Hem Information Områden Gåvor Butik Nätverk Syfte Historik Medlemssidan Styrelse Stiftelse

Audionen Nr 2, 2007
Framsida
Idéer som förblev idéer
Tips inför sommaren
Vårt forum
Hur man skapar sin egen radiomiljö
Radiohistoria
 
endast för medlemmar
 
Andra nummer av Audionen

Hur man skapar sin egen gamla radiomiljö

eller vad man kan göra med gamla tomma radiolådor.

Ingemar Arvidsson berättade i förra numret vad han gjort av sin fars gamla radiolåda. Så då får väl också jag förtälja vad jag har åstadkommit i den vägen!

Denna vackra Stern&Sternmottagare från trettiotalet blev stående någon gång på femtiotalet efter att apparaten inte ansågs värd att reparera. Innehållet försvann - tråkigt! Men lådan blev av någon anledning kvar.

En klockradio, vars display givit upp och en högtalare från någon annan skrotad apparat monterades in.

Den pryder sin plats - och gör sin tjänst i en torpstuga i Västergötland, där man sökt bevara den gamla miljön. Och då stugan saknar elektricitet, fick det bli batteridrift. Och visst känns det trevligare att lyssna till denna än att ställa fram något plastigt modernt för att lyssna till radio!

Även här rör det sig om en uttjänt klockradio. Denna låda, från en AGA, befanns övergiven efter en loppmarknad och var på väg till tippen. En omtänksam själ tänkte på mig, och den blev stående i en skrubb tills också jag skaffade mig ett torp. Den tjänar som ”köksradio” där.

Om än i denna stuga finnes elektricitet, valde jag för enkelhets skull att driva den med batteri. Två seriekopplade platta 4,5-volts ficklampsbatterier räcker gott och väl en säsong. Den lilla integrerade radiokretsen ger i den stora högtalaren ett förvånansvärt bra ljud.

Denna mottagare hade, som var ganska vanligt på den tiden, en rund celluloidskiva bakom skalfönstret. En ”vidbränd” CD fick göra tjänst här, kopplad via en axel till vridkondensatorn. Lite mekaniskt pyssel blev det på båda dessa, men inga konstigheter för övrigt. Hela tanken var ju att kunna lyssna till radio utan att störa en avkopplande ”teknikfri” miljö mer än nödvändigt.

Krister Ljungqvist