Först i Europa ?

”I början återsänder Jakobstadsstationen i huvudsak radiosändningar från Sverige. Men småningom riktar man in sig också på program från bland annat Tyskland och Moskva - i det senare fallet är det musikutsändningarna som intresserar. Mottagningen av programmen görs i Brännäs, omkring tre kilometer från Jakobstads centrum, där man hoppas undvika störningar från olika slags ledningar. Genom tråd förs signalerna därifrån vidare till utsändningsstationen.

Även lokala program radieras, det första den 9 maj. R.M. Labbart berättar då om radion, »herr Majorin» sjunger visor till luta, magister G. Lindberg föredrar ett par humoresker och Helge Hyrkstedt reciterar en dikt. Vid sändningar senare på våren skickas hälsningar till lyssnarna även i Sverige. Många positiva kommentarer till den nya radiostationen har redan kommit från de svenska radiolyssnarna.

Jakobstadsstationen är, enligt de uppgifter man har, först i Europa med att återutsända trådlöst mottagna program. »Detta förfarande har tidigare praktiserats blott av några få stationer i Amerika», enligt tidningen Pedersöre.

Jakobstadsstationens styrka är 250 watt. Aktionsradien för kristallmottagare är beräknad till 20 kilometer - det visar sig dock att man har lika god hörbarhet med kristallmottagare i Nykarleby, som ligger 20 kilometer söderut. Radiostationen har två generatorer - av dem en i reserv som transformerar kraftströmmen till 2 kilovolts spänning.

Stationens våglängd är i början 233 meter, 1931 ändras den till 309 meter och 1933 till 200 meter.”

Sändarutrustningen köptes från Helsingfors Elektriska AB, som var representant för LM Eriksson och Svenska radiobolaget. Tilstånd att anlägga en radiostation för mottagande och sändande utfärdades av kommunikationsministeriet den 30 januari 1926. Antennenergin fick inte överstiga 500 W. Effekten var 250 W och sändningarna inleddes den 7 maj 1926 efter några provdagar.

Finlands rundradio sände sitt första program den 9 september 1926. Man reläade rikssvenskt program från Boden. Enligt kort och brev kunde sändningarna också avlyssnas på den rikssvenska sidan av Bottenviken. Alfred Linberg från Sikeå skrev ”Vi behövde ej använda mer än två rör i mottagaren för att få full kraft i hörtelefonerna”. Hugo Rönnholm i Burträsk skrev: ”I går afton vid 8-tiden när jag satt och sökte efter Umeå rundradio fick jag in Eder station vilken hördes utmärkt och fullt lika kraftig som Boden och då är det den starkaste jag hört hittills”.