Radiomuseets ordförandeklubba är formad som en trådlös mikrofon. Har ni tänkt på det? Jag måste erkänna att det hade jag inte gjort. Jag har tydligen alltid använt den utan att titta närmare. Men visst är det så! Och när det skulle skrivas en artikel ledde klubban mina tankar till mikrofoner i allmänhet, och Radiomuseets samling i synnerhet.
Om vi går tillbaka långt i tiden, i antikens Grekland, ca år 50 f.Kr., fanns teatermasker med hornliknande munöppningar som akustiskt förstärkte rösten på skådespelarna i amfiteatrar, och de var visst tidiga trådlösa mikrofoner! Och de flesta av oss har använt eller varit med när någon annan använt en megafon, i sin enklaste form ett metallhorn. Sådana uppfanns på 1600-talet och vissa kunde projicera en persons röst på två och en halv kilometers avstånd. De används flitigt än idag, och visst kan betraktas som trådlösa mikrofoner.
Elektroniska mikrofoner behövdes för att telefonin skulle kunna införas. Emile Berliner uppfann den allra första mikrofonen i 1877, men den första användbara varianten uppfanns av Alexander Graham Bell, och det kom flera varianter den ena efter den andra därefter. Givetvis med en sladd för strömförsörjning.
Nuförtiden är det ju trådlösa elektroniska mikrofoner för hela slanten. I Hugo Hammars sal har vi två ”myggor” och två handmikrofoner, de senaste av väldigt modernt skick, som är flitigt använda.
På Radiomuseet har vi, enligt databasen, omkring 150 objekt som är mikrofoner, innehåller en mikrofon, eller tillhör en mikrofon, inklusive de tidigare nämnda moderna, som används på möten i Hugo Hammars sal. Den tidigaste mikrofon vi har tillverkades i början av 1900-talet, och det finns modeller från nästan alla årtionden efter det, ända upp till 1980-talet. Det finns ganska många i montrarna på museet, och ännu fler i våra förråd.
Här kommer ett litet urval från denna skattkammare, bara några smakprov.
RM06396
tillverkades vid 1900-talets början. Här ser vi ett headset till en gammal telefonväxel, troligtvis ganska likt de allra tidigaste elektroniska mikrofoner. Mikrofon och taltratt är monterad på en bröstplatta av aluminium. Hörtelefonen har en klämma av förnicklad plåt.
RM04829
från 1922. Ett fint exempel av en kolkornsmikrofon, i marmor från Kolmården, avsedd att anslutas till en yttre transformator och en strömkälla på 12 VDC i serie. Användes flitigt på Radiotjänst. En liknade finns ofta på bilder av Sven Jerring.
RM03694
är en bandmikrofon från 1930-talet, tillverkad någon gång mellan 1932 och 1944. Modellen RCA 44-A köptes in i relativt stora partier av Radiotjänst/Sveriges Radio, likaså uppföljaren 44B/BX och sedermera 77D/77DX. Detta exempel kan ha tillhört försvaret, att döma från färgen.
RM05542
Kristallmikrofonen var förr i tiden vanlig i enklare sammanhang. Den byggde på att membranet var mekaniskt kopplat till en kristall som avger en elektrisk spänning när den utsätts för tryck. Kristallmikrofoner var billiga och enkla med tämligen blygsam ljudkvalitet. Denna från 1955 tillverkades i Japan.
RM06786
Ibland tycker besökare att det borde finnas fler lite moderna utställningsobjekt på Radiomuseet. Sådana finns, om än i ringa antal. Denna mikrofon ” tillverkades på 1990-talet, och kan följaktligen knappast beskrivas som ett museiobjekt. Beskrivningen lyder: Dynamisk. Impedans 200 Ohm. Frekvensområde: 50-18000 Hz, Polar Pattern: Uni-Directional.
Det är väldigt intressant att bläddra i museets databaser och se vilken mängd av apparater vi har. I detta fall var det mikrofoner jag letade efter, men det finns så många typer av apparater, och vi brukar ha stor variation på exemplaren. En guldgruva som alla enkelt har tillgång till på www.radiomuseet.se. Gå gärna in på hemsidan och se vilka intressanta objekt vi har!
Där finns också ett bildspel som visar alla registrerade föremål.
Jeanette Nilsson