Denna artikel är delvis en redogörelse från Ben Nyberg, OH6PA som är född och uppväxt
i Närpes, där operation Stella Polaris utgick ifrån.
Artikel skriven av Bertil Bengtsson
Lastbilen med radiomateriel och annan utrustning som skall över till Sverige
Bilden visar lastning av materiel ombord på fartyget i Närpes
Bilden ovan fartyget på väg över till Sverige
NU ÖVER TILL BEN NYBERGS BERÄTTELSE
Närpes är en svenskspråkig bygd sedan lång tid tillbaka, jag har forskat i min släkt ända tillbaka till 1450, längre tillbaka kommer jag inte.
Vi talar en ålderdomlig dialekt som närmast liknar gotländska eller västerdalmål. Vår grannkommun Korsnäs är till 97% svenskspråkig, här i Närpes talar 82% svenska, 10% finska, och resten inflyttade från andra länder.
I Finland finns det totalt ca: 200.000 svenskspråkiga. Finland har ju tidigare tillhört Sverige som bekant.
Stella Polaris totalt hemliga operation pågick några dagar i september 1944, alltså drygt 70 år sedan med destination till Härnösand och Gävle.
Totalt ca: 750 personer inklusive familjer, samt ca: 800 lådor med hemliga dokument och radioutrustning skeppades över till Sverige.
Avgångshamnen låg i en liten väl skyddad fiskeby, som hette Nämpnäs i västra Närpes. Folk kom per järnväg, bilar, eller bussar, och inkvarterades i skolor tills avresan skulle ske.
All matriel kom samtidigt på lastbilar till Närpes.
Vilken utrustning användes då vid den finska signalspaningen?
År 1939 inköptes från USA några mottagare direkt till Finland, av typ National NC100X och samtidigt sattes det upp ett signalregemente, som utbildade radiooperatörer och radiospanare, samt fjärrpatrull-operatörer.
När sedan kriget bröt ut hösten 1939 och Finland ingick avtal med Tyskland som tillät tyska trupper i Finland, fick dom inte köpa någon mer krigsmateriel från USA. Men detta var lätt att kringgå genom köp via Sverige.
Man köpte då via Sverige 100 st. NC100X som vidare-exporterades till Finland. Från Tyskland köptes ett antal Hagenuk HA5K39 årsmodell 1939, som var konstruerade
för marint bruk. Dessa placerades i den finska Marinen.
För att täcka behoven av mottagare för den finska armén gjordes kopior av NC100X. Det blev en finsk radiofirma som hette ASA Radio i Åbo. Den fick beteckningen VRLK, och kallades Veera.
Dessa mottagare bestyckades med europeiska rör av typ EF9, ECH9, EK9, EBC9, EL2
och EBL1.
NC100XA Bild: Matts Brunnegård
Närmare tusen mottagare tillverkades i ASA fabriken mellan år 1942 – 1945. All tillverkning skedde i Finland förutom rören som köptes i Tyskland. Det var fabrikaten Telefunken och Valvo som användes.
Ett nätaggregat som en extra låda, med plats för en högtalare som gick att ta ut från lådan,
ingick i den finska NC100X kopian.
Det fanns även plats för ett anodbatteri, samt för glödbatteri 4 x 1,5 Volt.
På 1950-talet togs nästan alla mottagare in för modifiering till inbyggt nätaggregat, genom att reserv-rörhållare togs bort, och man fick plats med transformator och filterdrossel.
NC100 bild: Matts Brunnegård
Hur många arbetade i den finska signalspaningen?
Hur många som arbetade i den finska signalspaningstjänsten är inte känt, men eliten av dessa som bevakade radiospektrum och knäckte koder, följde med över till Sverige med familjer, dessa blev sedan grunden till FRA:s signalspaningstjänst, som behövde skickliga kodknäckare.
Finska kodknäckare knäckte alla koder som användes under andra världskriget, även japanska koder ingick.
USA:s försvarsmakt blev mycket förvånade över att finländska signalspaningstjänsten även knäckt amerikanska koder. Klartext fanns att läsa i de hemliga dokumenten.
De flesta av NC100X mottagarna fördes tillbaka till Sverige via Haparanda under Stella Polaris operationen 1944. De fick absolut inte hamna i ryssarnas händer när tyskar drog sej tillbaka från Sovjet och Finland under slutfasen av andra världskriget.
På Radiomuseet i Göteborg finns två mottagare av typ NC100, samt en av typ NC100XA. Skillnaden i utseende är inte stora, men jag har inte närmare satt mej in vilken skillnad det är på dom.
Enligt Ben Nyberg så har dom finska NC100X mottagarna en röd färgprick till höger på panelen.
Vilka typer av antenner användes vid de olika signalspaningsstationerna?
Huvudsakligen longwire och dipolantenner, troligen en vanlig standard-dipol, var den som användes av fjärrpatrullerna ute i fält, med möjlighet att förkorta eller förlänga dipol-antennen.
Se bild nedan.
Bilden tagen ur OH6NT Thomas översättning till svenska av Kynnel M10 manual.
Sammanfattning av Stella Polaris operationen
Jag har gått igenom en dokumentärfilm som gjordes av SVT 1995 med Hans Villius som redaktör, där TV-redaktionen noggrant gått igenom alla dokument om Stella Polaris operationen. Tyvärr brändes på order av några tjänstemän i FRA, alla dokument upp på Lövsta soptipp 1960, men några smarta medarbetare lyckades mikrofilma det mesta. Men nu kommer ytterligare en sorglustig historia fram. Chefen för den finska signalspaningen lyckades efter kriget komma över dessa mikrofilmer och sålde dem ryssarna med god förtjänst i den egna plånboken. Dessa tjänstemän inom FRA hade inga befogenheter att bränna matrialet, men tydligen var det så mycket som hade avslöjats att det var för känsligt för att bevaras till eftervärlden.
När freden kom i maj 1945, avvecklades krigsorganisationen inom FRA, och de finska signalspanarna blev uppsagda. En del fick det riktigt dåligt, och fick sova i kyrkor, och äta ett mål mat i stadsmissionen, men åkte så småningom tillbaka till Finland igen.
Bilden ovan en original NC100X innehas av SM7EQL Bengt,som tagit fotot.
OBS den röda färgpricken på panelen på höger sida.
Källor:
Översättning gjord av OH6NT Thomas
från finska manualen för Kyynel M10X
gjord av Antero Tanninen OH1KW
Bilder från överskeppningen från
Wikipedia.
Bilden till höger finländsk ombyggd
VRLK (NC100X)
