Klas Hyltén-Cavallius från Lund undrade i juninumret (nr 65) av Nyheter från
Radiomuseet vem som hade formgivit AGA 23″ TV Typ 592 från år 1962.
Klas har här funnit svaret:
Stort tack för hjälpen att lösa frågan om vem som ritade denna TV!
Efter att under två års tid ha letat på olika håll på Internet, har jag nu hittat formgivaren Jan Ostwald som ritat en enda TV-apparat för AGA – och det visade sig att det var just den här modellen. Jag har varit i kontakt med Ostwald som nu är i åttioårsåldern vilket innebär att det var ett verkligt ungdomsarbete han gjorde när han formgav denna TV-modell för lite mer än 50 år sedan. Ostwald påpekar att TV-bänken inte ritats av honom. Han skulle gjort den annorlunda!
Jan Ostwald har också berättat att han ansträngde sig för att få ett smalt utseende på TV:n trots att TV-apparater vid denna tid p.g.a. bildrörets konstruktion var väldigt djupa. Därför monterades bildröret i en ram som sköt ut framför apparatlådan och bildrörets och chassiets bakre delar doldes av ett utskjutande plastgaller på baksidan.
Ergonomiska knappar och vred
När jag nu tänker 50 år tillbaka på hur denna TV-modell fungerade i vardagen – jag använde den själv under nästan hela 1960-talet – slår det mig att Ostwald gjorde reglagen mycket ergonomiska.
När man skall starta och ställa in TV:n, faller det sig naturligt att lägga fingertopparna mot gaveln i det övre högra hörnet. Så brukade vi alltid göra. Då kan man med tummen betjäna till/från-knappen som sitter överst i den lodräta knappraden.
När man skall ställa in ljudstyrkan håller man på samma sätt men för tummen till den undre av de fyra vågräta ”rullarna” som är volymkontrollen. Det är ett bekvämt sätt att hantera knapparna och metoden är densamma som i många av vår tids fjärrkontroller och mobiltelefoner som man ofta håller i handen medan samma hands tumme sköter
knapptryckningen.
Det program man ville titta på ställde man in genom att vrida på den stora kanalväljarratten längst ner. Det var en rejäl omkopplare som krävde viss kraft för att vridas runt, men man fick bra grepp med det tvärgående vredet.
En intressant teknisk detalj på denna AGA TV är en automatisk bildinställning med ljussensor
Allra längst nere i högra hörnet av bilden här ovan, syns ett litet genomskinligt ”plastöga”. (Inte den lilla svarta ringen, den är förberedelse för TV2). Det lilla plastögat allra längst nere i hörnet snett nedanför kanalväljaren är en ljussensor som automatiskt ställer in TV:ns bild beroende på hur ljust det är i rummet där apparaten står. Det fanns fler TV-apparater som hade en sådan, men jag minns från den tiden att det fanns TV-ägare som inte hade en aning om att det fanns en sådan detalj på deras TV.
Se vidare bifogade bild av denna eleganta TV-apparat som nu finns tillsammans med sina
originalantenner på Tekniska museet i Malmö.
Radioklubben i Kiruna
Det var en verkligt intressant artikel om Radioklubben i Kiruna i nr 69 av Nyheter från
Radiomuseet. När vi laddat ner hela texten om den lilla radiostationen i Kiruna, läste vi att min hustrus morfar – byggmästaren vid LKAB, Eskil Jansson – var en av dem som år 1923 grundade radioklubben i Kiruna.
Morfar Eskil, som jag själv träffade många gånger innan han dog 1978 var bara
32 år när Radioklubben grundades. Han var västgöte och var år 1923 tillsammans med hustru och tre döttrar helt nyinflyttad i Kiruna. Han blev sedermera brandchef i Kiruna och stannade till ca 1954 när han blev länsbrandinspektör och bosatte sig i Luleå. Att han var med i radioklubben kan nog bero på att man tyckte det var bra att ha en byggmästare med. Jag skulle nog tro att han har ritat och konstruerat den lilla paviljongen som alltså fortfarande finns kvar. Lustigt nog tycks det inte vara någon i släkten som känt till att gamle Eskil varit med och grundat en radioklubb.
November 2014
Klas Hyltén-Cavallius