SCANNA IN GAMLA
MANUALER OCH
TEKNISKA DOKUMENT
För en tid sedan diskuterades här i Audionen
huruvida datorns skanner var lämplig till kopiering
av gamla dokument. Vi fann att den är
mycket lämplig.
Då det kan vara lite av en utmaning för ”gemene
man”, trots tillgänglig utrustning, att åstadkomma
godtagbara digitala kopior av ett slitet
dokument, ges här några allmänna anvisningar.
Då det handlar om ritningar och tryckt eller
maskinskriven text, har det visat sig att GIF-formatet
är att föredraga då det ger en bättre kopia
vid utskrift, med mindre bakgrundsskräp än
JPEG-formatet.
JPEG utvecklades för att spara fotografier.
GIF är mera ägnat åt hög kontrast och solida
färgfält.
För det mesta finns det bara ren text och ritningar
i våra gamla dokument. Det finns ingen
anledning att använda 24 bitars färg för att återge
en svartvit bild med hög kontrast. 8 bitar räcker
gott.
OCR
Frestelsen att ta till ett OCR-program för att
läsa in en kopia av ett maskinskrivet ark är stor.
I bland lyckas det, men för det mesta är efterredigeringsarbetet
alltför betungande för att det
skall vara värt besväret. Men, har Du ett bra
OCR-program och tålamod att redigera, så allright!
Det svåraste fallet är då man har ett gulnat
eller skrynkligt papper, kanske fläckat dessutom.
Konsten är att undvika att få med den oönskade
informationen. I några fall har sådana original
fått skannats in med full färginformation för att
sedan behandlas med allt vad redigeringsprogrammet
förmår, för att slutligen presenteras
som en GIF.
Då och då kan man vilja visa hur dokumentet
ser ut, och då gäller naturligtvis full färgrepresentation.
En sådan bild skall betraktas som
ett färgfoto, dvs. en illustration, icke avsedd att
i detalj kunna läsas.
Detta är vad som gäller för att få en god, läslig
kopia av ett gammalt dokument:
Skanna i gråskala. Gå inte över 300 dpi. Det
kan räcka med mindre, man får prova sig fram.
Justera kontrast och ljus så, att bakgrunden blir
så vit som möjligt och texten så svart och solid
som bara går att åstadkomma.
En annan metod, som kan vara att föredraga
där originalet är av hygglig kvalitet, dvs. har hög
kontrast och god skärpa, är att skanna som
punktuppbyggd bild, ofta kallad ”line art” eller
”teckning” i skannerprogrammet. Det finns ju
inte mycket av gråskaleskillnader i t.ex. ett
maskinskrivet ark - och de som eventuellt finns
där, är förmodligen oönskade!
Nu händer det ju då och då, att våra dokument
innehåller fotografier - rastrerade i trycket
dessutom. Sådana sidor bör naturligtvis skannas
med tillräcklig upplösning så att fotot blir så detaljrikt som möjligt. (Se Audionen nr 4, 2003
för detaljer om moire etc.)
Kanske är det inte viktigt för ett eller annat
dokument, att hålla filstorleken nere så mycket
som möjligt, men med tiden tenderar våra arkiv
att växa. Och skall man dela med sig över
Internet, kan det vara av vikt att inte transportera
onödig information.
Det bästa sättet att lyckas med framställning
av goda digitala kopior är att sätta sig en kväll
(eller flera) och leka med de olika inställningarna,
jämföra resultatet - och filstorleken! Lär
känna Dina skannerkontroller och Ditt bildbehandlingsprogram,
prova olika inställningar
och jämför resultaten.
Till sist: Det är ju informationen i dokumenten
vi vill brevara. En och annan fläck här och
där kan vi leva med.
Krister Ljungqvist
Blyertsritning på smörpapper. Här krävs en hel del
arbete i bildbehandlingsprogrammet.
Blåkopia skannad som gråskala utan någon justering
av ljus och kontrast.
Samma blåkopia inskannad som ”line art”.
|