Alltsedan radions barndom på 1920 talet har det funnits ett behov av att laga trasiga apparater. I början var det ofta cykelverkstaden i byn som svarade för services och försäljningen av nya apparater. När TVn kom på 1950 talet så fick teknikerna vidareutbilda sig för att klara dessa.
Eftersom apparaterna ofta var stora och folk inte ville missa kvällens TV program så fick teknikerna åka hem till kunden. Det myntades då uttrycket flygande service efter forman Landerö som hade ett flygplan med snurrande propeller på taket på servicebilarna. TV teknikern hade då en väska med ett universalinstrument, rör, kondensatorer, motstånd med mera samt verktyg och en lödkolv.
Man klarade att laga 95% av apparaterna i hemmet, annars fick den tas med in till verkstaden. Kunden fick då ofta en 17 tums låne TV, för man kunde ju inte missa kvällens program.
Ofta var det en hemmafru iförd morgonrock som öppnade dörren och ville bjuda på kaffe. Det kunde bli mycket kaffe under dagen, men man kunde ju tacka nej. Det värsta var närgångna hundar som snodde skruvmejseln och tuggade på den. En TV tekniker fick se ett tvärsnitt av svenska hem. Ibland en flott villa med swimmingpool inomhus, ibland en knarkarkvart med endast en soffa och en TV som inredning.
| <== Föregående |