EN GAMMAL RADIOMILJÖ
Apotekare Karlsson i sitt välordnade laboratorium i februari 1928
En välkänd gammal Göteborgsmiljö!
Ett besök hos de svenska sändaramatörernas
"GRAND OLD MAN"
Kortvågsteknikens tjusning förnimmes ej endast i de unga entusiasternas led
utan kan även fängsla mogna, ja grånade män. Detta faktum får ett slående bevis
om man på eterböljornas hav råkar fånga signalen SMUA - och det är inom parentes
sagt inte så svårt. Denna station, som äges och opereras av apotekaren John Fr.
Karlson, Apoteket Korpen, Göteborg, är mycket känd vida omkring. På grund av sin
ålder (en av de högsta inom världens stora armé av radioamatörer) och sitt
ledande och framgångsrika arbete på de korta vågorna har han fått sådana
smeknamn som "Bedstefar! av danskarna och "Grand Papa" av engelsmännen.
En titt upp i SMUA:s "radiorum", är därför en upplevelse, som vi skulle vilja
skildra för våra läsare. I ett yttre rum finner man en hel del »museiföremål»
från gångna experiment och dessutom i en särskild avbalkning, ljud- och
spänningsisolerad, en 1 000 volts motor-generator. Inne i det rymliga,
sändarerummet står framme vid fönstret den sändare, som f. n. användes, en 8o
watt kombinerad telegrafi- och har dessutom uppfattats i Syd-Australien (R 6)
och i telefonisändare. På väggen bredvid sitter en inventiös instrumentbräda med
säkringar, strömbrytare laddningsmotstånd och mätinstrument. Framför denna står
mottagarbordet med en 4-rörs kortvågssuper, en Schnell 2-rörsmottagare samt
nyckeln och loggboken.
Runt om äro väggarna dekorerade med QSL-kort från när och fjärran ordnade i
världsdelar och länder. Under de c:a fyra år SMUA varit i verksamhet ha
sammanlagt ej mindre än 1050 kort ingått.
Bord och bokhyllor med tidskrifter och litteratur, här och där en sändare för
reserv eller nya experiment fullständiga möblemanget.
I ett undangömt hörn står även en rundradiomot-tagare med högtalare uppställd
men den användes, huvudsakligen till att kontrollera att rundradiosta-tionen
slutat sända !
Den nuvarande utrustningen har emellertid haft sina föregångare. 1924 var
sändareeffekten sålunda endast 5 watt, men ökades 1925-26 till 25 watt och
slutligen 1927 till 80 watt. Ofta användes dock allt fortfarande lägre effekt,
speciellt vid telefoniförbindelserna.
Rörande de dubbelsidiga förbindelser, som uppnåtts meddelar apotekare Karlson
att dylika med Europas alla länder förekomma dagligen. Men även med amatörer i
Argentina, Uruguay, Brasilien, U.S.A.och Marocko har korrespondens förts. SMUA Brittiska Guayana.
Under dagen användes 45 m våglängd för hela Europa. Om natten når man med
denna våg inga platser på närmare håll än Syd- Europa. De Transatlantiska
förbindelserna, som bäst, erhållas vid 1-2-tiden på natten, gå på 32 m.
Har man aldrig så litet intresserat sig för radio förut, så går besökaren
från SMUA med det fasta beslutet att sälla sig till kortvågsamatörernas stora
kamratkrets. Att den första förbindelsen blir med SMUA kan man vara säker på -
han är alltid på sin post för att hjälpa och uppmuntra envar som anropar honom.
Källa: Radioamatören nr 3 mars 1928
Fotografi: Radiomuseets arkiv
|