Järnvägstelefoni

Detta är den fjärde och avslutande artikeln i serien om telekommunikation på svenska järnvägen.

Sedan det helautomatiska mobiltelefonnätet NMT 450 driftsatts 1981 kom olika tillämpningar med ”släpbara” mobiltelefoner att användas ombord på några av de mindre järnvägslinjerna. Förutom NMT användes också det äldre manuellt kopplade mobiltelefonsystemet MTD, tills detta släcktes ner 1987. Mobiltelefonerna användes som komplement till den driftradio och tågradio som fortfarande var i drift in på 1990-talet.

För att öka möjligheten till direktkontakt mellan trafikledning och lokförare på de ibland överbelastade radiokanalerna, tog SJ:s dåvarande generaldirektör Stig Larsson år 1989 beslut om att utrusta alla svenska lok och motorvagnar med NMT 450 mobiltelefon.

Tidigare, under 1970-talet, bestämde sig SJ också för att utveckla ett eget tågskyddssystem, som till exempel automatiskt skulle stoppa tåget om lokföraren missade en stoppsignal. Det utvecklade systemet ATC – Automatic Train Control togs i drift på de första järnvägssträckorna 1980.

Förarplatsen i en SJ Rc. Erkännande-DelaLika (CC BY-SA) 

Lokföraren på ett RC-lok i bilden till höger matar in uppgifter om tåget till lokdatorn via ATC-kontrollpanel. Bland annat behöver uppgifter om tågets längd, maxhastighet och bromsförmåga anges för att ATC skall fungera korrekt.

ATC bygger på grupper av informationsgivande transpondrar, i järnvägssammanhang kallade baliser, placerade mellan rälerna i spåret. Dessa baliser aktiveras av en sändare monterad under det passerande loket, vilken sänder korta pulser på 27 MHzbandet.

Den aktiverade balisen svarar med ett kort ”telegram” sänt med 50 kbit/s på 4,5 MHz vilket registreras av en mottagare i loket.

Balisens information gäller t.ex. aktuell hastighetsbegränsning, spårlutning eller läget på närmaste trafiksignal. En dator i loket tar emot informationen och tar över kontrollen om lokföraren inte håller hastighetsgränsen, eller inte följer signalerna längs banan.

För att förhindra att ett bakomvarande tåg hinner upp ett framförvarande på samma spår, används en teknik som kallas linjeblockering. Detta innebär att rälsen delas in i blocksträckor, oftast 2 – 5 km långa. Huvudsignalen vid blocksträckans början visar automatiskt stopp så länge ett framförvarande tåg befinner sig på denna sträcka.

ATC-baliser vid två av blocksignalerna på Norge/Vänerbanan mellan Göteborg och Trollhättan


Tåg kör vänstertrafik vid dubbelspår i Sverige och signalen på det vänstra spåret i bilden ovan, i detta fall kallat uppspåret, visar grönt ”kör” eftersom blocksträckan fram till nästa blocksignal är fri från hinder. Signalen på det högra, benämnt nedspåret, visar rött ”stopp” eftersom en tågväg är lagd för ett uppifrån kommande tåg som strax kommer att passera.

Gruppering av baliser ger möjlighet till mera information, samt riktningsbestämning beroende på åt vilket håll tåget passerar. År 1993 uppgraderades lokdatorn till nya versionen ATC 2, och i senare uppgraderingar har ytterligare funktioner lagts till.

Det gamla mobilnätet NMT 450 var beräknat att släckas ner cirka 2007, och därför startade Banverket uppbyggnaden av det egna mobilnätet MobiSIR – Mobil Svensk Internationell Radio för järnväg år 2001. Detta ersatte alla gamla radio och elefonsystem hos SJ och Banverket. MobiSIR bygger på GSM-R, som är en järnvägsanpassad version för tal och data av den europeiska mobilstandarden GSM, även kallad 2G.

Man kan välja abonnemang och typ av telefon i MobiSIR beroende på behov. För spårarbetare behövs kanske en stöt- och fukttålig telefonmodell, medan ombordpersonal med ett fordonsabonnemang kan välja en mera smartphoneliknande GSM-R-telefon.

François Melchior, Public domain, via Wikimedia Commons

Bilden till höger visar en GSM-R-telefon från franska SAGEM. Telefonen har klassiska menynavigationsknappen i mitten, samt knapp för nödanrop i överkant, och Push-To-Talk PTT-knapp (skymd) på vänstersidan.

I telefonsystemet finns ett antal säkerhetsfunktioner inbyggda, bland annat samtalsprioritering, gruppsamtal och järnvägsnödanrop. I sistnämnda
fallet kopplas samtal direkt till driftledning, och alla GSM-R-telefoner i närheten får medhörning av nödsamtalet. Det är också möjligt att ringa till tågnumret, vilket gör att man alltid kopplas rätt även om tåget t.ex. byter lok.

Eftersom många länder i Europa tidigare haft egna nationella säkerhetslösningar, har ett omfattande standardiseringsarbete successivt lett fram till det
gemensamma europeiska tågtrafiksystemet ERTMS – European Rail Traffic Management System. Detta består i sin tur av olika delar, och är dessutom indelat i tre olika nivåer.

Den del som hanterar tågsignal och styrning, och ersätter gamla nationella system som t.ex. svenska ATC, heter ETCS – European Train Control System. Nya komponenter i ETCS är dels en ny typ av balis, en Eurobalis, som främst anger tågets exakta position. Dessutom införs en ny typ av styrcentral för att hantera linjeblockering via radio, RBC – Radio Block Centre.

DMI – gränssnittet mellan lokföraren och tågets ERTMS-system. Grafiken uppdateras i realtid via radio.
Marten de Vries, CC0, via Wikimedia Commons

Sverige har valt att bygga ut ERTMS nivå 2, vilket innebär att lokföraren inte längre får körsignal och uppdatering av hastigheten via trafikmärken och optiska signaler,
utan i stället uppdateras i realtid via GSM-R på en display i förarhytten som kallas DMI – Driver Machine Interface.

Utbyggnaden av de nya tekniksystemen kommer att ta många år, prognosen 2024 är att ERTMS är utbyggt i Sverige tidigast under 2040-talet.

De framtida ERTMS-utrustade lok som ibland också kommer att trafikera sträckor med gamla ATC, kommer att ha översättnings-modulen STM – Special Transmission Module, vilken översätter signaler från ATC-baliserna till ERTMS-omborddatorn. Botniabanan är redan klar för ERTMS nivå 2, och arbete pågår 2024 – 2025 för att anpassa Malmbanan till samma standard.

GSM-R som gemensamma standarden för järnvägens radiokommunikation är fortfarande en viktig del i säkerhetssystemet ERTMS/ETCS. Men eftersom GSM-R är drygt 20 år gammal, planeras den att vara ersatt av nya 5G baserade FRMCS – Future Railway Mobile Communication System cirka år 2030.

Nybyggda Botniabanan längs Umeälven. Dag Lindgren, CC BY-SA 3.0 https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0, via Wikimedia Commons


Dag Johansson text och bild

Några exempel på YouTube-filmer för den som vill veta mera om nya tågtekniken:
Om ERTMS på Malmbanan från Trafikverket 2017. (6 minuter)
https://www.youtube.com/watch?v=xJVCOx3bjbs
Ericsson testar FRMCS-antenner på testbana 2024. (2 minuter)
https://www.youtube.com/watch?v=yVHqwm1CyDk
ERTMS/ATC i praktiken filmat från förarhytten på sträckan Ringsted-Köpenhamn 2023. (36 minuter)
https://www.youtube.com/watch?v=tRFVsZ7HpFA
Bildkällor
https://digitaltmuseum.se/021018187579/forarplatsen-i-en-sj-rc
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:GSM-R_Sagem_TiGR_350R.jpg
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:ERTMS_DMI.svg
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Botniabanan_l%C3%A4ngs_Ume_%C3%A4lv.jpg

Radiomuseets Områden: Sjöfartsradio

Här beskriver vi de olika områden på Radiomuseet. Den tredje artikeln i serien är området Sjöfartsradio, som inkluderar fartygsradio och kustradio.

Åtminstone från 1998 – 2019 har kustradioområdet sköts av Lars Kålland. Fartygsradio sköttes av Evert Elofsson 1998 – 2007, Rolf Claesson 2008–22018, 2019 av Lars-Olof Ternström. Därefter slogs dessa två områden ihop och blev sjöfartsradioområdet, under Lars-Olof tills hans bortgång 2023, då Matts Brunnegård tog över rodret i det kombinerade området. Matts skriver så här om sitt område:

Min företrädare som ansvarig för fartygsradio, Rolf Claesson, skrev en utmärkt artikelserie om utvecklingen för området sjöfartsradio i fyra nummer av Audionen 2008–2009, ”Från gniststation till satellit”. Länkar finns på sida 21.

Eftersom jag inte tror att jag kan redogöra för apparaterna inom detta område bättre än Rolf, så lånar jag delar av hans informativa bidrag.

Numera hör fartygsradio och kustradio ihop så det blir lite av varje.

Huvudsändare för telegrafi. SRA AT-1000 VIG (RM03479)

RM 3479 – sändare

1920-talet Rörsändare med uteffekten 1 kW., Frekvensområde: 100–600 kHz. Våglängdsområde: 500–3000 m.Antennvariometer till sändare AT 1000 VI, typ VS 20 s/n 209546. Sändaren användes på svenska fartyg under 1920-talet bl.a Amerikalinjens Drottningholm och Gripsholm samt på bevakningsfartyget Skagerack. Till sändaren kopplades ofta en telefonisändare för telefonsamtal.

RM03481 – sändare från 1940-talet

Sändare ST 300, (RM03481)

Under 1940-talet kom även en sändare typ ST 300 som kom att användas i många år, vilken tillverkades av AB Standard Radio. Denna sändare hade en långvågsdel för telegrafi med
frekvensområdet 350–545 kHz och en kortvågsdel for telegrafi och telefoni med frekvensområdet 3,4-17,7 MHz.

Som strömkälla användes även här en omformare som drevs från fartygets likströmsnät (110 eller 220 VDC) och som lämnade 110 volt / 500 p/s.

KV-mottagaren MK46 (RM00316) och LV-mottagaren ML 46 (RM03510)

Dessa mottagare var mottagare från 1940-talet men fortfarande vanliga under 1960-talet.

Det är klart att fartygen genom dessa utrustningar kunde kommunicera med varandra, men viktigare var förstås att kunna nå rederierna och nära kära.

RM 00316 – mottagare MK46
RM 03510 – mottagare
En skiss av Göteborg Radios
antenner, som väckte mycket
uppmärksamhet

Göteborg Radio

Det är här Göteborg Radio med anropssignalen SAG kommer in i bilden. Den var igång från 1908 – 1948 i Göteborg och 1948 – 1992 i Onsala. Radiomuseet har en hel del utrustning därifrån, inklusiv 3 expeditionsplatser och en modell av antennerna.

Expeditionsplats på Göteborg Radio, SAG
Här ser vi en bild av Radiomuseets modell av Göteborg Radios antenner. Den står i Hugo Hammars sal

Detta är ju ett axplock av alla fina apparater på avdelningarna för fartygsoch kustradio på museet. Gå gärna in på Radiomuseet.se och kolla de fina artiklarna ”Från gniststation till satellit” där jag som jag angav i inledningen lånat uppgifter av Rolf Claesson.

Matts på m/s
G D Kennedy
1962

Länk till artiklarna
https://www.radiomuseet.se/medlem/audionen2/nr2_2008/fran.html
https://www.radiomuseet.se/medlem/audionen2/nr3_2008/fran.html
https://www.radiomuseet.se/medlem/audionen2/nr4_2008/fran.html
https://www.radiomuseet.se/medlem/audionen2/nr1_2009/gnist.html

Text och bild: Radiotelegrafist Matts Brunnegård.