Jag har plockat några stycken ur boken om Sveriges tv-historia som visar vilka tekniska
problem eller beslut om teknik som berört oss här i Sverige.
Telegrafverket var mycket byråkratiskt på den tiden och satte sig emot alla förändringar.
Man trodde inte på någon ny teknik, och ingen person i allmän förvaltning torde ha
slösat bort så mycket pengar och stått för så många påståenden i tekniska frågor, vilka
senare visat sig helt felaktiga, som just Esping. Men trots alla fadäser, stod han ganska
oantastad genom åren.
Några exempel:
Trådradion, Espings käpphäst, har kostat många onödiga miljoner på en tid då en
miljon var väldigt mycket pengar. Och utbyggnaden fortsatte år efter år trots Radiotjänsts
ihärdiga protester. Hela projektet fick ju läggas ner, när det visat sig omöjligt.
Telegrafverket motsatte sig utbyggnaden av FM-nätet såsom varande en tekniskt
omöjlig lösning, ända tills man måste ge sig, därför att verkligheten bevisat motsatsen.
Detta var nog den fråga där motsättningarna mellan Radiotjänst och Telegrafverket var
som hårdast.
Esping påstod att radiolänkar var omöjliga, i varje fall i seriekoppling. Han stod en
gång på Teknologföreningen och ondgjorde sig över Sveriges Radios – namnbytet var då
genomfört – länkbygge till Göteborg. Han sade sig ha räknat ut, att det skulle bli så
många rörfel, att länkens funktionstid bara skulle röra sig om någon procent av hela
tiden. Han hade också beräknat en ”kråkfaktor”, dvs graden av störningar från fåglar, som
flög i strålens väg. Han fick ju även i detta fall snarligen uppleva sanningshalten i sina
förutsägelser!
När kanalerna för TV skulle läggas ut, drev Esping igenom att Stockholm skulle få
kanal 4, dvs på det långvågiga bandet, trots att Teknis hela tiden kört på kanal 5 med stor
framgång. Vilka summor har inte genom åren lagts ner på dessa tre gånger för stora
antenner för att inte nämna den ständigt lägre kvalitet som Stockholmspubliken fått lida
med.
Matts Brunnegård