VÅRT FORUM
är tänkt att vara ett forum för frågor och svar mellan
oss medlemmar. Annonser och efterlysningar
av samlar- och amatörkaraktär har också sin plats
här. Gratis för medlemmar.
Tisdagsklubben.
Tisdagsklubben bildades den 9 april 1940 av
grevinnan Amelie Posse. Hon hade tidigare i sista
stund lyckats lämna Tjeckoslovakien, där hon var
gift och bosatt. 1938 hade hon bevittnat den nazistiska
framfarten mot oliktänkande och greps
av avsky mot allt vad diktaturer hette.
Tisdagsklubben blev i Stockholm en mötesplats
för alla som kände avsky för diktatorer, i
synnerhet Hitler. Grevinnans lägenhet blev en
samlingspunkt för proallierade människor i
Stockholm med kända personer som prinsarna
Eugen och Wilhelm, kulturpersonligheter som
Gustaf Stridsberg, Johan Landquist, Herbert Tingsten,
Harry Martinsson, Eyvind Jonsson, Vilhelm
Moberg, Karl Gerhard m fl. som medlemmar.
På ett tidigt stadium lärde Amelie Posse känna
personer vid den brittiska legationen. Av dem
mottog hon flera radioapparater, som hon förvarade
under sin säng. Radioapparaterna hade hon
fått genom förmedling av den ”biträdande
pressattachén” Peter Tennant, som ofta besökte
hennes lägenhet. Tennant var egentligen chef för
SOE (Special Operations Executive) i Sverige,
där man planerade och genomförde störnings- och
sabotageaktioner mot tyska och tyskvänliga institutioner.
Radioapparaterna gjordes i legationens
källare och bars sedan ut ”till behövande”.
Tisdagsklubben upplöste sig själv under femtiotalet
efter Amelie Posses död.
Litteratur:
Bokholm, Rune:Tisdagsklubben. Om glömda
antinazistiska sanningssägare i svenskt 30- och
40tal. Malmö 2001. 478 sidor
Tennant, Peter: Vid sidan av kriget. Diplomat i
Sverige 1939–1945. Stockholm 1989. 321 sidor.
Bo Starmark, Lysekil
Beträffande Radio Sweden...
Tack för tidningen och artikeln om Radio
Sweden. Som flitig resare till fjärran länder under
mina år hos Ericsson så medförde jag alltid
en Sony världsmottagare för avlyssning av
Sverige och BBC of course.
I Englunds artikel saknas dock SSB-sändaren
i Varberg som den station som oftast hördes bäst.
Tyvärr lades denna station ner av sparskäl.
Jag befann mig i Bangalore när Palme sköts
och fick denna nyhet på indisk morgon.
Estoniakatastrofen fick jag en semestermorgon
på Mallorca , dessa nyheter via Varberg
som enda hörbara station.
SM6GY Jörgen Nilsson
Brev från Mats Björk
Vi har fått ett långt brev från Mats Björk, trogen
skribent i denna spalt. Av utrymmesskäl kan
vi inte återge det i sin helhet. Mats skriver: ”Hej!
Hoppas att Vårt Forum får fortleva i tidningen,
jag har ju fått stor respons på mina funderingar
här.”
Mats erinrar om det godagensvar hans frågor
kring dubbelgallerröret gav. Han skriver: ” I anknytning
till dubbelgallerrören vill jag erinra om
ytterligare en rörtyp som tycks ha kommit på
1960-talet. De kallades lågvoltsrör och fick sin
användning i bilradioapparater. De fungerade liksom
dubbelgallerrören med mycket låg anod -
oh skärmgallerspänning, . De kunde dock kopplas
direkt på 6 eller 12 volts bilbatteri. Nu skulle
det vara roligt om någon kunde komma med någon
intressant konstruktion med lågvoltsrör, liksom
var fallet med dubbelgallerrören. Kanske en
superenkel 1-rörs audionmottagare?...
En annan obsolet och bortglömd komponent
är tunneldioden. 1973 fick Leo Esaki Nobelpriset
för upptäckten av lavineffekt och negativ resistans
i halvledare, i praktiken för uppfinningen
av tunneldioden. Tjugo år senare var det ingen
som kände till komponenten... Om någon har någon
erfarenhet av komponenten så vore det roligt
att få ta del av det. Jag har en bok med några
tunneldiodtillämpningar. Om ni vill så kan jag
sända några kopior. Hälsningar Mats Björk”
EVN 171
Troligen det äldsta röret i museets samling. Tillverkades av Telefunken under första världskriget.
Detta exemplar är daterat 1917. Röret är ett lågfrekvensförstärkarrör. Det användes flitigt av den
tyska krigsmakten.
Etiketten i locket manar: ”Röret skall alltid inkopplas
tillsammans med järnmotståndet för att
god förstärkning och livslängd skall garanteras.” |
Elektrodsystemets konstruktion med en flat anod
och gallret som en spiral ovanpå och glödtråden
i en båge däröver är typisk för tidiga tyska rör. |
Den påkostade ”rörkartongen” med särskild ficka
för järnmotståndet vittnar om att detta var dyra
grejor! |
|