Hem Information Områden Gåvor Butik Nätverk Syfte Historik Medlemssidan Styrelse Stiftelse

Audionen Nr 4, 2004
Styrelsen
Från redaktören
Från ordförande
Stipendieutlysning
Radiomuseets resa
M/s Elmarens förlisning
Forum för samlare
Instrument till salu
Möteskalender
Renovering av en radio...
Stiftelsen
Radiomuseet
 
Andra nummer av Audionen

RADIOMUSEETS RESA "I MARCONIS FOTSPÅR"

I början av september gjorde Radiomuseet en resa till Storbritannien för att bl.a. uppsöka platser där Guglielmo Marconi hade verkat.

Resan avgick den 5:e september med 8 st radiomuseimedlemmar i en VW-buss med färjan "Princess of Scandinavia" från Göteborgs Frihamn via Kristiansand-Syd i Norge till Newcastle-upon-Tyne, dit gruppen anlände nästa dag efter en mycket lugn och fin sjöresa.


Inför resstarten. Fr.v: Sören Engblom, Nils Pihlgren, Birgitta Söderlund, Lollo Lund, Ingvar Lund, Anders Johanssons fru (var inte med på resan), Anders Johansson, Lennart Engblom.

När vi kommit iland reste vi efter kusten (på vänster sida av vägen) ner till den gamla vikingastaden York (Jorvik). Där tittade vi nästa dag på "National Railway Museum", världens största järnvägsmuseum, katedralen Minster mm samt promenerade på Yorks medeltida murar och på kullerstensgator i gamla stan.

Vi fortsatte sedan till Cambridge och tittade på universiteten och allmänhetens försök att staka fram de s.k. "puntbåtarna" på River Cam. Vi försökte inte själva. Dagen efter var det så dags att göra ett besök på "Imperial War Museum" i Duxford, strax söder om Cambridge. Museet, som ligger vid en f.d. krigsflygplats består av ett antal gamla hangarer fyllda med flygplan, men även ett nytt amerikanskt museum och ett pansarmuseum. En J35 "Draken" från F16 i Uppsala ingår i samlingarna liksom en "Concorde". Man har även ett litet radiomuseum, men det var inte öppet nu.

Resan gick vidare mot staden Milton Keynes och Bletchley Park, där man under andra världskriget bl.a. knäckte den tyska ENIGMA-koden. Över 10 000 män och kvinnor arbetade här i treskift och det resulterade i, att de allierade kunde läsa tyskarnas meddelande mest hela kriget och lär ha förkortat kriget med 1-2 år, samt räddat livet på många soldater och civila. Platsens funktion var en total hemlighet fram till 1974, även för de kringboende, då en av cheferna på Bletchley Park skrev en bok om verksamheten.

Meningen var, att vi sedan skulle titta på resterna av Rugby Radio/GBR/MSF, men våra försök att få komma in på den nu nästan helt nerlagda stationen, var tyvärr negativa. Hela skogen av master är nertagna och endast ett par för "klockradion" på MSF återstår. Vi kom så att säga, för sent.

I stället åkte vi till bilfabriken "Morgan" vid Great Malvern söder om Birmingham och tittade på produktionen av sportbilarna. Dessa gjordes fortfarande "by hand" med ett trächassi och aluminiumplåtar, vilka hamrades i form för hand.


Morgan-fabriken

Vi anlände sedan staden Penzance på Cornwall, där vi stannade i tre nätter. Fin utsikt från hotellfönstret över Mount´s Bay och "St Michael´s Mount", ett slott ute på en ö som bara kunde nås till fots under ebb.

Nästa dag besöktes halvön "The Lizard" och Storbritanniens sydligaste punkt. Där träffade vi en man från "The National Trust", David Barlow, som höll ett föredrag om "Marconi på Cornwall" och därefter visade oss "Lizard Wireless Station", vilken byggdes redan 1901 och under senare år har restaurerats av "The National Trust" till hur den såg ut cirka år 1903. Husen i original (fast förbättrade) innehåller en kopia av en "gniststation" med en fungerande gnistsändare.


Lizard Wireless Station en fungerande modell av sändare från 1903

Stationen ligger intill "Lloyd´s Signal Station", ett hus från ännu tidigare, som också bevarats. Allt ligger på sydspetsen av Lizard och med Lizards fyr blinkande ut över Engelska Kanalen och början till Atlanten.

Efter att ha åkt ner till några av de så speciella små hamnarna runt Lizardhalvön besågs "Goonhilly Satellite Earth Station", Europas största jordstation med ca 60 parabolantenner, varav en del mycket stora.

På kvällen var på "Marconi Centre" på Poldhu vid byn Mullion. Det var här som G. Marconi hade sin stora experimentstation från ca 1900 och det var härifrån som den första sändningen över Atlanten skedde den 12:e december 1901 och som Marconi och medhjälpare så framgångsrikt kunde avlyssna på Signal Hill i St John´s, Newfoundland i Kanada. Man kan fortfarande se var Marconi och hans medhjälpare Franklin experimenterade med riktantenner och där hästar drog runt antenner placerade på järnvägsräls. Grunderna från några stationshus kan man se. Hotellet där Marconi och hans personal bodde står också kvar, men är nu äldreboende. Platsen ligger mycket vackert på en platå alldeles vid havet. En minnessten har rests på klipplatån.

År 2001 uppfördes här en ny byggnad av Marconibolaget, Poldhu Amatör Radio Klubb m.fl. där ett museum över Marconis verksamhet visas, förutom radioexpeditioner för amatörklubben. Nästa dag ställdes kosan mot Englands mest sydvästra punkt, Land´s End. Innan vi kom dit gick vi in på "Cable Telegraph Museum" i Porthcurno där "Eastern Telegraph Company" sedan 1800-talet haft en knutpunkt för inte mindre är 14 st sjökablar till hela brittiska imperiet, bl.a Australien, Indien m.fl. Vi hittade ett fint litet amatörradiomuseum i en barrack.


Radiomuseet i Porthcurno Cable Telegraph Museum

På en platå ner mot havet hade kabelbolaget från början av 1900-talet en "spionstation" som skulle lyssna på vad konkurrenten Marconi företog sig med radio på Lizardhalvön och vilken framgång han hade. År 1929 köpte Marconi in sig i bolaget och så var ingen att konkurrera med längre. Av radiostationen finns inget att se.

På yttersta udden av Land´s End ligger ett nöjesfält och en Pub! (vad annars i England) som skryter med att de är "The First/Last Refreshment House in England". Utsikten över de karga cornwallska klipporna är magnifik och man kan förstå hur det kan vara när västlig storm ligger på. Det blåste inte mycket den dagen vi var där, men tillräckligt för att vi skulle inse detta. Man såg ut till fyren Longships där oljetankern "Torre Canyon" grundstötte för ett antal år sedan, och som sedan bombades av RAF med napalmbomber för att få oljan att brinna upp.

Vi besökte några pittoreska, typiska cornwallbyar på hemvägen.

Vi lämnade Cornwall och reste "hemåt" via staden Torquay, dock utan att hitta "Fawlty Tower" och vidare upp mot Salisbury Plain. Där besåg vi de uppstående stenarna vid Avebury, Silbury Hill, Woodhenge, Stonehenge med sina stora stenar resta för 4 000 år sedan, resterna av den gamla byn Old Sarum och besökte den berömda katedralen i Salisbury med bl.a. Storbritanniens högsta spira på 123 m/404 ft.


Stonehenge

Efter övernattning i Bournemouth åkte vi sedan vidare genom New Forest med sina vilda hästar till Portsmouth där vi tittade på HMS Victory, fartyget som Amiral Nelson använde i slaget vid Waterloo, HMS Warrior m.fl. på "Royal Naval Museum" och övernattade sedan i Brighton med sin berömda pir och "Royal Pavillon" med sina lökkupoler. Staden där "ABBA" slog igenom i Eurovisionsfestivalen.

Färden gick vidare längs den engelska sydkusten via udden Beachy Head, med en fantastisk utsikt över Engelska Kanalen, badstaden Eastbourne, den historiska staden Hastings och till järnvägsmuseet "Romney, Hythe and Dymechurch Railway Museum".

Vi hade egentligen tänkt besöka "The Tunnel Museum" i Folkestone, där bl.a. den stora borren, som borrade fram tunneln under Engelska Kanalen, står uppställd och därefter till "England Nuclear Bunker" som nu är tillgänglig för allmänheten sedan några år. Där skulle premiärministern och hela regeringen, 600 personer, krypa ner i händelse av ofärd under "det kalla kriget". Man hade 2 500 telefonlinjer kopplade till bunkern!

Vi avstod dock för att vara i god tid till färjan, som skulle gå från Harwich norr om London kl 18:00. Vi låg väl framme i tid och skulle just åka av ringvägen M25 norr om London då det uppstod totalt trafikkaos. Vi stod nära en timma utan att kunna röra oss och försökte då köra runt, men kom in i nya stopp och det ville sig inte bättre än att vi kom fram 20 minuter efter färjans avgång. Vi lyckades dock komma med Stenalinjens höghastighetsfärja (över 40 knop) till Holland och kunde under natten köra nonstop genom Holland, Tyskland och Danmark till Frederikshavn där vi nådde den färja vi egentligen skulle åkt med om vid hade hunnit färjan Harwich-Esbjerg. Vi anlände till Göteborg och Masthuggskajen på eftermiddagen.

Sammanlagt var det en trevlig resa där vi såg mycket av England. Det blev inte så mycket "Marconis fotspår" som beräknat. Vi missade ju Rugby Radio bl.a. men såg istället många trevliga småbyar längs sydkusten förutom en hel del historiska platser. Jag tror att de flesta av deltagarna var nöjda med resan och kanske gav resan mersmak?!

Lars Kålland
"resledare, u.p.a."
Till sidans topp
Senast ändrad 2004-11-15    

Hem Information Områden Gåvor Butik Nätverk Syfte Historik Medlemssidan Styrelse Stiftelse