I oktober förra året fick jag tillfälle att besöka Radio-museum Linsengericht E.V. , ca 4 mil nordöst om Frankfurt am Main. I det som tidigare varit en skola ligger museet på övervåningen. Ett trevligt gäng med radioentusiaster mötte mig där. De har guidade turer på museet med en utmärkt engelsktalande guide, Kathrin Henkel, som är mycket kunnig om radiohistoria.
Besökaren bjuds på en resa genom Tysklands radiohistoria.
Bland de tidigaste föremålen märks en kontaktmikrofon konstruerad av Johann Philipp Reis, född i närliggande Gelnhausen 1834. Kontaktmikrofonen konstruerade han 1863. En uppfinning som ledde till en av de första telefonerna. Mikrofonen är utförd som en sluten resonanslåda. Ett membran i lådan påverkas akustiskt av talet, på membranet sitter en kontakt kopplad till ena polen av ett batteri. En tunn mässingsplåt är monterad så att den ligger emot kontakten och rör sig med vibrationerna.
I andra änden, på mottagarsidan, tillförs den modulerade strömmen från detta en induktionsspole. Inuti den finns en järnstav. Den är horisontellt upphängd mellan hållare av trä. Dessa sitter på en resonanslåda av trä, ur den återges talet. Likheter finns med hur strängarna på en fiol verkar.
I utställningen finns modeller som besökaren själv kan prova. En visar förhållandet mellan frekvens och våglängd. En halvmeter lång skena med en rörlig μV-mätare visar när den flyttas hur bärvågen svänger mellan positivt och negativt värde.
Bland kristallmottagarna finns en som är gjord av en vinflaska. Spolen är lindad runt flaskan.
Krigets mörka historia visas också med DKE mottagare i olika utföranden. Två likadana Telefunken 512WL visas. En av dem har klarat sig i ett skyddsrum under ett bombanfall. Den bär tydliga spår av detta, i kontrast mot den andra som är i utmärkt skick.
Efterkrigstidens avdelning visar hur märket Grundig startade. Vid krigsslutet kontrollerade de allierade marknaden för radioapparater. Det krävdes ransoneringskupong för att få köpa en radio. Heinzelmann, som radioapparaterna hette, såldes som byggsatser utan rör. Det gjorde att de betraktades som “leksaker”. De två rören som behövdes kunde sedan köpas på “svarta marknaden”. Byggsatsen kom därför att säljas i stort antal och därmed bli början till det framgångsrika märket Grundig.
På 50-talet återhämtade sig ekonomin snabbt. Radioapparaterna producerades i stora volymer. I samlingen syns tex en TeKaDe radio utformad som ett bordsur, Kaminuhr, från 1951. Tidig med UKW bandet upp till 100 MHz.
Museet har en Schaub radiogrammofon med kombinerad grammofon och trådspelare.
Flera exemplar av Tefifon trådspelare finns. Det är en typ av bandspelare enbart avsedd för avspelning. En nål ligger an mot plastbandet som på en skivspelare. Spåren ligger på ett böjligt plastband som är ändlöst. Speltiden varierar från 15 minuter upp till 4 timmar. Kassetternas storlek varierade därför. Tefifon tillverkades från 1952
till 1962.
Bland de nyare apparaterna märks ett Philips kassettdäck, typ N2408, med växlare för 6 stycken kompaktkassetter som vänds genom att de leds upp i en plastkonstruktion och sedan ner, tillbaka mot kasettdäcket.
Museet har en verkstad som tar sig an apparater som besökarna vill
ha hjälp med att laga. Detta är en mycket uppskattad del av museets verksamhet. Endast apparater med rörradio repareras här.
Det var ett givande besök jag hade på detta museum, rekommenderas till alla radiointresserade. Se museets hemsida: www.radio-museum.de
I trakten runt Linsengericht finns en hel del annat som är sevärt.
Imperial Palace, Gelnhausen.
Stadsmuseum Gelnhause
Marienkirchen, kyrka från 1100-talet som genomgått en sekellång renovering.
Papua Museum, privat samling med föremål från Nya Guinea.
Sök information på internet för öppettider m.m.
Ulf Nilsson, text och bild
