VÅRT FORUM

är tänkt att vara ett forum för frågor och svar mellan oss medlemmar. Annonser och efterlysningar av samlar- och amatörkaraktär har också sin plats här.

Säljes

Radiosamling c:a 75 st 1940–1970. De flesta är medelstora vanliga bordsradio från 40-talet, några från 50-talet samt ett knippe transistorradio och några resegrammofoner fr. 60-talet.

Även några sv/v TV (bl.a. en snygg Telefunken golvmodell) fr. 50-talet. Allt orört = att renoveras.

Intresserad? Ring Per Thuresson
031-22 88 85 (ev. telefonsvarare)

Konverter för äldre UKVmottagare

Se här en liten enkel konverter för att möjliggöra mottagning av UKV-sändare i området 100- 108 MHz, om detta inte går på en befintlig radiomottagare. Äldre rörradiomottagares UKV-band brukar tryta på 100 MHz.

En prototyp har byggts på Radiomuseet på en pappskiva (!) med delar som finns där. Oscillatorn är kristallstyrd, det blir okänsligt för omgivningens påverkan, till skillnad från en LC-oscillator. En kollektorjordad trepunktskoppling har valts - den drar igång de flesta kristaller. Blandaren är uppbyggd kring transistorn T1, basförspänningen är så vald att T1 knappt drar någon ström alls när oscillatorn ej arbetar. Den additiva blandning det här är fråga om fungerar inte med en rak karakteristik. Karakteristiken bör vara kvadratisk enligt EIA:s Radiohandbok, eller i vart fall kraftigt olinjär (krökt). Inkommande signal tas in på emittern, det är lågohmigt där, och antennen på ingången är en kvarts vågälngd vid 104 MHz.

Drosseln i kollektorkretsen är lindad på ett halv-wattsmotstånd, värde minst 100 kohm. Trådens längd är 81 cm = en kvarts våglängd vid 93 MHz. På museet finns 0.40 mm tråd, som heter EBEEK (emaljerad och enkelt bomullsomspunnen). Motståndet på 4,7 kohom, avkopplat med 2 nF (2000 pF) håller ner kollektorspänningen för att hålla ner bruset. Inget brustillskott kunde observeras då konvertern provkördes.

I schemat är angivet de komponentvärden, som fanns närmast till hands på museet och som använts i prototypen. Alla motstånd är halvwatts motstånd, alla kondensatorer är keramiska utom 33nF-kondensatorn, som är styrol. I prototypen valdes en kristall på 8440 kHz (8.44 MHz), enär det fanns flera av dem.

Prov gjordes mot en transistorradio, Grundig Ocean Boy, som ställdes in på 93,45 MHz. Konvertern anslöts till sprötantennen och startades. P4 gick in direkt. 101,9 MHz–8,44=93,46 MHz. Konvertern kopplades bort och radion kunde förflyttas 1–2 meter från konvertern innan P4 föll ur.

Som kristallfrekvens kan man välja 10 MHz (Elfa 74-505-05) eller 12 MHz (Elfa 74-506-04), om det ej finns liknande på museet. Även Tema Elektronik på Nordostpassagen i Göteborg lär ha ett bra kristallsortiment. Konvertern flyttar alltså ned frekvensen med ett belopp lika med kristallfrekvensen.

Kollisioner kan uppkomma med:
1. Överton från kristallen:
     a. 90MHZ och 100MHz vid 10MHz kristall.
     b. 96MHz vid 12 MHz kristall.
2. Annan station på den frekvens, vartill konvertering sker. Till exempel kan 12 MHz kristall ge problem vid mottagning av P4 i Kungsbacka (101,3 MHz). Välj då 10 MHz.

Vill man kan man koppla så här i oscillatorn:

Till sist: man torde inte behöva koppla in och ur konvertern till radion - det skall räcka med att slå ifrån brytaren S1, så går radion som förut. Strömförbrukningen är blygsamma 1,8 mA - ett 4,5 volts ficklampsbatteri (3R12) bör räcka länge.