Även flygradio blir museiföremål till slut. Denna Narco flygradio kom i sin första version redan i mitten av 1950 talet. Mottagaren är analog, det vill säga man fick veva på ratten längst ned till höger och leta upp rätt frekvens på skalan som är graderad 108 till 126 MHz för att hitta den sändande stationen. Skalan stämde ofta inte exakt och man fick begära att trafikledningstornet sände en serie så man kunde leta upp med veven var man kunde höra sändningen.
Sändaren hade 4 fasta frekvenser där 119,7 MHz var den mest vanliga frekvensen som alla TL-torn lyssnade på. Radion hade även VOR navigeringsfunktion där bäringen till eller från VOR stationen kunde avläsas. Man fick då lämna komradiofrekvensen och vrida veven till området 112-117 MHz och avlyssna morsesignalerna så det var rätt VOR-fyr som man fått in, varpå man med ratten längst ned till vänster fick fram bäringen till eller från sändaren. (VOR = VHF Omni Directional Radio Range)
Apparaten hade 14 radiorör samt en vibratoromformare som producerade 200 volt vilket radiorören krävde för sin funktion. Sändarens uteffekt var endast ett par watt. Vid sändning blinkade glödlampan i takt med talet. En ca 60 cm lång vertikalantenn krävdes för sändaren samt en horisontell VOR antenn bestående av två spröt vilka oftast monterades i fentoppen på flygplanet krävdes för mottagning av kommunikation och VORnavigering. Narco Superhomer var en mycket vanlig radio i lättare flygplan 1955-1970. Narco Avionics USA, var en stor tillverkare av flygradio från mitten av 1940 fram till år 2011 då firman gick i konkurs. Superhomern finns att beskåda på Radiomuseet Göteborg.
Lars Hallin