Jag lyssnade för några år sedan på norsk radio där man intervjuade en äldre man som
hade varit reporter på BBC i London och ansvarat för utsändningarna på norska under andra världskriget.
BBC hade ställt i ordning ett stort logement med många sängar för alla utländska
korrespondenter som hade samlats i London för att kunna nå sina hemländer via BBC
med viktiga nyheter och meddelanden. Detta logement förestods av en mycket kavat och sträng värdinna som höll ordning på allt. Hon hade tilldelat alla gäster var sin säng i logementet. Efter klockan 10 på kvällen skulle det vara släckt för då skulle man sova.
Den norske reportern hade tillsammans med några kollegor varit ute en sväng på staden
en kväll och gick hem vid tiotiden då allt släcktes ned och London blev allt mörkare. Väl
inne i det släckta logementet upptäcker norrmannen att hans säng hade blivit ockuperad
av en främmande kollega som sov mycket djupt. För att inte väcka honom trevade han sig
fram till en annan säng som var tom och lade sig i den.
Klockan fyra på morgonen väcktes han bryskt av värdinnan som ruskade på honom. Han
hörde henne ropa ”Good morning sir. It is time to get up. You must read the Bulgarian
news in half an hour.
Norrmannen blev något bestört over uppdraget att läsa nyheter på bulgariska, ett språk
som han aldrig ens försökt att prata. Värdinnan fick vackert leta vidare bland sängarna för
att finna lämpligare person för just den uppgiften.
Lars Lindskog