Hem Information Områden Gåvor Butik Nätverk Syfte Historik Medlemssidan Styrelse Stiftelse

Audionen Nr 4, 2003
Redaktion, Styrelsen
Från redaktören
Från styrelsen
Stipendieutlysning
Besökstatistik
Möteskalender
Tysklandsresan
Ny gnistbok
Forum för samlare
Svarta radion i Kongo
Bilder i Audionen
RAF signalspaning
Stiftelsen
Radiomuseet
 
Andra nummer av Audionen

FORUM FÖR SAMLARE

TACK!!!!!….
för responsen på mitt upprop om gamla böcker som funnits i radiohytterna till sjöss. Tack Ralph Ahlqvist, tack Sture Anzén, tack Philip Lennervald och tack John E. Persson.
Vi kan ta emot ännu fler böcker om det är någon som har några kvar.

Lars Kålland
KUSTRADIO

Udda mottagarkopplingar
Summadynen

För en tid sedan beskrev vi synkrodynen, en koppling där oscillatorfrekvensen var lika med signalfrekvensen. Summadynen är en variant av superheterodynen där man i stället för skillnadsfrekvensen, tar ut summan av oscillator- och signalfrekvensen till mellanfrekvens.

För att uppnå detta, krävs att man har två gagnkopplade - frekvenslinjära vridkondensatorer, som går åt motsatt håll. Mellanfrekvensen måste ligga över det valda frekvensområdet.


Induktiv avstämning är ett intressant alternativ till de frekvenslinjära vridkondensatorerna.

Förtjänsten med kopplingen ligger i enkelheten i kretsarna. Inga paddingkondensatorer för att hålla mellanfrekvensen rätt. Kopplingen torde göra sig bäst i en dubbelsuper. Kopplingen beskrevs i Populär Radio nr 12, 1949. Finns erfarenheter av denna koppling bland medlemskåren, vill vi gärna ta del!

Vem minns Radioobservatoriet på Råö?

Det var på 50-talet, kanske 1954. Svensk elektronik och rymdradioobservation tillhörde de världsledande. Vi hade nyligen hämtat tyska Wyrtsburgantenner (stora radarparaboler) från Norge till Råö med byscha undertill, där alla möjliga elektronikbyggen provades.

Professor Wallman hade kommit på ett sätt att koppla ihop förstärkare (rör) så att extremt små signaler kunde studeras någorlunda ostörda av brus. (.. vilket alltid är svårigheten. Wallmans idéer står sig fortfarande trots att det inte är rör längre.)

Något tiotal personer under professor Olof Rydbecks ledning (Chalmers vågutbredning) använde parabolen och förstärkaren bl a till att studera bruset från solen på 21 cm våglängd. (Den som bäst tar sig igenom vår atmosfär.)

Dessa forskare passerade av och till denna byscha och instruerade omkopplingar och förbättringar. Signaler mättes och registrerades på fotoremsor. Jag var en gröngöling då, men elektronik-, fotointresserad och lödkunnig och gjorde kanske en viss nytta - när jag inte störde med dumma frågor.

En liten kul händelse:

En rytmisk variation upptäcktes i solbruset. Stor uppståndelse och många pannor lades i djupa veck under lång tid. Rytmen följde dygn och veckor, men kunde inte helt/alls förklaras av jordens rotation och upphörde dessutom ibland under någon vecka. Stort mysterium - tills ... någon inte fullt så initierad person, dock inte jag, föreslog: Vad sägs om stenkrossen i Vallda? Ridå! Det stämde precis och avhjälptes någorlunda med ett ganska komplicerat filter i kraftmatningen.

Ingemar Ahlenius

En elektronikveteran som en gång pysslat i byschan under Wyrtsburgantennen.

-----

Vi vill gärna höra från fler som var med på Råö. Skriv och berätta!

redaktionen

Senast ändrad 2003-11-05    

Hem Information Områden Gåvor Butik Nätverk Syfte Historik Medlemssidan Styrelse Stiftelse