Radiotillverkare i Helsingborg.

Jakten på gamla radiotillverkare tar oss den här gången ner till Skåne och närmare bestämt till Helsingborg. Här finner vi åtminstone två firmor som blev stora nog att sälja sina produkter även utanför skåneregionen. Den äldsta existerar faktiskt än idag. Jag syftar då på Svenska Elektromekaniska Industri AB grundat 1923 och sedermera känt som Elektromekano. Chefskonstruktören inom radioavdelningen ska från början ha varit en Th. Johansson, men han lämnade firman 1928 för att försöka sig på egen radioproduktion av sina ”SHT” mottagare som han ska ha sålt på Gotlandsgatan 19. Hans försäljning måste ha varit i högsta grad lokal och troligen var åtminstone verksamheten med radiotillverkning mycket kortlivad. Elektromekanos verksamhet var dock allt annat än lokal. Tidigarenämnda år, 1928, hade firman nämligen kontor även i Stockholm, Göteborg, Malmö, Karlstad, Örebro, Nässjö och Växjö samt i finska Helsingfors.

Redan från början verkar de ha gått in för en radiotillverkning, där tonvikten låg mest på delar till grossister och självbyggare. Man var antagligen störst i Sverige med försäljning av så kallade honeycomb–spolar under 20-talet. Färdiga apparater av olika slag fanns dock också i programmet och även en högtalare som hette ”lejon”. Från ett till tre rör verkar vara standard. Någon satsning på stora lyxmottagare med många rör tycks inte ha förekommit hos Elektromekano, åtminstone inte vad jag har kunnat se reklam för i annonser. Deras mest kända produkt är förmodligen kristallmottagaren ”Motalaren” som kom 1927. Radiotillverkningen upphörde ganska tidigt, kanske redan före 1930, men företaget levde kvar och tillverkade främst motorer och koppartråd vilket väl egentligen var deras huvudsakliga produkter. Såvitt jag förstår är det ursprungliga Elektromekano numera en del av ABB.

Så kommer vi till det andra Helsingborgsföretaget inom radiobranschen. H. C. Augustin benämns det till en början, sannolikt efter dess grundare, men senare AB Concentra. Båda firmanamnen verkar förekomma parallellt under lång tid. Jag känner tyvärr inte till när det grundades och på internet finns inget att komma med om H. C. Augustin, så jag får väl nöja mig med att konstatera att de första annonserna från företaget återfinns i tidningen Radio Amatören i september 1925. Kanske rentav ett par månader tidigare, då jag saknar några enstaka nummer från perioden. Annonsen handlar om Ultra-radiorör som H. C. Augustin är svensk generalrepresentant för. Rören tillverkades av en firma i Berlin och verkar ha varit förhållandevis strömsnåla för tiden. De var gasfyllda och hade en glödspänning på ca 1,5 Volt.

Att ett alldeles nystartat företag skulle ha fått sverigeagenturen för en tysk rörtillverkare måste väl anses som mindre troligt, men radio var ju ett förhållandevis nytt område under 20-talet, så fullkomligt uteslutet är det inte. Jag skulle ändå tro att H. C. Augustin startade före 1925 med någon slags grossistverksamhet, som inte heller måste ha varit knuten till enbart radioområdet, men det är en ren spekulation från min sida. Hur som helst så kan man i januarinumret av Radio Amatören 1926 se en annons från Augustin där även bl. a. Körting och Schaleco-produkter nu ingår i sortimentet utöver Ultra-rören. Företaget återkommer som annonsör i varje nummer av tidskriften härefter och nästan alltid på hela bakpärmens insida. Man listar representanter i Stockholm och Göteborg och säljer utöver olika tysktillverkade radiokomponenter också häften med kopplingsschemor och rörteori mm. Företagsnamnet Concentra verkar dyka upp första gången under 1929, men i regel står också H. C. Augustin någonstans i samma annons, så man kan väl anta att det handlar om att behålla goodwill och överföra den på det nya aktiebolaget.

Det är nu dags för en parallell till artikeln om Miko radio i förra Audionen. Ägaren till Vasa koncernen, Gunnar Ohlsson, som också kontrollerade Miko, valde ju att starta en egen radiotidning med namnet Svensk Radio Revy. Kanske hade man Augustins Concentra som förebild. Saken är nämligen den att i oktober 1929 utkom första numret av månadstidskriften Radio Teknisk Revy och utgivare var H. C. Augustin, Hälsingborg. Tidningarna trycktes hos Hälsingborgs Litografiska Aktiebolag och redaktionen bestod av ingenjör Eric Andersén, Berlin och ingenjör Alf Krumlinde, Helsingborg. Det första numret innehåller annonser från några välkända firmor som Telefunken och Luxor, liksom från ett antal tyska firmor som annonserar under eget namn. Påfallande är dock hur många av annonserna som har Concentra som avsändare.

Det är väl i sig inte anmärkningsvärt att första numret inte gynnas av så många utomstående annonsörer. Det syns också i första numren av Populär Radio, som ju startade samma år, att det är lite trögt med annonserna i början. När Populär Radio dock så småningom tycks vinna annonsörernas förtroende så går Radio Teknisk Revy snarast den motsatta vägen. Från att ha haft annonser från flera oberoende såväl svenska som tyska radio- och komponenttillverkare i tidningen kommer man efter bara några månader till ett läge där praktiskt taget all annonsering görs av utgivaren själv genom företaget Concentra. Så fortsätter det under åren utan att man låtsas om något i redaktionell text eller någonstans överhuvudtaget så vitt jag förstår.

Tidningen utkommer åtminstone fram till hösten 1933, men möjligen även under 1934 och kanske rent av en bit in på 1935. Själv äger jag tyvärr inget nummer efter oktober 1933 och jag saknar några dessförinnan också. Trots att det är oktobernumret så har det fått nr3 och det tyder på att tidningen kanske bara kom ut kvartalsvis under 1933, medan den tidigare var en månadstidskrift. Tidigt förekommer förstås olika radiorelaterade byggprojekt för tidningens läsare, men några egna färdiga radioapparater verkar inte H. C. Augustin ha haft på programmet förrän ”Concentra Lokal” lanseras i januari 1930. Det är en nätansluten likströmsmottagare med inbyggd högtalare. Egentligen är det nog bara en kristallmottagare med ett förstärkarsteg. I februari kommer den även i en växelströmsversion. Samtidigt med lokalmottagaren annonseras också en radiogrammofon i golvmodell och den så kallade ”Konsertofonen”, som är en möbel med dubbla skivspelare och slutförstärkare, men utan radiomottagare.

Konsertofonen bestod av allt att döma av sammansatta färdigköpta delar i en möbel som möjligen var av egen tillverkning. Förstärkaren var troligen från tyska Körting och av lite olika storlek beroende på typ. De mer avancerade radiokonstruktionerna för hembyggare i tidningen är i allmänhet Schaleco byggsatser från Tyskland. Det dröjer faktiskt till september 1932 innan man presenterar någon ny radio av helt egen tillverkning. Då ser för första gången Augustins eget radiomärke Elton dagens ljus. Apparaten är en nätansluten, rak, 3- rörsmottagare med inbyggd elektrodynamisk högtalare. Lådan är av så kallad katedralmodell och apparaten finns i både växel- och likströmsutförande.

Den presenteras utförligt i redaktionell text i oktober numret av Radio Teknisk Revy. Lovorden är så oblygt lyriska att det hela nästan ger en lite besk smak i munnen när man betänker att redaktör och radiokonstruktör är om inte samma person så i alla fall anställda i samma firma. Typbeteckning är 23 och den saluförs i både växel- och likströmsversion. I min egen samling har jag växelströmmaren V 23. Senare under 1932 eller i början av 1933 ska också typ 12, som är en liten tvårörsmottagare, ha lanserats.

Ingen av dessa första modeller från Elton står upptagna i Philips-häftet: ”Vilka rör till min radio?”. För säsongen 1933-34 kommer dock mycket nyheter, men typbeteckningarna 23 och 12 återanvänds trots att apparaterna skiljer sig åt en del från föregående år. Detta kan vara förklaringen till att de ”glömts bort” av Philips då hela den nya serien för 1934 finns med. Elton V 23 får nu tillnamnet Europa och tillverkas endast för växelström. Nya rörtyper kommer till användning och möjlighet till kortvågsmottagning införs. Typ 12 får tillnamnet Ideal, men torde i övrigt inte ha genomgått några större förändringar. En trerörs, rak budgetmodell med beteckningen 13 och tillnamnet Öresund är en av nyheterna. Två superheterodyner är också rätt anmärkningsvärda nyheter från en så liten tillverkare vid den här tiden. Den lilla är fyrarörsapparaten 244, Imperator, som byggs både för växel- och likström, medan den stora har sex rör, kallas 347, Atlantic, och endast görs för växelströmsnät. Båda har tre våglängdsområden och Atlantic har ”silent tuning” samt avstämningsindikator i form av ett visarinstrument.

Ytterligare två modeller utlovas till senare på säsongen. Typ 130, Universal, som ska vara en bärbar, nätansluten allströmsapparat med kortvågsområde. Uppgift om rörantal saknas, men den förväntas ha ett aperiodiskt högfrekvenssteg och vara av små behändiga dimensioner. Typ 34, Excello, ska vara en fyrarörs, trekretsmottagare, med stationsnamnen utsatta på skalan. Ingen av de utlovade apparaterna finns dock med i det tidigarenämnda Philipshäftet. Det troligaste är nog att de aldrig byggdes, men möjligheten finns att de försågs med amerikanska- eller Marconirör, som inte Philips hade motsvarigheter till och att de därför inte togs med.

Säsongen därpå har jag inga tidningsuppgifter eller liknande på specifikationerna, men återigen enligt Philipshäftet kan jag konstatera att följande modeller byggdes: Typ 120, som fanns i både V och L version, med två rör plus likriktare respektive motståndsrör. Mycket talar för att den är en uppgraderad variant av den tidigare typ 12, i synnerhet som nästa typ heter 130 och har tre rör och likriktare vilket gott kunde motsvara fjolårets typ 13. Följaktligen finns också en typ 230 V som möjlig efterföljare till V 23. Den sista apparaten typ 330 A bryter mönstret, men är möjligen en parallell till allströms-mottagaren 130, som de tänkte bygga säsongen innan. Den kunde ju inte gärna få heta 130 då numret så att säga blivit upptaget.

Hur det gick för företaget under den här tiden framgår ju tyvärr inte av de källor jag har tillgång till. Lite anmärkningsvärt är väl ändå att ett företag som ena året bland annat byggde en sexrörssuper inte kan prestera något märkvärdigare än en rak fyrarörs allströmsapparat året därpå. Av allt att döma så tar det också slut här. Jag har funnit en uppgift om dokument som ska ha funnits i företaget Hefomas ägo. Hefoma står för Helsingborgs Fotografiska Magasin och detta var en affär som även sålde radio. I Skånes Näringslivsarkiv finns dokument från Hefoma och där finns uppgifter om ett avtal med ”Fabriks AB Elton Radios konkursbo” samt ”Kostnadsberäkningar rörande tillverkning av Elton-mottagare”. Jag har inte varit i tillfälle att kunna granska själva dokumenten, utan är bara medveten om deras existens. De är båda inskrivna under 1935, men närmare datering än så ges inte.

En sista modell noterad för säsongen 1935-36 finns i Philipshäftet. Den heter typ 31 och är av allt att döma en enkel trerörs batterimottagare. Om det är Concentra eller Hefoma som står bakom tillverkningen är för mig okänt. Om Elton Radio och Concentra var ett och samma företag vet jag heller inte. Möjligen gick Concentra och H. C. Augustin helskinnade ur konkursen om Elton var ett dotterbolag, men det är tveksamt och oavsett så upphörde radioproduktionen i Helsingborg nog i och med detta.

Produktionen av Elton apparater var antagligen ganska liten och det de föll på, liksom så många andra små radiotillverkare, var nog främst svårigheten att hitta återförsäljare. Detta och kraven på licensering från patentkonsortiet var förmodligen de största hindren för en radiotillverkare under 30-talet. Elton ska ha haft egen snickerifabrik som byggde lådorna och det står i ett tidningsnummer att specialutföranden kunde tillhandahållas så troligen kan unika apparater, åtminstone vad gäller det yttre, ha gjorts. Sen ska väl sägas att de serietillverkade Eltonmottagarna i sig är så sällsynta att det av några typer, mig veterligt, inte finns några kända, påträffade exemplar.

Concentra radiogrammofoner “Elektromekano Hälsingborg” tydligt ingraverat på ratten.