Det är under denna rubrik vi diskuterar frågor rörande gammal radioteknik, efterfrågar dokumentation etc.

I förra numret av Audionen ställde Bengt Lindberg några frågor till medlemskåren, angående en sändare han fått av ett barnbarn till den legendariske radioamatören SMUA John Fr. Karlson.

Ingemar Ahlenius har tittat på schemat, och föreslagit några kompletteringar. Han anser att kopplingen efter komplettering med rätta tillbehör och en ”driven operatör” skulle kunna ge en vacker, frekvensstabil signal även vid nyckling.

Gallerförspänningsdelarna saknas. Gissningsvis tog man gallerspänningen från ett batteri över en potentiometer på ca 30 k. Batterier borde ha valts för att eftersträva brumfrihet - och de belastas ju väldigt lite.

Oscillatorn: Gissar på en kristall emellan galler och katod - men det räcker inte. Det behövs nog en HF-drossel över katodmotståndet eventuellt med ett seriemotstånd. 50k ger nog alldeles för lite ström. Det viktiga är att få en ”vacker”, frekvensstabil och odistorderad sinussignal med hjälp av P1 och P2. Drosselns impedans bör vara > 20k vid oscillatorns frekvens. HF-drosseln brukar inte vara kritisk i denna koppling. Grundkopplingen med katoddrossel finns faktiskt ”snyggt beskriven” i Audionen Nr:4 2001på sidan 10.

Slutsteget: Eftersom det inte skall självsvänga eller gallerklippa, kräver det en utifrånmatad gallerförspänning. Detta är ett förslag (det finns många) till nyckling. Hoppas att -9V räcker till att strypa röret. (Till-frånslagsramperna bestäms av (den omärkta) kondensatorn över anslutningspinnarna.)

Visst kan man tycka att antennspolen skulle ha jordats direkt eller via en kondensator. (Undrar hur spolen ser ut d v s hur man hanterat överslagsrisken.)

Om slutsteget arbetat i CW med A-, B- eller C-klass är inte lätt att veta. Sändningsfrekvensen och rörens gallerkurvor är inte kända. Schemat med Ingemars förslag inom de streckade ramarna

Vem minns synkrodynen?

Synkrodynen hade en oscillator som synkade på bärvågen. Demoduleringen skedde alltså genom modulation med en signal av samma frek- vens som bärvågen. Den beskrevs i Populär Radio nr 2 1949. Man klarade sig med endast en avstämd krets. Två oavstämda HF-steg försåg ett tämligen normalt oscillator-blandarsteg med bärvåg - och synksignal - för att hålla oscillatorn på exakt rätt frekvens.

Måhända någon i läsekretsen har erfarenhet av denna koppling, har byggt, eller rent av innehar en sådan apparat. Berätta gärna här i Audionen!