VÅRT FORUM

är tänkt att vara ett forum för frågor och svar mellan oss medlemmar. Annonser och efterlysningar av samlar- och amatörkaraktär har också sin plats här.

Dubbelgallerrör!

Tidigare har vi kunnat läsa i Audionen om radiorörets utveckling, från de tidiga audion-rören till slutfasen på rörtillverkningen.

En rörtyp som fallit i glömska är *dubbelgallerröret*, inte att förväxla med senare tiders skärmgallerrör och pentoder. Google-sökning ger noll träff på ordet.

Att någon ska ha egna minnen av rörtypen är inte att begära, den generationen verkar vara förlorad. Men kanske någon kan hitta något i Skriften som man kan begrunda.Jag har förut refererat till min radiobyggande släkting Olle och vad han hade att berätta.

Han hade i ungdomen byggt sig en enrörsmottagare (jag kan minnas fel betr. antalet rör). I alla fall ville han utöka den med ett till rör, och helst då ett av de nymodiga dubbelgallerrören.

När han fick permission från sin militärtjänst på Signalkompaniet i Boden fick han också en avlöning, och med den på fickan gick han in i en radioaffär i Boden och köpte ett dubbelgallerrör. Det tog han med på hemresan i avsikt att bygga till sin apparat.

Nu gällde det också att skaffa en lågfrekvenstransformator att länka in det nya röret med, motståndskoppling hade inte slagit igenom riktigt. Av kompisen Bernhard i grannbyn fick han överta en hemlindad LF-trafo, Bernhard hade lindat den på en kärna av glödgad järntråd. (Alla radiobyggare i trakten tycks ha känt till varandra.) Den hade blivit över sen Bernhard hade ersatt den i sin egen radio med en fabrikstillverkad.

Nu bör Olle ha fått mera tryck i sina lurar. Senare hade även han skaffat en ”köptrafo”. Jag vill minnas att röret kostat honom 12 kronor, lika som vad ett ordinärt mottagarrör kunde kosta när jag började som lärling på radioverkstad år 1960. På det stadiet trodde jag att dubbelgallerrör var det samma som senare dagars tetrod, jag frågade lite naivt: ”Var det högre förstärkning i ett dubbelgallerrör?” ”Nä, dom drog mindre ström” svarade Olle. Klart är att de i varje fall fungerade med lägre anodspänning än trioder.

Den enda upplysning jag hittar är några rader i EIA:s Radiohandbok från 1954. Där kallas röret ändå för tetrod, men till skillnad från sentida tetroder så ligger det extra gallret, *rymdladdningsgallret* här närmast glödkatoden, och ska ha hög plusspänning, dock lägre än anoden. Signalgallret ligger närmast anoden, tvärtemot en sentida tetrod.

INSÄNDARE

Som medlem och flitig besökare av museer har jag reagerat över vissa saker som finns på radiomuseet och det är TV-utställningen.

Efter många besök ser jag att vissa saker är hopträngda som om det vore ett lager och detta gäller TV-avdelningen som jag ser det skämmer ut utställningen. Det får inte se ut som lagerlokaler på ett museum! Detta är det värsta en besökare reagerar på och andra säger likadant. Det glädjer ingen att det finns en massa dubbletter eller är hoppackade i en röra och för den som vill veta historien om TV så finns det inte mycket att hämta.

Museet kan inte lagerföra hur mycket som helst för lokalerna är begränsade. Dessa gåvor som ständigt inkommer till museet måste museet ta avstånd från och det går inte att vara för snäll mot en gåvogivare bara för att person i fråga älskar sin gamla apparat. Museet skall inte ta hänsyn till det för gåvogivaren tar ibland ingen hänsyn till verksamheten.

Som jag ser det saknar museet inriktning på hanteringen av materiel eller finns det för många viljor i föreningen? Det här måste lösas och fungerar i andrar föreningar.

Det har tillkommit en lyssnarhörna med gamla apparater och detta är välkommet! Jag skulle vilja se mer av den saken med en viss variation av tidsepoken för att kunna se utvecklingen av radio. Ett museum måste leva till en viss gräns för att locka besökare och för att de skall återkomma. Vilket museum tror du att jag återvänder till, det som är dött utan förändring genom åren eller där det händer saker? Självklart det sistnämnda!

Försäljningen av komponenter är jättebra och värdefull för oss radioter. Jag brukar handla en liten kasse när jag kommer på besök. Jag vill därför rekommendera att museet eftersträvar komponentförsäljning så långt det går för här är en bristvara och kan glädja många.

BOSTAD SÖKES

Jag söker rum, lägenhet att hyra eller ett hus att köpa i Göteborgsområdet.

Här kommer lite om mig! Jag jobbar nu på It Gymnasiet Chalmers Göteborg som lärare i Elektronik m.m och jag driver ett NO-Th projekt för att öka intresset för naturvetenskapliga ämnen så fler vill bli tekniker och ingenjörer m.m.

Jag jobbar även för att upprätta en historisk AVmediacentral ev ihop med Radiomuseet i Göteborg, jag var hos er och höll föredrag om Motala Rundradiomuseum och filmarkivet 2005.

Egentligen ligger bostadsmarknaden utanför Audionens område, men kan vi hjälpa Henrik i hans vällovliga arbete med filmarkivet mm. må ett undantag vara hänt.
(red)

I filmarkivet finns 16mm film från ca: 1920- talet till 1980- talet. Filmen speglar vad vi har tyckt och tänkt genom en stor del av 1900 talet, från stumfilm till ljudfilm till färgfilm. Samlingen består av utbildningsfilm, journalfilm, tecknade filmer samt spelfilm m.m. Mycket av filmen kommer ifrån Läns avmedia centralerna och även från privata samlingar.

Samlingen måste anses vara unik och av stort värde för forskning och även utbildning samt att allmänheten får tillgång till den. Och framför allt att den bevaras i gott skick för framtiden.

Det går att bygga upp en historisk film/ljud/ bild inst. för Av-media utifrån den här samlingen som skulle vara unik för vårt land.

Samlingen består idag av ca: 8 ton film och en hel del ljusbilder samt teknisk utrustning för vård och skötsel av filmen, projektorer m.m. Ytterligare ca: 4 ton film är på väg in.

Funderingar...

Skriver mina funderingar till Redaktionen sen jag misslyckats med att komma in på forumet. Karl-Erik Gustafssons berättelse i senaste Audionen är den första jag läst i tidningen från en som själv var med. De historier som förekommit tidigare har varit andrahandsuppgifter, mycket intressanta de också men man har saknat självupplevda berättelser, av naturliga skäl. Inte många kan finnas kvar av dem som själva provade på att bygga egna apparater efter beskrivningar i veckotidningar och liknande på 1920-talet. Man känner igen faderskapets motstånd mot att sonen sysslade med något så onyttigt och hopplöst som radio från andra berättelser. Man undrar hur det gick senare, om det första lyckade bygget ledde till ett vidare byggande eller om radiointresset slutade där. Det syns det inte ha gjort, i och med medlemskapet i museiföreningen. Avstämningen med släpsko och ingen kondensator känner jag igen från andra gamla ritningar, den gör mig lite konfunderad. Kanske den är användbar på långvåg? På kortvåg torde den komma till korta.

P-RÖR
– vad de kan användas till.

P-rör kan ersätta E-rör. E-serien har en glödspänning av 6,3 volt, avsedda att matas parallellt. P-serien har en glödström av 300 mA, tänkta att kopplas i serie. Hos E-serien kan alltså strömförbrukningen variera mellan olika typer. P-rören däremot har en konstant strömförbrukning och glödspänningen varierar mellan olika typer.

Genom att förkoppla ett motstånd kan man ersätta E-rör med motsvarande P-typ.

1a. Seriekoppla glödtråden med 2 parallella motstånd på 15 ohm, 0,5W.
PL95, PM84, PF86, PC97 kan då ersättas med EL95, EM84, EF86, EC97.

1b. Gör sammalunda med två parallella motstånd på 18 ohm, 0,5W för
PC86, PC88, PL900. Kan då ersätta EC86, EL88, EL900.

1c. Sammalunda med 18 ohm parallellt med 27 ohm, båda 0,5W:
PC92 ersätter då EC92.

1d. Följande rör bör kunna ersättas direkt:
ECC84-PCC84
ECC88-PCC88
ECC89-PCC89
ECC189-PCC189

PM 84 kan efter omkoppling ersätta EM80.

1. Anslutningen på stift 2 flyttas till stift 3.
2. Anslutningen på stift 7 flyttas till stift 9.
3. Anslutningen på stift 9 flyttas till stift 6.
4. Stift 7 och 9 byglas ihop.
5. Vid PM84, seriekoppla glödtråden med 2 st parallella 15 ohm, 0,5W motstånd.