Det har blivit tradition att vår förening ordnar en studieresa under hösten. 2023 åkte vi till Stenstorp där det fina Dalénmuseet finns och 2024 gick resan till Norrahammar och Radiomuseet i Jönköping. I år åkte vi, 25 medlemmar i Radiohistoriska Föreningen i Västsverige, till Småland och inspekterade den stora militärsändaren på 800W som har stått i militärområdet i Radiomuseet i Göteborg i många år och nu står i Totalförsvarsmuseet i Delary i Småland. Smålands Militärhistoriska Sällskap och Stiftelsen Smålands Militärhistoriska Samlingar driver museet. Dit åkte vi en strålande höstdag, åtnjöt ärtsoppa och pannkakor lagad i museets stora kokvagn. Därefter guidades vi runt i deras imponerande museum.
Museet visar intressanta objekt från alla försvarsgrenar, med fokus på det som fanns i Småland. De tidigaste utställningsobjekten kommer från tiden efter allmänna värnpliktens införande år 1901.
Här ser vi ganska många i gruppen, dock inte alla – ingen kom på tanken att ta en gruppbild, vilket var synd.
Man började redan kl. 8 på morgonen med att laga ärtsoppan, och god var den. Goda var också pannkakorna till efterrätt och wienerbröden till eftermiddagens kaffe. Inget problem att bespisa många med försvarets mycket välutrustade kokvagnar! En otrolig gästvänlighet, som uppskattades av alla.
Mats Nässert, Smålands Militärhistoriska Sällskap, guidade i det stora huset, och där stod vår fina 800W sändare, och faktiskt en hel del andra radioapparater. En rörutställning, till eempel, känns väldigt bekant!
Vi såg uniformer, utrustning, vapen och missiler. Det är ljust och rymligt i utställningsområdet, och vi var alldeles fascinerade.
Det blev guidning även utomhus, av Peter Rosenqvist, som berättade om museets många intressanta fordon.
En bandvagn, fullt funktionell, med avancerad radioutrustning. Föreningen hade ställt upp flera radiobilar eftersom det var vi från Radiomuseet, som var på besök.
Museet har en stor lada med många bilar. Nostalgi för alla som gjorde lumpen med dessa fordon!
Det finns även ett cykelförråd – tänk att cyklar ingick i fordonsstallet ända fram till 1970-talet.
Allt som allt måste man säga att vi hade en alldeles utomordentligt fin studieresa, som gav mersmak.
Vi tackar Smålands Militärhistoriska Sällskap som ordnade så fint för oss.
På väg hem från sommarstället i Dalarna stannade vi till för Opera på skäret i Kopparberg och övernattade då på Bergsgården i Guldsmedshyttan. I källaren på hotellet hittade jag något intressant (se bilderna). Kul att få se vårt museum i miniatyr.
Radiomuseet satsar nu på AM-mellanvågen igen och vi startade i samband med det stora bileventet på Lindholmen 24-25 maj 2025.
En sammanfattning av sändningen från Radiomuseet finns på vår hemsida här (https://radiomuseet.se/radiostudio/), Här finns även intressant information om Radiomuseets tidigare sändningar – läs gärna! I samband med denna sändning fick museet från Yuliia Löf ett nytt, fint AM-logo, som vi kommer att använda i samband med sändningar.
Vi har nu förnyat vårt tillstånd att sända på den legendariska Göteborgsfrekvensen 981 kHz där Järnbrottsändaren en gång låg, och har stora planer för flera nya sändningar. Kolla på Facebook och vår hemsida för information om när vi planerar att sända, och prova gärna om du kan höra våra utsändningar. De flesta bilradiomottagare har en knapp/meny för AM och har ni en beredskapsradio brukar den ha ett AM-läge.
Vi har även ansökt och fått ett tillstånd för närradio av Mediemyndigheten men att sända på närradio på AM har aldrig förekommit så det har orsakat en viss försening. Vi måste visa på en seriös och ansvarsfylld drift, vilket borde inte vara ett problem. Vårt nuvarande tillstånd säger 10 W ERP men vi hoppas på tillstånd för högre effektVi har således beställt en ny transistoriserad AM-sändare från ett företag i Grekland som specialiserat sig på mindra sändare. Här ser ni en bild av den under produktion.
AM-sändaren Bild – från företaget
I september kom lådan från Grekland med vår nya moderna AM-sändare. Leveransen orsakade allmänt jubel på Radiomuseet – se bara de stora leenden i bilden!
Från vänster – Nils Pihlgren, Ingvar Lund, Martin Björkman och Conny Johansson Bild Lennart Svensson
Nu ska vi bygga en sändningsstudio och sedan kan lampan ”TYSTNAD!” tändas på riktigt i vår Audioområdet. Planen är att använda något av de stora radioborden som vi har i utställningen. Få se hur det går!
På bilden ser ni det gamla Tore Seem-bordet som vi först tänkt använda men som det visade sig bli för dyrt och jobbigt att iordningställa. Vi kommer bygga upp sändningstekniken på ett annat bord med lite modernare audiokomponenter. Allt under ledning av våra audioentusiaster Robert Hassel och Bengt Löf.
Den nya sändningsmiljön ska ge möjlighet till direktsändning från mikrofon och inte bara förinspelade program på dator. Flera av våra medlemmar snickrar som bäst på nya programidéer, och funderar på hur vi få till tekniken, och inte minst antennen. Ingen sändning utan en bra antenn och den ska helst vara vertikal som på logon. Tyvärr blir det stora längder på vår låga freqvens men vi ska ta råd av Grimeton-killarna som är bra på detta med lång våglängd.
AB 100 är en telefon med lokalbatteri och generator. Modellen tillverkades från tidigt 1900-tal fram till 1950-talet.
Jag har funderat lite på hur man kan låta museets besökare använda vissa av de fasta telefonerna i Radiomuseets samling till egna experiment. När det gäller de äldsta telefonerna, så användes från början en liten växelströmsgenerator i telefonen, som när den vevades gav en växelspänning på telefonlinjen. Denna spänning gjorde att en klocka ringde i den manuella växel som telefonen var kopplad till. Därefter talade man om för telefonisten vart man ville bli kopplad. Tekniken bakom telefonförbindelsen består förutom av generatorn, också av ett lokalt batteri med 3V batterispänning för talkretsen hos telefonens mikrofon, samt telefontråd fram till växeln.
FRO i Borås donerade för ett antal år sedan en liten militär snörväxel till museet, benämnd 10 DL. Med denna har vi möjlighet att koppla ihop olika lokalbatteri-telefoner med varandra på det gamla sättet.
Militära snörväxeln 10 DL.
Växelmodellen är bland annat känd från några klassiska scener i Lasse Åbergs film Repmånad.
Min ursprungliga tanke, som var att besökare skulle kunna experimentera och koppla ihop gamla lokalbatteritelefoner med varandra via växeln, har inte riktigt slagit. Ofta stannar experimenten med att besökare provar förbindelsen mellan en av telefonerna och växeln, men ibland får besökare också ihop den tänkta förbindelsen mellan två telefoner kopplat via växeln.
Nästa fundering har varit hur man skulle kunna använda telefonerna med fingerskiva till experiment. Detta innebär att telefonerna måste få ström via en lokal telefonlinje på något sätt, och att en växel automatiskt kopplar upp det via fingerskivan valda telefonnumret.
Första tanken var att försöka hitta någon liten begagnad företagsväxel, på engelska benämnd ”Private Branch Exchange” (PBX), till exempel Telia Symfoni eller någon liknande modell.
Eftersom dessa små växlar är eftertraktade så har jag hittills inte lyckats hitta någon.
En Raspberry Pi 4 i sin plåtlåda, samt en analog telefonadapter Grandstream HT802 utgör huvuddelarna i digitala växeln.
En annan variant är att bygga en egen liten digital växel. Då används datanätverket för att transportera talet vid telefonförbindelsen som datapaket, på engelska ”Voice over IP”(VoIP).
Den växel som jag nu byggt ihop består först och främst av en Raspberry Pi-dator. Dessa små styrdatorer används redan flitigt till lite av varje i museet.
På Raspberry Pi har jag installerat den fria programvaran Asterisk, som bland annat är en företagsväxel med ganska många funktioner. Man kan till exempel välja vilken musik en väntande telefonör skall få lyssna på, medan vederbörande väntar i växeln. För att förenkla olika inställningar, anknytningar med mera, så finns också det grafiska webbgränssnittet FreePBX installerat på Raspberry Pi.
Museets väggtelefon BD 370 från 1930, var Telegrafverkets första egna väggmodell med fingerskiva. Just denna apparat har varit rekvisita i TV-serierna ”Vår tid är nu” och ”En kunglig affär”.
För att kunna koppla in gamla analoga telefoner, så behövs någon form av adapter både för signaler och spänningsnivåer, mellan den digitala växeln och den analoga telefonen. Denna Analoga Telefon Adapter (ATA) finns i olika varianter. Jag har valt amerikanska Grandstream HT801/HT802, men ATA tillverkas också av flera andra fabrikat.
Den svenska varianten av fingerskiva är annorlunda då siffran ”0” kommer först hos oss, det vill säga har kortast väg till fingerstoppet. I resten av världen, utom Nya Zeeland, kommer siffran ”1” i stället först, och ”0” sist på fingerskivan. På Grandstream ATA kan man ställa in detta och väldigt många andra parametrar.
Jag vill till exempel också att linjetonen skall ha svenska 425 Hz, att ringtonen skall ha en sekunds signal och fem sekunder tystnad, med mera. Dessa sista parametrar är noggrant beskrivna i ett dokument från ITU, se länk nedan. Om man har en modernare knapptelefon med tonval och knapparn ” och #, behöver ATA-lådan också kunna växla m ellan den gamla tekniken pulsval, och den nya som i stället använder tonval.
En experimentkoppling med digital växel på Bokmässan 2025. Ett sätt att lära yngre besökare hur man använder telefoner med fingerskiva
Eftersom det är en digital växel, kopplad till Radiomuseets datanät via en liten dataväxel (switch), så kan man också ringa via ett telefonprogram installerat på en dator ansluten till samma nät. Då får man en så kallad ”Softphone”, och jag har testat att ringa via gratisprogrammet MicroSIP, vilket fungerar fint från min laptop ansluten till Radiomuseets wifi.
Lite oväntat så har olika typer av kontaktproblem dykt upp vid monteringen av kablage till fingerskive-telefonerna. Detta eftersom vissa av de gamla begagnade telefonkablarna som används antingen har dåliga kontakter, eller fått diverse modifieringar av tidigare ägare.
Mellanpropp, med propp, jack och anslutning för modularkontakt.
Då uttaget på ATA har den moderna lilla modularkontakten (RJ11), och de gamla fingerskivetelefonerna oftast har gamla Telepropp 428, även kallat ”gristrynet”, så behövs en adapter även här. Jag har använt den modernare varianten av mellanpropp, som har både gammal propp, jack och RJ11-anslutning, för att lösa det problemet.
Denna typ av enkel digital telefonväxel gör det möjligt att använda två eller flera automat-kopplade telefoner som rolig lokalkommunikation i olika sammanhang. Kanske till barnens rum, eller mellan boningshuset och någon annan byggnad på tomten. Viktigt att tänka på är att INTE koppla in gamla ”vevtelefoner” mot en digital växel. Detta eftersom generatorn på gamla telefonen kan ge cirka 100 V växelspänning ut på telefon-linjen. Beroende på hur snabbt man vevar, så förstörs en digital växel snabbt, eftersom den inte är gjord för så höga spänningsnivåer.
Närmaste planer framåt på Radiomuseet är att koppla in ytterligare några telefoner med fingerskiva, så att man kan gå på ”telefonjakt”, och testringa till varandra ifrån olika ställen i museet.
