Tjerneld Radio

På nätet har jag hittat en uppgift om en Olof Tjerneld, född 1889 i Fiskvik, Bergsjö utanför Gävle. Han ska 1920 ha byggt traktens första radio tillsammans med en Olof Jonasson. Hur han sedan kom till Stockholm och om det faktiskt är samma person överhuvudtaget, har jag dock inte lyckats få fram några uppgifter om. Det råder till och med tvivel om vilket år företaget egentligen grundades. På en broschyr från hösten 1935 står ”Firman etablerad 1924”, men på apparatskyltar från slutet av 30-talet och framåt görs gällande att 1923 skulle vara startåret. Grundaren till Tjerneld Radio hette i alla fall Olof Tjerneld och namnet är så pass ovanligt att jag gärna vill tro att jag hittat rätt person.

Det kan väl kanske vara så att han byggde och sålde sina första radioapparater innan firman egentligen blev registrerad. Tjerneld är inte ett av de stora 20-talsmärkena så att hitta någon mängd av bevarade apparater från den epoken är inget att hoppas på. Det var då inte heller på mottagarområdet som firman kom att profilera sig utan med olika komponenter. Första noteringen av en produkt annonseras faktiskt av Elektriska AB Skandia i septembernumret av ”Radio Amatören” från 1928. Tjernelds rotorspole utropas under rubriken ”Avstämningsproblemet löst!”. Spole för alla våglängder och våglängdsomkopplare i ett är vad det rör sig om och den är patentbeviljad och leveransklar. Även i nummer 12 av tidningen ”Radio”, samma år, återfinns annonsen. Rotorspolen återkommer lite senare också i ett byggprojekt för läsarna i nämnda tidning. Intressant är att Skandia står som tillverkare och ensamförsäljare. Patentet är utan tvekan Tjernelds, då hans namn nämns, men tillverkningen görs tydligen inte av honom själv i egen fabrik. Skandia har filialer i många svenska städer och är säkert ett etablerat och tämligen kapitalstarkt företag, medan Tjerneld nog bara har en liten ingenjörsfirma vid den här tiden. Att han åtminstone handlar med delar och erbjuder konstruktionsbeskrivningar framgår av en annons i några följande nummer av ovannämnda tidningar. ”Bygg själv eder Nätanslutningsmottagare och ni sparar 50%” lyder texten.

Under rubriken ”Nyheter på radiomarknaden” i decembernumret 1929 av Radio Amatören förevisas stansade kärnbleck för transformatorer och drosslar från ingenjör Olof Tjerneld, Stockholm. Någon annan notering om Tjerneld eller annonser från firman hittar jag inte i ”Radio Amatören” under 1929 och inte heller för 1930. Även i tidningen ”Radio” förekommer sporadisk annonsering från 1930 till 1932 då denna stockholmsbaserade tidning slås ihop med ”Radio Amatören”, som utgavs i Göteborg. Eftersom jag saknar flertalet 20-talsutgåvor av den förstnämnda, medan jag har komplett 20-talsserie av den senare så kan man dock inte utesluta annonser från Tjerneld i ”Radio” även för tiden före 1928. Tidningen ”Radio” rekommenderar i nr 5, 1932 ett häfte för beräkningar vid transformatorkonstruktion, utgivet av Tjernelds Radio, Sveavägen 123, Stockholm. I nr 9 samma år syns vidare en annons från Tjerneld om vridkondensatorer och skärmade spolsystem av egen konstruktion och de får också goda vitsord i redaktionell text.

Inte förrän i oktober 1932 har jag något skriftligt belägg för att firman faktiskt saluför någon komplett radiomottagare. Egentligen så är det kanske inte i första hand det de gör heller för efter att ha presenterat mottagaren under rubriken ”Tekniskt forum” i oktober så kör ”Radio” den som byggprojekt i tidningens novembernummer. Den benämns A 5 och det är en växelströmsansluten, rak femrörsmottagare med tre högfrekvenssteg. Firman har nu kontor och lager på Sveavägen 123 och verkstaden på samma gata i nummer 139. Som komplett byggsats – med förborrat chassie, rör, högtalare och övriga komponenter, men utan låda – kostar den 319:80. Färdigbyggd och - måste man väl förmoda - med låda, var nypriset enligt bytesprislistan 395 kronor.

För säsongen 1933-34 har jag faktiskt broschyren för Tjerneld. Där saluförs förutom komponenter av olika slag också mottagarna 2 A 5 och 2 A 5 L. De kan fås som byggsatser, färdiga och trimmade chassier eller inbyggda i lådor av olika utföranden, med eller utan grammofon. Mottagaren 2 A 5 påminner i mycket om fjolårets A 5, medan 2 A 5 L, som är utförd för 220 Volt likström, istället är en fyrarörs super. Året därpå lanseras ”Super 10”, en tiokrets super med sju rör. Även den kan fås som löst chassie eller med olika typer av bords eller golvkabinett och även i radiogrammofonutförande. Det står däremot inget om att den kan köpas som byggsats. En rak, trerörs enkretsmottagare finns också i lite olika varianter beroende på strömart och om vågfälla önskas inbyggd eller ej. De tycks enbart kunna fås kompletta med låda i bordsmodell och inte som löst chassie. En ”Super 88” upptas därtill i bytesprislistor, men jag har inga uppgifter om den från tillgängliga broschyrer eller prisblad från Tjerneld. Kontor och lager har nu flyttat till Sveavägen 139 där verkstaden tidigare låg och den, som nu benämns fabriken, har ny adress: Igeldammsgatan 24.

En udda men intressant detalj är att det bland addresser och telefonnummer till kontor, lager och fabrik också står upptaget: ”Ing. Tjerneld privat, Sveavägen 123. Tel. 33 09 25” Det är inte varje företagsledare som skriver ut var han bor och sitt privata telefonnummer därtill, men så gör alltså Olof Tjerneld. Ända fram till 1938 finns dessa uppgifter med i broschyrerna. Det verkar ju också som om första verksamheten kan ha skett i ägarens eget hem. Firman som sådan flyttar återigen under hösten 1935 till Hudiksvallsgatan 4, där verksamheten sedan rotar sig. Fastigheten tillhör ”Industricentralen” och är en typ av företagshus som inrymmer fler verksamheter än Tjerneld Radio. Möjligen är det flyttningen som gör att de apparater Tjerneld erbjuder för säsongen 1935-36 baserar sig helt på Centrumchassier från AB Gylling & Co. Som jag nämnt i tidigare artiklar i Audionen förekommer samma chassier också i Moon och troligen även Skantics radiomottagare under de åren. För Tjernelds del rör det typerna 66 A, 66 V, 77 A och 77 V.

Till säsongen 1936-37 kommer många nya modeller. Ska man tro bytesprislistorna från Sveriges Radiohandlares Riksförbund så kom inte typerna 66 och 77 i marknaden förrän den säsongen heller, men där har jag Tjernelds egen reklambroschyr från hösten 1935 som motsäger uppgiften. Däremot finns de till försäljning även under denna senare period. Verkliga nyheter är dock modellerna 22 A, 22 V, 33 A, 33 V, 44 A samt 44 V. Den sista har som jag tidigare nämnt i artikeln om Moon Radio samma chassie som Moon 104 V. Intressant är dock att chassiet ifråga inte kan vara av Centrums tillverkning. Allt talar för att det är Tjernelds egen produkt, men det går givetvis inte helt utesluta någon annan tillverkares inblandning. Typerna 33 A och 33 V förefaller också vara Tjernelds medan 22 A och 22 V möjligen har Centrum chassier, men där känner inte jag till några detaljer.

Jag har inte broschyren från den här säsongen, men däremot en realisationsprislista från sommaren 1937. Av de nämnda modellerna är det bara 44 A och V som realiseras. De andra nämns inte överhuvudtaget. Däremot finns äldre modeller till salu och lösa chassier, som kommer från Centrumfabriken saluförs. När man ser priserna, som ligger på ungefär hälften av ursprungligt försäljningspris, får man lätt intrycket av ett företag i kris. Man rear till och med ut udda radiorör av lite äldre typer. Så verkar det dock inte vara. Det är nog snarare en kraftsamling för nästa säsong.

Säsongen 1937-38 kommer nämligen hela sju olika modeller och då är ändå varianterna för allström eller växelström inte räknade separat. Något slags samarbete med Centrum/ Gylling måste ha förekommit för åtminstone fyra typer är sannolikt försedda med Centrumchassier. Å andra sidan så borde man ha haft egen produktion också för ett par modeller är säkert inte byggda av Centrum. Satsningen på ett brett modellprogram fortsätter nästa säsong 1938-39 och mycket talar för att det återigen möjliggörs av att en del typer har chassier från Centrum/Gylling. Det är förstås inte möjligt att säga med säkerhet vilka typer som har Centrums respektive egna chassier då man inte har tillgång till aktuella apparater för jämförelser. Jag är dock övertygad om att Centrumchassier förekommer i Tjerneld mottagare under i princip hela krigstiden, liksom vissa år på 50-talet också. Jag har sett en uppgift om att Gylling & Co hade ett handelsbolag som hette ”Svenska Maskinimporten” och det är möjligt att de kan ha förmedlat även Centrumprodukter till andra företag. Intrycket jag fått är ändå att det bör ha handlat mer om sånt som kommit från överproduktion i fabriken. Det är bara det att de Centrumchassier jag sett i Tjerneldapparater har följt aktuellt modellår för båda märkena och det måste ju röra sig om beställd och planerad produktion i så fall. Årets modeller lanserades inom ett så snävt tidsspann att det inte kan ha funnits utrymme för att ens förutsäga överproduktion att några chassier.

Det finns också likheter mellan Tjerneld och Skantic chassier från sent 30-tal och in på 40-talet. Ett Centrumchassie hade vid den tiden enbart amerikanska rör, medan de båda andra märkena ofta kombinerade europeiska och amerikanska rörtyper. Under krigsåren och tiden strax efter kommer annars inte så många verkliga nyheter på radioområdet. Nya modeller presenteras varje år, men ofta stannar de kvar i utbudet mer än en säsong. Till säsongen 1947-48 är texten i Tjernelds broschyr på såväl svenska som engelska och jag förmodar att det är ett led i en exportsatsning. Tyvärr vet jag inget om vilka länder som var aktuella och inte heller om det blev något av försöket. Broschyrerna innehåller i fortsättningen bara svensk text så jag tror att framgången uteblev.

Tjerneld hade som jag tidigare nämnt fabriks och kontorslokaler på Hudiksvallsgatan 4. På samma gata, men i nummer 6 låg Elektriska Industri Aktiebolaget – EIA. I deras broschyr för säsongen 1947-48 presenteras en radio som heter Minor, med typbeteckningen 864 C. Samtidigt dyker den upp i tidigarenämnda Tjerneldbroschyr som typ 85 A. Det är en enkel allströmssuper med UBL21, UY1N och dubbla UCH21. Lådan är av Bakelit och finns i brunt eller vitt och samma apparat är det, men med olika märke på skalglas och bakstycke. Jag vet inte säkert om det är EIA eller Tjerneld som tillverkade den, men det borde vara EIA, för de säljer den så småningom i växelströmsversion och även en specialmodell där den utgör basenhet för snabbtelefoner. Tjerneld döper om den till 285 A under 1949 och det får den sedan heta ända till 1956 då den slutligen försvinner ur modellprogrammet. Även ett par bärbara batteriapparater är med stor sannolikhet gemensamma för Tjerneld och EIA.

Om man får tag i Tjernelds prisblad till broschyrerna från 50-talet så ser man att utbudet är väsentligt större än radioapparater. Det var vanligt för både mindre och större radiotillverkare att sälja även grammofonskåp att ställa radion på och då var inte steget långt till grammofoner och skivväxlare också, även om man inte själva tillverkade dem. Tjerneld säljer dock förutom detta också kokplattor, brödrostar, tvättmaskiner, dammsugare, elstängsel och snart sagt allt som går på el. Det är tydligt att det är på väg att bli ett grossistföretag mer än en radiofabrik för ingen av de produkterna verkar vara av egen tillverkning.

Givet att den Olof Tjerneld som jag berättade om inledningsvis är rätt person så är 1955 det år företagets grundare dör. Vid ungefär den här tiden verkar det också som om den egna radiotillverkningen avvecklas. Säsongen 1955-56 kommer de första modellerna med FM och de är alla baserade på ett och samma Centrumchassie. Några äldre typer kvarstår, men de fasas ut under kommande säsonger och då kommer ännu ett par Centrumchassier med FM. I utbudet ingår också några modeller från Champion och Sound, liksom ett par Scaniavox apparater. Även TV-apparater kommer på programmet 1957-58. De ska liksom Centrums TV vara baserade på chassier från tyska Nordmende.

Det ligger nära till hands att tro att ett nära samarbete mellan Tjerneld och Centrum återupptagits, men så nära är det nog inte. Centrum står nog själva i begrepp att avveckla den egna tillverkningen eller har kanske redan gjort det så att Tjerneld bara handlar med samma producent som Centrum. Omkring 1961 så är det istället Luxorchassie i åtminstone en Tjerneld apparat, men jag vet inte hur länge företaget fortlevde och ifall det avvecklades genom konkurs eller under mer kontrollerade former. Gissningsvis upphörde Tjerneld som radiomärke i början av 60-talet - i bytesprislistor är i alla fall sista noterade säsongen 1961-62 - men då hade de ändå upphört att existera som radiofabrik sedan mitten av 50- talet. Fastigheten på Hudiksvallsgatan 4 står dock fortfarande kvar.