Nu har du kommit till Flygradioavdelningen.
Vid vänstra delen på montern finns en inflygningskarta över instrumentflygning till Landvetters flygplats. De blinkande lysdioderna märker plats för de radiofyrar som är aktuella för landning bana 03.
Vid montern högra sida finns på dataskärmen aktuell trafik i Göteborgsområdet informationen kommer från Flygradar 24 som är fri att ladda ned från Internet.
Heinrich Rudolf Hertz, född 22 februari 1857 i Hamburg, död 1 januari 1894 i Bonn, var en tysk fysiker.
Hertz blev filosofie doktor vid Friedrich Wilhelm-universitetet i Berlin 1880 och amanuens hos Hermann von Helmholtz. Han blev 1883 docent vid universitetet i Kiel samt 1885 professor i fysik vid Polytechnikum i Karlsruhe och 1889 vid universitetet i Bonn. Han tilldelades Matteuccimedaljen 1888 och Rumfordmedaljen 1890.
Han har gett namn åt enheten hertz, som används för att mäta svängningstal exempelvis av enton från ett musikinstrument eller den mänskliga rösten, härledd SI-enhet frekvens.
Genom experiment 1886 bekräftade han teorin om ljuset som en elektromagnetisk vågrörelse, som James Clerk Maxwell lagt fram 1864. För detta vann han det pris som Preussiska vetenskapsakademien 1879 hade utlyst. Försöket ledde så småningom även till radiotekniken.
I experimentet genererades en gnista på ett ställe, som påverkade en strömkrets på ett annat ställe, helt utan några kablar dem emellan.
Det sägs om honom att han konstaterade att detta bara var ett intressant fenomen, som man inte hade någon praktisk användning av.
Det är intressant att notera att vårt radiomuseum har en gnistsändare och kohärmottagare i två separata enheter byggd av Karl G Eliasson som examensarbete vid Chalmers Tekniska Institut 1906, som liknar Hertz experiment.
Vi har även ett demonstrations experiment gjort av vår medlem Bengt Lindberg,. En gnista på den ena enheten orsakar en ström i den andra. Inga kablar förenar enheterna. Enheterna har radiokontakt med varandra.
Wikipedia och Bengt Lindberg
Tommy Hamberg, vice ordförande, är en av våra medlemmar som reparerar apparater. Han var TV-tekniker en gång i tiden, och nu använder han sin expertis i Radiomuseets tjänst. Här reparerar han en TV med flera fel.
I bilden bredvid ser vi 7 brott i kretskortet som Tommy har hittat och lagat. Det vid pilen är svår att se, de andra är lättare!
Tv:n har troligtvis ramlat i golvet eftersom även höljet var trasigt på flera ställen.
Resultatet av Tommys arbete var en fin, fungerande TV.
Kretskort med flera lödningar
Jag har länge intresserat mig för audiovisuell reproduktionsteknik, såsom bandspelare, grammofoner, film och videokameror, och särskilt för hur apparaterna kan användas för att förändra signalen på ett kreativt sätt, för att skapa experimentella filmer och musik.
Finns det några roande eller oroande exempel på hur musik har använts för att störa ett tekniskt system?
Under Vinterkriget förlorade Finland Karelen och staden Viborg till Sovjet 1940, men i början av fortsättningskriget intar finska trupper Viborg i augusti 1941. Staden är minerad. Broar och posthus exploderar utan förvarning. Ett riskabelt sökarbete för att hitta de gömda minorna inleds och efter 17 kraftiga explosioner hittas en oexploderad mina, som visar sig vara försedd med en mystisk och avancerad utösningsmekanism, vilken analyseras av ingenjören Jouko Pohjanpalo vid Yle, den Finska rundradion. Han finner att varje mina är försedd med en radiomottagare som driver tre stämgafflar stämda i en treklang, vars kombination är unik för varje mina. Om en radiosändare på sovjetiskt territorium sänder ut motsvarande ackord, bringas stämgafflarna i resonans och sluter en strömkrets som detonerar minan. Anledningen till denna avancerade finess är att få en möjlighet att avstå från detonationer vid en förändring av krigets ställning.
För att förhindra ytterligare explosioner körs transportabla radiosändare monterade i bussar till Viborg för att försöka överrösta de dödliga treklangerna från Sovjet. En lämplig störsignal behöver ha speciella egenskaper: den måsta vara utan pauser för att sovjeternas signal inte skall få ett tillfälle att försätta stämgafflarna i resonans, den behöver vara polyfonisk och växla snabbt mellan en mängd ackord som inte är konsonanta med stämgafflarnas toner.
Dragspelsvirtuosen Viljo Vesterinens inspelning av Säkkijärven polkka bedöms ha de nödvändiga signalegenskaperna, och den sänds tusentals gånger på tre olika frekvenser kontinuerligt, dygnet runt, under de höstmånader som batterierna till radiomottagarna i minorna beräknas hålla. Den musikaliska försvarsstrategin lyckas och inte en enda av de återstående hundratals minorna exploderar.
De som tog del av TV och radioutbudet sena kvällarna på 1900-talet kanske minns att sändningarna avslutades med tio korta tonpulser i snabb följd. Signalen användes av Televerket för att stänga av samtliga sändare i landet centralt inför nattens sändningsuppehåll.
När Blåmesen gjorde entré som pausfågel på 1960-talet, visade det sig att dess sång kunde sammanfalla med avstängningssignalens karaktär, och därför fick den ej sjunga i radio och TV förrän distributionen till sändarna digitaliserades på 1990-talet.
En kompositör som medvetet använt denna signal är Zaid Holmin, som 19 år gammal 1965 skapade elektronmusikkompositionen Genesis med ett par Tandbergbandspelare. För att försäkra sig om att stycket skulle bli det sista som spelades om det sändes i radio, avslutade han det med dessa tonpulser. Zaid blev senare kreativ programmerare på EMS, Elektronmusikstudion.
Även hiphop-gruppen Just D samplade pipen i låten Fortfarande hos J Lindström som därför var bannlyst i radio. Att landets radio och TV-nät kunde stängas av på detta sätt betraktades som ett hot mot rikets säkerhet.
Radiovågor respekterar inte nationella gränser och är svåra att stoppa. Därför uppstår ett problem för länder som vill kontrollera medborgarnas tillgång till information.
En energikrävande metod för att hindra informationen, är att överrösta radiosignalen genom att sända ut en starkare signal på samma frekvens. Vanligtvis bär inte störsignalen på någon information i sig, utan den kan bestå av pulserande toner, syntetiskt pladder, oväsen eller brus. Störsändaren måste kontinuerligt ställas om till de frekvenser som är aktuella, vilka söks upp av speciella lyssnigsstationer som övervakar etern. Störsändning var en omfattande verksamhet under kalla kriget som sysselsatte många och konsumerade stora mängder elenergi.
Ett nutida exempel på störsändare som istället använder sig av musik, är The Firedrake, som sänder från kinesiskt territorium för att störa ut utländska kortvågssändningar, såsom Radio Free Asia, Voice of Tibet och The Sound of Hope- ett internationellt radionätverk knutet till Falun Gong-rörelsen.
The Firedrake irriterar radioamatörer med flera, eftersom den når hela världen, även på frekvenser som är reserverade för kommunikation och inte rundradio.
Ett radioprogram på kortvåg varar normalt en timme, därför består störsändningen av tolv traditionella kinesiska musikstycken med sammanlagt en timmes speltid. Efter en timme avbryts störsändningen så att operatörerna kan lyssna efter om de oönskade programmen fortfarande sänder.
Ett av styckena är Gong och trummor för skördefest (Feng Shou Luo Gu). Inspelning från störning av Radio Free Asia:
Chinese Firedrake Jammer – Signal Identification Wiki (sigidwiki.com)
Människan skapar mer och mer avancerade tekniska system som kan te sig hotfulla när vi gör oss beroende av dem. Min förhoppning är att konstnärer utforskar svagheterna hos artificiell intelligens, ansiktsigenkänning, algoritmer och sociala medier med mera, och hittar sätt att förvirra dem.
Mats Lundell
Blåmesbilden licens: https://en.wikipedia.org/wiki/en:Creative_Commons, https://Attribution: Francis.C. Franklin©creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/
Radiomuseet har en klassisk mikrofon från Neumann i Tyskland med beteckningen CMV3. Det står för kondensatormikrofon med förstärkare och är en legendarisk mikrofon som byggdes från 1930 och fram till 1950. Den tillverkades även under Telefunkens namn. Mikrofonen gjordes i ett stort antal bland annat till Berlinolympiaden 1936 och den syntes ofta i journalfilmer från andra världskriget. Den kallades då lite vanvördigt ”Hitlerflaskan” eftersom basen med förstärkaren är flaskform. När ljudfilmen slog genom var den ofta förekommande trots att den var klumpig och tung med sin rörbestyckade förstärkare.
Mikrofonen har mycket goda prestanda och efterföljaren Neumann U47 blev också legendarisk och finns i alla stora berömda studios.
Vår mikrofon har inte varit komplett men via Jörgen Pettersson fick vi en kontakt med Tomas Borgström i Malmö som renoverar dessa gamla dyrgripar. Tomas har nu gjort i ordning vår CMV3:a och den är nu kompletterad med mikrofonhuvud och nytt membran. Den är nu upptrimmad, genomgången och är fullt fungerande skick, mycket tack vare att museet har de unika Telefunkenrör som sitter i mikrofonens förstärkare. Åtskilliga rör testades innan vi hittade ett tillräckligt brusfritt.
Det är roligt att ha fungerande föremål i våra samlingar och denna gamla mikrofon presterar helt i klass med en modern studiomikrofon. Tomas har gjort en inspelning som visar detta.
Nu vill vi gärna ”inviga den” vid något lämpligt evenemang i Hugo Hammar salen.
Projektet visar på ett bra sätt för våra besökare att välgjord klassisk teknik fortfarande presterar och levererar efter ett sekel. Vi brukar ju fråga våra unga besökare om de tror att deras mobiler kommer fungera om 100 år och svaret är ganska givet.Tack Jörgen och Tomas för goda insatser i ett roligt och intressant projekt som kommer förgylla vår studioavdelning.
Martin Björkman
Foto: Tomas Borgström, Lars Lindskog
