Etikett: Audionen 2014 nr4

Artikeln skriven av SM2BYW Jimmy Johnsson 2010-02-04
samt lite omarbetad av Bertil Bengtsson, SM6AAL

Jag vaknade till när jag läste på SK7BQ´s trevliga hemsida den 8 januari, där SM5LWC skrev att det var 70 år sedan det stora slaget vid Suomussalmi under det Finska vinterkriget 1940. Finnarna vann en förkrossande seger över de ryska angriparna. Enorma mängder krigsmaterial av olika slag erövrades, dom finska förlusterna var omkring tusen döda, och för ryssarna närmare tjugo tusen! Det har blivit 1952. Då beslutades att man kunde åka mellan dom skandinaviska länderna utan pass och jag hade som spaltredaktör för en DX-tidning blivit bekant med en DX-are i Österbotten som inbjöd oss till besök.
Det hade börjat gå en liten ångbåt mellan Umeå och Vasa som hette Korsholm, så jag
och min kompis Olle SM2BFL (SK), utrustade med varsin cykel och div. cykelväskor
och prylar, for iväg en solig sommardag.

Delvis cyklade vi genom det gröna landskapet, men jag kommer ihåg hur det sved på
benen när tankbilen vattnade riksvägen norr om Vasa, lutblandningen på grusvägen sved
ordentligt på våra bara ben. Så det var ett par bortskämda fjuniga sextonårskillar som var
ute på sin första äventyrsfärd till ett land som höll på att återhämta sej efter svåra krigsår.

Vi hade verkligen trevligt hos våra finska vänner i en by som heter Soklot norr om
Nykarleby, och deras närmaste granne var en mycket aktiv och trevlig radioamatör som
hade signalen OH6OA, Alarik Wiik (SK) Han var jordbrukare , men ansågs vara mer
intresserad av DX-körande än att odla jorden, nåväl vi blev vida imponerade av hans
enkla grejor och stora resultat.

En dag blev det tal om den ryska
”kuus-pekån”, en surplustranceiver,
den fanns att köpa uppe i Jakobstad,
och kostade inte många finska mark.
Gissa om vi fick öronen på skaft?
Jag vill minnas att vi samma dag
dammade iväg på cyklarna ett par
mil upp till radiohandlaren, men
tyvärr hade de inte någon inne för
tillfället, men de kunde skaffa fram en.
Så vi ordnade att våra vänner skulle
sända en station senare per postpaket.
Och en vacker dag några månader
senare meddelade tullkammaren nere
på Strandgatan att ett paket radio
kunde lösas ut. Trots att det var en
rysk station, så tycker jag att tullgubbarna var tämligen ointresserade, det var ju under det kalla krigets dagar, men kanske mitt medlemskap i SSA En dag blev det tal om den ryska ”kuus-pekån”, en surplustranceiver,

 

Vi fick igång stationen, den var ju tämligen omodern med ett antal 4-volts batterirör
typ A-409 (triod) och kanske 1 Watt uteffekt. Med spännade rysk CW-kvalité körde
jag, med hjärtat i halsgropen lite sporadiskt på 80 meter och erhöll väl lite trafikrutin.
Det har gått många år sedan dess, men konstigt nog har den följt med mig på alla
flyttningar , den har förvarats på loft och logar, i kyla och i värme. Men nu har den
fått komma ner från vinden igen, tanken finns väl att kunna restaurera upp den till
körbart skick igen.

Nedan ett schema på sändaren med fyra trioder, anodmodulation
användes med kolkorns-mikrofon, samt kristall-styrd sändare.
Omkopplaren till vänster på schemat är val mellan A3 telefoni eller telegrafi, omkopplaren
till höger mätning av antennström, glödspänning eller anodspänning.

På webben finns inte så mycket att hämta om stationen, men för några år sedan fick jag stor
hjälp av OH1KW, Antero Tanninen, som har fina sidor om finländsk arméradio på nätet.
Antero har en kompis som scannade in en hel originalhandbok på en CD-skiva om 6PK´n.

Ovan bild på SM-2BYW´s renoverade 6PK. Fullt körbar med rätt grön rysk arméfärg på lådan.

Nedan visas en bild på skalratten, tycker den liknar skalratten på R1155A, som
RAF hade i sina bombflygplan.
Enligt typskylten är denna station tillverkad år 1939.
Tankarna går till vad den kan ha för blodig historia, jag gissar att den kommer
från striderna vid Suomussalmi, eftersom det inte är så många mil till Jakobstad.
Så hör ni något som piper konstigt på 3,5 MHz, så kan det vara jag….

Skalratt till 6PK i detaljstudie. Tillverkningsår 1939

Ovan OH6OA (SK) Alarik som vi hälsade på i Finland, om vi tittar noga på bilden kan vi se att han använt en skalratt från 6PK-stationen till sin utrustning.

SK inom ( ) betyder att amatören är silent key eller avliden.

Klockan 1025 varje förmiddag utsänder Eiffeltornet en tidsignal. Genom ett
utförligt diagram som medföljer Svenska Dagbladet kan en klocka lätt ställas hur
noggrant man önskar.

Tyvärr är den svenska etern f.n. nästan lika fri från radiofon som vid vår tideräknings
början och den, som vill höra rundradio från utlandet, måste bereda sig på att
skaffa en mottagare med minst ett par elektronrör. Vi kunna dock hoppas att innan
årets slut ha avsändningsstationer åtminstone i rikets större städer.

Eftersom jag är gammal telegrafist och har jobbar med radio och tv i stort sett hela mitt
yrkesverksamma liv är det kanske inte så konstigt om jag uppsöker ett radiomuseum.
Men det går ju inte att bedriva en verksamhet med bara såna som jag som besökare!

Vad är det egentligen för kufar som för det första vet om att det finns ett radiomuseum
i Göteborg och för det andra lyckas ta reda på adressen. För att inte tala om att hitta till
museet!

Sedan några år tillbaka är jag engagerad i museets verksamhet och kan studera
besökarna som kommer.
Man skulle kanske kunna tro att det bara är en och annan pensionerad ingenjör eller folkskollärare som lyckas hitta till Götaverkens gamla ritkontor där vi håller till, men så är alls icke fallet.

Besökarna kan delas in i ett antal olika kategorier.
1. Den ensamma besökaren.
2. Det gifta paret.
3. De två kamraterna.
4. Pappa med barn.
5. Morfar eller farfar med barnbarn.
6. Grupper från olika föreningar.

Den ensamme besökaren är oftast en man med ett förflutet i Televerket eller LM
Ericson.
Jo företagen hette så när dessa besökare arbetade där. Inte Telia eller Ericson Microwave
System eller andra konstigheter. De stannar ofta ganska länge på museet och studerar
varje föremål ingående.

Det gifta paret är inte så vanligt i besökarskaran. Det är mestadels mannen som kompensation för att han följde med hustrun till Ullared fått med henne till detta i hans tycke makalöst intressanta ställe. Det tycker oftast inte hustrun har jag märkt.

De två kamraterna är antingen män som båda har ett förflutet inom radioindustrin och
kommer för att göra årets nostalgitripp. Men det är inte alltid så. Ibland är det bara en av
dom som har kunskaper inom radioområdet och berättar ingående för sin så småningom
lätt uttråkade kamrat om hur idiotiskt vissa apparater är konstruerade, bortsett från det
märket han själv representerade. Han kan också visa en anmärkningsvärd upprördhet
över att ”hans företags” mest intressanta apparat saknas i utställningen.

Pappa med barn dyker oftast upp på skollov och är nästan lika vilse i pannkakan
som barnen han har med sig. Till hans stora lättnad finns det glass och läsk att köpa
eftersom barnen inte förstår vad det är för konstiga burkar som står på hyllorna och
pappa själv inte kan förklara det.

Morfar eller farfar kommer också mestadels under skolloven, men till skillnad
från den föregående gruppen vet de vad en radioapparat är för något och de kan
berätta om både Barnens brevlåda och Karusellen. Av någon outgrundlig anledning
ledsnar barnen ganska fort på den gamle mannens berättelser och det brukar även
här sluta med glass och läsk i kaffeterian.

Så har vi då också grupper som nästan alltid beställt tid för sitt besök och vill
gärna utöver en guidning också ha kaffe och fralla.
Dessa grupper är oftast olika företags pensionärsföreningar och kan komma från
såväl Lantmannaföreningen som Konsum Väst.
I dessa grupper är det ofta en ganska jämn könsfördelning och det har visat sig
att damerna oftast är de mest intresserade och ställer många frågor till guiden. Vi
har endast manliga guider och det kan ju tänkas att om vi i framtiden lyckas få en
kvinnlig guide, förhållandet blir det motsatta. D.v.s att det är männen som istället
visar framfötterna.

För att ingen ska tro att jag har några fördomar vill jag påpeka att en ensamme
besökaren även kan vara en kvinna, liksom att det gifta paret givetvis inte behöver
vara tvåkönat.
Kamraterna kan vara två kvinnor och det kan givetvis också vara så att det är
mamman med barn som kommer liksom morfar/farfar lika gärna kan vara mormor/
farmor.

Matts Brunnegård

Bordsradio med bakelithölje med LV/MV och KV. Nypris 240:- Tillverkningsår 1939.

Så kan man beskriva radion på bilden, men som barn minns jag den på ett annat sätt.
Denna svarta låda fanns hemma hos mina morföräldrar.

Vad LV/MV och KV var för något visste jag ju inte, och min morfar utnyttjade nog inte
dess möjligheter, utan den stod nog alltid inställd på någon av Radiotjänsts våglängder.
Ur högtalaren på denna apparat kom såvitt jag minns nästan bara nyheter.

Jo, säkert också morgonandakten och frukostklubben.

Det var en himla tur att den inte var en TV! Det hade nog kunnat orsaka morfar en
för tidig död.

För att uttrycka det milt, mycket milt, tyckte han inte om Tage Erlander. Jag hörde
honom en gång säga ”Om man åtminstone slapp HÖRA honom!”

Det kan ju var och en förstå att åsynen av Tage Erlander ”live” hade kunnat orsaka
såväl hjärnblödning som hjärtattack för min käre morfar.

Matts Brunnegård

”Vissa amatörradiostationer fortsätter att fira Titanics undergång. På 101-årsdagen var dessa amatörradiostationer igång som resulterade i nedanstående qsl som kommit till SK6RM efter qso den 13 april 2013.”