Det finns en principiell skillnad mellan offentligt ägda museer och historiska samlingar som drivs på förenings-och/eller ideell basis. Dennna skillnad - förutom driftsformen - innebär två olika förhållningssätt till det historiska materialet och dessa förhållningssätt kompletterar varandra ypperligt:

Den offentligt ägda samlingens förhållningssätt innebär ”frusen tid”: all användning upphör, all fortsatt förslitning avbryts, materialets nedbrytningsprocesser saktas ner så långt det är möjligt och föremålets kunskapsinnehav bevaras och sparas.

Den ideellt drivna samlingen gör på precis motsatt sätt: man iståndsätter föremål, visar historien i drift och återskapar upplevelser från det förflutna.

För Radiomuseets del innebär detta en viss komplikation eftersom vissa föremål i museet tillhör en offentligt ägd samling, nämligen Göteborgs Stadsmuseum, och vissa föremål ägs av Radiomuseet. Detta ger i och för sig en unik möjlighet att kombinera de två förhållningssätten vid studiet av radiohistoria: Genom Radiomuseets föremål kan man t.ex. återskapa ljud, uppleva operatörens arbetssätt och -villkor och i Stadsmuseets föremål kan man göra exempelvis materialanalyser, undersöka komponenter. ( Detta gäller även så till synes ovidkommande detaljer som nätkabelns material och utseende).

För föremål i offentliga samlingar gäller därför att man aldrig reparerar, aldrig renoverar. Nyskicket, som ofta eftersträvas hos de ideella föreningarna, är historielöst. Användning ger spår av nötning som också är historia. De åtgärder som görs på offentligt ägda föremål innebär bara att man försöker hejda nedbrytningsprocesser och att de håller att visa. Det senare åstadkommes oftast genom stödkonstruktioner, där det tydligt framgår att de inte är en en del av föremålet och att de i varje läge kan tas bort. Om någon del måste bytas ut för att föremålet skall kunna ställas ut (t.ex. ett skadat stödben), sparas den som en del av föremålet.

Delar av detta förhållningssätt är mycket väl tillämpligt även på Radiomuseets eget material: byta gärna ut och sätta i drift radiohistoriskt material, men spara alltid originaldelarna. Detta skall naturligtvis inte drivas in absurdum; man skall inte behöva spara en hög med skärvor eller kross. Dessa tankegångar kan tjäna som vägledning vid arbeten i Radiomuseet och en förklaring till varför Stadsmuseets föremål ej får iordningställas på samma sätt som Radiomuseets eget material.

Barbro Ilvemo
Intendent vid Göteborgs Stadsmuseum,
Enheten för samlingar

Tidigare införd i Audionen nr 1, mars 1998

Fotnot: För närvarande finns inga av Stadsmuseets föremål på Radiomuseet. Vi hoppas dock, att någon gång i framtiden ånyo kunna låna in och visa några av dess klenoder tillsammans med våra egna föremål.