En dröm som gick i uppfyllelse.

Mina första försök med att spela in ljud gjorde jag med en trådspelare. Vad jag minns så var ljudet inte alls dåligt, men OJ vad tråden kunde trassla till sej om man var oförsiktig! Därför flyttade jag snabbt över mitt intresse till magnetband och jag lyckades övertala mina föräldrar att köpa en Luxor (om jag minns rätt) bandspelare omkring 1960. Sedan passerade en rad olika fabrikat revy, tills jag fann en Philips som nu finns på Radiomuseet. Den hade fyra hastigheter mono, men kunde kompletteras med en stereotillsats.

1966 blev jag förälskad, ja inte i någon tjej utan i en Grundig TK6 portabel bandspelare. Den kostade naturligtvis mycket mer än jag hade råd till, men jag vet att jag flera gånger besökte olika radiofirmor bara för att titta på underverket.

Trettio år senare var jag på en loppmarknad, jag kom så tidigt att det bara var utställarna som fick köpa av varandra. Men vi andra fick gå runt och titta på vad som bjöds. I ett stånd fanns en Grundig TK6. Jag kunde bara hoppas att ingen skulle köpa den innan vi i allmänheten fick börja handla. Men jag kunde gå hem med mitt fynd en stund senare. Tyvärr så hade förre ägaren lämnat dåliga batterier i apparaten och dessa hade läckt, så mycket var sönderfrätt. Det blev att plocka sönder allt som gick att skilja åt och rengöra alla plåtdetaljer i citronsyrabad. Nåja, det tog flera månader, men vilken känsla den kväll (natt) när jag kunde stoppa kontakten i väggen och apparaten fungerade! Det gör den fortfarande, tyvärr väsnas motorn och alla gummidetaljer har blivit hårda så matningen är inte perfekt, men att lyssna på ett Beatlesband i mono, det gör man allra bäst på en Grundig TK6.