Entusiaster startade Uddevalla rundradiostation Ingenjören Valdemar Lindahl iakttog med spänd förväntan hur radiorörens glödtrådar i radiosändaren efter hand blev allt varmare och snart lyste upp den lilla radiostudion med ett svagt sken. Så var det dags att slå om kontakten för utsändning.

En röd lampa på väggen tändes. Nu var det hallåmannen Svanbergs tur och med högtidlig ansats läste han från sitt papper: ”Hallå, hallå, utsändning från Uddevalla rundradio.”

Så kan det kanske ha gått till sommaren 1926 när provsändningarna inleddes från den lilla radiostationsbyggnaden på Brattska ängen, eller det som idag kallas Kampenhov.

På den här tiden var det inte lätt för gemene man att avlyssna de utländska sändningarna från t ex Marconi House i London, Eiffeltornet i Paris eller Königswusterhausen i Tyskland . Det krävdes en bra rörmottagare och en lång och högt placerad mottagarantenn. De svaga radiosignalerna varierade ofta starkt i styrka och dränktes lätt i sprakanden och brus.

I Uddevalla måste stationsskrivaren Johan A. Hjelm i augusti 1923 betala en avgift på hela 40 Kr för det särskilda tillståndet från Kunglig Majestät för att få ha radio i hemmet. Händelsen var dessutom så märkvärdig att en notis infördes i tidningen i Bohusläningen. Stort radiointresse

Förväntningarna på det nya radiomediet var stora. I Uddevalla anordnade Bohusläningen radiodemonstrationer, s.k. rundgnistaftnar i biografen Frideborg under våren 1923. Med hjältemodig insats av en frivillig, sotaren Iglund, lyckades man spänna upp en antenn mellan klocktornet och tändsticksfabrikens skorsten.

Desvärre blev de första försöken att avlyssna England, Frankrike och Tyskland en besvikelse. Förutom telegrafisignaler hörde man mest hur fartygen utmed kusten anropade Göteborg. Man experimenterade också med en lokal utsändning från biografen Grand, och denna hördes desto bättre. Radiointresset blev i början en ny sorts folkrörelse. Uddevalla radioklubb bildades efter flera möten i Margaretegärdeskolan. Man höll föredrag och ordnade nya demonstrationer. För att kunna lyssna på radio med de enkla och billiga kristallmottagarna behövdes en lokal radiostation. Genom den kunde riksprogrammen återutsändas genom överföring från det vanliga telefonnätet.

I Uddevalla var det entusiasterna kapten Humble, Ingenjör Lindahl, magister Strömberg och elektriker Svensson m fl som förverkligade planerna på en lokal radiosändare. En insamling resulterade i ett kapital på 11000 kr och föreningen Uddevalla rundradiostation U.P.A. bildades för genomförandet. Landshövdingen deltog vid den högtidliga invigningen den 8 november 1926. Två 25 m höga trämaster hade rests och en 36 m lång 4-dubbel T-antenn med flat topp hade hängts upp däremellan. Sändaren, av märket Western Electric, var på 50 watt och hade köpts från en firma i Oslo. Den lilla radiostationen liknade nog mest en kolonistuga, men en kompletterande studio inreddes snart i den intilliggande småskolan.

Riksprogrammet, som överfördes via Göteborg, fungerade inte alltid på bästa sätt. Ibland avbröts sändningen lite för tidigt på kvällen, även om det råkade vara mitt i en jazzlåt.

Efter 1927 avslutades utsändningen med anropet: ”Sveriges rundradio, Uddevalla - Motala”. Ibland hände det att god natt-hälsningen ersattes av ett något sluddrigt ”nassinassi” samtidigt som man i bakgrunden uppfattade något om triss i damer och fyrtal i kungar.

Radiohuset finns kvar. Den lilla radiohuset ersattes 1930 av en större och modernare radiostationsbyggnad. Man hade lyckats engagera många givmilda sponsorer som t ex Tändsticksfabriken, Kasens tegelbruk, regementet, stadens tre järnaffärer och elektricitetsverket. Bidrog gjorde även välkända Uddevallaprofiler som grosshandlare Ludvig Hansson och fru direktör Kullgren.

Den gamla stationen fick ödet att en tid tjänstgöra som fågelhus i Hasselbacken. En kuriositet är att byggnaden ännu finns kvar och kan beskådas på cementgjuteriets tomt på Havskuren strax norr om stadsdelen Dalaberg.