Vad är egentligen en reseradio för något?
En god vän visade mig en gammal transistorradio han hittat när han tömde sin svärmors
lägenhet sen hon flyttat till äldreboende. Det lustiga med denna transistorradio var att
den hade rör tyckte han. Han hade alltså blandat ihop begreppen transistorradio och
reseradio. De flesta säger ju bara transistor. Det fanns en tid då detta upprörde mig, men
det är det inte så mycket som gör numera. D.v.s. de som fortfarande talar om radio i dessa
tider då man kan lyssna på radio och se på teveprogram i alla någorlunda moderna
mobiler.
Jag hade en liten radio av märket Dux. Den var rördriven och betraktades nog inte av
sin samtid som reseradio då den inte ens var batteridriven utan måste nätanslutas.
Så här såg min fina lilla reseradio ut, och vän av ordning undrar hur jag kan anse att
den är just en reseradio.
Jo därom kan jag ge besked. Den är ”befaren” som man säger om sjömän som varit ute
på några av de sju haven och kanske t.o.m. pinkat i Stilla Havet. Denna lilla fina Dux har
tjänat mig troget inte bara i Sydney och Hobart utan även genom Suezkanalen och
Medelhavet. Inte ens radiostationerna i södra Afrika var den främmande. Den lät mig
gärna ratta in frekvensen för en radiostation i nuvarande Zimbabwe, men som då hette
”The Happy Station in Rhodesia and Nyasaland.” Om jag nu minns rätt. Ungefär som
Radio Luxemburg.
På denna bild ser man 2:e styrman Bernt med fru Berit i min hytt på m/s
Lommaren och man anar den lilla duxen i bildens vänsterkant.
Men den fungerade även på riktigt nordliga latituder som här ombord på
statsisbrytaren Oden där man kan se en avslappnad telehantverkare lyssna på välljudet.
Visst är väl denna lilla apparat värd namnet reseradio, som för övrigt finns att beskåda
på radiomuseet där den har nummer RM959. Här tänjer jag lite på sanningen. Det är en
likadan apparat och inte den som följde mig på mina resor som radiotelegrafist.
Matts Brunnegård