Eftersom jag är gammal telegrafist och har jobbar med radio och tv i stort sett hela mitt
yrkesverksamma liv är det kanske inte så konstigt om jag uppsöker ett radiomuseum.
Men det går ju inte att bedriva en verksamhet med bara såna som jag som besökare!
Vad är det egentligen för kufar som för det första vet om att det finns ett radiomuseum
i Göteborg och för det andra lyckas ta reda på adressen. För att inte tala om att hitta till
museet!
Sedan några år tillbaka är jag engagerad i museets verksamhet och kan studera
besökarna som kommer.
Man skulle kanske kunna tro att det bara är en och annan pensionerad ingenjör eller folkskollärare som lyckas hitta till Götaverkens gamla ritkontor där vi håller till, men så är alls icke fallet.
Besökarna kan delas in i ett antal olika kategorier.
1. Den ensamma besökaren.
2. Det gifta paret.
3. De två kamraterna.
4. Pappa med barn.
5. Morfar eller farfar med barnbarn.
6. Grupper från olika föreningar.
Den ensamme besökaren är oftast en man med ett förflutet i Televerket eller LM
Ericson.
Jo företagen hette så när dessa besökare arbetade där. Inte Telia eller Ericson Microwave
System eller andra konstigheter. De stannar ofta ganska länge på museet och studerar
varje föremål ingående.
Det gifta paret är inte så vanligt i besökarskaran. Det är mestadels mannen som kompensation för att han följde med hustrun till Ullared fått med henne till detta i hans tycke makalöst intressanta ställe. Det tycker oftast inte hustrun har jag märkt.
De två kamraterna är antingen män som båda har ett förflutet inom radioindustrin och
kommer för att göra årets nostalgitripp. Men det är inte alltid så. Ibland är det bara en av
dom som har kunskaper inom radioområdet och berättar ingående för sin så småningom
lätt uttråkade kamrat om hur idiotiskt vissa apparater är konstruerade, bortsett från det
märket han själv representerade. Han kan också visa en anmärkningsvärd upprördhet
över att ”hans företags” mest intressanta apparat saknas i utställningen.
Pappa med barn dyker oftast upp på skollov och är nästan lika vilse i pannkakan
som barnen han har med sig. Till hans stora lättnad finns det glass och läsk att köpa
eftersom barnen inte förstår vad det är för konstiga burkar som står på hyllorna och
pappa själv inte kan förklara det.
Morfar eller farfar kommer också mestadels under skolloven, men till skillnad
från den föregående gruppen vet de vad en radioapparat är för något och de kan
berätta om både Barnens brevlåda och Karusellen. Av någon outgrundlig anledning
ledsnar barnen ganska fort på den gamle mannens berättelser och det brukar även
här sluta med glass och läsk i kaffeterian.
Så har vi då också grupper som nästan alltid beställt tid för sitt besök och vill
gärna utöver en guidning också ha kaffe och fralla.
Dessa grupper är oftast olika företags pensionärsföreningar och kan komma från
såväl Lantmannaföreningen som Konsum Väst.
I dessa grupper är det ofta en ganska jämn könsfördelning och det har visat sig
att damerna oftast är de mest intresserade och ställer många frågor till guiden. Vi
har endast manliga guider och det kan ju tänkas att om vi i framtiden lyckas få en
kvinnlig guide, förhållandet blir det motsatta. D.v.s att det är männen som istället
visar framfötterna.
För att ingen ska tro att jag har några fördomar vill jag påpeka att en ensamme
besökaren även kan vara en kvinna, liksom att det gifta paret givetvis inte behöver
vara tvåkönat.
Kamraterna kan vara två kvinnor och det kan givetvis också vara så att det är
mamman med barn som kommer liksom morfar/farfar lika gärna kan vara mormor/
farmor.
Matts Brunnegård