SCANNA IN GAMLA MANUALER OCH TEKNISKA DOKUMENT

För en tid sedan diskuterades här i Audionen huruvida datorns skanner var lämplig till kopiering av gamla dokument. Vi fann att den är mycket lämplig.

Då det kan vara lite av en utmaning för ”gemene man”, trots tillgänglig utrustning, att åstadkomma godtagbara digitala kopior av ett slitet dokument, ges här några allmänna anvisningar.

Då det handlar om ritningar och tryckt eller maskinskriven text, har det visat sig att GIF-formatet är att föredraga då det ger en bättre kopia vid utskrift, med mindre bakgrundsskräp än JPEG-formatet.

JPEG utvecklades för att spara fotografier. GIF är mera ägnat åt hög kontrast och solida färgfält.

För det mesta finns det bara ren text och ritningar i våra gamla dokument. Det finns ingen anledning att använda 24 bitars färg för att återge en svartvit bild med hög kontrast. 8 bitar räcker gott.

Frestelsen att ta till ett OCR-program för att läsa in en kopia av ett maskinskrivet ark är stor. I bland lyckas det, men för det mesta är efterredigeringsarbetet alltför betungande för att det skall vara värt besväret. Men, har Du ett bra OCR-program och tålamod att redigera, så allright!

Det svåraste fallet är då man har ett gulnat eller skrynkligt papper, kanske fläckat dessutom. Konsten är att undvika att få med den oönskade informationen. I några fall har sådana original fått skannats in med full färginformation för att sedan behandlas med allt vad redigeringsprogrammet förmår, för att slutligen presenteras som en GIF.

Då och då kan man vilja visa hur dokumentet ser ut, och då gäller naturligtvis full färgrepresentation. En sådan bild skall betraktas som ett färgfoto, dvs. en illustration, icke avsedd att i detalj kunna läsas.

Detta är vad som gäller för att få en god, läslig kopia av ett gammalt dokument:

Skanna i gråskala. Gå inte över 300 dpi. Det kan räcka med mindre, man får prova sig fram. Justera kontrast och ljus så, att bakgrunden blir så vit som möjligt och texten så svart och solid som bara går att åstadkomma.

En annan metod, som kan vara att föredraga där originalet är av hygglig kvalitet, dvs. har hög kontrast och god skärpa, är att skanna som punktuppbyggd bild, ofta kallad ”line art” eller ”teckning” i skannerprogrammet. Det finns ju inte mycket av gråskaleskillnader i t.ex. ett maskinskrivet ark - och de som eventuellt finns där, är förmodligen oönskade!

Nu händer det ju då och då, att våra dokument innehåller fotografier - rastrerade i trycket dessutom. Sådana sidor bör naturligtvis skannas med tillräcklig upplösning så att fotot blir så detaljrikt som möjligt. (Se Audionen nr 4, 2003 för detaljer om moire etc.)

Kanske är det inte viktigt för ett eller annat dokument, att hålla filstorleken nere så mycket som möjligt, men med tiden tenderar våra arkiv att växa. Och skall man dela med sig över Internet, kan det vara av vikt att inte transportera onödig information.

Det bästa sättet att lyckas med framställning av goda digitala kopior är att sätta sig en kväll (eller flera) och leka med de olika inställningarna, jämföra resultatet - och filstorleken! Lär känna Dina skannerkontroller och Ditt bildbehandlingsprogram, prova olika inställningar och jämför resultaten.

Till sist: Det är ju informationen i dokumenten vi vill brevara. En och annan fläck här och där kan vi leva med.