Etikett: Audionen 2017 nr1

Denna lilla fina Jukebox fick Radiomuseet för några år sedan som gåva av Mrs Anna Fox, 481 Tighworth Crescent, Yates, Bristol BS37 4EY, ENGLAND. Den har länge stått tyst i förrådet men nu har den fått en egen plats på museet. I stället för skivväxlare har den en inbyggd bandspelare och i den fann jag ett band med en autentisk radioinspelning med Leif ”Smoke Rings” Anderson som spelar musik från jazzens guldålder. Det bandet passade verkligen bra ihop med denna fina Jukebox vars namn är Spirit of St Louise och är tillverkad av Himex. Apparaten har även FM-radio och ljudkvaliteten är alldeles utmärkt. Den är värd att lyssna på vid Ditt nästa besök på Radiomuseet.

Lars Lindskog

En svensk radiotillverkare som redan från början hittade sin egen specialinriktning var Sound Radio. Företaget ska enligt flera olika källor på nätet ha startats på Johannelundsvägen 6 i Spånga år 1947. Möjligen stämmer det, men i det tidigaste reklambladet anges den ursprungliga lokaliseringen (dock överstämplad med
adressen ovan) till Riksbyvägen 16, Riksby. Kanske en oviktig detalj, men likväl tillgängliga fakta. Det man skulle tillverka var i alla fall bilradio och den första modellen var typ 48. En till synes ganska klunsig historia i en gjuten aluminiumlåda med lite speciella närmast strutformade rattar. Högtalaren är inbyggd och apparaten är en femrörssuper med amerikanska oktalsockelrör. Vid en jämförelse med samtida bilradiomottagare är den dock inte direkt klumpigare än dem. Förutom av Sound radio själva så annonserades den också ganska flitigt av Champion radio inte minst i samtida fackpress.

Trenden gick dock mot delade enheter i bilen. De äldsta apparaterna på 30-talet hade oftast en liten skala och några rattar i ett separat hölje som monterades på rattstången. Därifrån gick sladdar och mekaniska vajerstyrningar ner till den stora huvudlådan, som placerades någonstans där den inte var allt för mycket i vägen. Senare byggdes radion oftare som ”allt ihop i en låda” och skruvades fast i mitten under instrumentbrädan, mellan förare och passagerare. Nu var som sagt trenden att man ville få isär delarna igen och modellen SR 96 svarade mot de önskemålen. Det är en i mitt tycke väldigt snygg apparat med rundad front, tryckknappar nedanför skalan och två rattar på vardera sidan. Själva radioenheten fick väl fortfarande placeras i mitten under instrumentbrädan, men omformardelen för strömförsörjningen kunde monteras separat på annat ställe och även högtalaren förekom inbyggd i egen låda som kunde placeras godtyckligt. Kanske på hatthyllan längst bak i kupén om sådan fanns. Modell 48 har bara långvåg och mellanvåg, men i SR 96 finns utöver det också tre bandspridningsområden på kortvåg.

Med typen SR 102, som kom 1950, struntade man i tryckknapparna, men konceptet med delade enheter hade kommit för att stanna. Nu är radiodelen, med rattarna och skalan, försedd med en kromad plåt som går en bit utanför kanterna på lådan. Därför
kan man ta upp ett hål i instrumentbrädan, om man så önskar, och om snitten blir lite ojämna så döljs det av täckplåten. Det fanns också många bilmodeller där det redan gjorts ett utrymme för radio. Högtalaren har placerats i strömförsörjningsenheten där antagligen också ljudslutsteget sitter och den får man montera där det låter sig göras, som tidigare. Tre våglängdsområden, men ingen bandspridning på kortvåg, som på typ 87. Däremot har 102:an dubbla slutrör i push-pull-koppling och det är nog en ganska påkostad apparat tekniskt. Den har totalt åtta rör av amerikansk sjustiftstyp (motsvarande den europeiska 90-serien alltså). Tjerneld har nu med Sound bilradio i sina kataloger och de fungerar liksom Champion som återförsäljare för märket.

I början av 50-talet börjar även Centrum bygga bilradio, så nu är Sound inte längre ensamma svenska tillverkare. Philips sålde också många bilradio i Sverige, men Blaupunkt hade ännu inte kommit in på vår marknad. Det här är ändå en expansiv tid för svensk industri överlag och omkring en tredjedel av produktionen från Sound radio ska ha gått på export. Två nya modeller kommer 1952. Den mest påkostade är SR 111, som återigen har tryckknappar för våglängdsomkoppling och utöver LV och MV finns fem kortvågsområden. Dubbla slutrör i push-pull-koppling ingår ocksåbland finesserna. Den andra typen heter SR 133 och det är helt klart en satsning på enenklare budgetmodell. Fem rör och inget kortvågsområde överhuvudtaget. Den har inte ens en belyst skala utan bara gradering kring avstämningsratten. Det verkar så här långtvara ett expansivt företag, som satsar stort och allt bredare visar det sig under 1953. Då kommer en bärbar batterimottagare, som inte har någon given koppling till bil, mer än att
den förstås kan tas med på resor och camping. Modellen heter SR 760. En trevlig apparat med karakteristiskt rundade former. Den gick att få i färgerna benvitt, beige, vinröd, marinblå och mossgrön.

Sound radio genomför också en flytt från Spånga till Vällingby och det sker troligen
under 1954. Enligt bytesprislistan kommer också en radio för säsongen 1954-55, med denintressanta beteckningen SR 780 W. Bilradioapparaterna är inte överhuvudtaget upptagna i bytesprislistorna så det här är antingen ännu en bärbar campingmottagare för batteridrift eller en vanlig bordsradio för nätanslutning. Det senare verkar troligt med tanke på ”W” i slutet på beteckningen. Tyvärr har jag aldrig sett den eller ens något reklammaterial för den, så den blir bara ett sidospår som inte går att följa längre här. Däremot kommer det också flera nya bilradiomodeller under de närmaste säsongerna och där finns reklammaterial att falla tillbaka på. Tre olika modeller varav två har tre undertyper, och en särskild kortvågstillsats omfattar programmet. Yttermått samt rattarna och skalans placering är nu lika på alla och de följer den standard som kom att gälla för radioutrymmet i de flesta europeiska bilar ända in på 1980-talet.

Den finaste modellen heter SR 144 och den kan fås i A, B eller C variant. Apparaten har sju rör varav två 6AQ5 i ljudslutsteget. A-varianten har LV och MV, medan B-varianten istället har MV och ett KV område från 19-58 meter. När varianten heter C så har den istället MV och ett övre KV område från 65-188 meter. Den enklare modellen SR 155 har fyra rör, men i övrigt möjlighet att välja våglängdsområden utifrån A, B och C varianterna ovan. Billigaste typen på programmet heter SR 166 och har bara ett MV område. För övrigt har den fyra rör liksom typ SR 155. En nyhet är också den lösa kortvågsenheten, som verkar kunna anslutas till vilken som helst av de ovannämnda modellerna. Den har typbeteckningen SR 177 och kan med hjälp av knappar koppla in bandspridning på 16, 19, 25, 31, 41 respektive 49 . I den enheten ingår endast ett rör.

Av allt att döma kommer det här modellprogrammet ut omkring 1955-57 och det är faktiskt nästan det sista livstecknet från företaget som jag har tillgång till. Champion radio som tidigare sålt Sound bilradio med hjälp av annonser i bland annat Radio & Television, slutar helt med att saluföra märket. Faktum är att de lägger av redan i samband med modellerna SR 111 och SR 133. Mot slutet av 50-talet annonserar de istället för tyska Becker. Tjerneld har med Sound bilradio i sina prisblad och specialartikellistor fram åtminstone till 1957, men de har inga bilder eller texter i huvudkatalogerna efter 1953. I stället säljer de även Centrum bilradio som ett alternativ. Samtidigt som Sound alltså lanserar sitt förmodligen starkaste modellprogram, så tappar de ändå i marknadsföring. Detta till trots så måste de någon gång under senare halvan av 50-talet ha tagit hem en upphandling till svenska försvaret. Som Luformottagare och bilradio i största allmänhet monterades en apparat från Sound radio som fick den militära typbeteckningen MT 920. Det verkar röra sig om en variant av SR 144 som har bokstaven ”M” som tillägg efter typbeteckningen. Denna är sex- istället för sjurörs och försågs i sina sista utgåvor med transistoriserad omformarenhet istället för den tidigare vibratordrivna. Rattarna är också svarta istället för genomskinliga och den finns med både metallblank och militärgrön frontplatta.

Tjernelds katalog över specialartiklar från september 1957 listar en kortvågstillsats som har beteckningen SR 277, så det är möjligen en utveckling av den tidigare. Bilradiomodellerna har namn istället för typbeteckningar, men t.ex. Diplomat verkar vara tekniskt identisk med SR 144 A. Däremot Regent är märklig såtillvida att den ska ha LV, MV och KV. Likväl verkar det vara någon variant på SR 144. Om man jämför priser med konkurrenterna så kan vi konstatera att Kadett kostar 210 kr. Motsvarande apparat från Philips kan vara ”Riks-ettan” för 248 kr eller Bremen från Blaupunkt för 250 kronor. Centrum låg ännu högre än så i pris, men de hade å andra sidan fått ner storleken genom att delvis börja använda transistorer redan 1957. Summan av jämförelsen är i alla fall till Sounds fördel ekonomiskt. Ändå så händer det så småningom något som gör att Sound upphör med tillverkningen. Tyvärr känner jag inte till personer eller ekonomiska intressenter bakom företaget och kan inte säga om det fortsatte i annan form eller med annan verksamhet. Sista noteringen om Sound jag kunnat ta del av kommer från den militära världen och är utgiven 1963. Det berör egentligen bara anvisningar för montering och utgör ingen garanti för att företaget fortfarande existerar och bedriver tillverkning. Jag tror att utvecklingen helt enkelt sprang ifrån Sound radio och man hade inget annat än bilradio att falla tillbaka på så om det inte rent av slutade med konkurs så var det nog i alla fall slut en bit in på 60-talet. Det finns dock vissa tecken på att de försökte bredda sig. Utöver de nämnda SR 760 och den knepiga SR 780 W, så förekommer påträffade exemplar av radioapparater från Champion och Scaniavox, som försetts med Sounds karakteristiska fladdermus-logo. De måste rimligen ha sålts genom Sound radio på något sätt. Förutom hur och när det tog slut, så återstår alltså ännu en intressant fråga: Byggde Sound verkligen en vanlig nätansluten bordsradio och var det kanske meningen att satsa på radioproduktion i bredare bemärkelse än bilradio?

Jag slutar därför med en efterlysning om det är någon läsare som äger eller har sett en Sound radio SR 780 W

Anders Söderström