lokalbatteri och generator.
Modellen tillverkades från tidigt
1900-tal fram till 1950-talet.
Jag har funderat lite på hur man kan låta museets besökare använda vissa av de fasta telefonerna i Radiomuseets samling till egna experiment. När det gäller de äldsta telefonerna, så användes från början en liten växelströmsgenerator i telefonen, som när den vevades gav en växelspänning på telefonlinjen. Denna spänning gjorde att en klocka ringde i den manuella växel som telefonen var kopplad till. Därefter talade man om för telefonisten vart man ville bli kopplad. Tekniken bakom telefonförbindelsen består förutom av generatorn, också av ett lokalt batteri med 3V batterispänning för talkretsen hos telefonens mikrofon, samt telefontråd fram till växeln.
FRO i Borås donerade för ett antal år sedan en liten militär snörväxel till museet, benämnd 10 DL. Med denna har vi möjlighet att koppla ihop olika lokalbatteri-telefoner med varandra på det gamla sättet.
Växelmodellen är bland annat känd från några klassiska scener i Lasse Åbergs film Repmånad.
Min ursprungliga tanke, som var att besökare skulle kunna experimentera och koppla ihop gamla lokalbatteritelefoner med varandra via växeln, har inte riktigt slagit. Ofta stannar experimenten med att besökare provar förbindelsen mellan en av telefonerna och växeln, men ibland får besökare också ihop den tänkta förbindelsen mellan två telefoner kopplat via växeln.
Nästa fundering har varit hur man skulle kunna använda telefonerna med fingerskiva till experiment. Detta innebär att telefonerna måste få ström via en lokal telefonlinje på något sätt, och att en växel automatiskt kopplar upp det via fingerskivan valda telefonnumret.
Första tanken var att försöka hitta någon liten begagnad företagsväxel, på engelska benämnd ”Private Branch Exchange” (PBX), till exempel Telia Symfoni eller någon liknande modell.
Eftersom dessa små växlar är eftertraktade så har jag hittills inte lyckats hitta någon.
En annan variant är att bygga en egen liten digital växel. Då används datanätverket för att transportera talet vid telefonförbindelsen som datapaket, på engelska ”Voice over IP”(VoIP).
Den växel som jag nu byggt ihop består först och främst av en Raspberry Pi-dator. Dessa små styrdatorer används redan flitigt till lite av varje i museet.
På Raspberry Pi har jag installerat den fria programvaran Asterisk, som bland annat är en företagsväxel med ganska många funktioner. Man kan till exempel välja vilken musik en väntande telefonör skall få lyssna på, medan vederbörande väntar i växeln. För att förenkla olika inställningar, anknytningar med mera, så finns också det grafiska webbgränssnittet FreePBX installerat på Raspberry Pi.
från 1930, var Telegrafverkets första egna väggmodell med fingerskiva. Just denna apparat har varit rekvisita i TV-serierna ”Vår tid är nu” och ”En kunglig affär”.
För att kunna koppla in gamla analoga telefoner, så behövs någon form av adapter både för signaler och spänningsnivåer, mellan den digitala växeln och den analoga telefonen. Denna Analoga Telefon Adapter (ATA) finns i olika varianter. Jag har valt amerikanska Grandstream HT801/HT802, men ATA tillverkas också av flera andra fabrikat.
Den svenska varianten av fingerskiva är annorlunda då siffran ”0” kommer först hos oss, det vill säga har kortast väg till fingerstoppet. I resten av världen, utom Nya Zeeland, kommer siffran ”1” i stället först, och ”0” sist på fingerskivan. På Grandstream ATA kan man ställa in detta och väldigt många andra parametrar.
Jag vill till exempel också att linjetonen skall ha svenska 425 Hz, att ringtonen skall ha en sekunds signal och fem sekunder tystnad, med mera. Dessa sista parametrar är noggrant beskrivna i ett dokument från ITU, se länk nedan. Om man har en modernare knapptelefon med tonval och knapparn ” och #, behöver ATA-lådan också kunna växla m ellan den gamla tekniken pulsval, och den nya som i stället använder tonval.
Eftersom det är en digital växel, kopplad till Radiomuseets datanät via en liten dataväxel (switch), så kan man också ringa via ett telefonprogram installerat på en dator ansluten till samma nät. Då får man en så kallad ”Softphone”, och jag har testat att ringa via gratisprogrammet MicroSIP, vilket fungerar fint från min laptop ansluten till Radiomuseets wifi.
Lite oväntat så har olika typer av kontaktproblem dykt upp vid monteringen av kablage till fingerskive-telefonerna. Detta eftersom vissa av de gamla begagnade telefonkablarna som används antingen har dåliga kontakter, eller fått diverse modifieringar av tidigare ägare.
Då uttaget på ATA har den moderna lilla modularkontakten (RJ11), och de gamla fingerskivetelefonerna oftast har gamla Telepropp 428, även kallat ”gristrynet”, så behövs en adapter även här. Jag har använt den modernare varianten av mellanpropp, som har både gammal propp, jack och RJ11-anslutning, för att lösa det
problemet.
Denna typ av enkel digital telefonväxel gör det möjligt att använda två eller flera automat-kopplade telefoner som rolig lokalkommunikation i olika sammanhang. Kanske till barnens rum, eller mellan boningshuset och någon annan byggnad på tomten. Viktigt att tänka på är att INTE koppla in gamla ”vevtelefoner” mot en digital växel. Detta eftersom generatorn på gamla telefonen kan ge cirka 100 V växelspänning ut på telefon-linjen. Beroende på hur snabbt man vevar, så förstörs en digital växel snabbt, eftersom den inte är gjord för så höga spänningsnivåer.
Närmaste planer framåt på Radiomuseet är att koppla in ytterligare några telefoner med fingerskiva, så att man kan gå på ”telefonjakt”, och testringa till varandra ifrån olika ställen i museet.
Ungefärlig arbetsgång vid installation av växeln –
https://github.com/playfultechnology/RasPBX
Signaler i fasta telefonnätet –
https://www.itu.int/ITU-T/inr/forms/files/tones-0203.pdf
Dag Johansson, områdesansvarig telefoni, text och bild