en ändlös loop. Denna teknik användes redan under 1930-talet i Tefifonens kassetter. Detta innebär samtidigt att bandet inte kan spolas men att det är enkelt att växla mellan de fyra stereokanalerna.
Konstruktionen lancerades 1964 och infördes i Fords bilar året därefter.
Lars Lindskog
Museets samling har under åren fått in 809 Philips apparater, varav 245 finns på museet i dag, enligt registret. Av dessa är 78 rundradiomottagare, och vissa av dem är duplikat. Man måste ändå säga att vi har väldigt många Philips radioapparater, och på ganska många finns en notering: Fungerar bra – trots att apparaten kommer från 1930-talet. En eloge till Philips för bra kvalité, och till våra medlemmar som ser över, reparerar och håller i gång apparaterna.
Här ser vi en välbekant radio – ett exempel står i Hugo Hammarsal och ett i Rundradioutställningen. Båda fungerar utmärkt, enligt databasen, och visst har vi hört dessa någon gång. Det finns en till av samma modell som saknar högtalare, rattar och bakstycke – den är magasinerad.
RM04750 och RM05944, Radiomottagare med långvåg och mellanvåg samt grammofoningång. För växelströmsanslutning. Nypris var 295:-, vilket motsvarade ca 268 arbetstimmar för en industriarbetare.
Rörbestyckning: E455, E452T, E499; C443, 506; Fungerar utmärkt bra.
Philips rundradiomottagare, Typ: 834 A, Serienr:76802 F, Tillverkningsår: 1933 – 34.
Styrelsen
För alla som är intresserade av sjöfarts- och radiokommunikationshistoria kan meddelas att Härnösand radio är tillbaka i stan! Åtminstone har arkivet efter den tidigare kustradiostationen och sjöräddningscentralen nu återbördats till Härnösand, och placerats i Landsarkivets depå Kusthöjden på KA5:s område.
Faktum är att av de dryga fem hyllmetrarna handlingar förvaras endast någon kabellängd från den tegelvilla på Sälsten som inhyste radiostationen från 1975. Härnösand Radio öppnades den 21 juli 1916, i Kungliga Telegrafverkets regi. Verksamheten sköttes då från Hemsön, i den lokal som nu är dansbana. Till och från detta hus, liksom byggnaden på Sälsten, har det transporterats en mängd radiosignaler på långvågstelegrafi, gränsvågs- och VHF-telefoni. Väder- och israpporter, varningar om storm, slocknade fyrar och drivande timmer har meddelats sjöfarten för att underlätta seglatsen och förhindra olyckor och det är otaliga telefonsamtal och telegram som har förmedlats. Från Härnösand Radio dirigerades också alla sjöräddningsinsatser i Bottenhavet och Bottenviken, med undantag för området närmast finska gränsen.
Den 1 april 1993 tystnade Härnösand Radio. Radiotrafiken till och från fartyg övertogs
av Stockholm Radio, som även hade sjöräddningsansvaret under några år. Denna del sköts numera – för hela landet – från Göteborg. Efter några års kringflackande – bland annat i Birsta och i Uppsala – har Televerksarkivet, där Härnösand Radios handlingar alltså ingår, levererats till Landsarkivet i Härnösand. Hela arkivet består av cirka en kilometer handlingar, från mitten av 1800-talet fram till bolagiseringen 1993. Geografiskt täcker det in hela Norrland och periodvis även en del av Mellansverige, men visst är det extra roligt att titta på Härnösand Radios handlingar, tycker arkivarie Louise Nyberg, som har ett förflutet som radiotelegrafist och arbetade som sådan på Härnösand Radio 1980-1993.
FOTNOT: En kabellängd = 185,2 meter (1/10 sjömil eller nautisk mil).
SAH anropade jag första gången 1961 som telegrafist på m/s GD Kennedy och under
min värnplikt på isbrytaren Oden så var ju Härnösand radio den kustradiostation vi hade
flest förbindelser med.
Nu är stationen avvecklad men finns ändå i Härnösand.
I alla fall enligt en artikel i tidningen Bäfvernytt 32 2005, som är ett medlemsblad för
Härnösands släktforskare. Föreningens ordförande har gett oss publiceringstillstånd.
Matts Brunnegård
Vår amatörradiostation SK6RM är en populär och angelägen attraktion på vårt fina radiomuseum. Stationen är dessutom en av Sveriges Sändareamatörers SSA besöksstationer.
Amatörradiohobbyn är ju teknikintensiv och precis som alla andra teknikområden digitaliseras flitigt även här. Inte så att vi låter internet ta över trafiken utan den går givetvis per radiovåg i båda riktningar. Däremot ger internet och modern IT-teknologi oss nya roliga möjligheter att kommunicera, verifiera och experimentera. Ska vi dessutom locka nya och unga personer till vår hobby är det digitala ett helt nödvändigt dragplåster.
Väl medvetna om detta gjordes i januari 2022 en ansökan till Radiostiftelsen om medel för att digitalisera vår radiostation. Stiftelsen beviljade välvilligt 20.000:- till projektet och här kommer en kort redovisning vad som hänt i vår radiohörna.
Grundstenen är en ny modern radiotransciever (sändare+mottagare) som är datoranpassad. Det innebär att radion har ett USB-uttag och kan den vägen styras och kommunicera med en dator. För detta ändamål har även en liten snabb och kraftfull mini-PC plus en rejäl bildskärm införskaffats.
Utöver dessa komponenter har vi även skaffat en web-baserad radiomottagare som sitter på ett ”hemligt” ställe med tyst och ostörd radiomottagning. Tyvärr är radiomiljön på vårt tak ganska störd av allt brus som numera finns i vår urbana miljö. Vi kan nu sända från radiomuseets tak men lyssna med hjälp av internet från en tystare plats. Något som DX-arna redan gör och då från ännu tystare antennplatser uppe i Norrlands fjällvärld.
Vad kan man då åstadkomma med datorns hjälp på amatörradiobanden? Jo datorn är ju otröttlig och energisk och det finns fiffiga algoritmer som hjälper till. Genom digitala tekniker kan man sända meddelandet upprepade gånger i en kodad form och med felkorrigerande protokoll. Det gör att signaler som inte ett mänskligt öra kan höra ändå vaskas fram i brus och fading.
Det tar lite längre tid och meddelandena är kortfattade men kommer ändå fram per radio. I dessa radiosessioner diskuterar vi inte väder och vind precis, utan man meddelar var man bor (en koordinat) vad man heter, i vårt fall SK6RM, och hur bra eller dåligt man uppfattar motstationen via en signalstyrkerapport i decibel. Det går att överföra signaler som ligger 20 dB under brusnivån och det är riktigt svagt.
Det finns många olika modulationsmetoder och just nu är en metod som heter FT8 flitigt använd. Det finns andra digitala metoder också allt från TV, fjärrskrift till vanlig radiobaserad TCP/IP som länkas ut på vårt vanliga internet. Dvs skulle Internet helt gå ner i en del av världen kan radioamatörerna fortfarande nå varandra eller fungerande internet i en annan världsdel. Bra ur ett prepping-perspektiv.
Tilläggas ska att gammal hederlig morsetelegrafi också är en digital metod och då har vi modemet och avkodaren inbyggt mellan våra öron. Mycket praktiskt och driftsäkert.
Hur går detta med FT8 till på SK6RM då? Jo vår nya radiostation skickar och tar emot den digitala trafiken. Avkodning, presentation och loggning görs en lokal på dator och man kan i realtid med hjälp av internet snabbt få ett kvitto på var och hur SK6RM hörs globalt.
Sändareffekten är blygsamma 30 Watt och på bilden nedan ser vi markeringar var SK6RM hörts en eftermiddag på 15-metersbandet. En dag med bra radiokonditioner när vi lätt når bort till Japan/Indonesien via vår riktantenn på taket. Två flaggor i Brasilien blev det av bara farten trots att antennen pekade österut. I detta fall har all trafik gått till och från museet, dvs inte via vår fjärrmottagare.
Fascinerande och lärorikt samt ett bra pedagogiskt verktyg för att visa våra besökare hur radiovågorna studsar iväg i jonosfären. Olika frekvensband har olika utbredning och tid på dygnet spelar roll.
Det var ändå radioamatörerna som en gång i tiden visade att kortvåg kunde vara en riktigt bra kommunikationsmetod och den står sig fortfarande trots satelliter och fiberlänkar.
Välkomna till SK6RM för att titta, lyssna, lära och begrunda.
Martin Björkman SM6EHL (projektledare)
Några tekniska data:
Radiotranceiver: ICOM IC7300 100W
Remote WEB-mottagare: Kiwi SDR med Beagle-bone back, trådlöst bredband
Dator: ASUS mini-PC, Ryzen-7, minne: 16 GB SIM + 1 TB ddr-disk, OS: Win-11
Skärm 24 tum på gasarm, trådlös mus + tangentbord
