Denna artikel publicerades första gången i årsbok 1984 för Amatörradiohistoriska
Föreningen i Västsverige
Första kontakten med radio återkallar minnen av obäkiga hörlurar på en 2-åring, pillande med en tråd på en kristall och förunderlig musik från någonstans. Min pappa sade att det kom från Droitwich, eller var det Nauen i Berlin. Sen kom också farbror Sven och Barnens brevlåda och undantaget från bordsskicket inträffade en gång i veckan, när barnet dels skulle äta och dels sitta i barnstolen med hörlurarna på och lyssna till Efraim lexander och de andra sagofigurerna som Sven Jerring matade oss småbarn med.
Sen bar det av till Blekinge, men då hade den blivande SM6DGR (ex-MU) blivit litet äldre
och fått lämna barnstolen och bege sig ut på egen hand i staden Karlshamn, där familjen
vistades under sommarmånaderna. Tvärs genom Blekinge gick det ångtåg, som stannade
alldeles intill där vi bodde. Och då var det inte svårt att smyga sig ner och bli god vän med
järnvägstelegrafisten Erik Agner, som svarade för kommunikationerna med hjälp aven hel
stor sal fylld med guldglänsande telegrafapparatur, ur vilka det ringlade sig pappersormar i miltals med långa och korta “Tåg ut” och “Tåg in” till Trensum och Asarum, som utgjorde
de närliggande tågstoppen på sträckan Kristianstad – Kalmar. Det var förstås frestande att
försöka trycka på den barnförbjudna telegrafnyckeln och en gång flög den lede i barnet
och “SOS” tonade ut över Blekinge, tågen stoppades och stor oreda uppstod – milt sagt!
Lyckligtvis var sommarlovet just till ända, så familjen flyktade tillbaka till Stockholm –
ett minne rikare.
Sedan gick det en del år och SM5MU (på den tiden) skulle i paradiskostym infinna sig
inför mönstringsnämnden. Alla unga män ville komma till Flygvapnet eller köra stridsvagn, så när jag tillfrågades om önskemål aven högröd major – sade jag: – “Signaltrupperna”! – Det blev mol tyst. Aret var 1942 – utanför landets gränser rasade andra världskriget och signaltrupperna var så nybildade att dom knappt fanns i rullorna.
Men det blev S 1 på Frösunda, alldeles vid Haga Norra grindar i Stockholm. Och resultatet
av tre års beredskap, som slutade i Värmland den 25 maj 1945, blev ett behov att fortsätta
signaleriet i civila miljöer. Främst genom medverkan av SM5LI Harry, som blev en av mina kollegor på AB Radiotjänst 1947 och med benägen hjälp av assistenten på elektronik på KTH, Affe Lindgren, SM5IQ, gick vägen sakta men säkert upp till Malmskillnadsgatan, där licensprov för B-licens avlades 1948. Och rader av gamla kompisar från krigsåren finns här fortfarande – på OFFRO:s frekvens 3523 kHz på morgnarna. Så cirkeln är sluten – från Karlshamns järnvägs- telegraf till hemmastationen i Mölnlycke, där vi just håller på att införliva de nya WARC- banden i denna den mest fantastiska av alla fritidssysselsättningar. För att med några få watts effekt säga hej och hasta la vista till fyrvaktaren på Kap Horn ena dagen och ‘tuna’ in bland gängen i San Fransisco den andra, ger liksom världen i blixtkoncentration. När ‘condx :en’ finns där är världen Din! Du har chansen att uppleva det också!
SM6DGR Erik Bergsten