FÖRSTA HELT DIGITALA RADIOHUSET

Nyligen invigdes det nybyggda radiohuset för Sveriges Radio Skaraborg, P4 i Skövde.

Därmed inledes en ny epok inom programdistribution. Allt är helt digitalt ända fram till sändaren.

Den tekniska utrustning man haft tidigare, ca 25 år gammal, började bli sliten. Man satsade på ett helt nytt system. Tillsammans med det schweitsiska företaget Mandozzi, har Sveriges Radio utvecklat ett helt digitalt studio-och programdistributionssystem.

Från tolv arbetsplatser, så kallade mixerytor, kan man sända hela eller delar av program.

Sex av mixerytorna är inrymda i ljudisolerade studior, de övriga finns ute på arbetsplatserna i redaktionen. Allt som krävs för att sköta en sändning, inryms i ett par enheter, inte större än att de får plats i ena hörnet på ett vanligt skrivbord.

Då en "hallåman" (en gammal fin titel, som inte hörs så ofta numera) med hjälp av sin egen mixeryta kan klara det allra mesta, (varje mixeryta har tillgång till 1024 olika ljukanaler) krävs alltmera sällan teknikerns hjälp. Vid mera komplicerade sändningar, då ett flertal yttre förbindelser, exempelvis vid idrottsprogram, då olika platser världen över skall kontaktas, får dock teknikern sätta sig "bakom glasrutan".

Det får aldrig bli tyst i radion, är en devis varje sändningsmedarbetare tidigt får lära sig. Eftersom man, väl inne i studion, och programmet är "i luften", inte har någon annan än sig själv att lita till, gäller det att ha allt, inte minst sig själv under kontroll! Det digitala systemet medger dock, att varje mixeryta kan ha intern kontakt med vilken som helst av de andra.

På sin bildskärm, med hjälp av mus och tangentbord, kan hallåmannen ta fram alla i datorn lagrade ljud, såväl som han kan spela in och redigera det som skall med i sändning. - Ett musklick och jingeln går ut! Undantaget är musik, som än så länge spelas via vanliga CD-spelare. Några vinylskivor finns inte på stationen. Det är bara via Sveriges Radios grammofonarkiv i Stockholm, man kan få en gammal LP levererad - inom 30 sekunder. - Stenkakor (78-varvs) lär ta något längre tid! Allt levereras via digital ledning till lokalradiostationen.

I den gamla, analoga tekniken var det inte svårare än så. Man lägger ihop trådarna, så blir det mono! Detta visade sig vara betydligt svårare i ett helt digitalt system. Mandozzi's tekniker fick en del merarbete med att implementera den funktionen i datorprogrammen.

Då all kommunikation mellan mixerytorna sker digitalt, krävs endast en optisk kabel för förbindelsen med centralväxeln. Detta innebär, att en flyttning av studioutrustning, som tidigare krävde månader av förberedelse och arbete, nu kan utföras samma dag som idén kommer upp.

Centralväxeln består av elva datorer, som sköter behandling och mixning av allt ljud.

Till det hela hör naturligtvis ett "vanligt" datornätverk. Varje mixeryta har sin egen dator med bildskärm, tangentbord och mus. Då en dator vanligtvis inte är ljudlös, har samtliga datorer placerats i centralväxelrummet, och en buffertenhet sköter förbindelsen mellan mus, tangentbord och skärm till varje mixeryta.

Förbindelsen med yttervärlden, dvs Terracoms sändarstationer och de andra Sveriges radios stationer finnes också här. Samtliga numera digitala. Reservförbindelser upprättas via satellit.

Den gamla vanliga kortvågssändaren, som bäres på ryggen, används då så är tillämpligt. I de fall man inte har någon radioförbindelse, där telefonen tidigare var enda verktyget, och den därmed följande skrala ljudkvalitén, tillämpas idag allt oftare ISDN. (En teknik att sända data i hög hastighet över telefonledningar). Reportern behöver bara nå en telefonledning, så har han reportaget i hamn med full kvalitet.

Man har tänkt sig, att samtliga lokala kanaler skall utformas i likhet med SR Skaraborg. På så sätt skapas möjligheter att sammanknyta alla kanaler till ett enda stort virtuellt radiohus, där resurser kan utnyttjas varhelst de befinner sig.

"Den trådlösa telefonien kommer snart att sätta en talare i stånd att nå ett auditorium spritt över hela den civiliserade världen."

J.A. Flemming, 1924.
radiorörets upfinnare.

Reportagage: Krister Ljungqvist