En liten uppsats om
trådradio.
Realskoletiden var en tid då intressen och
inriktning prövades. Radio kom med bland intressena.
Jag hade redan en nödtorftig kännedom
om amatörradio vid realskolans slut. I gymnasiet,
som blev av tekniska sorten, krävdes
sommarpraktik. Jag togs om hand vid Televerket,
som hade ett förråd i västra delen av Växjö,
som också var utgångspunkt för reparatörer och
linjearbetare. Arbetsområdet var Kronobergs
län.
Som praktikant arbetade man ihop med linjearbetare
och reparatörer, och fick på det viset
känna på den telemateriel som användes.
Automatiseringen var nyligen genomförd i
Växjöområdet och den modernaste telefonapparaten
var BC 560 med sina avrundade svarta
höljen, men mest förekom, nog BC 330, den
kantiga svarta.
I stugorna satte vi upp trådradiofilter och
trådradiouttag, filtret kopplat på telefonlinjen
och uttaget anslutet till radion. Uttaget hade en
smal och en bred flatstiftspol, och de var märkta
”antenn” och ”jord” respektive. Inne i uttaget
satt det en liten transformator, men det fanns
inget som krävde, att just ena polen skulle vara
ansluten till just antenn, eller till jord.
Filtret, i sitt gulvita plasthölje, särade på den
långvågiga radiosignalen och den analoga
telefonsignalen med sin 110 volts ringsignal. Det
var faktiskt så, att ingen radiosignal kunde nå
telefonen, när det filtret var inkopplat, åtminstone
inte via telefontrådarna.
I den finstilta villkorstexten i telefonkatalogen
stod det bl.a. att man inte fick ”vidröra nedfallen
ledning eller tråd”.
En dryg vecka efter ett kraftigt åskväder kom
vi till ett hus på landet, där vardagsrummets golv
hade ett finfördelat trådradiofilter, ett trådradiouttag
och delar av ett telefonjack utspritt över
sig, Den pålästa mor i huset hade inte vågat sopa
ihop skräpet efter åsksmällen, detta just pga.
villkorstexten. Vi bytte ut alltsammans, det hade
varit bra kraft i den sekundära åsksmällen.
Utsändningen av trådradion gjordes från speciella
förstärkare på telefonstationen, och jag
minns att slutförstärkarrören var 807, som jag
redan då fått en viss vördnad för i amatörradiosammanhang.
Den på detta sätt erhållna
långvågiga signalen matades ut på en tilläggsskena
som satt under jacklisten på korskopplingen
i telefonstationen. För varje
abonnentlinje fanns där en utjack och en injack.
Hade en abonnent beställt trådradio satte man i
ett L-format filter, som via jackarna matade samman
telefonen och långvågssignalen ut till abonnenten.
Filtret fanns i olika utföranden för att
anpassa till linjernas dämpning, Det var minsann
inte särskilt brett utrymme för filtren, och
de var nog goda exponenter för dåtidens ”miniatyrisering”.
Någon mätning av signalens nivå
hos abonnenten minns jag inte att det gjordes,
utan det var bara att sätta ihop och sätta igång.
Under praktiken minns jag, att trådradion
byggdes ut, så att två olika program kunde tas
emot på abonnentens långvågsmottagare. Då
hände det ibland, att nivåerna på de två programmen
blev påfallande olika, något som kunde leda
till klagomål.
Ett byte av filtret i korskopplingen och en
översyn av installationen brukade oftast leda till
att den klagande blev nöjd.
Emellertid dök flytande piratradiostationer
upp både i Östersjön och utanför Malmö, och
experimentsändningar på FM permanentades
och en avsevärt högre återgivningskvalitet nåddes,
men då inte per trådradio. Så småningom
kom jag att arbeta med sådana sändare, men det
är en annan historia.
Principskiss över trådradioanläggning
Harald Löfhede
|