FORUM FÖR SAMLARE

Forum för Samlare är tänkt att vara ett forum för frågor och svar mellan oss medlemmar. Annonser och efterlysningar av samlar- och amatörkaraktär har också sin plats här. (Gratis för medlemmar.)

Köpes:
”Malmgrens kompendium”.
(2 f.d. flottister sakna sina ”bortsprungna” exemplar).
Stig C.
sm5dub@amsat.org 011-137199

Nils Källkvist har detta upprop till dem som är sändareamatörer:

Det sitter en kille och less nere i Kinshasa Kongo som heter Ragnar Jagero och hemmahörande i Sala någonstans. Han har signalen 9QOAR och kör på 14 180-85 eller, skriver han, 18 145, kl. 20-21 UTC. - 18 145, finns det ett amatörband där? Tänkte kanske att det kunde vara en notis för Audionen för likasinnade. Själv har jag ingen station. men väl signal. Jag får mina nyheter om Ragge via e-mail.

- - Ja, Nils. 17-metersbandet finns sedan några år tillbaka!

Vi kan ju uppmana alla sändareamatörer, som inte har egen station, att utnyttja SK6RM. Även om den kanske inte så ofta är tillgänglig vid UTC 20-21!

Angående den pågående diskussionen om silitmotstånd:

Mats Björk invänder mot ”Gamle Man”s antagande i förra numret, att silitmotstånd kunde ha använts som förkoppling till seriekopplade glödtrådar.

Han skriver: ”Jag är ganska säker på att min sagesman Olle från 70-talet angav att silitmotstånd var det samma som gallerläcka, möjligen av en speciell sort... I 1933 resp. 1944 års Clas Ohlson-katalog finns en pryl som exakt liknar en säkringshållare. Texten lyder sålunda: ”Hållare No T92, för gallerläckor och silitmotstånd. Med förnicklade fjädrar” - Pris 20 öre, resp. 32 öre... I en ASEA-katalog från år 1926 har SM3LBQ hittat silitmotstånd. De är alla högohmiga, 1-5 megaohm, vilket talar starkt för att de användes som gallerläckor...”

Stig A Comstedt har bläddrat i gammal kurslitteratur:

Följande enligt ”Radio- och Teleteknik”, Institutet för Tekniska Kurser, Stockholm 1957. Band II, Kap. ”Materiallära”, ang. motståndsmaterial:

”Motståndsmaterial kunna vara ’metalliska’ eller ’icke metalliska’. De senare bestå huvudsakligen av kol eller någon form av karbid, eventuellt i blandning med andra ämnen. Dessa äro i regel brända - s.k. keramiska material...

Av de metalliska motståndsmaterialen finnes ett antal med mycket olika egenskaper. Ett material blir dyrbarare, ju högre driftstemperaturen och motståndskraften mot oxidation och andra kemiska angrepp skola vara...

Silit är ett keramiskt material bestående av en blandning av kiselkarbid, kisel och kol. Materialet tål en temperatur upp till maximalt ca 1650 grader C och kontinuerligt 1450 grader C. Livslängden är ca 6000 timmar...

De icke metalliska materialen gå i marknaden under ett antal av firmor åsatta varunamn. Silit är ett sådant material. Andra äro globar, kryptol, silumdum. I regel utföras motstånden i form av stavar, av vilka firmorna föra standarddimensioner, för vilka data äro angivna.”

Vi kunna nog enas om, att silitmotståndet var ett slags gallerläcka, om än inte med någon utpräglad spänningsberoende karaktäristik, som tidigare antogs.

Något bekymrad är jag dock, vid tanken att en, kanske trivial, men dock teknikhistorisk detalj, på så kort tid, som sex till sju decennier fallit nära nog helt i glömska. Håller vi på att glömma andra, kan hända väsentligare saker ur radiohistorien? Hög tid att leta i gömmorna och berätta här i Audionen!